Dag Öhrlund verkar gilla att skriva om psykopater. I vart fall Suzanne kallas i boken för psykopat, och han har ju tidigare skrivit om Silfverbielke, en man som var mer än stereotypen av en psykopat.
Som läsare känner jag inte mer än sporadisk sympati för dessa kvinnor. Visst, de personer de utsätter för sitt agerande har begått hemska, i vissa fall vidriga, handlingar, men de straffar dem lite väl hårt. Pedofilen som raggar på nätet är väl den enda jag tycker verkligen förtjänade det han fick.
Som vanligt en rätt välskriven bok men utan samma genuina känsla som i serien om Ewert Truut, i den finns det en stor portion kärlek till karaktärerna som saknas här. Men det kanske ändrar sig i kommande böcker?
Betyg: 4/10