En tidig septembermorgon hittas en styckad kropp vid en återvinningsstation i centrala Stockholm. När kommissarie Elias Svensson börjar nysta i offrets historia framkommer oroande misstankar om att skyddslösa flyktingungdomar utnyttjas sexuellt. Någon är beredd att döda för att sanningen inte ska komma fram.Författaren Cornelia Lind kämpar mot sin före detta make i en vårdnadstvist som blir smutsigare än hon kunnat ana. Samtidigt försöker hon bistå polisen med sina kunskaper om förövares psyken.Och i det fördolda vakar en hemlig sammanslutning med uppgiften att ta vid där polisens befogenheter slutar.
4+ av 5 Efter att jag hade läst den första boken i serien Forsete kände jag ett stort behov av att införskaffa de efterföljande böckerna, direkt. Sagt och gjort. Jag tycker att denna bok är lika bra som den första, även om de skiljer sig åt i hur de är berättade. I den första boken får läsaren veta vem mördaren är direkt. I denna får vi luska lite mer. Jag tycker att de båda uppläggen fungerar toppen. En annan sak som jag gillar med denna bok är tempot. Egentligen är det inte högt, men eftersom läsaren får följa flera olika personer förs historien hela tiden framåt vilket gör att det upplevs som snabbt. Med böcker som denna behövs inga snabba kickar från mobilen, handlingen tillför tillräckligt för att min hjärna ska bli tillfredsställd.
Detta är den andra delen i författaren Christina Erikson serie om kommissarie Elias Svensson och författaren Cornelia Lind.
Det står på baksidan av boken att den är fristående och visst kan man läsa denna utan att ha läst den första, som heter Din Vän Forsete, men det är ingenting som jag skulle rekommendera. För att förstå vissa saker i handlingen så är det bäst att läsa böckerna i rätt ordning.
Boken tar vid där den första slutade. Vi möter än en gång polisen Elias Svensson som denna gång får ett styckmord på bordet. Spåren leder till utnyttjande av ensamkommande flyktingbarn, det är en mörk och hemsk bild som målas upp.
Vi får ta även del av författaren Cornelia Linds liv och hennes kamp emot sin psykopatiska ex-man fortsätter, här får vi uppleva mer av den hemska vardagen som folk lever i utan att man kanske vet om det. Precis som den första boken så är det dessa bitar som träffar hårdast, kanske för att man vet att det är, till någon del, självupplevt av författaren.
I den första boken så fick lära känna Cornelia Lind både i nutid och dåtid, denna gång så upplever vi hennes liv endast i nutid. I stället så är det kommissarie Elias Svensson som vi får veta mera om, när jag hade läst ut första boken så kände jag att det var saker som vi inte visste om honom när det kom till hans bakgrund. I denna bok så får vi en del svar och vi förstår honom bättre och får en djupare bild av honom.
Första boken var uppbyggd så att man som läsare fick veta tidigt vem som var mördaren, det var aldrig en fråga om vem som gjorde det, i stället så fokuserade den på det psykopatiska agerandet av en sjuk människa. I den här så är det mera av en gåta för läsaren att försöka räkna ut under tiden som, så författaren håller uppe mystiken till slutet.
I förra boken så var det en karaktär vid namn Forsete som agerade i bakgrunden av den aktuella händelsen, denna person finns även i bakgrunden här. Vi får några svar, eller i alla fall några som går att utläsa mellan raderna, om honom. Den röda tråden som han består av i denna serie börjar växa och jag misstänker att han sakta men säkert kommer att ta en ännu mera central roll.
Det är en riktigt spännande och bitvis gripande handling som målas upp här. Gillar man deckare som bygger upp karaktärerna genom flera böcker och lägger fokus på både fallet som skall utredas och huvudkaraktärernas privatliv så skall man verkligen spana in denna serie. Böckerna är välskrivna och intressanta när det kommer till den psykologiska aspekten av gärningarna.
