What do you think?
Rate this book
Järvhögatrilogin #1
Bergtagen
En elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en gammal internatskola belägen i Jämtlands skogar. En kedja av skallgångar, polisutredningar och ryktesspridning drar igång. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända.
416 pages, Hardcover
Published April 24, 2020
24 people are currently reading
419 people want to read
About the author
Camilla Sten
27 books1,368 followersCamilla Sten is a writer, and her publisher made the mistake of letting her set this author page up by herself. She is best known for her internationally bestselling novel "The Lost Village", which has sold to 19 countries, and has written books ranging from YA fantasy to contemporary thrillers.
Camilla lives in Sweden with her American boyfriend and two fluffy, evil cats. She is quite enjoying talking about herself in the third person, and might keep it going after she's submitted this author bio.
Camilla lives in Sweden with her American boyfriend and two fluffy, evil cats. She is quite enjoying talking about herself in the third person, and might keep it going after she's submitted this author bio.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 97 reviews
July 2, 2020
Perfekt till fans av Cirkeln.
Jag vill inte säga för mycket om den här boken för den gör sig bäst att bara hoppa in utan att veta handlingen allt för mycket.
Men jag blev fast på direkten och hade svårt att lista ut vad den var; Är det en fantasy? Är det en thriller? Och rätta svar är väl egentligen att den är båda två, för jag vet inte riktigt själv.
Kunde vara lite småseg vid vissa tillfällen men inte så man blev irriterad på det, utan det märktes att det byggde upp till något stort. Och vilket slut det byggdes upp till! Camilla Sten kan skriva och jag älskar att hon har gett sig ut på ungdomsbok-djungeln.
Väntar spänt på fortsättningen.
Har tipsat i stort sätt alla mina kollegor så nu är listan lång för att läsa denna bok, Katarina har redan läst den och hon blev lika tagen som jag, och hon läser inte vanligtvis ungdomsböcker.
Jag vill inte säga för mycket om den här boken för den gör sig bäst att bara hoppa in utan att veta handlingen allt för mycket.
Men jag blev fast på direkten och hade svårt att lista ut vad den var; Är det en fantasy? Är det en thriller? Och rätta svar är väl egentligen att den är båda två, för jag vet inte riktigt själv.
Kunde vara lite småseg vid vissa tillfällen men inte så man blev irriterad på det, utan det märktes att det byggde upp till något stort. Och vilket slut det byggdes upp till! Camilla Sten kan skriva och jag älskar att hon har gett sig ut på ungdomsbok-djungeln.
Väntar spänt på fortsättningen.
Har tipsat i stort sätt alla mina kollegor så nu är listan lång för att läsa denna bok, Katarina har redan läst den och hon blev lika tagen som jag, och hon läser inte vanligtvis ungdomsböcker.
November 25, 2020
Shit Maj-Britt! Så här ska en riktigt bra ungdomsbok inom spänningsgenren vara!
+ Trovärdiga personporträtt av dem som betyder något för berättelsen, och de som vara fladdrar förbi behöver en inte lägga möda på att lära känna.
+ Utspelar sig varken på västkusten, i Stockholm eller någon småstad söder om Mälaren, utan i en liten bruksort någonstans en bit utanför Östersund. (Var kan den ligga? Någonstans efter E14 måste det vara eftersom tåget stannar där. Men det tar ett bra tag att köra. Typ i Åre fast det definitivt _inte_ är Åre utan mer Pilgrimstad? Eller Torpshammar, fast det ligger i Medelpad...)
+ Parallellt med berättelsen i nutid får vi följa en flicka i mitten av 1960-talet.
+ Swajnspännande!! (Hur ska det gå? Hur ska det gå?? Hur ska det gå???)
+ Stänger boken med en förväntansfull rysning - när kommer nästa del?
- Vaaarför slutade redaktören korra innan hen läst sista kapitlet?! En sorts velociped blir inte en annan sort bara så där. Skämmes!!
+ Trovärdiga personporträtt av dem som betyder något för berättelsen, och de som vara fladdrar förbi behöver en inte lägga möda på att lära känna.
+ Utspelar sig varken på västkusten, i Stockholm eller någon småstad söder om Mälaren, utan i en liten bruksort någonstans en bit utanför Östersund. (Var kan den ligga? Någonstans efter E14 måste det vara eftersom tåget stannar där. Men det tar ett bra tag att köra. Typ i Åre fast det definitivt _inte_ är Åre utan mer Pilgrimstad? Eller Torpshammar, fast det ligger i Medelpad...)
