Quelque part dans la France de l’entre-deux guerres, niché au cœur d’une ferme oubliée des hommes, le Château des animaux est dirigé d’un sabot de fer par le président Silvio. Secondé par une milice de chiens, le taureau dictateur exploite les autres animaux, tous contraints à des travaux de peine épuisants pour le bien de la communauté. Miss Bangalore, chatte craintive qui ne cherche qu’à protéger ses deux petits, et César, un lapin gigolo, vont s’allier au sage et mystérieux Azélar, un rat à lunettes pour prôner la résistance à l’injustice, la lutte contre les crocs et les griffes par la désobéissance et le rire… Premier tome d’une série prévue en quatre volumes, Le Château des animaux revisite La Ferme des animaux de George Orwell (1945) et nous invite à une multitude de réflexions parfois très actuelles…
Xavier Dorison est né en 1972 à Paris et passe trois années en école de commerce, où il organise le festival BD des Grandes Écoles, puis travaille chez Barclays Corp. Dès 1997, il écrit le premier tome du Troisième Testament, série co-scénarisé et dessiné par Alex Alice qui remporte un succès immédiat. Il publie ensuite deux séries aux Humanoïdes Associés : Prophet avec Matthieu Lauffray et Sanctuaire avec Christophe Bec. Il co-scénarise, avec Fabien Nury, le film Brigades du Tigre, qui sera également adapté en bande dessinée aux éditions Glénat avec Jean-Yves Delitte au dessin. Il co-scénarise, toujours avec Fabien Nury, le western fantastique W.E.S.T. mis en image par Christian Rossi. Et lance début 2007 une fresque pirate : Long John Silver. En 2008, il crée la série Les Sentinelles et participe au projet XIII Mystery, en scénarisant l'album sur La Mangouste. En 2008 également, il écrit Le Syndrome d'Abel pour son comparse Marazano, de retour au dessin. En septembre 2010, il s’associe à nouveau avec Alex Alice et commence la publication de l’antésuite du Troisième Testament, intitulée Julius, toujours chez Glénat. En mars 2012, paraît chez Dargaud le premier tome d’Asgard, série dans l’univers des vikings, dessinée par Ralph Meyer. En 2013 paraîtra chez Glénat une série coécrite avec son frère Guillaume Dorison.
This reads like what the bastard child of George Orwell's Animal Farm and Art Spiegelman's Maus would look like. I mean, look at the introductory quote:
On the Farm, all animals are equal. In the Castle, some animals are more equal than others.
It has fantastic art, and a plot premise that sounds promising. In the end, though, it's more like a darker, bloodier, and less rich regurgitation of Orwell's classic. As if Dorison wanted to do a Grimdark remake of "Animal Farm," and borrowed the imagery of oppressive animal hierarchy from "Maus" so it would be easily visualised in terms of good and evil (only that here it's dogs bad and cats good instead of cats bad and rats good like in Spiegelman's comics), and then he threw every misery and abuse imaginable at the poor animals.
Honestly, the metaphors are murdered here, and subtlety and nuance are thrown out the window, because everything is so on-the-nose. You're whacked over the head with the obviousness of it all and there's no pausing in awe to think for yourself on the subtleties.
It's a pity, because the concept for this modern remake is really wonderful, but heaping all kinds of abuse on every animal isn't going to make the symbolism in Orwell and Spiegelman any better; it only makes this story more gory as if following the whims of an author that wished Orwell were more brutal. Also, the fact that there's no backstory for the Castle, and it's stated straight in the beginning that it isn't known how it came to be what it became, does not help with understanding the world this story is set in. This retelling shouldn't exist in a vacuum and be so vague.
I received an ARC through NetGalley in exchange for an honest review.
