Alma längtar hem redan innan hon har farit. Hemma i Umeå finns mamma Johanna och bästa vännen, i Bohuslän finns pappa och en överväldigande hemlängtan. Samtidigt, fast nästan 30 år tidigare, går Johanna runt i Malmberget. Hon vill vara överallt utom hemma hos sina bråkande frånskilda föräldrar. Alltid hejdå är en helt enastående debutroman om skilsmässobarn i två generationer, som sedd ur barnens ögon.
Alma Thörn är född 1992. Som serietecknare briljerar hon i att teckna ansiktsuttryck och skapa känslig och trovärdig dialog. Hon är utbildad vid Umeå Konstskola och Serieskolan i Malmö och ägnar sig utöver tecknade serier även åt måleriskt broderi.
Ett väl skildrat porträtt om hur det kan va att vara skilsmässobarn. Hur man som barn ändå blir den som kommer i kläm, fast att man är den som borde skyddas. Hur väljer man mellan föräldrar?
Varje ruta är fylld med stämning. Berättandet är långsamt men inte tråkigt och bidrar till att skapa rum för alla känslor och allt innehåll. Varje min och gest fångar något om karaktärens sinnesstämning, romanen är tecknad med nyanser. Även dialogen är väl avvägd och känns trovärdig och bidrar till upplevelsen om hur det känns att vara barn när föräldrarna skiljer sig. Det är läsning som känns.
Fin berättelse om att leva med skilda föräldrar, när föräldrarna lägger för stort ansvar för det som sker på sina barn, det här med att behöva välja mellan sina föräldrar, att få bära skuldbördan. Berättad i två parallelperspektiv, Alma som barn och Johanna, hennes mamma som barn, i samma situation, utifrån att Alma hittar sin mammas dagbok från den tiden. Otroligt fina teckningar, där många rutor är helt utan text och verkligen låter en stanna i känslan, stämningen och fundera över vad Alma och Johanna upplever. Även i lite udda vinklar som gör bilderna intressanta.
Läst inför att Alma Thörn medverkar på demokratidag med serieworkshops på Hola folkhögskola.
Jag gillar den här berättelsen skarpt. Det är så mycket känslor i den och jag kan verkligen känna med Alma. Tänker så mycket på hur det var för mig när mina föräldrar separerade. Jag var fyra och fick absolut inte välja själv. Det valdes åt mig. Jag bodde hos min mamma och var hos pappa som flyttade till en annan stad varannan helg. Har alltid tänkt att han valde bort mig, att mamma ville ha mig mer. Att det var norm på den tiden men att jag var besviken över att pappa smet undan och lutade sig mot normen. Det kanske inte alls är sant? Jag har liksom övertygat mig själv att detta var någon slags sanning i typ fyrtio år nu. Utan att ifrågasätta min egen tolkning har det liksom bara blivit en sanning. Jag kanske borde reda i detta?
Oavsett min sanning tror jag verkligen att den här boken kan ge tröst och kanske någon form av styrka till barn i samma sits. Att ens ambivalenta känslor och tankar är helt normala i den sitsen.
Denna serieroman fångade mig från första rutan. Den utspelar sig i två tidsplan, vi får följa Alma 2004 i Umeå och hennes mamma Johanna 1977, i Malmberget. Alma hittar sin mammas dagbok när hon måste ge sig iväg till sin pappa i Bohuslän på sommarlovet, fast hon inte riktigt vill lämna sin mamma och sin bästis. I den kan hon följa sin mammas tankar kring hur hon hade det när hennes föräldrar skildes och hon själv skulle välja vilken förälder hon skulle bo med. Båda historierna är så drabbande om hur det är att vara barn och navigera bland vuxna i konflikt och försöka göra rätt fast man inte riktigt förstår och hur ensam man kan bli i de känslostormar som rörs upp när man står mitt emellan. Jag älskar den här romanen för hur den är ritat och skriven och hur den ställer sig på barnets sida och hur det visar hur mönster kan brytas ifall man, på riktigt, försöker förstå. Den visar också väldigt tydligt att det kan finnas fler viktiga vuxna i barns liv, förutom släktingar, som har livsavgörande betydelse, det är lätt att glömma bort.
När jag var liten var det en som ringde in till nåt barn- och ungdomsprogram och var ledsen över att hennes föräldrar skulle skiljas och att det var jobbigt för henne att bestämma var hon ville bo. Jag minns detta som omvälvande; tänk så skulle mina föräldrar separera och hjälp vad jobbigt att själv få tvingas välja och välja bort. Den erinrade känslan är nån sorts dov men samtidigt aggressiv ångest eller kanske bara en ambivalent sorgsenhet – mina föräldrar skulle ju inte skiljas. Än.
När morsan och farsan väl kom in på mitt rum en kväll och berättade att farsan skulle flytta till Kvarnsve'n och barnen skulle bo kvar blev jag sur och sa att de med fördel kunde lämna rummet. Sen blev det väl bra det där. Jag la mina sorger i en gammal säck jag.
Passar: från 12 år? Kanske t o m 11? Om skuld och dåligt samvete när man kommer i kläm. Alma är 12 år och ska vara hos sin pappa på västkusten på sommarlovet. 5 veckor. Egentligen vill hon inte. För hemma i Umeå finns mamma, hemma och bästa kompisen. Men hon vill inte säga det till sin pappa, som kanske blir ledsen. Hon läser sin mammas gamla dagbok i smyg, om hur jobbigt det är att hennes föräldrar ska skiljas och Hon förväntas bestämma själv vem hon vill bo hos. Väljer man en förälder, väljer man bort den andra.
Damned if you do, damned if you dont. Svag trea på denna skilsmässobok, som förvisso känns trovärdig, men kanske lite tunn i handlingen. Mer för läsare i hcg-åldern.
Det här är en bok som jag tror att kommer att bli läst och läst och om igen läst. Boken är ett fint jobb av en ung författare och serietecknare, Alma Tjörn, en debutant som dessutom ville göra sin debut självbiografisk. Summan av skapelser är en ungdomsbok med mycket bra illustrationer i form av serier som är lättläst då läsaren upptäcker boken. Dessutom en berättigad hyllning till serietecknarnas existens och deras produkter!
"Alltid hejdå" är egentligen två berättelser invävda i varandra på ett fantastiskt sätt, då den handlar om två flickor i 12-årsålder, i två generationer, som beskriver genomgången och upplevelsen av skilsmässan. Den som upplever skilsmässa inom familjen känner garanterat igen mycket hos barnen, deras tankar om vuxna och om tilliten, eller dess avsaknad, till vuxna omkring dem. Kaoset känslorna skapar hos alla och hur lätt du som barn kan bli bortglömd. Det betyder många frågor, många svordomar över hur man ska bli behandlad och bemött. "Måste jag fråga, prata, tvinga mig, kan inte du?" är en ständigt återkommande fråga för skilsmässobarn. Det kan utgöra en enorm börda för de unga och är väldigt återkommande i "Alltid hejdå". Det att som barn alltid vara den som ser helheten ur ett mer utomstående perspektiv, med rädsla att vara tvungen att blanda sig i det du som barn minst behöver.
Ja, läs den! Vare sig du genomgått skilsmässa eller inte. Vare sig du är en ungdom, vuxen eller ett barn i början av verkligheten och det stora, ditt egna liv. Det att även en 7-åring vill läsa den om igen beskriver hur viktig den kan vara som kraftkälla. Tio poäng av mig! 👍