What do you think?
Rate this book
Löwensköldska ringen #3
Ana Svard
Ana Svard je poznati roman švedske nobelovke koji prati sudbinu mladog sveštenika Karla Artura i njegove žene Ane. Iako je osnovna fabula vezana za Karlov život, ovaj roman se bavi problemima žena i njihovom potragom za smislom i ispunjenjem. Kroz bogat katalog ženskih likova autorka razmatra položaj žena koje pripadaju različitim društvenim klasama, što u velikoj meri uslovljava njihove snove, težnje i mogućnosti izbora.
U knjizi je na briljantan način portretisan centralni ženski lik Ane Svard – siromašne devojke koja uprkos društvenom položaju uspeva da zadrži punu kontrolu nad svojim životom. Pronicljiva zapažanja, dinamična radnja i uverljivo psihološko oslikavanje likova samo su neki od kvaliteta koji Selmu Lagerlef zasluženo postavljaju na mesto prve žene koja je dobila Nobelovu nagradu za književnost.
U knjizi je na briljantan način portretisan centralni ženski lik Ane Svard – siromašne devojke koja uprkos društvenom položaju uspeva da zadrži punu kontrolu nad svojim životom. Pronicljiva zapažanja, dinamična radnja i uverljivo psihološko oslikavanje likova samo su neki od kvaliteta koji Selmu Lagerlef zasluženo postavljaju na mesto prve žene koja je dobila Nobelovu nagradu za književnost.
273 pages, Paperback
First published January 1, 1928
7 people are currently reading
294 people want to read
About the author
Selma Lagerlöf
1,342 books699 followersSelma Ottilia Lovisa Lagerlöf (1858-1940) was a Swedish author. In 1909 she became the first woman to ever receive the Nobel Prize in Literature, "in appreciation of the lofty idealism, vivid imagination and spiritual perception that characterize her writings". She later also became the first female member of the Swedish Academy.
Born in the forested countryside of Sweden she was told many of the classic Swedish fairytales, which she would later use as inspiration in her magic realist writings. Since she for some of her early years had problems with her legs (she was born with a faulty hip) she would also spend a lot of time reading books such as the Bible.
As a young woman she was a teacher in the southern parts of Sweden for ten years before her first novel Gösta Berling's Saga was published. As her writer career progressed she would keep up a correspondance with some of her former female collegues for almost her entire life.
Lagerlöf never married and was almost certainly a lesbian (she never officially stated that she was, but most later researchers believe this to be the case). For many years her constant companion was fellow writer Sophie Elkan, with whom she traveled to Italy and the Middle East. Her visit to Palestine and a colony of Christians there, would inspire her to write Jerusalem, her story of Swedish farmers converting into a evangelical Christian group and travelling to "The American Colony" in Jerusalem.
Lagerlöf was involved in both women issues as well as politics. She would among other things help the Jewish writer Nelly Sachs to come to Sweden and donated her Nobel medal to the Finnish war effort against the Soviet union.
Outside of Sweden she's perhaps most widely known for her children's book Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (The Wonderful Adventures of Nils).
Born in the forested countryside of Sweden she was told many of the classic Swedish fairytales, which she would later use as inspiration in her magic realist writings. Since she for some of her early years had problems with her legs (she was born with a faulty hip) she would also spend a lot of time reading books such as the Bible.
As a young woman she was a teacher in the southern parts of Sweden for ten years before her first novel Gösta Berling's Saga was published. As her writer career progressed she would keep up a correspondance with some of her former female collegues for almost her entire life.
Lagerlöf never married and was almost certainly a lesbian (she never officially stated that she was, but most later researchers believe this to be the case). For many years her constant companion was fellow writer Sophie Elkan, with whom she traveled to Italy and the Middle East. Her visit to Palestine and a colony of Christians there, would inspire her to write Jerusalem, her story of Swedish farmers converting into a evangelical Christian group and travelling to "The American Colony" in Jerusalem.
Lagerlöf was involved in both women issues as well as politics. She would among other things help the Jewish writer Nelly Sachs to come to Sweden and donated her Nobel medal to the Finnish war effort against the Soviet union.
Outside of Sweden she's perhaps most widely known for her children's book Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (The Wonderful Adventures of Nils).
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 30 reviews
August 6, 2022
Så har jag läst färdigt den sista delen i romansviten som börjar med Löwensköldska ringen. Det är tre fristående verk och de två senare som mer liknar relationsdraman skiljer sig stort från det första som är en spökhistoria. Men den Lagerlöfska berättarglädjen med oförutsägbara vändningar, språklig esprit och komplexa karaktärer håller strängen spänd genom hela stycket.
Det var Charlotte som fascinerade och som drabbades av Löwensköldska ringens förbannelse i del två och i den avslutande delen är det Anna Svärds tur. Hennes man Karl-Artur förföljs av djävulen Thea, som likt ormen som förstörde för Adam och Eva, nästlar sig in mellan den okuvliga dalkullan och den viljelösa Karl-Artur. Theas sångröst är fin för övrigt är hon ful. Det är förresten ganska många kvinnor som är fula och feta här, det tycker jag är ett plus. Men inte Anna Svärd då hon är den man gillar och lider med. Oavsett om de är onda eller goda eller lite av varje är det kvinnor som står vid rodret i Lagerlöfs skepp.