Мальописів українською мовою, де головними героями є антропоморфні тварини трохи назбиралося в нас. Маємо «Мауса» Арта Шпіґельмана, «Серед Овець» Олександра Корешкова, «Блексед» Хуана Діаса Каналеса, «Княжа Воля» Дениса Фадєєва чи частково «Казки» Білла Віллінґема. Але видавництво NashaIdea вирішили познайомити нас із бд «Замок тварин» («Le Château des animaux») Ксав’є Дорізона, де художник Фелікс Делеп проробив неймовірно гарну роботу. До речі, автор Ксав’є Дорізон мав би бути знайомий вам, адже він займався сценарієм бд «Довгий Джон Сілвер», який перекладений солов’їною.
Десь у міжвоєнній Франції люди покинули замок. Ми не знаємо чому. Тварини взяли на себе управління місцевістю й утворили вільну республіку. Президент, могутній бик Сильвіо, панує тут, йому допомагає його представник півень та поліція у вигляді собачого ополчення. Кролик, гуси, кішки, вівці та інші пригноблені тварини можуть лише схилити голови… За допомогою собак бик-диктатор експлуатує інших тварин, змушених виконувати виснажливу роботу на благо суспільства. Тварини досить швидко виявляють недоліки влади, а бик, на жаль, відкрив для себе принади алкоголю, що поступово руйнує існування цієї громади. Але, незважаючи на розуміння ситуації, тварини не знають, як протидіяти насильству та несправедливості правлячої верхівки. Адже фізично ті сильніші. Це головне питання, яке стоїть перед героями: кішки Міс Бангалор, кроликом Цезарем і загадковим щуром Азеларом. Але це згодом, бо зараз вони думають про одне, як вижити…
Щоби довго не загадувати, то відразу скажу, що спорідненість із «Колгоспом тварин» Джорджа Орвелла очевидна. Ксав’є Дорізон згадує про це у своїй преамбулі та відверто каже, що натхненний романом цього великого класика літератури. Гарну паралель можна провести з українським мальописом «Серед овець» Олександра Корешкова, де сюжет і антураж також перегукується із працями Джорджа Орвелла. Але у своїй роботі Дорізон хотів зробити ще одну борозну — розповісти, як мирний опір може змінити все докорінно.
Ксав’є Дорісон використовує тварин, щоби розвинути ідею, яка одночасно є пацифістською та можливістю створення опору. Цей перший альбом служить для того, щоби підвести до думки, що «озброєний» опір не може спрацювати, тому що сила є на стороні сили. І є багато інших способів, щоби довести наявний режим до краху. Більшість сцен тут, щоби пояснити факти, причини та наслідки подій, а кожен персонаж має конкретну роль у історії. Тим не менш, автор прагне створити приємних персонажів, яким хочеться співчувати. Та ж кішка Бенгалор, вдова й мужня мати, чи кролик Цезар, який змушений займатися проституцією, щоби діставати талони на провізію. На перший погляд, може здатися, що основна увага припадає на жертв режиму, але Дорізон також розкриває мотиви владної верхівки в особі бика-президента Сильвіо. Сценарій у мальописі досить лаконічний і чудово побудований. Драматична інтенсивність присутня постійно, і, читаючи, емоційно вкладаєшся в історію. Адже герої направду милі й добрі, тому не співпереживати їм банально не можливо.
Також потрібно завдячувати художнику Феліксу Делепу, адже його художній стиль — першочерговий момент, який привабив мене у цьому мальописі. Художник малює тварин, які не є антропоморфними з візуальної сторони, не мають людського одягу та повзають на четвереньках. Але є такими через інтелектуальний, мотиваційний та емоційний аспекти. А ще емоції тварин, які передає художник на сторінках. Вони сильно допомагають зрозуміти, що відчувають герої. Також гляньте на розкішну обкладинку альбому, щоби зрозуміти, наскільки Делеп володіє композицією та майстерністю створювати правильну атмосферу.
«Замок тварин: Міс Бангалор» слугує для того, щоб закласти основи проблеми та початки опору, які розвиватимуться в наступних альбомах. Надіюся, що українському читачу сподобається цей мальопис так само, як і мені. Особливо в художньому плані, адже малюнок Фелікса Делепа дуже припав до душі.
