What do you think?
Rate this book
Doggerland #2
Tormihoiatus
Kriminaalinspektor Karen Eiken Hornby tunneb kergendust.
Noorö saarel leitakse ühest karjäärist surnud mees. Gripilaine tõttu on politseil suur tööjõupuudus ja Karen, kes on varasemas juhtumis saadud vigastuste tõttu haiguslehel, leiab ettekäände kodust ja jõulude tähistamisest pääseda. Ta asub asja uurima.
Uusaastaööl pannakse toime veel üks mõrv ja seos kohaliku viskitehasega muutub aimatavaks. Karenile teeb rohkem muret aga see, et tema mitte kuigi seaduskuulekad sugulased võivad olla asjaga seotud. Kui lisaks satub ohtu ühe lähedase sõbra elu, muutub tasakaalu hoidmine eraelu ja politseitöö vahel eriti raskeks.
„Tormihoiatus” on Maria Adolfssoni (1958) teine raamat kiidetud „Doggerlandi” sarjast. Uue loo tegevus hargneb Põhjameres Skandinaavia ja Suurbritannia vahel asuva omapärase Doggerlandi saarestiku kõige põhjapoolsemal saarel Nooröl.
Noorö saarel leitakse ühest karjäärist surnud mees. Gripilaine tõttu on politseil suur tööjõupuudus ja Karen, kes on varasemas juhtumis saadud vigastuste tõttu haiguslehel, leiab ettekäände kodust ja jõulude tähistamisest pääseda. Ta asub asja uurima.
Uusaastaööl pannakse toime veel üks mõrv ja seos kohaliku viskitehasega muutub aimatavaks. Karenile teeb rohkem muret aga see, et tema mitte kuigi seaduskuulekad sugulased võivad olla asjaga seotud. Kui lisaks satub ohtu ühe lähedase sõbra elu, muutub tasakaalu hoidmine eraelu ja politseitöö vahel eriti raskeks.
„Tormihoiatus” on Maria Adolfssoni (1958) teine raamat kiidetud „Doggerlandi” sarjast. Uue loo tegevus hargneb Põhjameres Skandinaavia ja Suurbritannia vahel asuva omapärase Doggerlandi saarestiku kõige põhjapoolsemal saarel Nooröl.
440 pages, Paperback
First published January 28, 2019
193 people are currently reading
630 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 217 reviews
February 2, 2019
Thumbs up for Stormvarning, the sequel to the excellent Felsteg. I just finished the audiobook version and it was a great joy listening to Angela Kovács narrating this book about a murder on the fictional island Noorö. An island north of the equal fictional Doggerland. Ah, this crime series is so good and I can't wait for book three to be released!
June 12, 2025
This is the second novel of the series set in the fictional islands of Doggerland in the North Sea and a follow-up to the excellent “Fatal Isles”.
Since returning to her homeland from London, Karen Eiken Hornby has largely avoided the northernmost island of Noorö where she grew up and where her father’s wayward family still reside. However, when the body of former university lecturer Fredrik Stuub is discovered in an abandoned quarry by his sister Gertrud on Christmas Day and several of her colleagues off sick, Karen has no choice but to head to Noorö to investigate.
His death somehow seems to be related to a local whiskey distillery owned by the Groth family. There’s also possible involvement from a motorcycle gang called the OP (Odin’s Predators or One Percenters) of which one of Karen’s cousins is a member. It seems as if there are a whole host of people on Noorö who are determined to keep their secrets.
On top of this, Karen also has to deal with her friend Aylin who is trying to escape her abusive husband. This is a well plotted novel with plenty of red herrings thrown in the way and ends with a thrilling finale when Karen attempts to escape from an abandoned cave.
Since returning to her homeland from London, Karen Eiken Hornby has largely avoided the northernmost island of Noorö where she grew up and where her father’s wayward family still reside. However, when the body of former university lecturer Fredrik Stuub is discovered in an abandoned quarry by his sister Gertrud on Christmas Day and several of her colleagues off sick, Karen has no choice but to head to Noorö to investigate.
His death somehow seems to be related to a local whiskey distillery owned by the Groth family. There’s also possible involvement from a motorcycle gang called the OP (Odin’s Predators or One Percenters) of which one of Karen’s cousins is a member. It seems as if there are a whole host of people on Noorö who are determined to keep their secrets.
On top of this, Karen also has to deal with her friend Aylin who is trying to escape her abusive husband. This is a well plotted novel with plenty of red herrings thrown in the way and ends with a thrilling finale when Karen attempts to escape from an abandoned cave.
March 17, 2020
Goed boek, maar geen wowgevoel. Soms langdradig geschreven.
February 8, 2020
Eigentlich muss sich Karen Eiken Hornby noch von ihrem letzten Einsatz erholen, als sie der Anruf ihres Chefs mitten in den Weihnachtsfeierlichkeiten erreicht, ist sie jedoch sofort bereit, zurück in den Dienst zu kehren und in dem Mordfall auf der nördlichen Doggerland-Insel Noorö zu ermitteln. Ein alter Mann wurde tot zu Fuße der Klippen aufgefunden, die Spuren deuten allerdings klar auf ein Verbrechen hin. Als wenige Tage danach ein zweiter Mord geschieht, steht für Karen außer Frage, dass diese in Zusammenhang mit der örtlichen Whiskybrauerei stehen müssen. Während sie im eiskalten Norden ermittelt, gerät eine ihrer Freundinnen zu Hause in arge Bedrängnis und benötigt dringend ihre Hilfe.