+ Parallellt med berättelsen i nutid får vi följa en flicka i mitten av 1960-talet.
+ Swajnspännande!! (Hur ska det gå? Hur ska det gå?? Hur ska det gå???)
+ Stänger boken med en förväntansfull rysning - när kommer nästa del?
- Vaaarför slutade redaktören korra innan hen läst sista kapitlet?! En sorts velociped blir inte en annan sort bara så där. Skämmes!!
May 30, 2020
Bergtagen av Camilla Sten.
Plockade upp den här då jag tyckte mycket om Djupgraven som författaren skrev tillsammans med sin mamma.
Jag drogs direkt in i den spännande historien från första sidan och språket bidrog också.
Boken är skriven utifrån fyra personers perspektiv och utspelar sig i två tider (nutid och 1966). Jag älskar berättargreppet med olika perspektiv. Ger djup till historien om det görs på rätt vis och Sten lyckas galant med detta. Alla perspektiv är intressanta att följa och gör så att historien rör sig framåt, sakta men säkert. Även när man rör sig i två tider gillar jag - hur något från förr kan ha påverkat nutid. Alltid roligt att se när karaktärer klurar ut hur saker och ting hänger ihop.
Jag gillar också det diffust övernaturliga som vilar över historien, med skogen och dess väsen(!?).
Som sagt drogs jag direkt in av historien, dock fann jag boken en aningens seg i mitten men kom ganska snart över den tröskeln igen och de sista 100 sidorna flöt på av bara den. Men Bergtagen är alltså första delen av en trilogi, så man blir inte så mycket klokare på vad som egentligen pågår i skogen runt Järvhöga och boken avslutas med en skavande och diffus cliffhanger.
Det är mycket jag verkligen gillar med Bergtagen. Mysteriet, mystiken, atmosfären, berättar-tekniken men den nådde inte hela vägen fram för mig. Jag kom aldrig inpå karaktärerna, ibland gör det inget om historien är fängslande men det kan helt klart bidra till bättre läsupplevelse.
Jag kommer läsa de kommande delarna när de än kommer, för jag vill ju veta. Jag vill ha svar. Och jag vill att skavet som kröp innanför mina revben när jag läste sista sidan ska upphöra, (3,5/5⭐️).
Plockade upp den här då jag tyckte mycket om Djupgraven som författaren skrev tillsammans med sin mamma.
Jag drogs direkt in i den spännande historien från första sidan och språket bidrog också.
Boken är skriven utifrån fyra personers perspektiv och utspelar sig i två tider (nutid och 1966). Jag älskar berättargreppet med olika perspektiv. Ger djup till historien om det görs på rätt vis och Sten lyckas galant med detta. Alla perspektiv är intressanta att följa och gör så att historien rör sig framåt, sakta men säkert. Även när man rör sig i två tider gillar jag - hur något från förr kan ha påverkat nutid. Alltid roligt att se när karaktärer klurar ut hur saker och ting hänger ihop.
Jag gillar också det diffust övernaturliga som vilar över historien, med skogen och dess väsen(!?).
Som sagt drogs jag direkt in av historien, dock fann jag boken en aningens seg i mitten men kom ganska snart över den tröskeln igen och de sista 100 sidorna flöt på av bara den. Men Bergtagen är alltså första delen av en trilogi, så man blir inte så mycket klokare på vad som egentligen pågår i skogen runt Järvhöga och boken avslutas med en skavande och diffus cliffhanger.
Det är mycket jag verkligen gillar med Bergtagen. Mysteriet, mystiken, atmosfären, berättar-tekniken men den nådde inte hela vägen fram för mig. Jag kom aldrig inpå karaktärerna, ibland gör det inget om historien är fängslande men det kan helt klart bidra till bättre läsupplevelse.
Jag kommer läsa de kommande delarna när de än kommer, för jag vill ju veta. Jag vill ha svar. Och jag vill att skavet som kröp innanför mina revben när jag läste sista sidan ska upphöra, (3,5/5⭐️).
