What do you think?
Rate this book
Ehdottoman rakkauden muistolle
Jonas Gardellin eeppinen kuvaus suuresta solidaarisuudesta, äärimmäisestä petoksesta ja kaiken kestävästä rakkaudesta.
15.11.1998 Jonas Gardell kuolee liikenneonnettomuudessa. Gardell on kirjoittanut kuusi romaania, joista viimeisin, Koomikon synty, on valtava menestys. Gardell on myös esiintynyt stand up -koomikkona ja hän on ensimmäinen ihminen, joka on tehnyt yhden miehen show’n Tukholman konserttitalon suurella näyttämöllä. Gardell on kuollessaan 35-vuotias.
Romaani on kertomus Jonas Gardellista, mutta tarinan varastaa Jonaksen äiti, kaunis ja fiksu Ingegärd Rasmussen. Äiti on kuitenkin hullu, omalla tavallaan. Muodostuu teräväpiirteinen kuva perheestä ja suvusta, joka kietoo ikävät salaisuutensa keksittyjen legendojen kaapuun. Mutta äiti ja poika ovat erottamattomat. Ingegärd ja Jonas.
Ehdottoman rakkauden muistolle on Gardellin vahva paluu kirjallisuuden pariin loisteliaan Älä koskaan pyyhi kyyneleitä paljain käsin -trilogian jälkeen.
15.11.1998 Jonas Gardell kuolee liikenneonnettomuudessa. Gardell on kirjoittanut kuusi romaania, joista viimeisin, Koomikon synty, on valtava menestys. Gardell on myös esiintynyt stand up -koomikkona ja hän on ensimmäinen ihminen, joka on tehnyt yhden miehen show’n Tukholman konserttitalon suurella näyttämöllä. Gardell on kuollessaan 35-vuotias.
Romaani on kertomus Jonas Gardellista, mutta tarinan varastaa Jonaksen äiti, kaunis ja fiksu Ingegärd Rasmussen. Äiti on kuitenkin hullu, omalla tavallaan. Muodostuu teräväpiirteinen kuva perheestä ja suvusta, joka kietoo ikävät salaisuutensa keksittyjen legendojen kaapuun. Mutta äiti ja poika ovat erottamattomat. Ingegärd ja Jonas.
Ehdottoman rakkauden muistolle on Gardellin vahva paluu kirjallisuuden pariin loisteliaan Älä koskaan pyyhi kyyneleitä paljain käsin -trilogian jälkeen.
560 pages, Hardcover
First published January 1, 2018
34 people are currently reading
656 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 107 reviews
September 22, 2018
En mycket fin berättelse men den hade nog inte blivit så omskriven och omtalad om det inte vore för att just Jonas Gardell skrivit den. Den är, och jag vet att det är Gardells grepp i berättarteknik, ganska tuggig, det blir många upprepningar. Lite för mycket tycker jag också att spotlighten är på honom och hans fejkade död.. kunde varit ännu lite mer på mamsen. Den blir lite konstig.. man kastas än hit än dit i dåtid och framtid. En varm och fin bok men kunde ha lite bättre fokus och lite mindre ego-dramatik.
October 2, 2018
Nu är det ju onekligen så att Jonas Gardell är fantastisk. Tjing hej!
July 12, 2019
Det var lite konstigt på ett sätt att lyssna på denna som ljudbok, för det är Jonas Gardell som läser den men i boken dör Jonas i en bilolycka när han är runt 30.
Och även om jag logiskt förstår Jonas Gardell inte är död, han läste ju boken som jag lyssnade på så blev jag lite ledsen av att han skulle vara det. Är det ens logiskt?
Jag gillade den. Den har mycket känslor men den är också ganska upprepande.
Jag gillar Gardells sätt att berätta en historia och sättet han skriver på, och jag kände mycket när jag lyssnade på den men det är ändå en form av att jag inte helt köper eller sugs in boken.
Men rekommenderar i vilket fall. Tänker att det är en sån bok som passar prefekt i sommar, för den är både rolig och sorglig samt har några sidor/timmar så den tar sin lilla tid att ta sig igenom. Och vem gillar inte en familjesaga där familjen långsamt går isär? Familj är i alla fall ett ämne jag gärna har läst och läser om då det är ständigt relevant.