Mit „Tiefer Fall“ setzt die schwedische Autorin Maria Adolfsson die Serie um die Kriminalinspektorin Karen Eiken Hornby und die fiktiven Doggerland Inseln in der Nordsee fort. Wie auch schon im Vorgänger gelingt es ihr, die erfundenen Inseln glaubwürdig und anschaulich zu gestalten, alles wirkt stimmig und wieder einmal stehen Natur und Mensch in einem interessanten Wettkampf miteinander. Der Kriminalfall indes kann mich in der Fortsetzung nicht überzeugen, zu lange braucht der Roman, bis endlich Spannung aufkommt.
Der Roman setzt unmittelbar da an, wo „Fehltritt. Doggerland 1“ aufhörte, die Kenntnis dieser Handlung ist zwar nicht unbedingt vonnöten, hilft aber sehr, um die Figuren und ihre Beziehungen zueinander einordnen zu können. Die traditionell eher gemächliche Weihnachtsstimmung gibt es im Haus der Kriminalinspektorin zwar nicht, aber den Roman legt sie trotzdem ziemlich lahm. Die ersten hundert Seiten schleppen sich geruhsam dahin, ohne dass sie wirklich packen können.
Erschwerend kommt hinzu, dass man bei dem Familienunternehmen um die Destillerie schnell den Überblick verliert, zu viele Namen und Figuren, die kaum auseinanderzuhalten sind und gleichzeitig dröselt die Inspektorin ihren eigenen komplexen Familienstammbaum auf der Insel auf, so dass man irgendwann vollends den Überblick verliert.
Der Fall wird immer wieder durch Nebenhandlungen in den Hintergrund gedrängt, was die Lösung nicht wirklich voranbringt. Mit dem zweiten Mord kommt zwar plötzlich Fahrt auf – die zweite Hälfte ist insgesamt nennenswert überzeugender und spannender – aber da hat das Buch leider schon viel an Punkten eingebüßt. Tatsächlich fand ich den Fall um häuslichen Missbrauch auch weitaus interessanter und überzeugender als die Ermittlungen um die Getöteten.
Nach einem überzeugenden ersten Teil nun leider nur ein mittelmäßiger Nachfolger, der vor allem durch den langatmigen Beginn einiges an Energie gezehrt hat.
Mit „Tiefer Fall“ setzt die schwedische Autorin Maria Adolfsson die Serie um die Kriminalinspektorin Karen Eiken Hornby und die fiktiven Doggerland Inseln in der Nordsee fort. Wie auch schon im Vorgänger gelingt es ihr, die erfundenen Inseln glaubwürdig und anschaulich zu gestalten, alles wirkt stimmig und wieder einmal stehen Natur und Mensch in einem interessanten Wettkampf miteinander. Der Kriminalfall indes kann mich in der Fortsetzung nicht überzeugen, zu lange braucht der Roman, bis endlich Spannung aufkommt.
Der Roman setzt unmittelbar da an, wo „Fehltritt. Doggerland 1“ aufhörte, die Kenntnis dieser Handlung ist zwar nicht unbedingt vonnöten, hilft aber sehr, um die Figuren und ihre Beziehungen zueinander einordnen zu können. Die traditionell eher gemächliche Weihnachtsstimmung gibt es im Haus der Kriminalinspektorin zwar nicht, aber den Roman legt sie trotzdem ziemlich lahm. Die ersten hundert Seiten schleppen sich geruhsam dahin, ohne dass sie wirklich packen können.
Erschwerend kommt hinzu, dass man bei dem Familienunternehmen um die Destillerie schnell den Überblick verliert, zu viele Namen und Figuren, die kaum auseinanderzuhalten sind und gleichzeitig dröselt die Inspektorin ihren eigenen komplexen Familienstammbaum auf der Insel auf, so dass man irgendwann vollends den Überblick verliert.
Der Fall wird immer wieder durch Nebenhandlungen in den Hintergrund gedrängt, was die Lösung nicht wirklich voranbringt. Mit dem zweiten Mord kommt zwar plötzlich Fahrt auf – die zweite Hälfte ist insgesamt nennenswert überzeugender und spannender – aber da hat das Buch leider schon viel an Punkten eingebüßt. Tatsächlich fand ich den Fall um häuslichen Missbrauch auch weitaus interessanter und überzeugender als die Ermittlungen um die Getöteten.
Nach einem überzeugenden ersten Teil nun leider nur ein mittelmäßiger Nachfolger, der vor allem durch den langatmigen Beginn einiges an Energie gezehrt hat.
May 12, 2024
Another good read from this author. Original Swedish but, obviously, I read/listened to the translation. Narrator was good (I think there is a different narrator for book 3 - fingers crossed she is as good as this narrator)
KAREN ...