June 13, 2020
Det här var ju en trevlig bekantskap. Jag får tydliga Norra Latin-vibbar (och Astrid Lindgren!) av den här trilogin som utspelar sig på ett internat i den (tror jag, googlade men hittade inte) fiktiva orten Järvhöga. Det är mäktiga familjer, mystiska försvinnanden och en skog som inte vill vill dig väl...
Spännande på ett lite förutsägbart, men absolut inte dåligt, sätt.
Ge mig uppföljaren nu!
Spännande på ett lite förutsägbart, men absolut inte dåligt, sätt.
Ge mig uppföljaren nu!
February 17, 2022
Skriver som jag ser att många andra gjort: Bergtagen fick mig att tänka på Cirkeln, men allra mest Norra Latin. Eftersom jag verkligen gillar stämningen i den samlingen svenska ungdomsböckerna var kändes det riktigt mysigt att ha något mer svenskt att läsa. Har en tendens att alltid gräva i YA från framförallt amerikanska författare, förmodligen för att de är enklast att hitta. När väl svenska böcker är bra tycker jag de är bra på ett helt unikt sätt och det vill jag hålla hårt i.
Bergtagen får tre och en halv eller fyra stjärnor. Lite av det är mitt eget fel för jag tror egentligen jag hade föredragit att läsa den själv istället för att lyssna på ljudbok. Uppläsaren var duktig men lät stundvis lite för allvarlig tycker jag, vilket gjorde att jag inte riktigt fastnade för karaktärerna som jag önskade. Dock inte bokens fel i sig, så kanske läser om den i framtiden? Oavsett vilket är jag nyfiken på fortsättningen eftersom det ändå känns som att större delen av magin och spökerier kommer senare.
Bergtagen får tre och en halv eller fyra stjärnor. Lite av det är mitt eget fel för jag tror egentligen jag hade föredragit att läsa den själv istället för att lyssna på ljudbok. Uppläsaren var duktig men lät stundvis lite för allvarlig tycker jag, vilket gjorde att jag inte riktigt fastnade för karaktärerna som jag önskade. Dock inte bokens fel i sig, så kanske läser om den i framtiden? Oavsett vilket är jag nyfiken på fortsättningen eftersom det ändå känns som att större delen av magin och spökerier kommer senare.
September 7, 2020
Bergtagen fick mig att tänka på Cirkeln trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfengen. De böckerna eller Norralatin av Sara Bergmark Elfengren. Samma tunga mystik och magi ligger över den här boken. Jag vill egentligen inte säga mer för denna bok gör sig bäst i att kasta sig in i utan att veta för mycket.
January 25, 2021
Den här boken alltså, så himla himla spännande!! Kunde knappt sluta läsa den för att alla kapitel slutade spännande. Ville så gärna veta mer om allt, mer om Järvhöga, mer om Erlanders och mer om skogen. Ville hela tiden googla Järvhöga läroverk men fick påminna mig själv om att det faktiskt inte existerar.
Karaktärerna var också färgstarka och intressanta att läsa om. Vill veta mer om både Emil och Markus, men även Julia och Astrid. Något jag störde mig på var dock Julias typ crush på polisen? Hade gärna sluppit det. Vill gå djupare in på t.ex. Julias och Emils relation i nästa bok, även Emils och Markus. Tror att författaren har mycket potential att utveckla relationerna.
Andra saker jag störde mig lite på var dels språket, dels viss dialog. Språket kändes ibland för ”ungdomligt”, eller att författaren försökte sig på det (men misslyckades). Min reaktion kan bero på att jag inte är jämngammal med karaktärerna, men så mycket äldre är jag inte. Språket var dock något som inte störde helhetsupplevelsen alls. Sedan tyckte jag att viss dialog (främst i slutet) kändes väldigt överdriven. Det kan bero på att boken övergår till ett mer övernaturligt slag, vilket det inte hintas om i början. En annan sak är att delarna om skolan på 1960-talet hade kunnat hända på typ 1930-talet istället. Jag tyckte ibland att det blev anakronistiskt; 1960-talet var nog inte så som det beskrevs alla gånger. Samtidigt förstår jag att det är väsentligt för historien eftersom både läsaren och karaktärerna fick information från människor som levt under den tiden.
