Ett mystiskt ljusklot, en hemsökt herrgård och ett väsen som lurar i skogen ...
Vanessa är alldeles pirrig inför nyårsresan till Gotland. Tillsammans med Martins familj ska hon och pappa bo på Katthamra gård, som sägs vara hemsökt. Dessutom ska pojkvännen Abbe följa med. Hon tar med sig kameran, den som kan filma spöken, trots varningarna hon fått. Kanske kan hon lyckas fånga ett spöke på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt! Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp från ingenstans. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp något som alla andra missat ...
Jag har precis läst ut Ljusklotets mysterium, del 2 i serien om Spökkameran, skriven av Tobias Söderlund. En riktigt spännande, läskig och välskriven bok. Än en gång, ska tilläggas. Jag älskade första boken, och älskar denna lika mycket. Jag är förvisso inte särskilt lättskrämd, men älskar hur Tobias bygger upp spänningen och använder sig av mysigt otäcka och läskiga element perfekta för nio till tolvåringar (samt vuxna som inte är lika luttrade som jag). Och handlingen då? Jag vill ju inte avslöja för mycket, men Vanessa har åkt till Gotland för att fira nyår tillsammans med Abbe, sin pappa och Martins familj. Hon har givetvis med sig sin kamera, för stället de ska bo på sägs vara hemsökt. Men så kommer ett stort ljusklot och ställer till det, minst sagt ... Egentligen vill jag bara säga: Läs boken! Den är svinbra!
Jag tyckte verkligen om första boken om Vanessa och hennes vänner men Söderlund tog ”Ljusklotets Mysterium” och därmed sitt berättande till en helt ny nivå!
Spänning, spöken, myter, kärlek och rädsla var i perfekt symbios med de härliga och verklighetstrogna karaktärerna. Samtidigt fann jag själva handlingen i boken otroligt spännande, att jag inte hade hört talas om Marteboljuset gjorde allt ännu läskigare.
Söderlund skriver på ett kvickt och lättläst vis som gör att sidorna flyger förbi, samtidigt gestaltar han karaktärerna på ett sätt som får dem att kännas verkliga. Det märks även väldigt tydligt att han har gjort sin research vilket gör att man som läsare kan leva sig in i miljöerna och platserna Vanessa och hennes vänner befinner sig på.
Känner att jag vill ha fortsättningen NU!
⭐️ ”Ljusklotets Mysterium” av Tobias Söderlund får av mig 5/5 stjärnor!
Tack till Tobias och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Detta är andra boken i författaren Tobias Söderlunds skräckserie som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12, men kan absolut läsas av äldre. Den första heter Prästgårdens Hemlighet.
Den är rätt så fristående från den första boken men jag rekommenderar ändå att man läser den först för att få ut det mesta av den röda tråden i serien. Vi kastas rätt in i handlingen i denna bok och jag tyckte det kändes som att författaren antagit att man har läst första boken, och det tycker med rätta, man skall alltid starta från början.
I den första boken blev vi presenterade för Vanessa och hennes kamera som hon då upptäcker att den kan fånga spöken när hon spelar in. Nu får vi lära känna Vanessa och hennes kompisar ännu mera, samt en del saker kommer att komma fram om kameran.
Jag tyckte att den första boken hade mera av scener som satte rysningar i en än vad denna hade, nu säger jag inte att denna saknar skräckmoment för det finns. Istället så fann jag att denna hade en djupare bakgrund när det kommer till spökena som förekommer i boken, vi får en djupare historia när det kommer till spökenas bakgrunder och deras liv. Detta gillade jag, för man vill gärna grotta ner sig i hur allt ligger till.
Första boken ser jag mera som en presentation av vad som komma skall, nu är det klart så nu kan man istället fokusera mera på att bygga upp det centrala i just denna del av berättelsen. Förutom spökena så mixar författaren bra in kärleksproblem i unga år, samt kompisgemenskapen och dess problem. Familjen kommer även in i ett hörn.
Språket är precis som i första boken riktigt bra. Det flyter på bra och både det och handlingen är på en nivå som gör att även äldre kan få ut mycket av boken. Jag gillar att även fast den riktar sig till ungdomar så väljer författaren att ha en ton i språket och handlingen som är lite mera vuxen samt att det inte är överförklarad jargong, man litar helt enkelt på att de som läser den förstår och kan tänka och tolka själva.