Cannot even remember her hair description in the book but, who cares. It is a bonus if I get to finish a book these days, so an added bonus if I get to do a proper review.
There is no romance. I sort of thought from the first book that something might develop between Karen and Jonus (he is a bit of a dick (and her boss) but it might make it a bit more interesting).
KAREN ...
Cannot even remember her hair description in the book but, who cares. It is a bonus if I get to finish a book these days, so an added bonus if I get to do a proper review.
There is no romance. I sort of thought from the first book that something might develop between Karen and Jonus (he is a bit of a dick (and her boss) but it might make it a bit more interesting).
March 23, 2019
Review written March 22, 2019
5 Stars - Thrilling “Doggerland” crime
Book #2
**********************************************
Karen Eiken Hornby is a Detective Inspector in her late forties. She has some unbelievable sad private losses in her past and she doesn’t love all her colleagues or her nasty bosses. Karen is living and working in Doggerland, a fictional smaller country on some islands in a chilly northern Europe (between the UK and Denmark).
Another interesting murder investigation to follow. It is cold, windy, Christmas time, lots of snow and we can feel the culture, traditions and atmosphere of solitary villages there on the Doggerland islands. The set in a fictional place probably inspired both by Scandinavian countries (I guess they speak a language in Scandinavian style) and UK make it all so much more inspiring and exciting to read. But, perhaps the most interesting is what happens in Karen's private life, with her friends (I hate wife-abusers) and her interactions with colleagues, suspects and old relatives. Two books and she is a new favorite crime book character.
It will be a very long waiting for the third (audio) book. I cross my fingers it will be written and published soonish. ~ Wow, these books are so my taste of crime fiction. All praise and applause to this talented story inventor (the Swedish author Maria Adolfsson).
**********************************************
I listened to the 13:38 hours audiobook narrated by Angela Kovács. Mrs Kovács does it great every time and I just want to listen to many more stories narrated (in Swedish) by her.
I LIKE - once again this series a lot
5 Stars - Thrilling “Doggerland” crime
Book #2
**********************************************
Karen Eiken Hornby is a Detective Inspector in her late forties. She has some unbelievable sad private losses in her past and she doesn’t love all her colleagues or her nasty bosses. Karen is living and working in Doggerland, a fictional smaller country on some islands in a chilly northern Europe (between the UK and Denmark).
Another interesting murder investigation to follow. It is cold, windy, Christmas time, lots of snow and we can feel the culture, traditions and atmosphere of solitary villages there on the Doggerland islands. The set in a fictional place probably inspired both by Scandinavian countries (I guess they speak a language in Scandinavian style) and UK make it all so much more inspiring and exciting to read. But, perhaps the most interesting is what happens in Karen's private life, with her friends (I hate wife-abusers) and her interactions with colleagues, suspects and old relatives. Two books and she is a new favorite crime book character.
It will be a very long waiting for the third (audio) book. I cross my fingers it will be written and published soonish. ~ Wow, these books are so my taste of crime fiction. All praise and applause to this talented story inventor (the Swedish author Maria Adolfsson).
**********************************************
I listened to the 13:38 hours audiobook narrated by Angela Kovács. Mrs Kovács does it great every time and I just want to listen to many more stories narrated (in Swedish) by her.
I LIKE - once again this series a lot
February 27, 2019
För ett år sedan kom första delen om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som återvänder till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. Romanen hade titeln Felsteg. Jag blev väldigt nyfiken på den redan innan den kom ut. Inte minst därför att förlagets beskrivning av handlingen talade för att det inte var en kriminalroman i den hårdkokta genren, utan mer fokuserad på personer och miljö, vilket jag oftast föredrar. Jag hann dock inte läsa den innan andra delen i serien; Stormvarning, kom ut i början av det här året.
De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.
Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.
Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.
De flesta romaner som ingår i en serie kan läsas fristående, så jag litade på att det skulle gå bra även den här gången. Och det gjorde det. Jag fick snabbt en klar bild av Karen, som är huvudkaraktären i boken, och även av hennes kollegor och vänner. Mordhistorien är spännande och jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare åtminstone har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet. Det ger historien trovärdighet och gör den intressant på många fler sätt än i enbart jakten på gärningsmannen.
Historien utspelar sig på en ögrupp i Nordsjön kallad Doggerland, som en gång utgjorde förbindelse mellan Storbritannien och Danmark, men som försvann någon gång för 6-7000 år sedan. Innan dess fanns öarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen och miljöerna präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska, och jag får en liknande känsla när jag läser Stormvarning som när jag har läst Peter Mays böcker som utspelar sig på öar i den nordvästra delen av Skottland. Miljöbeskrivningarna bidrar tveklöst till stämningen i boken, och om Doggerland fortfarande fanns kvar skulle jag vilja resa dit direkt för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel.
Jag ser fram mot att fortsätta att följa Karen, för fler böcker blir det säkert. Författaren, Maria Adolfsson, har berättat att hon redan när första boken skrevs hade motivet klart för ytterligare två böcker i serien, så det bör minst bli en trilogi.
February 28, 2019
”Sjukt imponerad” över hur författaren skriver fram detta land och dess karaktärer.