PT Nesta quinta, os fortes governam com mão de ferro. Os animais da classe mais baixa são executados ou deixados a morrer pelas razões mais triviais. Atos bárbaros de injustiça ocorrem regularmente.
Que forma poderosa de começar o ano!
Já queria ler esta série há imenso tempo — e já vinha tarde.
Isto, meus amigos, é uma leitura essencial.
Num tempo em que a democracia está ameaçada por regimes autoritários que procuram controlo absoluto, esta história é mais relevante do que nunca.
Uma leitura incrível e muito oportuna.
--
EN On this farm, the strong rule with an iron fist. Animals of the lowest rank are executed or left to die for the most trivial reasons. Barbaric injustices occur regularly.
What a powerful way to start the year!
I’ve been meaning to read this series for ages — and it was long overdue.
This, my friends, is essential reading.
At a time when democracy is under threat from authoritarian regimes seeking absolute control, this story feels more relevant than ever.
Замок тварин – комікс нуууу дуже гарно намальований. Тут є і кішка, що втративши чоловіка, намагається прогодувати двох своїх кошенят, і кролик, що продає себе, і собаки, що є наглядачами і поліцейськими, президент-бик Сильвіо, що живе просто розкішним життям, і примарна (можливо, навіть уявна) загроза у вигляді вовків, яких у цьому томі ми не побачимо. Це все «Колгосп тварин», тут все зрозуміло.
Незрозуміле ж для мене було ще в передмові. Оцініть цей абзац: «Звісно, усе це різні люди, різні країни й різні ситуації, проте лише сліпий не помітить того, що об’єднує їх усіх: жодної з цих перемог не було досягнуто за допомогою зброї, закликів до ненависті, гніву чи помсти. За свою справу герої були готові помирати, але не вбивати».
Мабуть, українцям не треба пояснювати, чому мене так це триґернуло і «налаштувало» на читання. Вибачте, але ця суміш Орвелла і Біблії мене не дуже захопила, бо нам ще у війні перемогти треба😒
"Schloss der Tiere" ist so etwas wie eine inoffizielle Fortsetzung zu Jorge Orwells Roman "Farm der Tiere, nur eben als Graphic Novel. Die Zeichnung sind richtig ansprechend und sehr mühevoll 😍 Obwohl es bei der Geschichte um Tiere geht , hat jedes seine eigenen Charakterzüge, welche man auch in den Zeichnungen sehen kann. Die Story hat mich jetzt nicht so umgeworfen. Es geht quasi darum dass dieses System, welches am Ende von Jorge Orwells "Farm der Tiere" existiert, nun schon seit längerer Zeit existiert und manche Tiere daraus Ausbrechen wollen. Die Umsetzung war ein bisschen klassisch , aber vielleicht wird die Idee in den anderen Bände noch weiter ausgebaut.
Чудова спроба візуалізувати та зооморфізувати (чи все ж антропоморфізувати?) Орвела у форматі мальованої історії. Особливо варто відзначити малюнок Фелікса Делепа (талановитого художника, нову зірку французької школи бд), який передає психологічні нюанси достатньо виражених, вкрай архетипних характерів. Історія теж дуже добре розвивається, додаючи щоразу нових поворотів і акцентів. Попри оманливу привабливість і милість героїв, мальопис не варто рекомендувати дітям, адже рівень жорстокості й бруталізму тут не є епізодичним явищем. А дорослим варто почитати, порозглядати, щоб пригадати собі до чого призводить тоталітаризм і тиранія.
Rappelant La ferme des animaux d'Orwell, cette BD nous amène sur un ancien château dominé par un taureau et des chiens. La peur règne, mais une visite impromptue viendra semer une graine d'espoir.
J'ai beaucoup aimé retrouver l'ambiance de La ferme des animaux, roman que j'avais beaucoup aimé. J'ai également apprécié le message que véhicule le visiteur, celui que gagner une guerre ne se fait pas avec des armes.
C'est toujours intéressant de lire une BD avec des animaux, qui peuvent illustrer des comportements humains qu'on aurait plus tendance à rendre moins accessibles à un grand public (le sexe, la violence par exemple).