Och även om jag logiskt förstår Jonas Gardell inte är död, han läste ju boken som jag lyssnade på så blev jag lite ledsen av att han skulle vara det. Är det ens logiskt?
Jag gillade den. Den har mycket känslor men den är också ganska upprepande.
Jag gillar Gardells sätt att berätta en historia och sättet han skriver på, och jag kände mycket när jag lyssnade på den men det är ändå en form av att jag inte helt köper eller sugs in boken.
Men rekommenderar i vilket fall. Tänker att det är en sån bok som passar prefekt i sommar, för den är både rolig och sorglig samt har några sidor/timmar så den tar sin lilla tid att ta sig igenom. Och vem gillar inte en familjesaga där familjen långsamt går isär? Familj är i alla fall ett ämne jag gärna har läst och läser om då det är ständigt relevant.
January 17, 2020
Brukar älska sättet Gardell skriver på men denna bok kändes mest förvirrande. Vissa delar är riktigt starka, gillar främst Gardells barndomskildringar när han använder "jag-form". Men förstod aldrig syftet med att döda sig själv och sedan skriva boken som en tredje part? Kanske för att distansera sig själv från berättelsen?
September 23, 2018
Ljudbok. ( 1 5 t i m m a r )
En mycket bra bok.
En mycket lång bok.
En bok som upprepar sig ganska mycket.
En bok man vill sluta lyssna på men fortsätter.
En klok bok.
En mycket bra bok.
En mycket lång bok.
En bok som upprepar sig ganska mycket.
En bok man vill sluta lyssna på men fortsätter.
En klok bok.
January 19, 2019
Ja, vad ska man säga om den här boken? Ett brilliant upplägg men det blir lite väl mycket upprepningar.
February 8, 2019
Glädje och sorg, skratt och gråt.
September 19, 2018
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Till minne av en villkorslös kärlek är en stark berättelse om föräldraskap – framförallt relationer mellan barn och föräldrar. Den börjar helt fantastiskt bra, och jag är mållös inför den helt unika inledningen. Berättelsen börjar på ett sådant sätt att den berör mig starkt, den är skakande. Jonas Gardell har en berättarstil som jag gillar, och som jag känner igen från det jag läst tidigare av honom.
Tyvärr så tycker jag att Till minne av en villkorslös kärlek inte håller hela vägen (alla dryga 400 sidor). Det blir för mycket på flera sätt. Framförallt så är det många omtag och ältande. Det upprepas saker, och istället för att stärka berättelsen (som upprepningar ibland kan göra) så blir det efterhand så att inget nytt tillkommer utan det refereras till samma saker om och om igen. Det gör att jag såsmåningom märker att jag skumläser vissa bitar.
Ett annat problem som jag har med boken var mycket personligt, och handlar om att tidpunkten för läsandet inte var idealt. Till minne av en villkorslös kärlek handlar mycket om Ingegärds, och delvis även Bertils, ålderdom och deras respektive insjuknande i allvarliga sjukdomar. Jag läste Till minne av en villkorslös kärlek under en period när jag behövde distraktion från en oro, och det gjorde att det snarare blev jobbigt att plocka upp boken.
Boken är intressant ur många aspekter, inte minst så finns det mycket intressant nutidshistoria inbyggd, både från Ingegärds uppväxt och från Jonas uppväxt. Det svenska samhället beskrivs mycket väl, och jag hade gärna sett mer sådant. Att jag är 60-talist som Jonas Gardell gör mig extra intresserad av perioderna han beskriver. Styckena om hur Ingegärd och Bertil hade gemensamma yrkesmässiga planer, som sedan hamnade i konflikt med deras respektive föräldraroll ger upphov till en del tankar.
