Esta breve pero intensa novela narra los últimos minutos de vida de su protagonista, un militante de los primeros años de ETA que huye de la Policía por la parte vieja de San Sebastián, hasta ser abatido en la entonces Plaza del 18 de Julio, hoy Plaza de la Constitución. De manera concisa pero completa, y en planos discursivos muy distintos, superpone la carrera del joven con imágenes de su pasado, con el interrogatorio policial al que es sometido el principal testigo de su muerte o con los versos de un poema de Jacques Prévert –“A dónde va toda esa sangre…”– que, funcionando como un estribillo, aciertan a expresar el absurdo de un sacrificio inútil ante un mundo indiferente. Tras su ópera prima Egunero Hasten Delako, Ramon Saizarbitoria escribió Cien metros en 1972, pero permaneció inédita hasta 1976. La primera edición fue secuestrada por la Policía y el autor se vio denunciado ante el Tribunal de Orden Público, aunque posteriormente pudo acogerse a la amnistía de 1977. En su ensayo sobre Literatura vasca Jon Juaristi señaló que, probablemente, debido a ese hecho, se trata de una de las novelas peor leídas de la historia de la literatura vasca.
Ramon Saizarbitoria (Donostia, 1944). Soziologoa eta idazlea. 60ko urteetatik aurrera euskal hedabide gehienetan hartu du parte. 1967an LUR argitaletxea sortu zuen beste idazle batzuekin batera, eta 70eko urteetan Oh Euzkadi Literatur aldizkaria. 1992an IV. Rikardo Arregi kazetaritza saria irabazi zuen. 1971n “Kapitaina” ipuin aipagarria argitaratu zuen Hegatsez liburuan. Nobelagile handia da egilea: Egunero hasten delako (1969), Ehun metro (1976), Ene Jesus (1982) Kritika Saria, Hamaika pauso (1995) Kritika Saria eta Bihotz bi (1996) Kritika Saria. Aberriaren alde (aberriaren kontra) saio aipagarria 1999koa da. Gorde nazazu lurpean (2000) Kritika Saria eta Euskadi Literatura Saria 2001 (jatorrian Gorde nazazu lurpean liburukoak izanik, argitarapen berri bat izan zuten: Gudari zaharraren gerra galdua [2000], Rossetti-ren obsesioa [2001] eta Bi bihotz, hilobi bat [2001]), Kandinskyren tradizioa (2003), Martutene (2012) Euskadi Literatura Saria 2013, Kritika Saria 2012 Euskarazko Narratiba Saria, 2012ko 111 Akademiaren Saria eta finalista 2013ko Espainiako Sari Nazionalean eta, Martutene (2013), gaztelerazko bertsioa da, egilearen azken liburua.
Hasieran apur bat kostatu zait hainbeste denbora saltoetara ohitzea, batez ere iheslariaren oroitzapenei dagokienez, iraganaren eta orainaldiaren arteko muga oso bat-batean pasatuz. Denborarekin jolaste hori narratzailearen perspektiba aldaketetan ere antzematen da: bigarren eta hirugarren pertsona, iragana eta oraina... Horrek eta ihesaldiarekin tartekatutako beste pasarte batzuk (haurrarena, komisariako galdeketarena, egunkarietako berriak) liburuaren egitura bereizgarria osatzen dute, istorioari ukitu berezia ematen diona.
Azken bi kapituluak bereziki onak iruditu zaizkit. Gainera, argitalpen honetan ageri diren hasierako eta amaierako oharrak ere nahiko interesgarriak dira, irakurketan sakontzeko lagungarriak.
Muy bueno. Se entiende bien, ritmo veloz y peculiar narración. Recomendado para leer en euskera. Aunque no es euskera al 100%. Eso hace que sea menos denso. Mis dieces. Gratamente sorprendido.
Without the preface, which is actually an analysis or reading guide, I would probably not be able to follow the plot because the novel jumps between different perspectives and time. Reading this book during the turbulent times of today's Hong Kong gives it yet another layer of richness.
Este libro corto cuenta todo lo que se le pasa por la cabeza a un miembro de ETA que va a ser tiroteado por la policía. El personaje plantea si merece las pena dar la vida por una causa política en vez de vivirla
Me ha encantado que diga tantísimas cosas en tan poco texto. Cuesta de seguir a veces por los saltos argumentales sin avisar pero te acostumbras rápido y creo que hace que la historia sea 100 veces más emocional, ojalá leermelo en euskera (dadme 3-4 años, estoy en ello)
4.75 One of the most terrifying, devastating, gut wrenching short novels I've read (and a hugely powerful call to save dying languages). It's a dazzling translation but I really wish I knew Basque.
This book has a confusing style of narration and too many languages, but it provides a very interesting perspective. I've never read a book that tried to humanize a terrorist. In some senses, the protagonist is a sympathetic character because of the oppression his people suffer under. It doesn't hurt that the book was originally written by a Basque nationalist in Euskera.
3/3,5⭐️ leitura para a faculdade leitura importante, o que o povo basco sofreu só por terem uma língua independente (euskera) e isso ter resultado em retirada de direitos, racismo, opressão e terrorismo por parte da ETA até mesmo em pleno sec.xxi é desumano