Grundstoryn är bra och på vissa sätt rätt obehaglig. Dock förtar skurkarnas töntiga alias en del av spänningen, "ryttaren", "domaren" o.s.v. Visst, det är ett sätt att dölja för mig som läsare vilka som är inblandade men det är ändå rätt lätt att räkna ut det. För mig låter aliasen som något ett yngre barn hade kunnat komma på att använda, de passar inte in i storyn.
Relationen mellan Ewert, Carolina och Måns är fin, det märks att de trivs ihop. De relationer de tre har med personer i det privata har blivit mer intressanta, även om det ibland går lite överstyr. Som det där med sexet... Ewert förefaller vara ett hanluder av rang och det blir rätt tröttsamt faktiskt. Carolina vet inte vad hon vill och ställer mest bara till med problem för sig själv och Måns, han känns rätt menlös. Jag tycker han får ta och bestämma sig för vad han vill och jobba på att nå dit. Men det kanske sker i nästa bok.
Betyg: 6/10