Andreea, una joven de 16 años de edad nacida en Bucarest tiene la esperanza de encontrar en Barcelona una vida mejor, pero nada más lejos de la realidad, la ciudad se convierte en una auténtica pesadilla. Al igual que muchas otras adolescentes, es vendida al comercio sexual. El destino le lleva a Estocolmo, donde decide que nunca más será usada.
Ted lleva cerca de cuatro años comprando sexo a prostitutas durante sus viajes de trabajo a Estocolmo, cada vez más desde el nacimiento de su hijo de tres años. Pero de pronto, una serie se sobres coloridos comienzan a aparecer en su buzón, con mensajes que le alertan a parar, y su mujer comienza a sospechar. ¿Quién está detrás de estas cartas? ¿Y por qué?
La policía de Estocolmo recorre cada noche las calles de la ciudad en busca de compradores de sexo, Patrik, un terapista acompaña a las fuerzas de seguridad para ofrecer ayuda a los arrestados, hombres de todas las esferas sociales, que comparten un egocentrismo extremo, y que solo ven en las prostitutas algo para conseguir fácilmente su satisfacción. Pero una noche Patrik se encuentra con un hombre que parece ser distinto del resto, que le dice que él está ahí para rescatar a una prostituta. Para sorpresa del terapista, el hombre parece estar realmente preocupado por el bienestar de la joven y le pide a Patrik que le llame al día siguiente para que puedan hablar con tranquilidad. Cuando Patrik intenta ponerse en contacto con él, descubre que su ex esposa lo ha reportado como desaparecido.
För snart två år sedan läste jag Simon Häggströms (chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp) reportagebok, Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen, om vad som händer på samhällets skuggsida. Om framförallt flickor och kvinnor som på grund av psykisk ohälsa, sexuella övergrepp, fattigdom och/eller missbruk har hamnat i en situation där ingen med hög social status och valmöjligheter hade hamnat; prostitution och trafficking, det vill säga människohandel.
Sara Larssons har skrivit en spänningsroman på temat trafficking, och utifrån det Simon Häggström beskriver ligger hennes historia nära den skitiga, våldsamma, perversa, destruktiva och djupt tragiska verklighet som är de sålda och tvångsprostituerade kvinnornas liv. Hon väver skickligt samman verklighet och fiktion, vilket ger berättelsen om Andreea, Patrik och Ted både tyngd och trovärdighet.
Aldrig mer är berättelsen om den tonåriga Andreea från en fattig familj i Rumänien, som luras till Madrid under förevändningen att hon skall få arbete som servitris. I själva verket är hon såld av en bekant till människohandlare som ägnar sig åt prostitutionsverksamhet. Hon hålls inspärrad i en liten lägenhet och tvingas sälja sin kropp. Andreeas öde vävs samman med Patriks och med Teds. Patrik arbetar som terapeut för de män som köper sex, och är med på plats när en man grips för att ha plockat upp en minderårig flicka på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Något säger Patrik att den här mannen talar sanning när han menar att han inte är sexköpare, men vad är då mannens avsikter? Ted är familjefadern som under många år har köpt sex under sina affärsresor till Stockholm. Han ser sexköpet som vilken affärstransaktion som helst, kvinnorna får pengar och han får sex. Men en dag kommer det ett lila kuvert med posten från någon som vet vad han håller på med.
Författaren håller sig skickligt på en lagom nivå för vad man orkar ta till sig och läsa, fokus ligger på de fiktiva karaktärerna i boken och att driva handlingen framåt. Aldrig mer lever definitivt upp till benämningen spänningsroman. Redan på andra sidan i boken kan man läsa:
”Jag är sexton år” Några av männen vrider obekvämt på sig. ”Jag har blivit våldtagen hundratals gånger.” Innan de hinner reagera drar hon upp stiletten ur fickan och sätter den mot halsen. Hon känner hur det pulserar i den tjocka ådern, hjärtat slår snabbare av adrenalinet. Hon håller kniven blickstilla, männen står som fastfrusna i sina positioner. Tabletterna hon tagit tillsammans med spriten hjälper henna att fokusera på det hon ska göra. Och att inte vara rädd. ”Jag tänker aldrig bli våldtagen igen.” Så blundar hon och skär.
Det jag kan invända emot är upplösningen av historien, som känns litet för konstruerad, särskilt i jämförelse med det som händer löpande i berättelsen och ger ett väldigt trovärdigt och starkt intryck. Romanen kunde även ha varit litet kortare. Men sammantaget är det här en välskriven historia, som utöver att vara en fängslande blandvändare, även låter oss veta vad som pågår i vårt samhälle. Troligtvis just nu när du läser det här.
El tema de la trata de personas, la esclavitud del siglo XXI, siempre es duro, pero aquí está tratado demasiado suave, le falta crudeza, y también falta mucho ritmo a la historia, porque se acaba haciendo aburrida.
