När Silje kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är allt förändrat. Alla tittar på henne och tystnar när hon närmar sig. Och alla viskar om vad som hände under sommaren. Att Siljes pappa har drunknat och att alla tror att han har tagit livet av sig. I centrum står Silje, som försöker navigera i denna nya tillvaro där hennes pappa inte längre finns, där hennes mamma och storebror försöker hantera sin egen sorg. Och samtidigt pågår livet som vanligt runt omkring henne. Siljes bästis umgås mer och mer med sina danskompisar och även om det hugger i Silje av ensamhet orkar hon inte riktigt bry sig. Hon orkar inte riktigt bry sig om något, förrän hon träffar Alvin.
Välj mig är en berättelse om ensamhet, sorg och saknad. Det är också en berättelse om vänner som glider ifrån varandra och om den första stora kärleken. Det är en berättelse om att sova i samma sovsäck och ligga så nära att den andras hjärtslag känns som dina egna.
Alltså, den här boken! <3 Christina Lindström håller verkligen på att vara en favoritförfattare när det kommer till svensk ungdomslitteratur. Hon hittar så rätt, i alla små nyanser, i alla stora känslor, i alla förvirrade tankar. Jag är där, alldeles bredvid Silje, jag kan nästan höra hur hon andas. Jag kan känna hennes känslor, hennes kärlek, hennes hopp, hennes förtvivlan, hennes glädje och hennes sorg. Jag fnittar förtjust, jag skrattar högt. Och som jag gråter. Fulgråt med snoret rinnande. Jag älskar när jag får alla känslorna i en och samma bok.
Jamen den var ju precis så bra som jag ville att den skulle vara. Eller okej, bättre faktiskt. SÅ mycket igenkänning! Så bra och roliga och äkta karaktärer! Åh.
En del av mig kommer nog alltid att älska ungdomsböcker. Det beror nog framförallt på att jag för en stund får påminnas om min egen tonårstid och hur mitt känsloliv såg ut. På ett sätt var jag i mer kontakt med mina känslor då. Allt var så stort hela tiden. Men å andra sidan har jag mer förståelse för mina känslor och tankar idag.
Välj mig av Christina Lindström har så många inslag som jag kunde connecta med. Boken utspelar sig på en liten ort i Norrland, vi får veta att det är ungefär 20 mil från Umeå. Det handlar mycket om hur det är att växa upp och känner att man växer isär från dem man alltid haft bredvid sig. Samtidigt är det en så fin beskrivning av hur vänskap kan ändras och utvecklas. Vi har den första kärleken som är så enormt bra beskriven att jag ibland bara ville skrika (Och leta upp mina gamla crushes på facebook). Så mycket var verkligen så spot on och speglade mina egna tonår och tidiga vuxenliv=igenkänningsfaktor hög.
Signe vet att alla pratar om det. Hon vill inte att någon ska fråga. Är det så svårt att fatta att hon inte vill snacka om att hennes pappa tagit livet av sig? Hon har inte ens berättat något för sin bästa vän Mia. Och är de ens bästa kompisar längre? Mia verkar mest vilja hänga med sina danskompisar, se snygg ut och prata om den där killen hon raggade upp i Karlstad över sommaren. Mitt i allt det här hittar Signe Alvins plånbok (eller gör hon?) och helt plötsligt är hon som besatt trots att hon borde hata honom.
Oj vad många saker Välj mig ville avhandla. Sorgen och frågetecknen efter ett självmord, en förälders. Djup vänskap som i tonåren plötsligt inte är självklar och smärtan i att glida isär. Den första stora kärleken, underbar men komplicerad på grund av religion. Allt på 268 sidor.
Under sommarlovet har Siljes pappa dött. Trots att sjön var spegelblank och han var en skicklig simmare drunknade han. Silje, storebror Oskar och mamma är kvar. Silje har inte berättat för bästisen Mia vad som hänt, så Mia pratar på som vanligt medan de går mot höstterminens första dag.
