Jesper, som kallas Jes, ska fira sin styvfar Gösta nånstans i de mindre fashionabla delarna av Österlen, hemma hos halvbrodern, den charmige och kriminelle Jakob. Jakob har dock ”fått galler”, dvs sitter i fängelse, men även i sin frånvaro verkar det vara han som styr familjedynamiken och människorna runt omkring sig. Jes ska hur som helst ändå få med sig den alzheimerssjuke Gösta från avdelningen där hon bor ut till Linda, Jakobs flickvän, och hennes son Amadeus, kallad Amma. Det hela är en ganska sorglig tillställning.
Linda säger vid ett tillfälle i boken att ”såna som vi, vi är ett eget släkte, oss går det aldrig bra för. Detta kan man se som förklaring av titeln. Plus att det är nån ordlek, släktkalasets deltagare är i själva verket inte alls släkt med varandra (förutom Linda och Amma).
Jag tycker bokens personer är frustrerande, de känns för eländiga och för oförmögna att förstå signaler och att ta tag i sin situation. Trots detta känner jag ändå stor sympati för Amma som inte bett om att få växa upp i den här röran, och lite grand för Jes, som kanske vaknar efter denna helg.