I artiklarna och intervjuerna om den här boken så sägs det att det är en berättelse om mamma Ingegärd, och hennes och Jonas relation. Jag har läst att Jonas Gardell först tänkt skriva en bok om utvecklingen i Sverige från 70-talet men att under skrivandet utvecklades till en bok om hans mamma. Ingegärd står förvisso i centrum, men jag upplever att det också står en hel del om pappa Bertil, och att vissa stycken är väldigt fokuserade på Jonas själv. Och Sveriges utveckling finns där som en betydande del. Som vanligt när jag läser en biografi så undrar jag över hur vinklad berättelsen är, och hur de släktingar som är i livet uppfattar den, då den på flera punkter är rätt skarp.
Jag har många olästa böcker av Jonas Gardell som jag definitivt kommer att läsa. Det blir då extra intressant att relatera till det han i Till minne av en villkorslös kärlek skriver om sina böcker och om sin uppväxt.
Omdöme: Intressant berättelse om hur ett föräldraskap kan formas och utvecklas.
Betyg: 4-
Till minne av en villkorslös kärlek är en stark berättelse om föräldraskap – framförallt relationer mellan barn och föräldrar. Den börjar helt fantastiskt bra, och jag är mållös inför den helt unika inledningen. Berättelsen börjar på ett sådant sätt att den berör mig starkt, den är skakande. Jonas Gardell har en berättarstil som jag gillar, och som jag känner igen från det jag läst tidigare av honom.
Tyvärr så tycker jag att Till minne av en villkorslös kärlek inte håller hela vägen (alla dryga 400 sidor). Det blir för mycket på flera sätt. Framförallt så är det många omtag och ältande. Det upprepas saker, och istället för att stärka berättelsen (som upprepningar ibland kan göra) så blir det efterhand så att inget nytt tillkommer utan det refereras till samma saker om och om igen. Det gör att jag såsmåningom märker att jag skumläser vissa bitar.
Ett annat problem som jag har med boken var mycket personligt, och handlar om att tidpunkten för läsandet inte var idealt. Till minne av en villkorslös kärlek handlar mycket om Ingegärds, och delvis även Bertils, ålderdom och deras respektive insjuknande i allvarliga sjukdomar. Jag läste Till minne av en villkorslös kärlek under en period när jag behövde distraktion från en oro, och det gjorde att det snarare blev jobbigt att plocka upp boken.
Boken är intressant ur många aspekter, inte minst så finns det mycket intressant nutidshistoria inbyggd, både från Ingegärds uppväxt och från Jonas uppväxt. Det svenska samhället beskrivs mycket väl, och jag hade gärna sett mer sådant. Att jag är 60-talist som Jonas Gardell gör mig extra intresserad av perioderna han beskriver. Styckena om hur Ingegärd och Bertil hade gemensamma yrkesmässiga planer, som sedan hamnade i konflikt med deras respektive föräldraroll ger upphov till en del tankar.
I artiklarna och intervjuerna om den här boken så sägs det att det är en berättelse om mamma Ingegärd, och hennes och Jonas relation. Jag har läst att Jonas Gardell först tänkt skriva en bok om utvecklingen i Sverige från 70-talet men att under skrivandet utvecklades till en bok om hans mamma. Ingegärd står förvisso i centrum, men jag upplever att det också står en hel del om pappa Bertil, och att vissa stycken är väldigt fokuserade på Jonas själv. Och Sveriges utveckling finns där som en betydande del. Som vanligt när jag läser en biografi så undrar jag över hur vinklad berättelsen är, och hur de släktingar som är i livet uppfattar den, då den på flera punkter är rätt skarp.
Jag har många olästa böcker av Jonas Gardell som jag definitivt kommer att läsa. Det blir då extra intressant att relatera till det han i Till minne av en villkorslös kärlek skriver om sina böcker och om sin uppväxt.
Omdöme: Intressant berättelse om hur ett föräldraskap kan formas och utvecklas.
Betyg: 4-
September 17, 2018
Läs min recension på bloggen: http://www.fiktiviteter.se/2018/09/17...
March 23, 2020
Eftersom Gardell själv läser sin bok känns det lite konstigt; i boken är han nämligen död. Jag vänjer mig så småningom, men själva uppläsningen blir lite väl teatralisk ibland. Boken växlar också mycket mellan nu- och dåtid och det är inte alltid enkelt att hålla reda på när vissa händelser utspelar sig.