Bardzo dobre spojrzenie na "Folwark Zwierzęcy" Orwella przez pryzmat Mahatmy Gandhiego, który zwycięstwo odniósł w pokojowy sposób - i o tym właśnie jest ten komiks. O pokojowej walce z uciskiem. Przepiękne ilustracje, niejednokrotnie krwawe, więc ostrzegam wrażliwych. Nie ma w tej historii orwellowych świń, cała reszta jednak się zgadza. Szkoda tylko, że komiks jest tak krótki, to przepięknie wydana cienizna. Z pewnością sprawię sobie drugi tom, jak znajdą się ku temu fundusze.
I don't think that there's an English translation yet of this graphic novel and that's a bit sad, because it's translated in other languages also. This graphic novel is the first in the series of 4 and can be seen as an other Orwell. The story departs from Orwell's book Animal Farm, but the difference in it is that in the graphic novel there is hope, hope to a better life. The story starts with a castle, where all the humans have left and is inhabited by cats, rabbits, horses, sheeps and other farm animals. Life isn't a walk in the parc: the castle is runned by an oppressive police state run by the bull president Sylvio and his guard of dogs. The atmosphere is one of terror (on a regular basis an innocent animal is taken to the pole to be devoured by the dogs in front of the other farm animals), sadness, poverty...The farm animals work more than hard for the little amount of food they get, while Sylvio and his dogs bathe in welness, lots of food and wealth. The story follows all the animals, but miss. Bengalore (miss. B) has a main role. She struggles to take care for her 2 kittens, working double so hard after her husband died, but she sees the wrongness in the castle. Like all the other animal she's too scared to do something, untill Azelar, the rat, arrives. He's a traveling troubadour and on one night he performs the life of Mahatma Ghandi and that story plants a little seed of rebellion in the head of the farm animals. It's starts very small, by Margritte who stands her ground (and sadly dies because of it), but then Miss. B, Azelar and César (a real funny male rabbit who's side job is 'to make female rabbits comfortable'). They start to undertake little actions of rebellion against the tiranny with effect. The drawings are easy accesable and very expressive, but they could be some more color. Also, there are cruel scenes, so it's definately not for children. The animals look real life and are very expressive: you see the dumb expressions on the dogs faces, the power that Sylvio radiates, the desperation of the farm animals... This is the first book and I wonder if the animals will succeed in their actions. Little side note: when the artist created the graphic novel, he was only 26...
The introduction to his graphic novel notes that Orwell’s classic Animal Fiction is the point of departure.
But it isn’t really Orwell. It seems to use Orwell’s point to make the same classic points about government and how to resist government (and how such resistance can fail or be subverted), but it does so to heighten the violence, and there is so much violence.
Additionally, the animal divisions don’t quite make sense - predator animals are enforcers except for our heroine which is a cat, so her exclusion from the power structure doesn’t quite make sense. She is the voice of reason.
While the book does try to make comments about certain political climates or movements – Silvo for instance could be several different political leaders - the whole thing feels empty without any real depth or point, outside of violence. The lesson or moral if you prefer of Orwell’s book is absent here (as the lesson in the second half of Watership Down even). If anything, this graphic novel just makes you want to read Animal Farm again.
Also this is nothing really like Beasts of Burden or Stray Dogs – unless you count the violence, and this is far more graphic then those.
Je n'ai jamais lu "La ferme des animaux" de George Orwell, juste "La guerre des mondes", mais là, je me dis que j'ai loupé quelque chose !
Avec de magnifiques illustrations de Félix Delep, Xavier Dorison nous offre cette revisite du roman d'Orwell. Ce monde est dur et glaçant, les illustrations sont somptueuses, un superbe contraste qui met en valeur l'histoire ô combien comparable à des thèmes très contemporains.
Le rat Azélar apporte une lueur d'espoir dans ce monde totalitaire, en référence à Gandhi, Mandela, Lech Walesa, Martin Luther King et d'autres petits qui se sont opposés à des tyrannies supposées invincibles. Regardez la pauvre petite Miss Bengalore sur la couverture face au tyran Silvio !
