What do you think?
Rate this book
Svartsvala
"Tornseglare flyger som till månen tur och retur sju gånger under sitt liv, men jag hann inte se en enda sommargylling, inte älska en enda man, inte föda ett enda barn, tänkte jag när jag dog, mattan luktade som gammalt luktar, jag hade nyss fyllt tjugosex, varför hade jag inte tvättat mattan?"
När Lucía vaknar upp efter en hjärnblödning är allt förändrat. Hon har inget närminne, hon måste lära sig allt på nytt, och enligt läkaren kan olyckan slå till när som helst igen. Hon träffar en man och får ett barn, trots läkarens varning, men att klara vardagen är svårt. Allt måste ske nu, innan det är för sent. Men vad betyder nuet när man inte har något minne, hur är man en människa när man inte har något förflutet?
Svartsvala är en febrig kärleksroman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse, om att fly och att stå stilla, en hyllning till det liv som bara kan anas i skuggan av döden.
När Lucía vaknar upp efter en hjärnblödning är allt förändrat. Hon har inget närminne, hon måste lära sig allt på nytt, och enligt läkaren kan olyckan slå till när som helst igen. Hon träffar en man och får ett barn, trots läkarens varning, men att klara vardagen är svårt. Allt måste ske nu, innan det är för sent. Men vad betyder nuet när man inte har något minne, hur är man en människa när man inte har något förflutet?
Svartsvala är en febrig kärleksroman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse, om att fly och att stå stilla, en hyllning till det liv som bara kan anas i skuggan av döden.
200 pages, Hardcover
Published August 18, 2020
52 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
August 20, 2021
Lucia vaknar upp på sjukhuset efter en hjärnblödning. Plötsligt har hon inget närminne längre. Hennes nära och kära slutar så småningom höra av sig, de orkar inte längre upprepa samma saker, gång på gång. Hon lever som att varje dag är den sista och minns inte heller det hon varit med om tidigare. Det här gör hennes liv både våghalsigt och enformigt. Dagarna repeterar sig, fast ändå inte. Det är spännande och gripande att få följa med från Lucias synvinkel, sorgligt och frustrerande på samma gång. Inte ens vi som läsare får all information, till viss del glömmer vi lika mycket som Lucia, vilket gör att det är svårt att lita på berättaren.
Det enda Lucia minns med kraft är studiet av fåglar. Etnologin glömmer hon inte, och därför blandas hennes upplevelser av livet med information om olika sorters fåglar, och framförallt Svartsvalan (eller segelflygaren) har en viktig roll för henne och för boken. Den rastlösa fågeln, som aldrig touchar marken om den inte ska lägga ägg och ruva. Som är beroende av att komma tillbaka till samma bo på samma häckningsplats år efter år, annars blir de förvirrade och kan dö. En fågel som i många litterära sammanhang förknippats med sorg och stundande tragik, men också med läkande och medicin.
När så Lucia träffar J tar hennes liv en ny vändning. Det fylls av passion, men också oro, och hon slits mellan att splittra sin familj och sina känslor för J. Hur har man ett förhållande på sidan av när man inte minns gårdagen?
Jag upplevde boken som nyskapande, vacker och brinnande. Stundtals var den upprepande och repetitiv men den BEHÖVER vara det för att kunna skildra Lucias liv och frustration. Eftersom den inte var så lång, kommer boken undan med det och det landar i en riktigt hjärtskärande, vacker historia.
Det enda Lucia minns med kraft är studiet av fåglar. Etnologin glömmer hon inte, och därför blandas hennes upplevelser av livet med information om olika sorters fåglar, och framförallt Svartsvalan (eller segelflygaren) har en viktig roll för henne och för boken. Den rastlösa fågeln, som aldrig touchar marken om den inte ska lägga ägg och ruva. Som är beroende av att komma tillbaka till samma bo på samma häckningsplats år efter år, annars blir de förvirrade och kan dö. En fågel som i många litterära sammanhang förknippats med sorg och stundande tragik, men också med läkande och medicin.
När så Lucia träffar J tar hennes liv en ny vändning. Det fylls av passion, men också oro, och hon slits mellan att splittra sin familj och sina känslor för J. Hur har man ett förhållande på sidan av när man inte minns gårdagen?
Jag upplevde boken som nyskapande, vacker och brinnande. Stundtals var den upprepande och repetitiv men den BEHÖVER vara det för att kunna skildra Lucias liv och frustration. Eftersom den inte var så lång, kommer boken undan med det och det landar i en riktigt hjärtskärande, vacker historia.
April 26, 2022
Om en person utan närminne, och hur hon upplever sin tillvaro, kärleken till någon ny trots att hon är gift och har barn, det blir knepigt, hon glömmer fast kroppen glömmer inte. Jagperspektiv, så det blir många omtagningar och fragment. Genom hela boken också om fåglar, som ur hennes egen bok om fåglar. Det var fint och utgjorde ett bra avbrott mot handlingen.
December 21, 2020
Briljant, gripande och vackert skriven!
March 6, 2021
Vacker, gripande och tragisk!
En febrig roman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse.
Ja, så står det på baksidan av boken. Och jag kan inte annat än hålla med. När Lucia vaknar upp efter en hjärnblödning är hennes närminne borta vilket innebär att hon inte kommer ihåg något, inte känner igen människor, inte vet om hin har ätit osv. Hon lever i ett förhållande med man och dotter när hon träffar J och blir handlöst förälskad.
Josefin Roos har ett väldigt vackert och poetiskt språk. Hennes sätt att skriva väcker minnen om hur ont kärlek kan göra. Hur vackert och underbart det kan vara men också att det kan vara väldigt sorgligt och smärtsamt.
Jag gillar både inslagen om fåglar och om hur hjärnan fungerar. Det blir som små pauser i allt det djupa, det låter tanken vila lite. Men tyvärr upplevde jag boken som lite svår att ta till mig och fick ingen riktig feeling när jag läste. Förmodligen beror det på att jag inte var mottaglig just där och då. Jag tycker du ska läsa själv och bilda dig en egen uppfattning, jag vet att väldigt många är lyriska över boken.
- Visa kortare text
En febrig roman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse.
Ja, så står det på baksidan av boken. Och jag kan inte annat än hålla med. När Lucia vaknar upp efter en hjärnblödning är hennes närminne borta vilket innebär att hon inte kommer ihåg något, inte känner igen människor, inte vet om hin har ätit osv. Hon lever i ett förhållande med man och dotter när hon träffar J och blir handlöst förälskad.
Josefin Roos har ett väldigt vackert och poetiskt språk. Hennes sätt att skriva väcker minnen om hur ont kärlek kan göra. Hur vackert och underbart det kan vara men också att det kan vara väldigt sorgligt och smärtsamt.
Jag gillar både inslagen om fåglar och om hur hjärnan fungerar. Det blir som små pauser i allt det djupa, det låter tanken vila lite. Men tyvärr upplevde jag boken som lite svår att ta till mig och fick ingen riktig feeling när jag läste. Förmodligen beror det på att jag inte var mottaglig just där och då. Jag tycker du ska läsa själv och bilda dig en egen uppfattning, jag vet att väldigt många är lyriska över boken.
- Visa kortare text
September 14, 2020
En mycket berörande berättelse om hur man upplever sitt liv och sin värld efter en hjärnblödning.
Displaying 1 - 6 of 6 reviews