Annars är det en omfattande och intressant "släktkrönika", med både roliga och sorgliga händelser och minnen. På ytan kan det verka som om familjen lever ett mestadels tragiskt liv, men de verkar ändå ha en fin sammanhållning (förutom pappan). Jag vet inte vad som är sant och vad som eventuellt är påhittat, men många gånger tycker jag synd om lille Jonas och önskar att han slapp vara med om åtminstone en del av händelserna som beskrivs. Det känns som en lättnad att Jonas Gardell faktiskt fortfarande lever!
Annars är det en omfattande och intressant "släktkrönika", med både roliga och sorgliga händelser och minnen. På ytan kan det verka som om familjen lever ett mestadels tragiskt liv, men de verkar ändå ha en fin sammanhållning (förutom pappan). Jag vet inte vad som är sant och vad som eventuellt är påhittat, men många gånger tycker jag synd om lille Jonas och önskar att han slapp vara med om åtminstone en del av händelserna som beskrivs. Det känns som en lättnad att Jonas Gardell faktiskt fortfarande lever!
September 11, 2018
"Till minne av en villkorslös kärlek är en episkt böljande roman om solidaritet och svek, skriven med humor och livsglädje och en smärta så stor att den får verkligheten att spricka." En läsupplevelse Du inte får missa.
August 5, 2024
Väl läsvärd om man gillar Jonas Gardell och är nyfiken på hans bakgrund. Boken innehåller ett mycket intimt och välskrivet personporträtt av Gardells mamma, som bjuder på både humor och svärta.
September 17, 2018
Betyg: 5 av 5.
Jonas Gardell har alltid varit en stor favorit hos mig, oavsett genre. Jag har sett, hört, och läst det mesta av det han har gjort. Scenshower, standup, podd, teveprogram, krönikor, inlägg i sociala medier, och framförallt böcker.
Tycker om alla böcker som jag har läst av honom tidigare, och bäst av alla är så klart trilogin Torka aldrig tårar utan handskar, som även blev en helt fantastisk teveserie.
Här är länkar till mina recensioner av dom tre böckerna i serien Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, och Döden.
Nu har jag läst hans senaste bok, Till minne av en villkorslös kärlek. Och den tycker jag också var en helt fantastisk bok.
Dom här orden, tagna från beskrivningen av boken, tycker jag beskriver boken väldigt bra:
”Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.
Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen.”
Boken är välskriven, lättläst, rolig, gripande, rörande, berörande, intressant, nostalgisk, och mycket, mycket bra. Jag rekommenderar varmt boken till alla, och den får högsta betyget från mig.
Jonas Gardell har alltid varit en stor favorit hos mig, oavsett genre. Jag har sett, hört, och läst det mesta av det han har gjort. Scenshower, standup, podd, teveprogram, krönikor, inlägg i sociala medier, och framförallt böcker.
Tycker om alla böcker som jag har läst av honom tidigare, och bäst av alla är så klart trilogin Torka aldrig tårar utan handskar, som även blev en helt fantastisk teveserie.
Här är länkar till mina recensioner av dom tre böckerna i serien Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, och Döden.
Nu har jag läst hans senaste bok, Till minne av en villkorslös kärlek. Och den tycker jag också var en helt fantastisk bok.
Dom här orden, tagna från beskrivningen av boken, tycker jag beskriver boken väldigt bra:
”Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.
Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen.”
Boken är välskriven, lättläst, rolig, gripande, rörande, berörande, intressant, nostalgisk, och mycket, mycket bra. Jag rekommenderar varmt boken till alla, och den får högsta betyget från mig.
October 3, 2018
Jag har skrattat, gråtit, härmat närkingska, tjutit åt alla kyrkoreferenser och mumlat mantrat att "om man spottar på en sten blir den våt" och alla i världen ska vara välsignade. Amen.
February 9, 2019
Brukar gilla Gardells böcker, men denna var alldeles för rörig i sin struktur. Det lämnades många lösa trådar som aldrig knöts ihop.