Cette série se déroulera sur 4 tomes, le prochain sortira en octobre : je guette !!! Et du coup, je pense que je vais également m'intéresser plus à George Orwell, je pense que sa biographie mérite un bon coup d'oeil.
Primeira leitura do #setembdro Ainda estou a tremer O prefácio fazia prever, falava no A quinta do animais, que para mim é e será sempre o triunfo dos porcos lido no final dos anos 80 princípio anos 90. Ditadura Opressão Repressão Medo Um livro brutal Ainda bem que trouxe os 3 volumes da biblioteca senão estaria a roer os dedos
Sabem aquele tipo de leitura, não aguento isto, porque é que estou a ler isto, isto está a deixar-me completamente lá em baixo, E depois não conseguimos parar de ler, tens de acabar rapidamente.... Oa desenhos sao incríveis A miss B uma gatinha irresistível Só posso dizer como é que demorei tanto tempo a ler esta BD
O preço dos livros não será certamente a única resposta
Une découverte ! J'ai adoré l'univers et l'histoire. Sombre et froid et avec cette petite lumière d'espoir qui réchauffe. Le dessin est superbe et terriblement réaliste. Hâte de découvrir la suite, surtout qu'elle est annoncée : cela ne sera pas une série à rallonge dont on ne voit pas le bout, non, ici 4 tomes sont annoncés et c'est tout. Ca me va très bien et me donne déjà envie de découvrir les autres livres des auteurs et celles à venir.
5⭐ за оформлення коміксу. Але оскільки історія незакінчена, оцінити її не можу. Цікаво, як автори поведуть сюжет далі, щоб реалізувати ідею безнасильницького спротиву. Сподіваюсь це буде справді щось цікаве та неочікуване і не зведеться до "чуда" з дитячих казок.
Mais uma belíssima dupla a mostrar o porquê da banda desenhada franco-belga continuar a ser tão relevante no panorama mundial dedicado à nona arte. Do eficaz desenvolvimento das personagens ao desenho de excelência, tudo se conjuga. Imperdível Parabéns à @artedeautor pela aposta nesta série.
The reader is dropped into the harsh world of imperialistic animals surviving under a tyrannical hierarchy where the weak toil and the vicious profit from it. Miss B is a cat whose male died so she has to do his work and care for her two little kittens. When rations for the citizens are depleted, those in power, enforced by vicious dogs, take from those who are already starving.
This heavily evokes Orwell (in a good way). This heartbreaking story begins with a powder keg already lit and the fuse is short. Rebellion is at hand! What a great first issue. I look forward to reading more!
Une BD plutôt politique dont j’ai beaucoup aimé le ton. C’est violent et cru mais avec ce qu’il faut d’espoir et de rébellion en marche pour nous accrocher. Les planches sont très belles et on sent le vent de colère gronder en sous-texte. J’aurais aimé en avoir davantage dans ce premier tome qui se termine un peu vite. Je continuerai cette série avec plaisir !
Et par contre le texte des bulles est si petiiiit, mes yeux de trentenaire ne suivent plus.
Après avoir été obsédée par cette histoire pendant un an, je me suis enfin décidée à acheter tous les tomes et ravie de voir que c'est toujours aussi bien
Angelockt von meiner Liebe zu Tieren, konnte ich mir diese Novel einfach nicht entgehen lassen. Dabei sprach das Buch schon in der Kurzbeschreibung von Widerstand und dem Beenden der Angst. Doch was hatte das alles zu bedeuten?
Um es gleich vorweg zu nehmen, manche Bilder im Buch trieben mir die Tränen in den Augen. Und das nicht nur, weil Tiere zu Schaden kamen, sondern weil sie aufgrund ihrer menschlichen Art, sich auch so anfühlten. Hier war eben nicht Katze gleich Katze, sondern eben Miss Bengalore, welche ihre Gefühlte äußerte und dabei alles gab um ihre Kinder ein Dach über dem Kopf und einen vollen Bauch zu bieten. Dies bezog sich übrigens auf alle Tiere, weswegen deren Verlust ehrlich gesagt nur noch mehr schmerzte.