April 9, 2019
423 sidor
debuten Doggerland fick 4plus av mig & denna - del 2 en 4a, mycket bra böcker, gillar miljöer, personerna, handlingarna och jag tyckte att jag precis hade börjat läsa så va den slut, snopet satt jag här och ville fortsätta läsa, så får längta efter bok tre. Hoppas på fortsatt stil på doggeröarna.
**** rekommenderas varmt
debuten Doggerland fick 4plus av mig & denna - del 2 en 4a, mycket bra böcker, gillar miljöer, personerna, handlingarna och jag tyckte att jag precis hade börjat läsa så va den slut, snopet satt jag här och ville fortsätta läsa, så får längta efter bok tre. Hoppas på fortsatt stil på doggeröarna.
**** rekommenderas varmt
June 1, 2024
Pierwszy tom czytałam prawie rok temu, ale doskonale pamiętam co mi się w nim nie podobało. Największy problem miałam z prowadzeniem przez autorkę fabuły, która była przesuwającym się sznurkiem, gdzie otwierało się jeden wątek i zanim pojawi się drugi to najpierw ten pierwszy był zamykany. Zabrakło zawiłości, niespodzianki, a finalnie rozwiązanie sprawy nie przyniosło trudności. Podchodziłam do drugiego tomu ze sporą ostrożnością, bo nie chciałam drugi raz się zawieść.
Na jednej z wysp archipelagu Doggerland zostają znalezione zwłoki. Wstępne dochodzenie wskazuje, że zmarły mężczyzna nie uległ wypadkowi tylko został zamordowany. Sprawę będzie prowadzić znajoma nam już starszej daty policjantka Karen Eiken Hornby. Jednak śledztwo nie będzie przebiegać rutynowo, bo potem główna bohaterka odkrywa, że mogą pojawić się pewne powiązania z jej rodziną.
Ten tom był ciut lepszy od poprzednika, ale nie na tyle, żeby dać te 3 gwiazdki. Dla mnie śledztwo postępowało zbyt wolno i początkowo znacznie rozmyło się wśród opisów wszystkiego co było tylko możliwe. Nawet kiedy śledczy już przystąpili do pracy to nie ma takiego tąpnięcia i odczucia, że teraz ruszy to z kopyta. Zauważyłam postęp w warsztacie pisarskim autorki (w tym tworzenie tych brakujących wcześniej zawiłości), ale to jeszcze było za mało. Także na ten moment zostawiam 2 gwiazdki.
Na jednej z wysp archipelagu Doggerland zostają znalezione zwłoki. Wstępne dochodzenie wskazuje, że zmarły mężczyzna nie uległ wypadkowi tylko został zamordowany. Sprawę będzie prowadzić znajoma nam już starszej daty policjantka Karen Eiken Hornby. Jednak śledztwo nie będzie przebiegać rutynowo, bo potem główna bohaterka odkrywa, że mogą pojawić się pewne powiązania z jej rodziną.
Ten tom był ciut lepszy od poprzednika, ale nie na tyle, żeby dać te 3 gwiazdki. Dla mnie śledztwo postępowało zbyt wolno i początkowo znacznie rozmyło się wśród opisów wszystkiego co było tylko możliwe. Nawet kiedy śledczy już przystąpili do pracy to nie ma takiego tąpnięcia i odczucia, że teraz ruszy to z kopyta. Zauważyłam postęp w warsztacie pisarskim autorki (w tym tworzenie tych brakujących wcześniej zawiłości), ale to jeszcze było za mało. Także na ten moment zostawiam 2 gwiazdki.
March 20, 2020
Terugkijkend op de tijd dat Misleiding in de winkels lag, zijn er verschillende en vooral gemengde reacties te vinden voor het eerste deel van de Doggerland reeks. Hoewel ik enorm lyrisch was in mijn recensie, vooral na een aanpassing van mijn eigen verwachting, was dit niet de gedeelde mening. Waar ik genoot van het kabbelende riviertje, hadden mensen toch meer een woeste oceaan verwacht. Meningen zullen altijd verschillen, maar toch was ik een beetje sip dat deze fantastische thriller deze reacties kreeg.
Het lijkt erop of de reacties op het eerste deel schrijver Maria Adolfsson in een nieuwe directie lieten varen. Het tweede deel in de Doggerland serie gaat verder dan deel 1 ooit kwam. Stormwaarschuwing is sneller, innemender en vooral nog beter dan voorganger Misleiding.
In mijn nieuwe recensie op www.booksandmacchiatos.com vertel ik jullie nu alles over deel 2 van de Doggerland serie. Ik was al enorm fan van deel 1 en hoop dat ik met deze recensie nog wat meer lezers over de streep trek om dit boek echt te gaan lezen! No spoilers!
February 27, 2024
After reading the first book of this series I wanted to read the second book before I was willing to say that it’s worth continuing with the series and this second book I found a little better than the first and if the author continues with the series I would definitely recommend it
Read
April 11, 2022Czy to zabrzmi choć trochę logiczne, jeśli napiszę, że książka była po wolna i momentami nudnawa, ale w sumie interesująca? 🙈
April 19, 2021
Minder spannend dan het eerste deel, toch met plezier gelezen.