Här knyts säcken samman på ett bra och alls inget enkelt sätt, det är många trådar att hålla reda på.
Nu ska jag se serien. De två första avsnitten motsvarande de två första böckerna, så jag har tre avsnitt kvar. Hurra!
Det var Charlotte som fascinerade och som drabbades av Löwensköldska ringens förbannelse i del två och i den avslutande delen är det Anna Svärds tur. Hennes man Karl-Artur förföljs av djävulen Thea, som likt ormen som förstörde för Adam och Eva, nästlar sig in mellan den okuvliga dalkullan och den viljelösa Karl-Artur. Theas sångröst är fin för övrigt är hon ful. Det är förresten ganska många kvinnor som är fula och feta här, det tycker jag är ett plus. Men inte Anna Svärd då hon är den man gillar och lider med. Oavsett om de är onda eller goda eller lite av varje är det kvinnor som står vid rodret i Lagerlöfs skepp.
Här knyts säcken samman på ett bra och alls inget enkelt sätt, det är många trådar att hålla reda på.
Nu ska jag se serien. De två första avsnitten motsvarande de två första böckerna, så jag har tre avsnitt kvar. Hurra!
June 24, 2018
In "Charlotte Löwensköld" and "Anna Svärd" (which are volumes II and II of the " Lövensköld Ring" trilogy, Selma Lagerlöf brilliantly tells the story of a man's cruelty towards the women who love him. The details and character development are superb. Unfortunately everything is spoiled by a dreadful ending.
The protagonist Karl Artur Ekenstedt is an assistant pastor who is destined never to be a pastor because of his serious moral failings. Karl Artur bets his career and his life on his bizarre misinterpretation of the parable of the rich and the kingdom of God (Mathieu 19,16-24):
A man came up to Jesus and asked, “Teacher, what good thing must I do to get eternal life?” Jesus replied. “Keep the commandments.” The young man said: “I have kept the commandments.“What do I still lack?” Jesus answered, “If you want to be perfect, go, sell your possessions and give to the poor, and you will have treasure in heaven. Then come, follow me.” When the young man heard this, he went away sad, because he had great wealth. Then Jesus said to his disciples, “Truly I tell you, it is hard for someone who is rich to enter the kingdom of heaven. 24 Again I tell you, it is easier for a camel to go through the eye of a needle than for someone who is rich to enter the kingdom of God.”
Karl Artur's great error is to think that he can get to heaven through radical poverty , forgetting Matthew 22, 39-40 where Jesus tells his disciples that most important of all they must love one another. Karl Artur's intransigent pursuit of poverty leads him to break off his engagement with his cousin Charlotte Löwensköld who proves to be the luckiest character in the story. Next, Karl Artur will marry Anna Svärd who will be terribly abused by him. As a consequence, the pastor who employs him will fire him. Finally Karl Artur's mother will banish him from her house.
The story is horrifying but highly believable due to the authors considerable skill. Unfortunately Lagerlöf loses control of the story in the last one hundred pages of ''Anna Svärd". Lagerlöf abandons her realistic portrayal of spousal abuse in order to launch into a gothic horror tale. She suddenly picks up the story from Volume I of the trilogy of a curse on the Löwensköld family. Karl Artur goes completely insane. He kidnaps a little girl. He is pursued and captured but the little girl drowns accidentally. Then there is a dramatic turn of events. Karl Artur leaves to be a missionary in Africa where in less than one quarter of a chapter he learns to love his fellow human beings and returns spiritually healed to Sweden. In sixty years of reading, I have read novels with equally bad endings but nothing actually worse. Avoid this trilogy like the plague.
The protagonist Karl Artur Ekenstedt is an assistant pastor who is destined never to be a pastor because of his serious moral failings. Karl Artur bets his career and his life on his bizarre misinterpretation of the parable of the rich and the kingdom of God (Mathieu 19,16-24):
A man came up to Jesus and asked, “Teacher, what good thing must I do to get eternal life?” Jesus replied. “Keep the commandments.” The young man said: “I have kept the commandments.“What do I still lack?” Jesus answered, “If you want to be perfect, go, sell your possessions and give to the poor, and you will have treasure in heaven. Then come, follow me.” When the young man heard this, he went away sad, because he had great wealth. Then Jesus said to his disciples, “Truly I tell you, it is hard for someone who is rich to enter the kingdom of heaven. 24 Again I tell you, it is easier for a camel to go through the eye of a needle than for someone who is rich to enter the kingdom of God.”
Karl Artur's great error is to think that he can get to heaven through radical poverty , forgetting Matthew 22, 39-40 where Jesus tells his disciples that most important of all they must love one another. Karl Artur's intransigent pursuit of poverty leads him to break off his engagement with his cousin Charlotte Löwensköld who proves to be the luckiest character in the story. Next, Karl Artur will marry Anna Svärd who will be terribly abused by him. As a consequence, the pastor who employs him will fire him. Finally Karl Artur's mother will banish him from her house.