Ja, die Handlung war düster, aber sie hatte auch Lichtblicke. Denn trotz der katastrophalen und unfairen Zustände im Schloss der Tiere, gab es eben auch Momente von Mut, Liebe und Hoffnung. Diese lockerten die Geschichte enorm auf und schenkten mir dadurch hin und wieder auch ein Lächeln.
Das Ziel der Novel war es trotzdem einmal aufzuzeigen, wie ein erniedrigendes Rechtssystem funktioniert und weit man gehen würde, um es zu erhalten. Klar, man hatte es hier noch immer mit Tieren zu tun, aber in deren Natur gibt es nun mal auch Arten, welche stärker und welche sind. Das beste Beispiel wäre wohl hier immer noch Hund gegen Katze.
Trotz der vielen schlimmen Dinge, möchte ich diese Reihe einfach weiterlesen. Nicht nur das sie sehr lehrreich ist, sie ist auch noch mit unglaublich guten Illustrationen versehen. Félix Delep verzauberte mich mit seiner Kunst, welche den Tieren eine eindrucksvolle Mimik gab. Doch auch Umgebung und das Spiel aus Licht und Schatten hatten es wirklich in sich. Selbst gerade beim Schreiben der Rezension blicke ich immer wieder mit Freude in das Buch. Kein Wunder, denn Miss Bengalore fasziniert mich als Katzenbesitzerin einfach zu sehr.
Wer diesen Band gelesen hat, wird nicht nur über Tiere anders denken, sondern auch über so manche Regierungsform. Dafür wurde nicht nur mit einer spannenden Handlung gesorgt, sondern auch Bildern welche von Hass bis hin zu purer Liebe alles bei mir auslösten. Ich freue mich jetzt schon auf die Nachfolger, denn Miss Bengalore wusste mich einfach zu überzeugen.
A graphic novel full of serious themes, but with a sense of hope, by the end of the first volume. I cannot wait to read more! The art on this book is absolutely beautiful and detailed, enhancing the reading experience.
I would like to mention many pages in this graphic novel depict violence against the animals, so please be careful when reading.
Det känns ledsamt att säga, men den är faktiskt väldigt underväldigande, konstig och övertydlig på samma gång. Teckningarna är i grunden helt fantastiska, men rent seriemässigt lämnar de mer att önska med märkliga perspektiv, saker som försvinner från en panel till en annan och ibland med en oklar läsordning.
Berättelsemässigt verkar historien ha svårt för att bestämma sig om den är för barn eller vuxna, då den ibland är plågsamt övertydlig i sin moral och vad den vill uppnå, men ibland överraskande brutal och sexuellt frigjord. Jag hade föredragit antingen det ena eller det andra, det man får nu är en märklig mischmasch där de stereotypa ondingarna hellre dricker champagne än att ge mat nog åt sin befolkning, med extremt tydliga moralkakor, blodiga massmördarscenar över en obekväm sexuell underton. Missförstå mig rätt, det här är ingen Siewert Öholm-panikrecension, utan mer en förundrad och besviken recension. ”Vad fan har jag precis läst?” liksom.
Och som grädde på moset är den svenska översättningen otroligt tafflig, och full av fel. Kanske är det faktiskt den som skapar den konstiga stämningen.
När människorna försvann blev djuren överlyckliga för de trodde äntligen att de skulle bli fria djur, men ju längre tiden gick desto mer liknade den nya tiden den gamla. Höns, getter, åsnor och får fick nya härskare som förtryckte dem med hårt arbete i slottet, ständigt krympande matransoner och godtyckliga avrättningar. Visst såg de orättvisorna och försökte göra sina röster hörda men vad hade de att sätta emot den mäktige president Silvio och hans blodtörstiga hundars sylvassa tänder? Ända tills den kringresande råttan Azelar kom till slottet. Han berättade en historia som fick alla djuren att häpna och hundarna att rynka på nosen, en historia om en fakir som kämpade mot en kung och hans imperium och som hade ett vapen som kunde övervinna allt: sanningen.