Däremot! Jag älskade verkligen ALLT annat med boken. Älskar miljön: tätort i Jämtland med en massa skog och en stor skola under december månad. Vill bara vara där? Kommer sakna allt med miljön under tiden jag väntar på nästa bok. Mysteriet med familjen Erlander och försvinnandena ÄR SÅ INTRESSANT! Nu slutade boken tyvärr inte med en så stor cliffhanger som jag hade velat, men jag längtar SÅ tills jag får läsa mer om Järvhöga och dess invånare!
(Någon jag känner måste läsa den här boken så att jag kan diskutera den med någon annan!)
Karaktärerna var också färgstarka och intressanta att läsa om. Vill veta mer om både Emil och Markus, men även Julia och Astrid. Något jag störde mig på var dock Julias typ crush på polisen? Hade gärna sluppit det. Vill gå djupare in på t.ex. Julias och Emils relation i nästa bok, även Emils och Markus. Tror att författaren har mycket potential att utveckla relationerna.
Andra saker jag störde mig lite på var dels språket, dels viss dialog. Språket kändes ibland för ”ungdomligt”, eller att författaren försökte sig på det (men misslyckades). Min reaktion kan bero på att jag inte är jämngammal med karaktärerna, men så mycket äldre är jag inte. Språket var dock något som inte störde helhetsupplevelsen alls. Sedan tyckte jag att viss dialog (främst i slutet) kändes väldigt överdriven. Det kan bero på att boken övergår till ett mer övernaturligt slag, vilket det inte hintas om i början. En annan sak är att delarna om skolan på 1960-talet hade kunnat hända på typ 1930-talet istället. Jag tyckte ibland att det blev anakronistiskt; 1960-talet var nog inte så som det beskrevs alla gånger. Samtidigt förstår jag att det är väsentligt för historien eftersom både läsaren och karaktärerna fick information från människor som levt under den tiden.
Däremot! Jag älskade verkligen ALLT annat med boken. Älskar miljön: tätort i Jämtland med en massa skog och en stor skola under december månad. Vill bara vara där? Kommer sakna allt med miljön under tiden jag väntar på nästa bok. Mysteriet med familjen Erlander och försvinnandena ÄR SÅ INTRESSANT! Nu slutade boken tyvärr inte med en så stor cliffhanger som jag hade velat, men jag längtar SÅ tills jag får läsa mer om Järvhöga och dess invånare!
(Någon jag känner måste läsa den här boken så att jag kan diskutera den med någon annan!)
September 11, 2020
Jag tycker att Bergtagen är en bok som har svårt att bestämma sig för vad den ska vara.
Boken växlar snabbt mellan olika teman som kärlek, relationer, förlust, mystik och fantasi. Mysteriet kring Järvhögas historia av försvunna unga män byggs upp långsamt, men nästan för långsamt. Istället fokuserar boken på detaljer som ibland känns rätt onödiga. Ett helt kapitel ägnas exempelvis till karaktärernas sökande efter gamla tidningar. Detektivarbetet finns där, men ledtrådarna är grundläggande och avslöjar för lite. Berättelsen saknar den suspens som jag önskar att den hade. Boken är dock mycket välskriven och läsaren får lära känna huvudkaraktärerna på djupet, men berättelsen känns ändå på sätt och vis otillräcklig.
För mig hamnar Bergtagen på ett medelbetyg eftersom den inte lämnar något större intryck. Jag vet att detta bara är första delen i en längre bokserie, men jag behöver mer innan min åsikt är redo att ändras.
Boken växlar snabbt mellan olika teman som kärlek, relationer, förlust, mystik och fantasi. Mysteriet kring Järvhögas historia av försvunna unga män byggs upp långsamt, men nästan för långsamt. Istället fokuserar boken på detaljer som ibland känns rätt onödiga. Ett helt kapitel ägnas exempelvis till karaktärernas sökande efter gamla tidningar. Detektivarbetet finns där, men ledtrådarna är grundläggande och avslöjar för lite. Berättelsen saknar den suspens som jag önskar att den hade. Boken är dock mycket välskriven och läsaren får lära känna huvudkaraktärerna på djupet, men berättelsen känns ändå på sätt och vis otillräcklig.
För mig hamnar Bergtagen på ett medelbetyg eftersom den inte lämnar något större intryck. Jag vet att detta bara är första delen i en längre bokserie, men jag behöver mer innan min åsikt är redo att ändras.