The story is horrifying but highly believable due to the authors considerable skill. Unfortunately Lagerlöf loses control of the story in the last one hundred pages of ''Anna Svärd". Lagerlöf abandons her realistic portrayal of spousal abuse in order to launch into a gothic horror tale. She suddenly picks up the story from Volume I of the trilogy of a curse on the Löwensköld family. Karl Artur goes completely insane. He kidnaps a little girl. He is pursued and captured but the little girl drowns accidentally. Then there is a dramatic turn of events. Karl Artur leaves to be a missionary in Africa where in less than one quarter of a chapter he learns to love his fellow human beings and returns spiritually healed to Sweden. In sixty years of reading, I have read novels with equally bad endings but nothing actually worse. Avoid this trilogy like the plague.
March 31, 2024
3/4 knjige i mislila sam da joj dam čistu peticu, a onda, onda je knjiga dobila obrt i umjesto na Anu fokusirala se na njenog muža! Totalno bespotrebno se priča okrenula na drugu stranu, a uz to i besmisleno! Zbog toga 4⭐️, iako za sve ženske likove u knjizi ne mogu reći ništa manje od toga da su briljantno predstavljeni!
December 14, 2009
The sequel to The Greatest Book You Never Even Heard Of. It's also very good.
The hero, who like many Lagerlöf characters is given to doing rash, impulsive things, has a huge row with his girlfriend. He says he's going out, and he's going to propose to the first woman he meets. (In late 19th century Sweden, this made sense; today, I suppose he would have gone to an Internet mail-order bride site). The first woman who comes along is, indeed, incredibly unsuitable, but marries her anyway. Then he spends a good while wondering why the hell he did that. But, in the end, both to his and the reader's surprise, he finds he loves her after all.
A similar theme occurs in Jerusalem, which is generally considered the author's masterpiece. I've often wondered what she was saying here. She was deeply religious; if she'd been a lesser writer, I'd have discounted it as mealy-mouthed Christian propaganda about the sanctity of marriage, sort of a version of Stephenie Meyer syndrome. But Selma Lagerlöf was a genius, and I don't think that explanation fits well. I'm more inclined to read it as an interesting psychological observation. She's saying: guys, this happens sometimes, draw your own conclusions about why. Love's strange.
_________________________________________
My (Swedish) wife, who knows Selma Lagerlöf much better than I do, says I've completely misrepresented this book! I suppose I ought to re-read it. Meanwhile, she could post a review of her own...
The hero, who like many Lagerlöf characters is given to doing rash, impulsive things, has a huge row with his girlfriend. He says he's going out, and he's going to propose to the first woman he meets. (In late 19th century Sweden, this made sense; today, I suppose he would have gone to an Internet mail-order bride site). The first woman who comes along is, indeed, incredibly unsuitable, but marries her anyway. Then he spends a good while wondering why the hell he did that. But, in the end, both to his and the reader's surprise, he finds he loves her after all.
A similar theme occurs in Jerusalem, which is generally considered the author's masterpiece. I've often wondered what she was saying here. She was deeply religious; if she'd been a lesser writer, I'd have discounted it as mealy-mouthed Christian propaganda about the sanctity of marriage, sort of a version of Stephenie Meyer syndrome. But Selma Lagerlöf was a genius, and I don't think that explanation fits well. I'm more inclined to read it as an interesting psychological observation. She's saying: guys, this happens sometimes, draw your own conclusions about why. Love's strange.
_________________________________________
My (Swedish) wife, who knows Selma Lagerlöf much better than I do, says I've completely misrepresented this book! I suppose I ought to re-read it. Meanwhile, she could post a review of her own...
February 19, 2022
იმით დავიწყებ, რომ ძალიან კარგი ტრილოგიაა. კარგადაც იკითხება. ავტორი საკმაოდ სუსტ მამაკაც პერსონაჟებს წარმოგვიდგენს (რამდენიმე გამონაკლისის გარდა) და გვიჩვენებს რომ ადვილად ექცევიან გავლენის ქვეშ, ჩანს, განიცდის, რომ ქალებს სათანადოდ არ აფასებენ თავის თანამედროვე საზოგადოებაში და წარმოგვიდგენს ძალიან ძლიერ ქალ პერსონაჟებს, უარყოფითი თუ დადებითი თვისებებით შემკულებს, თუმცა ძალიან ძლიერებს. წამყვანი პოზიცია რომ უნდა ეჭიროთ არა მხოლოდ ოჯახში, არამედ საზოგადოებაშიც.
მესამე წიგნი ძირითადად ანა სვერდზეა, რასაც სათაურიდანვეც მიხვდებით, თუმცა შარლოტა ამ წიგნშიც წინა პლანზეა და თითქმის ჩრდილავს ყველა სხვას თავისი თვისებებით და მტკიცე ხასიათით.
კარგადაა ნაჩვენები ერთი ადამიანის ცუდმა გავლენამ რამხელა განადგურებამდე შეიძლება მიიყვანოს მეორე ადამიანი.
პირველი წიგნის “ფლეშბექები” და ამბის ასე საინტერესოდ დაგვირგვინება, თავისი ფანტასტიკური ელემენტებით ფრიად მომეწონა.
მესამე წიგნი ძირითადად ანა სვერდზეა, რასაც სათაურიდანვეც მიხვდებით, თუმცა შარლოტა ამ წიგნშიც წინა პლანზეა და თითქმის ჩრდილავს ყველა სხვას თავისი თვისებებით და მტკიცე ხასიათით.