April 17, 2019
Svår bok att recensera - bitvis väldigt bra, bitvis lite för upprepande. Vissa detaljer fastnar verkligen. Lyssnade på inläsningen av Jonas Gardell vilket i sig gjorde mig kluven - ömsom härligt och ömsom rätt irriterande ton...
July 24, 2020
Fin bok. Älskar titeln, formen och temat. Humorn i det mörka är underbar. Men. För lång!
November 20, 2022
Fin og original. Kunne med fordel vore litt kortere, èin del gjentaking. Lettlest.
April 8, 2019
Många upprepningar av samma berättelser som vi fått höra förut. En bättre redaktör borde kanske kunnat förkorta boken till halva längden och då hade den vart dubbelt så bra.
April 20, 2019
Boken är, i stil med dess föregångare, väldigt Gardellsk. Det vill säga, historian tuggar på, men gillar man Gardells berättargrepp- liksom jag gör, då är den skör, vacker och tragikomisk.
January 22, 2019
"Den här berättaren vet vad han håller på med", som JG själv uttrycker det på sitt ödmjuka sätt.
Jag älskade verkligen porträttet av mamma I som framkallar både fniss och snyft.
Fint, starkt och bra.
Tjing hej!
Jag älskade verkligen porträttet av mamma I som framkallar både fniss och snyft.
Fint, starkt och bra.
Tjing hej!
October 1, 2018
Mycket imponerande läsning. Rolig, gripande och konstant intressant. Lite repetitivt, annars hade jag gett fem stjärnor.
August 14, 2021
Alldeles för lång och repetitiv. Hälften hade varit nog.
June 29, 2024
Det är svårt att beskriva den här boken. Jag har aldrig läst någonting av Jonas Gardell och jag tror att denna bok är inte den bästa att börja känna författaren.
Jag har haft svårt att följa med alla detaljerna i historien, men jag har älskat att lyssna till ljudboken, läst av Gardell själv.
Om boken hade varit 200 sidor kortare, hade det varit en fantastisk bok. Men å andra sidan hade det inte varit en bok av Jonas Gardell. Jag ska minnas många minuterna av boken, särskilt när Gardell pratar om sin mamma och deras förhållande.
Jag är nyfiken om att läsa något annat av Gardell.
Jag har haft svårt att följa med alla detaljerna i historien, men jag har älskat att lyssna till ljudboken, läst av Gardell själv.
Om boken hade varit 200 sidor kortare, hade det varit en fantastisk bok. Men å andra sidan hade det inte varit en bok av Jonas Gardell. Jag ska minnas många minuterna av boken, särskilt när Gardell pratar om sin mamma och deras förhållande.
Jag är nyfiken om att läsa något annat av Gardell.
August 7, 2019
En fin bok som med värme och humor berättar sin släkthistoria. Men främst är det en stark och innerlig berättelse om hans mamma Ingegärd.
Det är inte bara Ingegärd som hyser villkorslös kärlek till Jonas, jag uppfattar den som ömsesidig!
Ingegärd ger i stort sett upp sina drömmar för att ta hand om barnen medan Bertil gör karriär. Hon är lovad att få sin tid för att doktorera när han är klar med sin examen. Men den tiden kommer inte, i stället överger han familjen.
Hur många kvinnor har inte upplevt samma öde för att mannens karriär ska gå före?
Boken är även lärorik om hur vardagen fungerar för den som drabbas av demens. Även anhöriga får ta del om vardagsproblemen som följer med demens. Men J Gardell kan även här se det komiska mitt i det jobbiga.
Mycket läsvärd bok med många fina tankar!
Det är inte bara Ingegärd som hyser villkorslös kärlek till Jonas, jag uppfattar den som ömsesidig!
Ingegärd ger i stort sett upp sina drömmar för att ta hand om barnen medan Bertil gör karriär. Hon är lovad att få sin tid för att doktorera när han är klar med sin examen. Men den tiden kommer inte, i stället överger han familjen.
Hur många kvinnor har inte upplevt samma öde för att mannens karriär ska gå före?