March 9, 2021
Har tidigare läst "Staden" av Camilla Sten och tyckte hon var grym på att bygga upp en mystisk atmosfär och spännande story. Även i "Bergtagen" lyckas hon med samma effekt. Där "Staden" är klassad som en deckare går "Bergtagen" djupare in i mystikens värld, vilket jag uppskattade!
"Bergtagen" utspelar sig i den lilla orten Järvhöga i Jämtlands skogar. Den handlar om Julia som går på ortens gymnasium med sin vän Astrid. Julia skriver ett arbete om Järvhögas historia vilket leder in henne på släkten Erlander som grundade staden och alla mystiska försvinnande som ägt rum de senaste hundra åren. Försvinnande som viftas bort som "det är bara så i Järvhöga".
Boken handlar också om Emil som går på den finare internatskolan "Läroverket". En dag försvinner hans vän Markus spårlöst i skogarna kring Järvhöga, men är Markus verkligen borta? Kan Emil fortsätta som innan och låtsas som ingenting?
En väldigt spännande bok. Sten spelar skickligt på huvudkaraktärenas hjärnspöken i förhållande till det övernaturliga. Som läsare får en också följa med i Järvhögas historia vilket snyggt vävs samman med bokens nutid.
Eftersom slutet gav upphov till många frågor och föraningar om vad som väntas, är jag glad att jag läste denna bara någon månad innan nästa del släpps!
"Bergtagen" utspelar sig i den lilla orten Järvhöga i Jämtlands skogar. Den handlar om Julia som går på ortens gymnasium med sin vän Astrid. Julia skriver ett arbete om Järvhögas historia vilket leder in henne på släkten Erlander som grundade staden och alla mystiska försvinnande som ägt rum de senaste hundra åren. Försvinnande som viftas bort som "det är bara så i Järvhöga".
Boken handlar också om Emil som går på den finare internatskolan "Läroverket". En dag försvinner hans vän Markus spårlöst i skogarna kring Järvhöga, men är Markus verkligen borta? Kan Emil fortsätta som innan och låtsas som ingenting?
En väldigt spännande bok. Sten spelar skickligt på huvudkaraktärenas hjärnspöken i förhållande till det övernaturliga. Som läsare får en också följa med i Järvhögas historia vilket snyggt vävs samman med bokens nutid.
Eftersom slutet gav upphov till många frågor och föraningar om vad som väntas, är jag glad att jag läste denna bara någon månad innan nästa del släpps!
September 9, 2020
Bra och spännande! Hade blivit en fyra om språket hade varit lite bättre
January 27, 2025
Här blandas spänning och magisk realism och jag dras ganska snabbt in i berättelsen. Jag gillade boken och fastnade framför allt för karaktärerna och händelserna från det förflutna som ingen vill tala om. Det här är ju första delen i Järvhöga-trilogin och nu blev jag ju sugen på att fortsätta i serien för att få veta mer och få förklaringar.
May 24, 2021
Jag behövde något enkelt denna helg, så- trots (eller på grund av) att jag precis betat av en "internatskola i skogen"-bok i och med Karin Wiks "Skolan" - jag valde en ungdomsbok. Nuförtiden är ju sådana ganska säkra kort, både avseende medvetenhet (vill inte använda ordet "woke", men..ja.) och språk.
Sten bevisar också just detta: att enkelt (lästid på några timmar och ingen större kognitiv belastning av storyn) inte behöver betyda simpelt.
För jag gillar det här. Allt är väldigt straightforward och historien ganska given - dock inte fullt så uppenbar som Wiks variant (vilket visar att inslag av folktro och antydningar om övernaturligheter inte behöver vara fel, eller ens bli särskilt flummigt!). Karaktärerna, både de unga vuxna och de vuxna vuxna, känns trovärdiga och agerar rimligt och vardagligt, särskilt för att vara genren.
Valet att basera en del av huvudpersonens känslor i en oro baserad i en mammas tidigare depression slår an en sträng och fungerar väldigt väl som motivation för vissa ageranden - bra! (Faktiskt bättre än om mamman fortfarande varit sjuk, vilket kanske är vanligare inom YA:n)
Det är möjligt att de höga (och högre än för "Skolan") betyget reflekterar att det är just en ungdomsbok och att jag trots allt ställer lite lägre litterära krav på sådana.
Men jag kommer nog läsa mer av Sten (och hellre av Camilla än mamma Viveca ;-) ) - vilket är ett gott betyg i sig.