Vad vi lärt oss av historien är att människan inte lärt sig något av den. Våld föder mer våld, för mycket makt göder makthungern, ju större lögn desto fler går på den, en priviligerad minoritet suger ut den fattiga majoriteten, och så vidare. Sedan finns det de tillfällen i historien när mönstret bryts, när någon är beredd att dö för sin sak, men inte att döda. Djurslottet har hämtat sin inspiration från George Orwells klassiker Djurfarmen, en satirisk fabel och allegori över Stalinterrorn och hur den ryska revolutionens ledare blev maktfullkomliga och korrumperade, men Djurslottet är också en hyllning till de motståndskämpar som med hjälp av fredliga medel och en okuvlig vilja lyckades ändra historiens gång mot alla odds. Namn som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela, Lech Wałęsa och många fler.
I centrum av berättelsen har vi katten Fröken Bengalore som tvingas arbeta med de ständiga och tunga reparationerna av Silvios slott samtidigt som hon har två små kattungar som behöver sin mor. Hon har sett hoppet om en förändring grusas, som när den tappra gåsen Fru Prästkrage revolterade mot orättvisorna, men tändas igen när hon träffar den vise råttan och kringresande historieberättaren Azelar. Med stort lugn och övertygelse berättar han att om man använder samma verktyg som förtryckarna så blir man som dem. Istället besegrar man hat med kärlek, lögn med sanning och det handlar inte om huruvida de kan vinna över Silvio och hans hundar…utan om de vill.
Förutom själva utgåvan, som är en av årets snyggaste i den svenska serieskörden, så måste jag också lyfta på hatten åt Fabian Göransons utsökta översättning och framförallt hans sublima textning som håller toppklass.
Djurslottet - Fröken Bengalore” är en politisk fabel om diktatur och terror men framförallt ett spirade motstånd och en gnista av hopp.
”Vi befinner oss i mellankrigstiden i ett gammalt slott som överges av människor. Här har nu djuren tagit över platsen, som nu lever i autarki där slottet styrs av den enväldiga och hårdnackade tjuren Silvio och hans hundmilis.
Men något är fel! Utan pardon, med diktatorisk järnhov, arbetas djuren på slottet till utmattningens gräns, allt för samhällets bästa... men varför leder det minsta felet till avrättningsplatsen?
Fröken Bengalore, en rädd och kuvad katt som försöker skydda sina två ungar, slår sig samman med kaninen César och den kloka, mystiska råttan Azaskiner i kampen mot orättvisan. Motståndet, olydnaden och det okuvliga skrattet blir deras vapen, i kampen mot diktaturens tänder och klor.”
”Djurslottet” låter som en ofarlig grafisk roman där huvudrollerna är djur, men som i själva verket faktiskt ger oss en sorglig och ärlig insikt på vad som faktiskt händer i delar av våran värld.
Vad vi lärt oss av historien är att människan inte lärt sig något av den. Våld föder mer våld, för mycket makt göder makthungern, en priviligerad minoritet suger ut den fattiga majoriteten, och så vidare. Sedan finns det de tillfällen i historien när mönstret bryts, när någon är beredd att dö för sin sak, men inte att döda. Djurslottet har hämtat sin inspiration från George Orwells klassiker ”Djurfarmen” men ”Djurslottet” är också en hyllning till de motståndskämpar som med hjälp av fredliga medel och en okuvlig vilja lyckades ändra historiens gång mot alla odds. Namn som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Nelson Mandela, Lech Wałęsa och många fler.
”Djurslottet - Fröken Bengalore” är en politisk fabel som med sina grafiska seriebilder tar upp orättvisa och lidande men framförallt om hopp, fred och frihet!
”Fröken Bengalore” är den första delen av fyra i serien om Djurslottet.