February 10, 2020
Ich mag die Ermittlerin sehr und lese einfach gern. Der Fall verschwindet hier gerne mal in dem ganzen Drum herum. Freue mich aber trotzdem auf Band 3!
September 15, 2020
The second part in a series that takes place on a ficticious island group called Doggerland in the Northsea between the UK, Netherlands, Germany, Denmark and Norway. The setting is really well done by its writer and the first book was quite entertaining to read.
So enter part two: It is Christmas when a man is found dead at the northern island of Nooro and Karen Eiken Hornby glad to escape the Christmas celebrations takes on the investigation even if she still is on sick leave from the last case. So she returns to the Island where she spend so much of her youth and has great memories.
The dead of this elderly person proves to be suspicious but when taking a break to celebrate old years eve there is a second killing Karen is found wanted because a second person has been killed, his throat has been cut and thus she finds herself caught in her past which might be a place a solution lies for the murders.
An excellent mystery novel even if the first 100 page seem to drag a bit, when the Ms Adolfsson get the story going the book proves to be an excellent and exciting tale and Karen does manage to find the truth in all its ugliness.
Really looking forward to the next installment.
So enter part two: It is Christmas when a man is found dead at the northern island of Nooro and Karen Eiken Hornby glad to escape the Christmas celebrations takes on the investigation even if she still is on sick leave from the last case. So she returns to the Island where she spend so much of her youth and has great memories.
The dead of this elderly person proves to be suspicious but when taking a break to celebrate old years eve there is a second killing Karen is found wanted because a second person has been killed, his throat has been cut and thus she finds herself caught in her past which might be a place a solution lies for the murders.
An excellent mystery novel even if the first 100 page seem to drag a bit, when the Ms Adolfsson get the story going the book proves to be an excellent and exciting tale and Karen does manage to find the truth in all its ugliness.
Really looking forward to the next installment.
January 8, 2020
Kakkososa Doggerland-sarjassa. Vanhanaikaisen kaltainen perusdekkari, jota on mukava lukea: ei sarjamurhaajia eikä hyytävää toivottomuutta, vaan ennemminkin sukukiistoja, syrjäseutujen uhoajia, pitkiä kaunoja sekä tavallaan arkista väkivaltaa esimerkiksi sadistisen kidutuksen sijaan. Rikoskomisario Karen Eiken Hornby selvittää murhia Noorö-saarella, jossa on lapsena lomaillut usein. Samalla seurataan Karenin ystävä- ja lähipiirin elämää. Lopussa kierrokset kiihtyvät vähän turhaan ja Karen joutuu taas kamppailemaan hengestään, mutta olkoon. Sitä lajia on kirjassa vain vähän. Sarjassa on mukavaa myös brittiläisen ja pohjoismaisen dekkariperinteen yhdistyminen ihmisten ja paikkojen nimiä sekä koko kuvitteellista Doggerlandia myöten.
March 18, 2019
Återigen vill jag bege mig till de Doggeerska öarna, nu kompletterade med detaljrika traditioner, kulturer och byggnadsstilar. Den här gången rör sig själva deckardramat i trakterna av huvudpersonen Karens släktgård, där alla släktingar inte riktigt står på samma sida om lagen som Karen.
Det är verkligen spännande läsning, kryddad med whiskytunnor, stenlämningar och ett piskande nordsjövädet i det gråkalla och vindpinade fiktiva Doggerland. Jag räknar med att det blir tillfälle att återvända.
Det är verkligen spännande läsning, kryddad med whiskytunnor, stenlämningar och ett piskande nordsjövädet i det gråkalla och vindpinade fiktiva Doggerland. Jag räknar med att det blir tillfälle att återvända.
January 25, 2020
Tykkään näistä Doggerlandeista kovasti! Kuvitteellinen Doggerland on käsinkosketeltavan todentuntuinen, hahmot moniulotteisia, dekkaritarinat sopivan perinteisiä. Ja mikä parasta, näissä ei ole raakaa väkivaltaa mutta nämä eivät kuitenkaan jää höttöiselle cosy crime-tasolle. Huippuviihdettä!
July 10, 2020
Na een wat trage start toch blij dat ik doorgezet heb en verder gegaan ben in dit boek.
Pas na ruim 160 blz kon het me echt bekoren, en nu vind ik het eigenlijk jammer dat het weer uit is.
Dus wachten op de volgende avonturen van Karen en haar vrienden.
Pas na ruim 160 blz kon het me echt bekoren, en nu vind ik het eigenlijk jammer dat het weer uit is.
Dus wachten op de volgende avonturen van Karen en haar vrienden.
June 15, 2022
Dit boek komt bijzonder traag op gang en is soms wat langdradig. Eens het verhaal goed op gang is, heb ik het wel in één ruk uitgelezen.
January 2, 2020
Salve Confine,
eccoci con una nuova recensione, questa volta dedicata a un thriller edito SEM.
Il libro in questione è “Avviso di burrasca” di Maria Adolfsson, secondo volume della serie di libri autoconclusivi “Doggerland”, uscito lo scorso ottobre.
Il romanzo si apre subito con un mistero: la scomparsa di un uomo.