Sten bevisar också just detta: att enkelt (lästid på några timmar och ingen större kognitiv belastning av storyn) inte behöver betyda simpelt.
För jag gillar det här. Allt är väldigt straightforward och historien ganska given - dock inte fullt så uppenbar som Wiks variant (vilket visar att inslag av folktro och antydningar om övernaturligheter inte behöver vara fel, eller ens bli särskilt flummigt!). Karaktärerna, både de unga vuxna och de vuxna vuxna, känns trovärdiga och agerar rimligt och vardagligt, särskilt för att vara genren.
Valet att basera en del av huvudpersonens känslor i en oro baserad i en mammas tidigare depression slår an en sträng och fungerar väldigt väl som motivation för vissa ageranden - bra! (Faktiskt bättre än om mamman fortfarande varit sjuk, vilket kanske är vanligare inom YA:n)
Det är möjligt att de höga (och högre än för "Skolan") betyget reflekterar att det är just en ungdomsbok och att jag trots allt ställer lite lägre litterära krav på sådana.
Men jag kommer nog läsa mer av Sten (och hellre av Camilla än mamma Viveca ;-) ) - vilket är ett gott betyg i sig.
August 30, 2021
Jag blir aldrig uppslukad av spänningen i den här berättelsen. Det kan förstås ha något att göra med mig som läsare, men en starkt bidragande orsak är också att språket känns så hafsigt.
Exempel: En av huvudpersonerna känner sig torr i munnen trots att han har en bräddfull kopp te framför sig. Jag stannar upp i läsningen och tänker att det är väl inte så konstigt om han är torr i munnen när han uppenbarligen inte druckit av teet i koppen.
Annat exempel: växtlighet som finns i skogen: Lingonbuskar. Jag stannar upp i läsningen än en gång och muttrar: Lingonris. Det heter lingonris!
Förvisso hänger den här berättelsen bättre ihop och känns mer sannolik än Staden av samma författare. Men språkslarvet mosar min läsupplevelse och jag kan inte begripa att ett av Sveriges största förlag inte har eller inte satsar resurser på att redigera böckerna de ger ut bättre än så här.
Exempel: En av huvudpersonerna känner sig torr i munnen trots att han har en bräddfull kopp te framför sig. Jag stannar upp i läsningen och tänker att det är väl inte så konstigt om han är torr i munnen när han uppenbarligen inte druckit av teet i koppen.
Annat exempel: växtlighet som finns i skogen: Lingonbuskar. Jag stannar upp i läsningen än en gång och muttrar: Lingonris. Det heter lingonris!
Förvisso hänger den här berättelsen bättre ihop och känns mer sannolik än Staden av samma författare. Men språkslarvet mosar min läsupplevelse och jag kan inte begripa att ett av Sveriges största förlag inte har eller inte satsar resurser på att redigera böckerna de ger ut bättre än så här.
January 10, 2022
Julia bor i Järvhöga, ett litet samhälle en bit ifrån Östersund som är omgiven av svensk storskog. Järvhöga är ett litet samhälle där familjen som grundade byn fortfarande lever kvar i statyer och gatunamn. Familjen Erlandsson, Järvhöga och Läroverket är tätt sammanflätade. Det får Julia erfara när hon väljer att skriva om Järvhögas historia i ett skolprojekt. Det enda hon hittar handlar antingen om familjen Erlandsson eller internatskolan Läroverket, en av Sveriges äldsta internatskolor. Den stängde på 60-talet men har precis öppnat upp igen.
I alla fall tills nu, en pojke försvinner spårlöst. Julia upptäcker att detta inte är första gången som en pojke försvinner. Finns det en sanning i orden "Det är bara så det är i Järvhöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner"
Denna har legat hemma ett bra tag men äntligen hade möjlighet att sätta mig ner och läsa den. Jag tycker om att den skildrar de båda huvudpersonerna och att skildringarna ibland går in i varandra så läsaren får två versioner av samma händelse. Jag skulle säga att den passar läsare av exempelvis "Cirkeln" och "När mörkret faller".
I alla fall tills nu, en pojke försvinner spårlöst. Julia upptäcker att detta inte är första gången som en pojke försvinner. Finns det en sanning i orden "Det är bara så det är i Järvhöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner"
Denna har legat hemma ett bra tag men äntligen hade möjlighet att sätta mig ner och läsa den. Jag tycker om att den skildrar de båda huvudpersonerna och att skildringarna ibland går in i varandra så läsaren får två versioner av samma händelse. Jag skulle säga att den passar läsare av exempelvis "Cirkeln" och "När mörkret faller".