Inte alls i samma klass som den första delen som var riktigt bra. Här är det mer som en utredning om missförhållanden på ett flyktingboende. Boken är bra skriven och situationen med barnen känns verklighetstrogen men tyvärr går jag inte helt igång på det här.
Boken Ensamvarg av Christina Erikson är den andra boken i serien om poliskommissarien Elias Svensson och författaren Cornelia Lind. Den första boken heter ”Din vän Forsete” och den mystiske Forsete (som rensar bort dåliga element ur vårt samhälle) dyker upp även i denna boken. I Ensamvarg träffar vi på flera psykopater och de stackars människor som råkar ut för dem. Flera ensamkommande flyktingbarn råkar illa ut på sitt boende och Cornelia har en vårdnadstvist med sin man som är psykopat. Den här boken får mig att bli arg och ledsen över hur samhället ser ut idag. Det märks när man läser boken att Christina gjort mycket research. Det var även roligt att få lyssna på henne i lördags när hon berättade om boken och sitt skrivande på en bokfrukost där jag hade turen att få medverka.
Jag gillade verkligen Ensamvarg! Jag tycker om att läsa böcker ur olika genrer men deckare har alltid varit min favoritgenre. Jag älskar böcker där man måste vara fokuserad för att hänga med i handlingen. Jag försöker klura ut vem mördaren är, men vill helst misslyckas. Jag gillar att bli överraskad och lurad av författaren och i den här boken lyckas Christina med det, jag hade helt fel och det älskar jag. En annan sak jag gillar med boken är att man får följa flera olika personer och att får läsa berättelsen ur deras synvinkel. Nu längtar jag efter att få läsa den tredje boken!
Oooch så var den slut och jag blev inte ett dugg besviken! Jag fastnade direkt i en historia som är både mörk och spännande och det var omöjligt att inte bli berörd. Författaren är bra på att illustrera både ensamkommande flyktingbarns och kvinnors utsatthet. Hon har ett brinnande driv när hon skriver som jag älskade i första boken och det har definitivt inte svalnat.
Jag gillar att man får komma nära både Cornelia och Elias i deras privata liv och samtidigt följa fallet de jobbar med. Boken har ett högt tempo och jag ville hela tiden läsa en sida till. Det märks också att författaren har gjort sin läxa och vet vad hon skriver om. Kvalité! Mystiken kring Forsete fortsätter i denna bok och den håller mig som läsare runt lillfingret, vem är han!? Jag längtar efter nästa bok!
Det här är en av mina hyllvärmare då jag ofta drar mig för att börja läsa serier som redan har ett antal böcker ute – det känns aldrig som att jag kommer att komma ikapp. Men inför att Christina släpper sin romanace-serie så tänkte jag passa på att läsa hela Forsete-serien.
De här två första böckerna har varit riktigt jobbiga att läsa, för det handlar om riktigt obehagliga människor. Det är inte fantasimonster utan riktiga monster som vem som helst kan råka ut för om man har otur. I ensamvarg så uttnyttjas även pojkar sexuellt vilket även det är tungt att läsa om. Chrstina är dock en jäkel på att skriva och jag läste ut Ensamvarg på någon dag. Det är spännande och vidrigt på samma gång vilket gör att det inte går att sluta läsa. Jag kommer att fortsätta på nästa del omgående! Rekommenderas verkligen!
Helt ok uppföljare till första boken i serien, men utan den galne mördaren från bok 1 tycker jag inte riktigt den har samma sting.
Dessutom tycker jag det är alldeles för lite Forsete i boken, karaktären är fascinerande och det som gör att den här bokserien sticker ut lite, och därför tycker jag det är synd att karaktären bara används väldigt sporadiskt.
Kan även tycka att temat kring utnyttjandet av flyktingbarn som kom till Sverige börjar bli aningen uttjatat, tror det är tredje deckaren jag läst bara under senaste året som kör samma typ av historia, och nu tycker jag det är tröttsamt.
Hemsk historia en riktig bladvändare. Man vill ju veta hur det går. Känns som detta är en sann historia. Tänker på Arboga kvinnan med flyktingar som hon utnyttjar. En bra bok!