Det var ju sådana här grejer som räknades förr, så de måste räknas igen. s.9
Så klart får Mia reda på att Siljes pappa dött. De bor på den lilla orten där alla känner varandra och alla pratar. Snart nog får Silje veta att det pratas även om mamma. Att det är på grund av henne pappa är död och Siljes värld skakas om än en gång.
Den enda Silje vill vara med är Alvin. Alvin som ler med ögonen och är med i församlingen och kanske inte ens får ha en flickvän.
Som sagt mycket ska hinna avhandlas. På ett sätt gillar jag den enorma blandningen av ämnen, för visst kan livet vara både bråkande (och döda) föräldrar, svikande bästisar, kärlek och komplikationer. Men en bok är inte liv och kanske skulle Välj mig mått bra av några dödade darlings. Jag är supernyfiken på Alvins församling, hans känsla av att det är hemma fast han vill bryta sig lös. Det är ju en helt egen bok! Nu blev det bara en ologisk tonårskärlek-måste-ha-ett-litet-problem tråd i historien som inte passade in.
Tyckte vissa bitar av Välj mig var väldigt bra (plus i kanten för att vi befinner oss i en by norrut där storstan är Umeå) och helheten är okej. Mest nyfiken blev jag nog på att läsa författaren Christina Lindströms bok Jack som alla pratade om för några år sedan.
Välj mig av Christina Lindström har så många inslag som jag kunde connecta med. Boken utspelar sig på en liten ort i Norrland, vi får veta att det är ungefär 20 mil från Umeå. Det handlar mycket om hur det är att växa upp och känner att man växer isär från dem man alltid haft bredvid sig. Samtidigt är det en så fin beskrivning av hur vänskap kan ändras och utvecklas. Vi har den första kärleken som är så enormt bra beskriven att jag ibland bara ville skrika (Och leta upp mina gamla crushes på facebook). Så mycket var verkligen så spot on och speglade mina egna tonår och tidiga vuxenliv=igenkänningsfaktor hög.
Signe vet att alla pratar om det. Hon vill inte att någon ska fråga. Är det så svårt att fatta att hon inte vill snacka om att hennes pappa tagit livet av sig? Hon har inte ens berättat något för sin bästa vän Mia. Och är de ens bästa kompisar längre? Mia verkar mest vilja hänga med sina danskompisar, se snygg ut och prata om den där killen hon raggade upp i Karlstad över sommaren. Mitt i allt det här hittar Signe Alvins plånbok (eller gör hon?) och helt plötsligt är hon som besatt trots att hon borde hata honom.
Siljes pappa har dött under sommarlovet. Kanske var det självmord, ingen vet ännu. När skolan börjar igen efter lovet får Silje brottas med medlidande, en bästa vänskap som börjar splittras och fördomar om självmord. Dessutom blir hon väldigt intresserad av en kille som hennes kompis varnar henne för. Killen har sagt eller gjort något dumt som gäller Siljes pappas död. Fin berättelse om vänskap och kärlek, om att försöka hitta sin plats i en kaotisk tillvaro och om familjehemligheter som förstör och bygger upp. Om att acceptera och förlåta.
TO: Jag skulle gärna rekommendera den till ungdomar. (Även om det är ytterligare en bok med en död förälder...)
Kul med en ungdomsbok som inte utspelar i Stockholmsområdet. Ger möjlighet för fler att känna igen sig. Dessutom välskriven och intressant om Silje, vars pappa dog i sommar och där hennes bästis hellre vill hänga med andra än Silje
Välj mig hade jag inte valt om jag fick välja om. Vänligen påpeka för mig på vilket sätt huvudpersonen utvecklas? En bok utan karaktärsutveckling är dömd att utelämna varje spår av avtryck, vilket Välj mig ändå lyckas med, eftersom jag är en så lättprovocerad läsare att åtrån efter Alvin, som var så platt och intetsägande att pulsen gick upp av den anledningen, gjorde mig förbannad. Lugnt och fint tilldelar jag dock boken två generösa stjärnor, eftersom författaren levererat långt bättre i tidigare verk, som Finns det björkar i Sarajevo eller Jack. Välj dem istället!