Boken är även lärorik om hur vardagen fungerar för den som drabbas av demens. Även anhöriga får ta del om vardagsproblemen som följer med demens. Men J Gardell kan även här se det komiska mitt i det jobbiga.
Mycket läsvärd bok med många fina tankar!
September 2, 2018
Fantastiskt fint om kärleken mellan mor och son!
November 27, 2020
Det här en gripande, närgången, smärtsam, kärleksfull och tjatig skildring av en mamma. Upprepningar av dramatiska ögonblick gör att dessa förlorar sin glans.
Historiens röda tråd som borde ha blivit kvar som en idé som måhända kändes rolig klockan 03.13 en lördagskväll, men som aldrig borde ha blivit en del, än mindre en bärande sådan i en roman; nämligen att författaren beskriver hur han dogi en singelolycka. Det var hyfsat tråkigt att läsa om det första gången. Tionde gången blev det en plåga.
Om man ser bortom denna narcisstiska egotripp så innehåller boken en hel del smärtsamt vackra skildringar.
Uppväxten skildras med humor och hög igenkänningsfaktor, kring sådant som man inte ens kommer ihåg att man minns. Om att ha vuxit upp i ett samhälle utan själ, som förmedlas genom tv:n. Är det detta vi vill tillbaka till; ett själlöst ursprung?
Så perfekt allting. Så välordnat. Så homogent. Där alla skulle vara så lika varandra som möjligt. Så tråkigt. Konflikter mellan klasskamraterna som då betydde allt och satte djupa spår, men som sen egentligen inte betyder någonting. Men eftersom vi fortfarande minns, så…
Barndom, uppväxt, småstadstristess, och minst föräldrarnas skilsmässa skildras med tragikomik, inlevelse och värme. Episoden när det är ska firas silverbröllop, fastän äktenskapet har gått i kras och mamman ändå ska ha fest. Med på partajet kommer de två hemmaboende barnen. Det blir inget gruppfoto.
Pappan som lämnar familjen och vägrar se sitt eget ansvar. Det är inte hans fel att han trots alla sina uppoffringar (herregud, han har ju lämnat sin familj) trots allt inte blir lycklig. Allt han gör och har gjort är klanderfritt och att allt nu går emot honom är alltid någon annans fel, aldrig hand eget. Även om det var han som lämnade familjen bakom sig. Han måste vara lycklig.
Att ta ansvar för sina handlingar; att fatta att man faktiskt agerar, att man alltid har ett val (inte om man ska var bög eller inte då…) är inte självklart för alla att greppa.
Pappan dog av den hemska neurologiska sjukdomen ALS. Mamman brottades med senilitet de sista tretton åren av sitt liv. Det är en ganska lång tid. Viktigt att komma ihåg. Den perioden är också en del av vem hon var. Berättelser om vilsepromenader utomhus eller att vara inne på ett hotell där ens nyckelkort ska passa till en särskild dörr. Hopplöst förvirrande allting. Liksom betalningsproceduren på en restaurang. Så förtvivlat komplicerat allting. Så ärligt. Så naket
Varför blev det så? Mamman ville vara fri; ta av sig skorna och ge sig barfota ut i världen.
Boken är en smärtsam och genuin kärleksskildring. Från en son till sin mamma. Bara synd att den ramas in av och att man ständigt påminns om en påhittad berättelse av en bilolycka där författaren kör i diket; en berättelse som borde ha supits bort på den där efterfesten klockan 03.13 en lördag för längesedan.
Historiens röda tråd som borde ha blivit kvar som en idé som måhända kändes rolig klockan 03.13 en lördagskväll, men som aldrig borde ha blivit en del, än mindre en bärande sådan i en roman; nämligen att författaren beskriver hur han dogi en singelolycka. Det var hyfsat tråkigt att läsa om det första gången. Tionde gången blev det en plåga.
Om man ser bortom denna narcisstiska egotripp så innehåller boken en hel del smärtsamt vackra skildringar.
Uppväxten skildras med humor och hög igenkänningsfaktor, kring sådant som man inte ens kommer ihåg att man minns. Om att ha vuxit upp i ett samhälle utan själ, som förmedlas genom tv:n. Är det detta vi vill tillbaka till; ett själlöst ursprung?