კარგადაა ნაჩვენები ერთი ადამიანის ცუდმა გავლენამ რამხელა განადგურებამდე შეიძლება მიიყვანოს მეორე ადამიანი.
პირველი წიგნის “ფლეშბექები” და ამბის ასე საინტერესოდ დაგვირგვინება, თავისი ფანტასტიკური ელემენტებით ფრიად მომეწონა.
November 8, 2020
Verdict: 55 %
Alright. Although I made sure to rate it as soon as I was done with the story, take into consideration that I finished this novel more than a month ago so the review is not going to be that fun because I've basically moved on from my thoughts on Anna Svärd.
The highlight of this last part of "the ring trilogy" (no, not the one you're thinking of) was not so much the story but Lagerlöfs language skills. I don't know what it is but I'm just a sucker for her phrasing, dialogues and tone. The subtle humor and irony. And also the way she composes a chapter, it's like a piece of art sometimes. But now I am getting ahead of myself.
I need to vocalize the not-so-good parts. While I usually enjoy this author's character arcs, this time it fell a bit flat. Albeit I was curious about Anna Svärd at the start, she seemed really fun to follow, Lagerlöf chose to leave her POV for some "stranger" in the last section that seemingly didn't have anything to do with this story. Of course, it turned out he was important in the whole scheme of things considering that the trilogy is based on a big family and the curse from it's ancestors. I will say that I was happy to get to meet Charlotte Löwensköld and her husband again for some more exciting intrigues and closure. That was a smart move of Lagerlöf. Still, it was a bit odd considering the expectations for this book - the title being Anna Svärd.
I am familiar with Lagerlöfs concept I'll add, how she likes to intersect a many POVs into one cobweb. And I don't mind that as long as it feels like there is a clear protagonist I can cheer on. And while Anna had a clear purpose in the story and won my sympathy she was mostly a pawn for the story of her Nemesis Thea Sundler. As for this character Lagerlöf made the world record of stereotyping someone so much that Thea almost felt like the devil. As it happens this design does get its explanation; why she has always been such a pain in the butt. But I still feel like she could have been written a bit more multifaceted. Either that or exaggerated to the max, so that she really could have been an analogy for Lucifer. Of course that might have been too revealing, but hey, ultimately it's not my job to rewrite these things so quit bugging me okay? (in my head I'm trying to convince people with my arguments, that's normal)
* SPOILER AHEAD *
Carrying on with the bad characters, neither was I a fan of how she turned Karl Artur Ekenstedt so horribly hateful as well, it was a bit... maybe not uncalled for, because he had his bad qualities from the beginning but he was complex and it seemed like he could still reason or fight his way out of a shitty mindset. On top of that he was a bastard right into the very end and yet Charlotte still managed to be his savior. The transformation happened way too hastily. It didn't feel realistic. Perhaps I can just blame it all on Thea and the curse, but Lagerlöf still made me feel like Karl Artur just ruined himself and I suspect that it's her personal hatred towards the male gender of that time that serves the story, lol.
Which is a shame because the premise was really good, with the tense relationship between Karl Artur and his mother culminating in her suffering a stroke because of his narcissism. That was an excellent plot motivation point for the whole novel but it sort of went in another direction and the way Lagerlöfs also jumps several years into the future, so that I as a reader misses out on a lot of happenings that later are briefly mentioned in a dialogue instead... I'm not sure what to think of that.
* END OF SPOILER *
I've phrased this review in a way so that the 3 stars almost comes off as 2 stars. Sorry about that. I guess it's more fun to write about the bad stuff, WHO KNEW RIGHT? But seeing as Anna Svärd was the final part of a trilogy I guess that's why I was disappointed. I had high expectations, especially with the supernatural aspects which I thought would be more prominent in its conclusion. Apart from one ghostly appearance there wasn't really anything of the sort.
I want to end on a good note though, and so here is a lovely quote (that I've translated a bit rough) from around the beginning:
That's the thing with us humans. When something breaks into pieces we don't care for it. Well, unless it's nothing but a pot of clay or a porcelain plate, we will gather the pieces, place them next to each other and try to glue or paste it back together, to make it whole again.
Alright. Although I made sure to rate it as soon as I was done with the story, take into consideration that I finished this novel more than a month ago so the review is not going to be that fun because I've basically moved on from my thoughts on Anna Svärd.
The highlight of this last part of "the ring trilogy" (no, not the one you're thinking of) was not so much the story but Lagerlöfs language skills. I don't know what it is but I'm just a sucker for her phrasing, dialogues and tone. The subtle humor and irony. And also the way she composes a chapter, it's like a piece of art sometimes. But now I am getting ahead of myself.
I need to vocalize the not-so-good parts. While I usually enjoy this author's character arcs, this time it fell a bit flat. Albeit I was curious about Anna Svärd at the start, she seemed really fun to follow, Lagerlöf chose to leave her POV for some "stranger" in the last section that seemingly didn't have anything to do with this story. Of course, it turned out he was important in the whole scheme of things considering that the trilogy is based on a big family and the curse from it's ancestors. I will say that I was happy to get to meet Charlotte Löwensköld and her husband again for some more exciting intrigues and closure. That was a smart move of Lagerlöf. Still, it was a bit odd considering the expectations for this book - the title being Anna Svärd.