May 27, 2020
Betyg: 4,5 av 5.
Jag har läst två böcker tidigare av Camilla Sten, och det är böckerna En annan gryning och Staden. Jag tyckte oerhört mycket om båda två, och allra bäst om Staden. En annan gryning fick 4,5 i betyg från mig, och Staden fick 5.
Nu har jag läst en tredje bok av Camilla Sten, och det är en bok i kategorin Unga vuxna. Boken heter Bergtagen och är den första boken i en planerad bokserie kallad Järvhögatrilogin.
Jag tycker att även den här boken var mycket bra, och tycker absolut att den kan läsas precis lika bra av vuxna.
Boken är mycket välskriven, väldigt spännande, lättläst, ibland gripande, och mycket bra. Jag ser helt klart fram emot kommande böcker i serien.
Rekommenderas varmt, både till unga vuxna och gamla vuxna. 😉
Jag har läst två böcker tidigare av Camilla Sten, och det är böckerna En annan gryning och Staden. Jag tyckte oerhört mycket om båda två, och allra bäst om Staden. En annan gryning fick 4,5 i betyg från mig, och Staden fick 5.
Nu har jag läst en tredje bok av Camilla Sten, och det är en bok i kategorin Unga vuxna. Boken heter Bergtagen och är den första boken i en planerad bokserie kallad Järvhögatrilogin.
Jag tycker att även den här boken var mycket bra, och tycker absolut att den kan läsas precis lika bra av vuxna.
Boken är mycket välskriven, väldigt spännande, lättläst, ibland gripande, och mycket bra. Jag ser helt klart fram emot kommande böcker i serien.
Rekommenderas varmt, både till unga vuxna och gamla vuxna. 😉
January 10, 2022
Den här ger mig samma vibbar som Staden fast ni vet, för en yngre publik och med mer paranormal inslag. Karaktärerna är välskrivna och genomtänkta och nutiden vävs sakta samman med dåtiden. Erlanders känns som någon slags 50-tals maffia och skogen får mig att tänka på John Bauers bilder, allt som saknas är ett troll. Men kanske finns det ett troll i skogen ändå? Vem vet. I vilket fall är jag fast och ser framemot att läsa vidare i serien, eller ja, jag måste läsa vidare i serien.
June 10, 2020
Otroligt spännande och välskriven bok som gör mig sugen på mer!
Karaktärerna är intressanta och välgjorda, och redan från orden i början - "sjutton dagar kvar" - har Camilla Sten mig i sitt grepp, och jag är fängslad ända till slutet. Det är en riktig bladvändare och jag ser redan mycket fram emot uppföljaren!
Karaktärerna är intressanta och välgjorda, och redan från orden i början - "sjutton dagar kvar" - har Camilla Sten mig i sitt grepp, och jag är fängslad ända till slutet. Det är en riktig bladvändare och jag ser redan mycket fram emot uppföljaren!
May 10, 2020
Okej. Inget jag skulle läsa igen men okej.
August 9, 2020
Som en blandning mellan norra latin och hallahem, böcker jag tyckt mycket om. Ser fram emot resten av serien!
June 27, 2021
En bra blandning mellan karaktärs perspektiven. Vi har Julia och Emil, två gymnasieungdomar som är i Järvhöga. Julia som är född och uppväxt i Järvhöga, har med sin goda natur bestämt sig att hjälpa den försvunna pojken Markus som vandrat bort i Järvhögas skogar. Emil som är Markus vän och rumskamrat är både fylld med ångest, och skuld. Och ska försöka hitta Markus med all sin makt.
I sina försök att lista ut vart Markus kan ha försvunnit, gräver de båda fram mystiken och Järvhögas dolda hemligheter. En spännande blandning med historia och mystik, folklore och ungdomlig realism.
I sina försök att lista ut vart Markus kan ha försvunnit, gräver de båda fram mystiken och Järvhögas dolda hemligheter. En spännande blandning med historia och mystik, folklore och ungdomlig realism.
April 26, 2023
Omg ew ☹️
September 22, 2024
Jag har gillat boken, handlingen är spännande med fina milöbeskrivningar, men jag kanske saknar svar på några frågor. De kanske förklaras i uppföljaren.