Så perfekt allting. Så välordnat. Så homogent. Där alla skulle vara så lika varandra som möjligt. Så tråkigt. Konflikter mellan klasskamraterna som då betydde allt och satte djupa spår, men som sen egentligen inte betyder någonting. Men eftersom vi fortfarande minns, så…
Barndom, uppväxt, småstadstristess, och minst föräldrarnas skilsmässa skildras med tragikomik, inlevelse och värme. Episoden när det är ska firas silverbröllop, fastän äktenskapet har gått i kras och mamman ändå ska ha fest. Med på partajet kommer de två hemmaboende barnen. Det blir inget gruppfoto.
Pappan som lämnar familjen och vägrar se sitt eget ansvar. Det är inte hans fel att han trots alla sina uppoffringar (herregud, han har ju lämnat sin familj) trots allt inte blir lycklig. Allt han gör och har gjort är klanderfritt och att allt nu går emot honom är alltid någon annans fel, aldrig hand eget. Även om det var han som lämnade familjen bakom sig. Han måste vara lycklig.
Att ta ansvar för sina handlingar; att fatta att man faktiskt agerar, att man alltid har ett val (inte om man ska var bög eller inte då…) är inte självklart för alla att greppa.
Pappan dog av den hemska neurologiska sjukdomen ALS. Mamman brottades med senilitet de sista tretton åren av sitt liv. Det är en ganska lång tid. Viktigt att komma ihåg. Den perioden är också en del av vem hon var. Berättelser om vilsepromenader utomhus eller att vara inne på ett hotell där ens nyckelkort ska passa till en särskild dörr. Hopplöst förvirrande allting. Liksom betalningsproceduren på en restaurang. Så förtvivlat komplicerat allting. Så ärligt. Så naket
Varför blev det så? Mamman ville vara fri; ta av sig skorna och ge sig barfota ut i världen.
Boken är en smärtsam och genuin kärleksskildring. Från en son till sin mamma. Bara synd att den ramas in av och att man ständigt påminns om en påhittad berättelse av en bilolycka där författaren kör i diket; en berättelse som borde ha supits bort på den där efterfesten klockan 03.13 en lördag för längesedan.
September 7, 2025
Jonas Gardell vill skriva en bok om sin mamma. Han bestämmer sig dock, av någon anledning, för att använda sig av ett grepp: Istället för att skriva berättelsen rakt upp och ned, hittar han på att han själv dog som 35-åring och att han nu många år senare får en biografi skriven om sig, men biograförern kan inte hålla sig från att också skriva mycket om hans mamma. Varför denna akrobatik? Lite oklart. Vill han komma undan jantelagen och kunna skriva lite mer positivt om sig själv? Eller vill han kunna utforska sina egna minnen av mamman lite mer utifrån?
Tyvärr kan han inte hålla sig från att skriva en lite mer vanlig roman, så inuti själv greppet blir det ett till grepp, någon sorts meta-grepp: Den fiktive krönikören bestämmer sig för att skriva in biografi "lite som en roman, i Gardells stil". Och sedan är det hela tiden så otroligt uppenbart att det är Gardell själv som skriver. Det förekommer minnen som bara han kan ha haft, saker dramatiseras med samma typ av hyperboler. Det finns till och med kapitel som letar sig tillbaks till jag-perspektivet? Och ännu underligare, kapitel som är skrivna av deras äldre, ofödda syskon. Vad är det jag läser egentligen?
Innehållet är intressant. Ingegärds personporträtt är originellt, spännande. Uppväxten i min egen hemort en generation tillbaka är bekant men ändå inte, liksom kittlande relevant. Texten är målande, medryckande - Gardell är helt enkelt en bra författare.
Men jag kan inte skaka av mig frustrationen över det underliga formatet. Kan inte förstå vad det ger boken som man inte hade kunnat få med en vanlig memoar till exempel. Det känns som ett exempel på när en författare blir lite för bra, så att lektör och redaktör inte riktigt vågar utmana, käbbla emot. Hen får härja fritt. Och då hänger man inte alltid med.