I am familiar with Lagerlöfs concept I'll add, how she likes to intersect a many POVs into one cobweb. And I don't mind that as long as it feels like there is a clear protagonist I can cheer on. And while Anna had a clear purpose in the story and won my sympathy she was mostly a pawn for the story of her Nemesis Thea Sundler. As for this character Lagerlöf made the world record of stereotyping someone so much that Thea almost felt like the devil. As it happens this design does get its explanation; why she has always been such a pain in the butt. But I still feel like she could have been written a bit more multifaceted. Either that or exaggerated to the max, so that she really could have been an analogy for Lucifer. Of course that might have been too revealing, but hey, ultimately it's not my job to rewrite these things so quit bugging me okay? (in my head I'm trying to convince people with my arguments, that's normal)
* SPOILER AHEAD *
Carrying on with the bad characters, neither was I a fan of how she turned Karl Artur Ekenstedt so horribly hateful as well, it was a bit... maybe not uncalled for, because he had his bad qualities from the beginning but he was complex and it seemed like he could still reason or fight his way out of a shitty mindset. On top of that he was a bastard right into the very end and yet Charlotte still managed to be his savior. The transformation happened way too hastily. It didn't feel realistic. Perhaps I can just blame it all on Thea and the curse, but Lagerlöf still made me feel like Karl Artur just ruined himself and I suspect that it's her personal hatred towards the male gender of that time that serves the story, lol.
Which is a shame because the premise was really good, with the tense relationship between Karl Artur and his mother culminating in her suffering a stroke because of his narcissism. That was an excellent plot motivation point for the whole novel but it sort of went in another direction and the way Lagerlöfs also jumps several years into the future, so that I as a reader misses out on a lot of happenings that later are briefly mentioned in a dialogue instead... I'm not sure what to think of that.
* END OF SPOILER *
I've phrased this review in a way so that the 3 stars almost comes off as 2 stars. Sorry about that. I guess it's more fun to write about the bad stuff, WHO KNEW RIGHT? But seeing as Anna Svärd was the final part of a trilogy I guess that's why I was disappointed. I had high expectations, especially with the supernatural aspects which I thought would be more prominent in its conclusion. Apart from one ghostly appearance there wasn't really anything of the sort.
I want to end on a good note though, and so here is a lovely quote (that I've translated a bit rough) from around the beginning:
That's the thing with us humans. When something breaks into pieces we don't care for it. Well, unless it's nothing but a pot of clay or a porcelain plate, we will gather the pieces, place them next to each other and try to glue or paste it back together, to make it whole again.
August 7, 2019
Som vanligt finner jag njutning i Lagerlöfs poetiska sätt att skriva. Berättelsen är en berättelse om livet och dess utmaningar. Om kärlek, längtan, död och förluster. Om resor genom länder och landskap, liksom genom relationer och föränderliga sinnelag. En av karaktärerna är missionär, och uppges missionera bland ”svartingar” och ”vildingar”. Trots att man vet att detta var gängse jargong, frustrerar det en att läsa dessa rasistiska tillmälen och det har en negativ inverkan på läsupplevelsen.
May 28, 2017
Selma är alltid Selma. Fantastisk berättare med en unik stil likväl som en riktigt starkt och händelserik berättelse. Nu började legenderna och skrönorna om Löwensköldska Ringen bli lite mättande efter tre böcker på rad, men jag tycker det håller hög klass och jag förstår hennes internationella framgångar baserat på dessa och andra romaner.
August 19, 2017
Lika välskriven som de tidigare böckerna, och mot slutet återkommer den "spöklika" eller "sagostämningen", som det är mindre av rätt länge. Det är mer som "händer" i denna än de tidigare, och fler personer att komma ihåg/hålla reda på. Och den bör nog läsas efter de andra 2 böckerna i serien, inte som fristående bok, då tror jag man missar grejen. En bra bok.
July 14, 2018
Jag läste den för teatern i Västanå. Den bästa del i triologin, enligt min åsikt. Gillar verkligen hur de sista kapitlena knyter an till första delen.
September 21, 2020
Fastän den är skriven för så länge sedan känns den så modern och "lättläst". Full av starka kvinnor. En riktig bladvändare.
June 13, 2024
შარლოტა ბოლოს მუხლებში უნდა ჩავარდნილიყო თეას, რომ გადაარჩინა უბედურებისაგან სახელად კარლ-არტური. არ ვიცი, სამი წიგნის განმავლობაში ვერ ვიპოვე ვერც ერთი პლიუსი, გარდა შეიძლება ლამაზი გარეგნობა და მაღალფარდოვანი სიტყვები, რომლებსაც არანაირი ფასი არ აქვს. ანასი და შარლოტას ცრემლების ღირსიც კი არ იყო. მართალია, რომ ამბობენ სიყვარული ბრმააო, ბოლოს აფრიკა, ვითომ გამოსწორება (არ მჯერა) და ვუალა.
July 28, 2024
Bra bok med många vändningar som förstörs lite av det otillfredsställande slutet.