March 21, 2023
Jag tyckte boken var ganska bra men det tog lång tid innan det hände något spännande. Men det kanske bara är jag som tycker.
May 14, 2024
Review to come!
November 19, 2020
Precis läst ut denna i veckan och det är första boken av henne som jag läser.
Jag fastnade i historien på en gång och gillar att man får följa Järvhöga läroverk både i nutid och dåtid. Först att få följa Rosa och Lisa i köket på läroverket och allt som det innebär att jobba på en skola där de fina folket går och vad som händer där.
Sedan att vi får följa Julia och Emil, hon går på allmänna skolan och han på läroverket, då en elev mystisk försvinner från läroverket, något som ska visa sig har hänt flera gånger tidigare.
Det mest spännande är att följa de olika personerna genom åren och att både i dåtid och nutid så försvinner det pojkar, det är nåt som bara händer. Något mystiskt försiggår i skogen bakom läroverket, kan det vara ett väsen som bor där eller?
Historierna vävs ihop på ett mycket skickligt sätt så att det blir en helhet och knyts ihop i nutid genom de äldre och de yngre i boken.
Jag ser fram emot att läsa de övriga två delarna i trilolgin när de kommer ut.
Jag fastnade i historien på en gång och gillar att man får följa Järvhöga läroverk både i nutid och dåtid. Först att få följa Rosa och Lisa i köket på läroverket och allt som det innebär att jobba på en skola där de fina folket går och vad som händer där.
Sedan att vi får följa Julia och Emil, hon går på allmänna skolan och han på läroverket, då en elev mystisk försvinner från läroverket, något som ska visa sig har hänt flera gånger tidigare.
Det mest spännande är att följa de olika personerna genom åren och att både i dåtid och nutid så försvinner det pojkar, det är nåt som bara händer. Något mystiskt försiggår i skogen bakom läroverket, kan det vara ett väsen som bor där eller?
Historierna vävs ihop på ett mycket skickligt sätt så att det blir en helhet och knyts ihop i nutid genom de äldre och de yngre i boken.
Jag ser fram emot att läsa de övriga två delarna i trilolgin när de kommer ut.
November 13, 2020
Otroligt fängslande, precis som när jag läste Norra Latin och Engelsforstrilogin - det är svårt att sätta fingret på vilken genre den tillhör, som en sorts "paranormal contemporary". Det finns en obehaglig stämning genomgående i hela boken men det blir aldrig "riktig skräck" (eller vad man ska kalla det), och det är jag glad över för det är inte min typ av genre. För mig var balansen perfekt!
Karaktärerna känns trovärdiga och jag gillade att följa dem. Författaren beskriver snö och vinter och mörker och mystik så vackert och stämningsfullt. Allt det där normala byggs liksom in i obehaget också, och tillsammans skapas ledtrådar som vävs samman till slutet. Jag kunde inte sluta läsa, en riktig bladvändare!
Karaktärerna känns trovärdiga och jag gillade att följa dem. Författaren beskriver snö och vinter och mörker och mystik så vackert och stämningsfullt. Allt det där normala byggs liksom in i obehaget också, och tillsammans skapas ledtrådar som vävs samman till slutet. Jag kunde inte sluta läsa, en riktig bladvändare!
December 31, 2020
En cirkelbok som framröstats i cirkeln på jobbet. Jag har tidigare inte läst något av Camilla Sten men vi har haft henne på författarbesök på skolan (innan Covid). Jag borde ha skrivit denna recension tidigare vilket inte gör den helt rättvis. Jag gillar handlingen och jag gillar miljöerna som boken utspelar sig i och karaktärerna, författaren knyter samman historia och nutid på ett skickligt sätt och hon fyller den med en lagom dos av övernaturlighet.
Jag ser fram emot att läsa vidare på Järvhögatrilogin, även om det säkerligen dröjer innan nästa kommer ut.
Jag ser fram emot att läsa vidare på Järvhögatrilogin, även om det säkerligen dröjer innan nästa kommer ut.
July 6, 2020
Spännande och välskriven, men det räcker inte. Läs min recension här: http://elilaserochskriver.se/bergtagen/
November 22, 2025
☆☆☆☆.25
Displaying 1 - 30 of 97 reviews