Jag tycker att i denna bok så får karaktärerna, speciellt huvudkaraktären Vanessa, växa till sig när det kommer till karaktärsuppbyggnad och visar ett djup. Att man känner något för och även förstår vad karaktärerna känner och tycker är viktigt för att man skall knyta an till dem, och det tycker jag absolut författaren klarar av riktigt bra.
Så slutresultatet blir en spännande fortsättning och en riktigt bra bok till bokslukare som vill ha ett skräckfyllt äventyr. Ser fram emot att läsa avslutningen, Slottsruinens Förbannelse, som precis har kommit ut. Ser även fram emot att se vad Tobias Söderlund har för planer i framtiden när det kommer till böcker, han har sagt att han arbetar på en vuxenskräck och när man ser på dessa böcker så ser det lovande ut.
Jag tyckte att den var fantastiskt bra. Hade jag varit i rätt målgrupp hade jag garanterat läst det flera, flera gånger. Spännande och välskriven. Ser fram emot att läsa den sista delen.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, förutom mer rys och läskigheter. Denna bok nådde inte riktigt mina förväntningar, men den var läsvärd och jag slukades snabbt in. En verklig fördel är nog verkligen antalet kapitel, i vissa fall hade jag nog irriterat mig på hur få sidor ett kapitel består av, men i detta fall kändes det liksom bra. Det kändes som att man läste snabbare och man kunde ta sina små pauser, inte för att det egentligen hjälpte, jag läste ut boken så fort jag kunde ändå. Men om man läser med någon eller för någon, är det väldigt enkelt att bara lägga ifrån sig boken en snabbis efter ett kapitel, för man vet rätt enkelt vart man slutade.
Berättelsen i sig själv då. Vanessa har fortfarande kameran kvar, trots att någon mejlar och hotar om att den är farlig. Vanessa har också fått klarsyn om sina känslor för Abbe men när de väl är på Gotland sker det mycket som rycker och tvär Vanessas tillvaro. Tanja (Vanessas klasskamrat från Finland som tog över hennes plats i tjejgänget i första boken, Prästgårdens hemlighet), är på Gotland och det visar sig att hon och Abbe känner varandra, något som väcker svartsjuka och förvirring hos Vanessa. När de sedan ska se Marteboljuset händer det något kusligt. Magnus försvinner och Vanessa har en aning om vem det är som ligger bakom det, bara att detta någon, är ett spöke.
Åter igen får vi veta om några spöken som härjar och deras sorgliga grunder till hemsökandet. Denna fortsättning ryckte inte i mig som den första. Spänningen var inte i så stort fokus, kändes som att denna hade en skalad blandning av försvinnande, kärlek, svartsjuka och kändisskap. Det fanns delar Vanessa verkligen tänkte på pengar och publicitet, något jag förstår måste nämnas, då tredje boken handlar om att Vanessa är nominerad för bästa Youtube kanal eller liknande. Men det var lite för blandat och lite för mycket för min smak. Hade velat ha mer rys som sagt, och trots att det fanns i många skalor av det, hade det nog behövts mer för att tillfredsställa min smak, men jag får inte heller glömma vilken åldersgrupp denna bokserie är riktad till. Tack för denna fortsättning Tobias Söderlund, hoppas på mer boksläpp i framtiden.
Denna bok får bara 4/5 av mig då jag inte kände samma rus som från Prästgårdens hemlighet. Där var mitt tankespår verkligen - "Shit! Vad är det som händer? Vanessa! Överlev! Ta mod! Hjälp..." men här var det mer "Mhm... jobbigt med Abbe, och Tanja men tänk mer på Magnus tack, nämen vem är det för folklorisk varelse? Jaha... hur ska detta gå då?".
Tyvärr inte alls lika bra som den först. Den först känns lite kul med sitt koncept som ändå känns rätt i tiden. Den här får jag inte alls samma känsla för, och tycker inte att själva storyn är bra, även om jag uppskattar folktro-momentet, och att Tobias Söderlund troligtvis tycker om Ted the Caver avsnittet på Creepypodden.
Detta är riktigt bra rysare för kids (och vuxna) om verkliga hemsökta platser i Sverige. Bara en sån sak! Spännande och läskigt om vartannat. Dessutom en väldigt bra historia om barn i den där pre-teenåldern.