Fan vad jag hatar Karl-Artur och Thea
Fan vad jag hatar Karl-Artur och Thea
January 23, 2023
И горький осадок напоследок.
На самом деле третья часть трилогии самая сильная, но при этом и самая прискорбная. Я снизила полбалла потому что я не согласна с тем, как закончилась книга. На мой злой взгляд главный герой должен был сдохнуть где-нибудь в канаве у дороги и наконец-то прекратить мучить людей. Я не верю, что он изменился. Мало того, автор и не особо указывает на это. Он все так же жалок. И да, я не благородное создание, я не прощу ему две смерти красивых людей.
Книга, хоть и называется Анна Сверд, но все же она про Карла-Артура и про то, как он портил жизни людям и как после того, как он своими грязными ботинками проходился по жизням людей, эти люди пытались выровнять свою жизнь, вычистить ее. И в чем-то они судя по всему мазохисты, потому что опять же впускали его в свои чистые дома. Это стало невозможно читать где-то уже на середине. Хотелось всех встряхнуть, а главному герою очень ремня не доставало и в детстве, и в юности, глядишь перестал бы думать только о себе. А все кто рядом с ним кружил наконец-то поняли, что значит жить спокойно и счастливо.
Чтобы прочитать книгу нужно иметь не мало терпения, чтобы вдруг не начать ругаться, на поступки людей и уметь пересилить свое отвращение к происходящему. Мне в какой-то момент понадобилось три дня не прикасаться к книге, чтобы я смогла снова погрузиться в неизбежную тоскливость и понимать, что все хорошее обязательно придет и разрушит этот безмозглый, двуличный и неприятный мне герой. Сельма Лагерлеф все так же осталась верна своему стилю, все так же переплетаются в книге описания местности любимой ей Швеции, сказки и поверья, что она слышала в детстве, все так же ее герои оживают на страницах и ты чувствуешь их, словно они сидят рядом с тобой. Ее слог все так же прекрасен и смысл, что она закладывала в книгу так же трепещет над всем, как алый флаг на верхушке башни. Но от этого еще сложнее принять все то, что происходит на страницах книги. Мне горько от этого тома.
На самом деле третья часть трилогии самая сильная, но при этом и самая прискорбная. Я снизила полбалла потому что я не согласна с тем, как закончилась книга. На мой злой взгляд главный герой должен был сдохнуть где-нибудь в канаве у дороги и наконец-то прекратить мучить людей. Я не верю, что он изменился. Мало того, автор и не особо указывает на это. Он все так же жалок. И да, я не благородное создание, я не прощу ему две смерти красивых людей.
Книга, хоть и называется Анна Сверд, но все же она про Карла-Артура и про то, как он портил жизни людям и как после того, как он своими грязными ботинками проходился по жизням людей, эти люди пытались выровнять свою жизнь, вычистить ее. И в чем-то они судя по всему мазохисты, потому что опять же впускали его в свои чистые дома. Это стало невозможно читать где-то уже на середине. Хотелось всех встряхнуть, а главному герою очень ремня не доставало и в детстве, и в юности, глядишь перестал бы думать только о себе. А все кто рядом с ним кружил наконец-то поняли, что значит жить спокойно и счастливо.
Чтобы прочитать книгу нужно иметь не мало терпения, чтобы вдруг не начать ругаться, на поступки людей и уметь пересилить свое отвращение к происходящему. Мне в какой-то момент понадобилось три дня не прикасаться к книге, чтобы я смогла снова погрузиться в неизбежную тоскливость и понимать, что все хорошее обязательно придет и разрушит этот безмозглый, двуличный и неприятный мне герой. Сельма Лагерлеф все так же осталась верна своему стилю, все так же переплетаются в книге описания местности любимой ей Швеции, сказки и поверья, что она слышала в детстве, все так же ее герои оживают на страницах и ты чувствуешь их, словно они сидят рядом с тобой. Ее слог все так же прекрасен и смысл, что она закладывала в книгу так же трепещет над всем, как алый флаг на верхушке башни. Но от этого еще сложнее принять все то, что происходит на страницах книги. Мне горько от этого тома.
May 19, 2023
Karl-Artur Ekenstedt är verkligen tidernas kukhuvud, man kan verkligen undra varför i hela fridens namn kvinnorna i hans närhet orkar med. Thea är förvisso ett lika stort praktarsle, är det nån jag velat taga av daga under läsningens gång så är det väl framför allt hon. K-A skulle ju förfalla helt på egen hand bara man lät honom vara. Jag har funderat lite på det här, vad Selma vill säga med den här berättelsen. Sant är åtminstone att det är kvinnorna som är handlingskraftiga och kloka, och männen är mestadels lite löjliga. Att det förhåller sig så är vad som gör att jag ändå står ut i läsningen, och att hon kan få mig så engagerad att jag utbrister svordomar högt under läsningen, är ett tecken på gott skrivande. Jag är mestadels förvirrad över om boken ska ha nåt kristligt budskap, som med den mesta litteratur som behandlar religioner är min slutsats att allt är så fruktansvärt tramsigt att jag inte förstår hur folk kan hålla på att tro.