A denunciare la scomparsa è Gertrud Stuub, una donna anziana che non avendo visto suo fratello in chiesa per la messa natalizia, va a cercarlo.
In casa non c’è traccia dell’uomo, così va a guardare nei boschi.
Ad un certo punto incontra il cane di Fredrik, ansioso e irrequieto, a quel punto capisce che qualcosa non va e inizia a temere il peggio.
L’ispettrice Karen Eiken Hornby è a cena con familiari e amici per le feste. Non ne è entusiasta, anzi spera con tutta se stessa che i giorni di festa giungano presto al termine, e forse qualcuno ascolta i suoi pensieri.
Durante i festeggiamenti riceve una chiamata dal capo del dipartimento investigativo, che le chiede se è disposta ad intervenire su un caso avvenuto da poco: un uomo è stato trovato morto dalla sorella in una vecchia cava.
Karen afferra al volo l’opportunità di fuggire via, andando subito ad indagare con dei colleghi.
Nel tragitto verso Nooro Karen nota diversi particolari interessanti, eppure all’inizio pensa siano solo coincidenze.
Ma non si può classificare tutto come coincidenza, così capisce che ha i primi indizi per il suo nuovo caso.
Nel frattempo si troverà coinvolta dalla sua vecchia vita e da fitti misteri che si uniscono a poco a poco.
Chi ha ucciso il vecchio professor Fredrik Stuub? Cosa c’entra la storia familiare dell’ispettrice?
Con uno scenario tutto invernale, la Adolfsson ci trasporta nel vivo delle indagini di un omicidio ricco di colpi di scena, scritti e descritti magnificamente.
Il romanzo è ben scritto e ben strutturato, curato nei minimi dettagli per permettere ai lettori di immergersi completamente nella storia.
Personalmente, tralasciando la storia in sé, avrei preferito meno descrizioni, che molto spesso annoiavano e mi facevano perdere il filo della storia.
Il romanzo è autoconclusivo, così come il primo volume.
Io non ho letto il primo della serie e, nonostante il caso fosse diverso, mi sono trovata un po’ in difficoltà sul personaggio di Karen. Per me era un’estranea, mentre avrei già dovuto avere una base della sua vita e delle sue abitudini, della sua storia personale. Per questo motivo consiglio di leggere anche il primo libro, per poter leggere il libro senza la sensazione di esservi persi qualche passaggio.
Voto 3
eccoci con una nuova recensione, questa volta dedicata a un thriller edito SEM.
Il libro in questione è “Avviso di burrasca” di Maria Adolfsson, secondo volume della serie di libri autoconclusivi “Doggerland”, uscito lo scorso ottobre.
Il romanzo si apre subito con un mistero: la scomparsa di un uomo.
A denunciare la scomparsa è Gertrud Stuub, una donna anziana che non avendo visto suo fratello in chiesa per la messa natalizia, va a cercarlo.
In casa non c’è traccia dell’uomo, così va a guardare nei boschi.
Ad un certo punto incontra il cane di Fredrik, ansioso e irrequieto, a quel punto capisce che qualcosa non va e inizia a temere il peggio.
L’ispettrice Karen Eiken Hornby è a cena con familiari e amici per le feste. Non ne è entusiasta, anzi spera con tutta se stessa che i giorni di festa giungano presto al termine, e forse qualcuno ascolta i suoi pensieri.
Durante i festeggiamenti riceve una chiamata dal capo del dipartimento investigativo, che le chiede se è disposta ad intervenire su un caso avvenuto da poco: un uomo è stato trovato morto dalla sorella in una vecchia cava.
Karen afferra al volo l’opportunità di fuggire via, andando subito ad indagare con dei colleghi.
Nel tragitto verso Nooro Karen nota diversi particolari interessanti, eppure all’inizio pensa siano solo coincidenze.
Ma non si può classificare tutto come coincidenza, così capisce che ha i primi indizi per il suo nuovo caso.
Nel frattempo si troverà coinvolta dalla sua vecchia vita e da fitti misteri che si uniscono a poco a poco.
Chi ha ucciso il vecchio professor Fredrik Stuub? Cosa c’entra la storia familiare dell’ispettrice?
Con uno scenario tutto invernale, la Adolfsson ci trasporta nel vivo delle indagini di un omicidio ricco di colpi di scena, scritti e descritti magnificamente.
Il romanzo è ben scritto e ben strutturato, curato nei minimi dettagli per permettere ai lettori di immergersi completamente nella storia.
Personalmente, tralasciando la storia in sé, avrei preferito meno descrizioni, che molto spesso annoiavano e mi facevano perdere il filo della storia.
Il romanzo è autoconclusivo, così come il primo volume.
Io non ho letto il primo della serie e, nonostante il caso fosse diverso, mi sono trovata un po’ in difficoltà sul personaggio di Karen. Per me era un’estranea, mentre avrei già dovuto avere una base della sua vita e delle sue abitudini, della sua storia personale. Per questo motivo consiglio di leggere anche il primo libro, per poter leggere il libro senza la sensazione di esservi persi qualche passaggio.
Voto 3
December 1, 2019
Efter att ha blivit piggt överraskad av den första Doggerland-deckaren hade jag vissa förväntningar på uppföljaren, och den lever ungefär upp till vad jag hade räknat med.