Tyvärr kan han inte hålla sig från att skriva en lite mer vanlig roman, så inuti själv greppet blir det ett till grepp, någon sorts meta-grepp: Den fiktive krönikören bestämmer sig för att skriva in biografi "lite som en roman, i Gardells stil". Och sedan är det hela tiden så otroligt uppenbart att det är Gardell själv som skriver. Det förekommer minnen som bara han kan ha haft, saker dramatiseras med samma typ av hyperboler. Det finns till och med kapitel som letar sig tillbaks till jag-perspektivet? Och ännu underligare, kapitel som är skrivna av deras äldre, ofödda syskon. Vad är det jag läser egentligen?
Innehållet är intressant. Ingegärds personporträtt är originellt, spännande. Uppväxten i min egen hemort en generation tillbaka är bekant men ändå inte, liksom kittlande relevant. Texten är målande, medryckande - Gardell är helt enkelt en bra författare.
Men jag kan inte skaka av mig frustrationen över det underliga formatet. Kan inte förstå vad det ger boken som man inte hade kunnat få med en vanlig memoar till exempel. Det känns som ett exempel på när en författare blir lite för bra, så att lektör och redaktör inte riktigt vågar utmana, käbbla emot. Hen får härja fritt. Och då hänger man inte alltid med.
April 17, 2019
En bok att läsa för att ha något att läsa - en vackert formulerad släktkrönika och berättelsen om Ingegärds missöden, egenheter och oändliga kärlek.
Vad jag hade lite svårt för var hela upplägget att Gardell iträder sig rollen som en icke namngiven biografiförfattare som skriver efter Gardells egen tragiska död. Dessutom skiftar narrativet: ibland är det detta utifrånperspektivet, ibland Gardell själv (i jag-form) och ibland någon helt annan som t.ex. Gardells dödfödda bror eller maken Mark Levengood. Även om berättelsen har en tydlig tidslinje är det vissa delar där händelseförloppet hoppar fram och tillbaka. På så sätt får man som läsare inte riktigt grepp om historien. Överlag känns narrativet spretigt och lite oredigerad, här finns många darlings att döda (fast han hade gärna kunnat skita i att döda sig själv, känns lite luddigt liksom).
Nu har jag rantat nog om det! För boken var faktiskt väldigt bra trots allt (även om den kanske behövt en extra redigeringsrunda innan den kan fylla upp sina vackra inbundna pärmar). Om man bortser från mina små irritationsmoment njöt jag väldigt av att befinna mig i berättelsen. Humorn är träffsäker, språket har självdistans och anekdoterna är kärleksfullt berättade. Dessutom är omslaget ett av de vackraste jag sett. Läs den under plommonträdet när fåglarna kvittrar och kaffet svalnar där i skuggan!
Vad jag hade lite svårt för var hela upplägget att Gardell iträder sig rollen som en icke namngiven biografiförfattare som skriver efter Gardells egen tragiska död. Dessutom skiftar narrativet: ibland är det detta utifrånperspektivet, ibland Gardell själv (i jag-form) och ibland någon helt annan som t.ex. Gardells dödfödda bror eller maken Mark Levengood. Även om berättelsen har en tydlig tidslinje är det vissa delar där händelseförloppet hoppar fram och tillbaka. På så sätt får man som läsare inte riktigt grepp om historien. Överlag känns narrativet spretigt och lite oredigerad, här finns många darlings att döda (fast han hade gärna kunnat skita i att döda sig själv, känns lite luddigt liksom).
Nu har jag rantat nog om det! För boken var faktiskt väldigt bra trots allt (även om den kanske behövt en extra redigeringsrunda innan den kan fylla upp sina vackra inbundna pärmar). Om man bortser från mina små irritationsmoment njöt jag väldigt av att befinna mig i berättelsen. Humorn är träffsäker, språket har självdistans och anekdoterna är kärleksfullt berättade. Dessutom är omslaget ett av de vackraste jag sett. Läs den under plommonträdet när fåglarna kvittrar och kaffet svalnar där i skuggan!
Displaying 1 - 30 of 107 reviews