Aldrig mer är en välskriven och lättläst spänningsroman, men också fruktansvärt obehaglig läsning. När jag började läsa boken var jag inne i lite av en lässvacka, så det var befriande att ha en bok som jag sträckläste på en ganska kort tid. Språket flyter, och kapitlen är lagom långa. Historien har ett bra driv. Jag gillar att vi får ta del av tre personers olika delar av berättelsen, och jag tycker Sara Larsson lyckas med att få ihop trådarna utan att det känns krystat. Även tidshoppen fungerar, trots att jag i början missar att saker utspelar sig vid olika tidpunkter. Slutet på boken berör mig mycket, och jag uppskattar att hon inte väjer för det svåra. Dock tycker jag ibland det är lite svårt att skilja på ”rösterna” i de olika berättelserna rent språkligt och känslomässigt, de är rätt lika skrivna.
Att skriva om sådana allvarliga ämnen som trafficking i spänningsromansformatet har sina nackdelar tycker jag. Det är lätt som läsare att man gömmer sig bakom tankarna att det ”är ju en fiktiv historia”, och glömmer/förtränger att det är verklighetsbaserat, att det här är vardagen för unga kvinnor/barn runt om i världen. Det är helt enkelt ofattbart. Men det är också därför jag tycker sådana här böcker är viktiga att skriva och läsa.
Jag läser gärna mer av Sara Larsson och hoppas det inte dröjer lika länge till nästa bok.
Omdöme: Välskrivet och tankeväckande om trafficking. Betyg: 4
För tre år sedan så läste jag Sara Larssons debutroman, Den första lögnen. Jag tyckte att den var mycket bra, och den fick högsta betyget av mig. Här är en länk till min recension av den.
Nu har Sara Larssons andra roman kommit ut, som heter Aldrig mer. Och även den var en mycket bra bok.
Den handlar verkligen om högaktuella ämnen, prostitution och trafficking.
Boken är välskriven, otäck, spännande, gripande, och berörande.
Primero que todo hay que decir que está es una historia cruda, triste y verdadera ( a pesar que no esté basada en hechos reales puedes saber que está es la historia de miles de chicas que son obligadas a prostituirse). Es triste pero no en el sentido que te deja llorando, es una tristeza que se te cuela en los huesos que te hace pensar en las injusticias de la vida, en como la corrupción y la pobreza puede llevar a muchas personas a cometer actos atroces, te hace pensar que tan desesperado tienes que estar para sobrepasar los límites de la moral, para disponer de la vida ajena como si de un insecto se tratara. Todos queremos pensar que no seremos capaces de cometer cosas tan terribles, pero cuando el hambre y la miseria tocan cada día la puerta de tu casa nos vemos enfrentados a las peores decisiones jamás tomadas. Es una historia cruda pues nos muestra como todos de una forma u otra pueden formar parte de ese círculo de prostitución, puedes ser verdugo o víctima, o una víctima que ahora es verdugo; no es bonita, no tiene final feliz, transcurre de forma lenta y hay que tener paciencia para ir descubriendo como funciona todo. Al final me quedo con esto: "...De Europa del Este llegan chicas jóvenes a Madrid para vender sus cuerpos. Todo el mundo lo sabía, pero nadie hacía nada al respecto. -Por lo visto, el derecho de los hombres a comprar sexo es más importante...-"
Las historias de la conexión entre los protagonistas perdían fuerza conforme avanzaba el libro, pero por lo demás es una historia muy buena. Realista, pone el foco en la culpa de los puteros y proxenetas. Hace falta abolición y penas más duras para aquellos violadores (que no tienen otro nombre) que se aprovechan de su poder para comprar los cuerpos de las mujeres.
Veamos... Un tema por demás escabroso y delicado que me hizo escoger el alma varias veces. Muy bien escrito, las mentes de los protagonistas bien manejadas, pero a pesar de ello no tuve gran conexión emocional, en algunos casos se sentía más como un documental que presentaba hechos, en lugar de un drama. ¿Malo? No. ¿Fantástico? Tampoco. Se quedó en término medio para mí.
Ha sido un poquito duro leer este libro, en algunas ocasiones se me hacía pesadito porque no me solucionaban nada... pero es un libro muy real y muy duro.
Me ha gustado la forma en que se entrelazan las vidas de los protagonistas. Sin embargo, no puedo pasar por alto que la historia queda relegada a lo siguiente: un hombre que desea salvar mujeres tras haber sido un putero. Además, se elogia a los hombres que ayudan a prostitutas a pesar de haber consumido prostitución y eso no puedo entenderlo. Se les trata como héroes y no lo son. Solo quieren redimirse de su culpa y sus remordimientos. Ted es un personaje absurdo, sin personalidad, ni siquiera se arrepiente de lo que ha hecho. Patrik es quizá la clave de todo y me agrada la relación matrimonial que mantiene y como se va desarrollando su historia. Por último, he echado en falta que se ahondara más en el sufrimiento y la psicología de Andreea, personaje que se plantea como protagonista pero que finalmente no lo es. Vemos como todos hablan de ella cuando ni ella misma lo hace. Quizá eso tenga como objetivo representar la realidad, la ausencia de voz de las esclavas sexuales, pero aún así no compro el argumento. El final tampoco tiene sentido ninguno pero me niego a comentarlo. En mi opinión, un despropósito.
This entire review has been hidden because of spoilers.
hemsk handling, men otroligt viktigt ämne som Sara tar upp i boken. Klarade inte av att läsa boken själv, så lyssnade och det gick lite bättre. Finns väl några saker som kan va bra att nämna tw så ja