Huvudkaraktären, Karen Eiken Hornby, är i fokus igen och läsarens relation till henne broderas ut rejält i bok två och jag känner att jag faktiskt börjar bry mig om henne som karaktär lite mer än jag gör i de flesta deckare. Bokens stora styrka tycker jag är just persongalleriet och relationerna mellan dem, som tecknas skickligt och mångfacetterat tycker jag. Boken ställer intressanta frågor om relationer, familj och inte minst kulturskillnader mellan de som väljer att lämna platser som upplevs vara på väg utför. I en av bokens mer intressanta delar så skildras just krocken som lätt uppstår mellan de som "stuckit" och de som "kämpar på" i en mindre ort med bleka framtidsutsikter och hur detta kan skapa friktion inom samma familj.
Tyvärr är den svaga punkten själva mordfallet, som jag aldrig riktigt känner mig engagerad i. En gubbe har hittats nedanför ett stup på den norra ön, typ. Jag bryr mig måttligt i början och inte så mycket mer mot slutet om jag ska vara ärlig. Det som däremot fångar min uppmärksamhet desto mer är ett sidospår om kvinnomisshandel som jag tycker är väldigt gripande och helt klart det mest spännande i boken.
En bra bok sammanfattningsvis, med väldigt tydliga starka och svaga sidor enligt mig. Jag kommer definitivt läsa del 3.
Huvudkaraktären, Karen Eiken Hornby, är i fokus igen och läsarens relation till henne broderas ut rejält i bok två och jag känner att jag faktiskt börjar bry mig om henne som karaktär lite mer än jag gör i de flesta deckare. Bokens stora styrka tycker jag är just persongalleriet och relationerna mellan dem, som tecknas skickligt och mångfacetterat tycker jag. Boken ställer intressanta frågor om relationer, familj och inte minst kulturskillnader mellan de som väljer att lämna platser som upplevs vara på väg utför. I en av bokens mer intressanta delar så skildras just krocken som lätt uppstår mellan de som "stuckit" och de som "kämpar på" i en mindre ort med bleka framtidsutsikter och hur detta kan skapa friktion inom samma familj.
Tyvärr är den svaga punkten själva mordfallet, som jag aldrig riktigt känner mig engagerad i. En gubbe har hittats nedanför ett stup på den norra ön, typ. Jag bryr mig måttligt i början och inte så mycket mer mot slutet om jag ska vara ärlig. Det som däremot fångar min uppmärksamhet desto mer är ett sidospår om kvinnomisshandel som jag tycker är väldigt gripande och helt klart det mest spännande i boken.
En bra bok sammanfattningsvis, med väldigt tydliga starka och svaga sidor enligt mig. Jag kommer definitivt läsa del 3.
August 17, 2025
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Efter att ha läst en rad böcker som inte var några höjdare så bestämde jag mig för att läsa en svensk deckare. Det brukar fungera för att öka läslusten igen. Jag valde att ta en av deckarna jag lånat på biblioteket: Stormvarning av Maria Adolfsson som är den andra i hennes serie om Doggerland. Den första läste jag förra året.
Jag gillar verkligen det land, Doggerland, som Maria Adolfsson bygger i den här serien. I Stormvarning får man ytterligare pusselbitar till landets historia och geografi. Det vävs ihop med vad huvudpersonen kriminalinspektören Karen Eiken Hornby upplevt under sitt liv, i synnerhet hennes uppväxt. Det gör historien intressant och mycket läsvärd.
Mysteriet är relativt spännande, men det är inte det som jag fastnar för i Stormvarning, det är allt runt omkring. I synnerhet karaktärerna. Karen är en butter person, men hon bryr sig (mot sin egen vilja) om personer i sin närhet. Jag gillar att huvudpersonen får vara en kvinna 50+ som i grunden är en bra person. Hennes väninna Aylin gör ett starkt intryck liksom hennes historia. De andra karaktärerna i polisteamet är också bra tecknade. Fokus i mysteriet är polisutredningen vilket jag gillar. Jag lyckas inte gissa upplösningen, vilket är bra betyg.
Nästa bok heter Mellan djävulen och havet, jag kommer att läsa den förstås.
Betyg: 4
Efter att ha läst en rad böcker som inte var några höjdare så bestämde jag mig för att läsa en svensk deckare. Det brukar fungera för att öka läslusten igen. Jag valde att ta en av deckarna jag lånat på biblioteket: Stormvarning av Maria Adolfsson som är den andra i hennes serie om Doggerland. Den första läste jag förra året.
Jag gillar verkligen det land, Doggerland, som Maria Adolfsson bygger i den här serien. I Stormvarning får man ytterligare pusselbitar till landets historia och geografi. Det vävs ihop med vad huvudpersonen kriminalinspektören Karen Eiken Hornby upplevt under sitt liv, i synnerhet hennes uppväxt. Det gör historien intressant och mycket läsvärd.