Anna själv, kom trots allt ganska mycket i skymundan. Det är synd på en präktig kvinna att hon råkade i K-A:s väg. Hon är typ den enda (förutom Charlotte, även om hon borde hållit sig undan sitt ex) som det är nåt bevänt med.
Den är lite småseg, boken, men med små äventyr som skakar liv i berättelsen här och där. Förresten, hur sjukt är det inte hur barn behandlades som varor som kunde köpas och säljas, utan att se till deras eget bästa? Det har väl åtminstone gått framåt på några punkter sen tiden då det här utspelar sig.
Anna själv, kom trots allt ganska mycket i skymundan. Det är synd på en präktig kvinna att hon råkade i K-A:s väg. Hon är typ den enda (förutom Charlotte, även om hon borde hållit sig undan sitt ex) som det är nåt bevänt med.
Den är lite småseg, boken, men med små äventyr som skakar liv i berättelsen här och där. Förresten, hur sjukt är det inte hur barn behandlades som varor som kunde köpas och säljas, utan att se till deras eget bästa? Det har väl åtminstone gått framåt på några punkter sen tiden då det här utspelar sig.
September 26, 2022
4.5 звезды за третью и последнюю книгу в этой семейной саге.
Красивое, хорошо прописанное повествование без подвешенных сюжетных, если вы читаете всю трилогию. Отличное классическое произведение, подарившее своим стилем и языком ощущение уюта из детства, когда подобные книги были основным чтением.
Что до героев: мне кажется, никогда до этого выдуманный герой не вызывал у меня такого негодования, как Карл-Артур здесь.
Сага оставляет большое простор для обсуждения в клубе.
Красивое, хорошо прописанное повествование без подвешенных сюжетных, если вы читаете всю трилогию. Отличное классическое произведение, подарившее своим стилем и языком ощущение уюта из детства, когда подобные книги были основным чтением.
Что до героев: мне кажется, никогда до этого выдуманный герой не вызывал у меня такого негодования, как Карл-Артур здесь.
Сага оставляет большое простор для обсуждения в клубе.
July 9, 2021
Формально разные романы, но по сути просто второй том. Продолжение истории, больше черноты, больше ужасов, тема проклятия оказывается раскрыта, хотя от этого роман слегка дрейфует в сказку вкупе с финалом книги, но и придает ей завершенности, значимости. На сюжетных поворотах заносит, но до чего приятно читать, как вкусно написано, ручная ювелирная работа.
September 15, 2025
Selma Lagerlöf kan som ingen annan få mig att känna skogens sus och se sjöarna framför mig. Barnuppfostran har gått framåt, tack och lov, men annars är det så mycket som är allmängiltigt. Stora känslor. Strävsamma, stabila människor. Nyckfulla, lynniga och giriga människor. Makt, kärlek, sorg och längtan.
June 21, 2020
A long and powerful ending of the saga. However I would have preferred a different ending and also must say that the first volume will forever be my favorite as it was just much more funnier and concise.
January 21, 2020
Tror inte denna bok riktigt åldrats med värdighet. Objektivt sätt finner nog läsaren föga av intresse här i konkurrens med annan tillgänglig (svensk) litteratur,
August 10, 2022
Inte på samma nivå som de andra, lite rörigare! Tog ett tag
January 18, 2023
Värdig avslutning!
October 23, 2023
Efter att första delen börjat så oengagerande hade jag låg förväntningar på trilogin, mendet tog sig verkligen och jag tyckte mycket om dem.
Läst för bokcirkeln
Läst för bokcirkeln
April 30, 2024
might be the best one in the trilogy...
June 12, 2025
Сподобалось читати про Анну і Шарлотту, книга про події одразу після 2гої частини.
Угробила би того Карла-Артура
Угробила би того Карла-Артура
November 8, 2021
Kao mudra, smerna žena junaka narodnih bajki koja uvek zna kako da ga nauči što sledeće, Ana Svard svemu novom što život pred nju stavi pristupa promućurno, smireno, i s dostojanstvom. Ipak, ovak knjiga nije samo o njoj. Čak, šta je više, ova knjiga je nekako najmanje o njoj jer ona stoji, u centru nje, čvrsta, nepokolebljiva, ali opet drugim likovima naizgled nebitna.
Selma Lagerlef lako i jasno dočarava, kako čvrstoću, ljubav, i želju za mirnim, dobrim životom u srcu Ane Svard, tako i nestalan, nesiguran i prevrtljiv karakter njenog muža Karla Artura. Ocrtava sliku njihove okoline i situacije, i prati njihov brak, korak po korak, jasno i sa dubokim razumevanjem ljudskog karaktera.
Selma Lagerlef lako i jasno dočarava, kako čvrstoću, ljubav, i želju za mirnim, dobrim životom u srcu Ane Svard, tako i nestalan, nesiguran i prevrtljiv karakter njenog muža Karla Artura. Ocrtava sliku njihove okoline i situacije, i prati njihov brak, korak po korak, jasno i sa dubokim razumevanjem ljudskog karaktera.