Kao što autor kaže, ova basna odaje počast herojima. Odaje počast ljudima koji su pokazali da postoji put ka boljem svetu. Ovo je mračna i teška priča, ali mi je ipak grejala srce. Svet je čudesno izmaštan, a ilustratori su svoju viziju preneli na pravi način.
Radnja se odvija u nekadašnjem zamku pretvorenom u farmu. Kada ljudi jednog dana napuste zamak, životinje ostaju same. U početku srećne zbog slobode, bivaju suočene sa tiraninom koji preuzima vlast.
Svedoci smo muka i patnje kroz koje ostale životinje svaki dan prolaze. Dok se predsednik bik i psi goste i uživaju, stanovništvo je gladno i živi u bedi. Svoje prihode svaki dan ostavljaju u glavnom ambaru, a za uzvrat dobijaju dugmad koju menjaju za hranu. SVOJU HRANU, koju su oni dali vlasti.
Vlast je okrutna, te svakodnevno uzima danak u žrtvama. Stub srama uvek ima novu žrtvu, a mrtvima nikad kraja. Vlast opravdava svoje postupke i oprašta stanovništu, a i mrtvim "izdajnicima". U velu tajni, otkriva se šta vlast zapravo radi, daleko od posmatrača.
Primorani da veličaju i pevaju himnu svom vladaru, životinjama na neki način svaki dan ispiraju mozak. I dok režim nastavlja po svome, stanovništvom se polako šire nezadovoljstvo i bes.
Prvi pokušaj revolucije ugušen je u krvi, a stanovništvo još više zastrašeno. Ipak, javlja se tračak nade. Stari pacov dolazi u republiku životinja i sa sobom donosi svetlost, nadu i snagu za ugnjetavani narod. Kako će se revolucija razvijati, ostaje da saznamo u narednim delovima. Radujem se čitanju drugog dela, a vama prvi preporučujem od srca. Ako volite Orvela ili stripove generalno, ovo je pun pogodak za vas.
Božanstveno nacrtana basna o borbi i istrajnosti na putu za bolji svet.
Način na koji likovi biraju da povrate svoju slobodu priziva u sećanje citat iz Siddharte: "Jedino humor, taj divni izum onih kojima je preprečen put kao onom najvišem za šta su pozvani, taj izum onih skoro tragičnih, najdarovitijih nesrećnika, jedino humor (možda najčudnije i najgenijalnije dostignuće čovečanstva) izvršava i ono nemoguće, naime spaja i sjedinjuje sve oblasti ljudskog bića u zracima svojih prizmi." - Herman Hese
"O Castelo dos Animais" é uma série de BD que se inspira na obra de George Orwell, "O Triunfo dos Porcos", mas não é uma adaptação desta. Parece-me até que vai um pouco mais longe, dando um maior ênfase na obtenção e manutenção da liberdade através da paz e da justiça.
Volume 1 - Miss Bengalore O castelo é governado pelos animais, estando instituído um governo autoritário comandado pelo presidente Sílvio, um imponente touro, que tem como exército um grupo de cães agressivos. Os restantes animais vivem num ambiente repressivo em que têm que trabalhar como escravos, entregando os frutos do seu trabalho, para garantir o que lhes permite sobreviver com muitas dificuldades. Mas os animais dominantes vivem sem dificuldades e com conforto, o que cria o ambiente propício à insatisfação e à revolta. Neste primeiro volume, a protagonista, uma gata viúva com dois filhos, junta-se a um coelho gigolo. Com o incentivo e os conselhos de conhecedor de um rato viajante, inicia uma luta sem armas com o objectivo de tornar as injustiças visíveis e de ridicularizar os ditadores.
Esta não é uma simples história de animais, é uma história política muito bem conseguida, conseguindo não ser moralista ou paternalista. Quanto à arte, é maravilhosa. Os animais, apesar de apresentarem comportamentos humanos, não perdem as suas características naturais de animais. As ilustrações são um deleite e acrescentam imenso ao argumento.