Mysteriet är relativt spännande, men det är inte det som jag fastnar för i Stormvarning, det är allt runt omkring. I synnerhet karaktärerna. Karen är en butter person, men hon bryr sig (mot sin egen vilja) om personer i sin närhet. Jag gillar att huvudpersonen får vara en kvinna 50+ som i grunden är en bra person. Hennes väninna Aylin gör ett starkt intryck liksom hennes historia. De andra karaktärerna i polisteamet är också bra tecknade. Fokus i mysteriet är polisutredningen vilket jag gillar. Jag lyckas inte gissa upplösningen, vilket är bra betyg.
Nästa bok heter Mellan djävulen och havet, jag kommer att läsa den förstås.
Betyg: 4
July 23, 2024
i was browsing the library for something to read in the café and hey, a book set in Doggerland sounds like it could be an interesting idea. later at home my wife, trained as a geologist, took one look at the cover and said "that doesn't look much like Doggerland" and...that's a neat encapsulation of my main problem with the book.
while it had a few traits that i'm not a particular fan of, it was exciting (maybe a bit too much) and had a neat denouement. but i never got a proper feel for what the place is like: is it Denmark with real ale pubs, or Shetland with motorways? i couldn't guess at the population, or what language people speak, or even how far apart the towns are. having come to write this i realise my mental picture of Noorö must be wrong, but also that the alternatives i can think of can't be right either. which is strange, because there are enough subtle touches to show that Adolfsson has put some thought into what such a country would look like.
anyway, i don't regret reading this, but don't think i'll bother with the rest of the series.
while it had a few traits that i'm not a particular fan of, it was exciting (maybe a bit too much) and had a neat denouement. but i never got a proper feel for what the place is like: is it Denmark with real ale pubs, or Shetland with motorways? i couldn't guess at the population, or what language people speak, or even how far apart the towns are. having come to write this i realise my mental picture of Noorö must be wrong, but also that the alternatives i can think of can't be right either. which is strange, because there are enough subtle touches to show that Adolfsson has put some thought into what such a country would look like.
anyway, i don't regret reading this, but don't think i'll bother with the rest of the series.
April 28, 2024
Really good. Set in Doggerland (fictitious island nation in the North Sea east of England, north of Netherlands & west of Denmark)the setting is similar to the Shetland Islands - remote, undeveloped, long cultural history, and a sea nation. Inspector Detective Karen ?? is still on sick leave recovering from injuries received on the job six months ago but sent to the north island on Christmas Day to investigate the suspicious death of a retired professor. She has family ties on the island she’ll visit while there. The description of the setting, culture, weather, villages is spot on. Lots of family ties throughout the storyline. Mixed in with the murder are her back story, her relationship with her boss, everyone out on sick leave or travel, her good friend pulling away, a distillery expansion and an motorcycle gang engaged in illegal activities. Quiet little island nation?
Good story. Great finish. Great protagonist. Good police procedural.
Good story. Great finish. Great protagonist. Good police procedural.
April 8, 2020
Magere 3 sterren.
Mooie cover, goed erbij paddend.
Het boek was erg langdradig af en toe, kon er niet goed inkomen. De hoofdpersoon, Karen Eiken Hornby is een interessante dame met een trauma uit het verleden in haar rugzak.Ook haar vriendenkring, die een kleine rol speelt, heeft boeiende personages. De situatie waar ze op af wordt gestuurd, een verdachte val die al gauw een moord blijkt te zijn, kabbelt voort. En de rest van het verhaal ook. Jammer, had meer verwacht.
Mooie cover, goed erbij paddend.
Het boek was erg langdradig af en toe, kon er niet goed inkomen. De hoofdpersoon, Karen Eiken Hornby is een interessante dame met een trauma uit het verleden in haar rugzak.Ook haar vriendenkring, die een kleine rol speelt, heeft boeiende personages. De situatie waar ze op af wordt gestuurd, een verdachte val die al gauw een moord blijkt te zijn, kabbelt voort. En de rest van het verhaal ook. Jammer, had meer verwacht.
June 23, 2025
The second book in the highly enjoyable Doggerland series.
The fictional islands themselves are fascinating in themselves. Overlaid with an intriguing murder or two, the
complex lives of DCI Karen Eiken, her friends and family and a thread of danger.
A good read! I plan to pop back to Doggerland (ferry from Harwich) at some point for the next in the series
The fictional islands themselves are fascinating in themselves. Overlaid with an intriguing murder or two, the
complex lives of DCI Karen Eiken, her friends and family and a thread of danger.
A good read! I plan to pop back to Doggerland (ferry from Harwich) at some point for the next in the series
March 23, 2019
Samma miljö och huvudperson som i förra delen (Felsteg) men placeringen av mordhistorien på ett whiskydestilleri får tyvärr det hela att mest påminna om ett avsnitt av Midsomer Murders, även om med en lite mörkare ton. Fortfarande intressant och skulle antagligen göra sig mycket väl på teve.
March 1, 2021
Doggerland-sarjan kakkososan juoni ei ole kovin kummoinen, mutta miljöö, kuvitteellinen pohjoismainen Doggerlandin saarivaltio, on kiintoisa samoin päähenkilö ja hänen kirjava lähipiirinsä. Saattaapa sarjan kolmaskin osa tulla joskus luettua.
Displaying 1 - 30 of 217 reviews