December 26, 2025
Tredje delen kring ätten Löwensköld, vidgar bilden till dalkullan Anna Svärd, en av mödrarna till sjätte generationen. Boken är en direkt fortsättning av andra delen, och börjar 1832, går till 1842, med ett snabbt skutt till 1850 i sista kapitlet. Men här är vi tillbaka i vidskepelsen från första boken. För de tre oskyldiga som avrättades på 1700-talet, utkrävs en hämnd, Marits förbannelse kräver tre offer ur Löwensköldska ätten. Men den förklaringen kommer inte förrän i slutet.
Dessförinnan sker många tragiska ting, Annas och Karl-Arturs äktenskap är alltför omaka. Det går aldrig att sympatisera med fattigprästen Karl-Artur, han drivs större delen av livet av Högmod och andra dödssynder. Den Malvina Spaak som en gång försökte hjälpa gossen Adrian Löwensköld utav kärlek, avvisades av aristokratiskt högmod. Hennes dotter, Thea Sundler, är lika förvriden som Karl-Artur, och därför lika svår att ta till sig. Men det är mångdimensionella karaktärer, som dock förvrängs av hämndens svarta magi.
Den ljusa sidan är dalkullan Anna Svärd, rättfram, händig och företagsam. Hon som alltid kan klara sig själv, genom att vandra med kramsäcken på ryggen. Analfabet är hon, men broderar snabbt en vacker bild av Karl-Arturs namn, bilden av kärleken. Hon tar godhjärtat hand om de tio fosterbarn som Karl-Artur ropar in på fattigauktionen - även han av godhet - men en god gärning han inte klarar av att föra i land. Många barn far illa i det skildrade 1800-talet.
Första intrycket är episodiskt, kanske för att den först gick som följetong, innan den blev bok till Selmas 70-årsdag. Men det är inget fel på det episodiska, det ger många intressanta scener med inblickar ur olika synvinklar, som vidgar denna släktkrönika. För det är en släkt med många generationer vi måste ta till oss, och där finns fullt av utmejslade olika personligheter.
Till exempel kan vi se att i Thea Sundlers inre dialog, uttrycker hon sig hellre som 'man' än som jag-berättare. Hur än självsäker, så är hon ett redskap i det undermedvetna. Å andra sidan är Anna Svärd, med sin folkliga dialekt, lite kluven inför sitt äktenskap med den omaka prästen, varför hon ser sig själv både som 'prästfrun' som hon drömmer om, men ändå inte riktigt kan tro på, samtidigt som hon mycket väl vet att 'Anna Svärd' det är hennes verkliga jag, och därför talar i sitt inre om sig själv som just 'Anna Svärd'.
Dessförinnan sker många tragiska ting, Annas och Karl-Arturs äktenskap är alltför omaka. Det går aldrig att sympatisera med fattigprästen Karl-Artur, han drivs större delen av livet av Högmod och andra dödssynder. Den Malvina Spaak som en gång försökte hjälpa gossen Adrian Löwensköld utav kärlek, avvisades av aristokratiskt högmod. Hennes dotter, Thea Sundler, är lika förvriden som Karl-Artur, och därför lika svår att ta till sig. Men det är mångdimensionella karaktärer, som dock förvrängs av hämndens svarta magi.
Den ljusa sidan är dalkullan Anna Svärd, rättfram, händig och företagsam. Hon som alltid kan klara sig själv, genom att vandra med kramsäcken på ryggen. Analfabet är hon, men broderar snabbt en vacker bild av Karl-Arturs namn, bilden av kärleken. Hon tar godhjärtat hand om de tio fosterbarn som Karl-Artur ropar in på fattigauktionen - även han av godhet - men en god gärning han inte klarar av att föra i land. Många barn far illa i det skildrade 1800-talet.
Första intrycket är episodiskt, kanske för att den först gick som följetong, innan den blev bok till Selmas 70-årsdag. Men det är inget fel på det episodiska, det ger många intressanta scener med inblickar ur olika synvinklar, som vidgar denna släktkrönika. För det är en släkt med många generationer vi måste ta till oss, och där finns fullt av utmejslade olika personligheter.
Till exempel kan vi se att i Thea Sundlers inre dialog, uttrycker hon sig hellre som 'man' än som jag-berättare. Hur än självsäker, så är hon ett redskap i det undermedvetna. Å andra sidan är Anna Svärd, med sin folkliga dialekt, lite kluven inför sitt äktenskap med den omaka prästen, varför hon ser sig själv både som 'prästfrun' som hon drömmer om, men ändå inte riktigt kan tro på, samtidigt som hon mycket väl vet att 'Anna Svärd' det är hennes verkliga jag, och därför talar i sitt inre om sig själv som just 'Anna Svärd'.
December 27, 2022
სელმა ლაგერლოფს თვისუფლად შეეძლო ტრილოგია ორ წიგნში ჩაეტია, მაგრამ, მიუხედავად ამისა, არ უნდა დავუკარგოთ, რომ გადასარევი ქალები შექმნა - შარლოტა ლიოვენშოლდი, ანა სვერდი, თეა სუნდლერი, მალვინა სპააკი და სხვები... რასაც ვერ ვიტყვით მამაკაცებზე. ამ ძლიერ ქალებთან შედარებით ძალიან სუსტები ჩანან...
June 1, 2015
Third in trilogy by Nobel laureate.
Working on review of trilogy.
Working on review of trilogy.
Displaying 1 - 30 of 30 reviews