De siste kjærtegn

Birgitte Solheim #1

by Kjersti Anfinnsen

Birgitte Solheim har blitt så gammel at de fleste av vennene hennes er døde. Ensom og skrøpelig tilbringer hun det meste av tiden i leiligheten sin i Paris. Hun har hatt en krevende karriere som hjertekirurg i et mannsdominert miljø, og har aldri prioritert å skaffe seg en familie. Nå forsøker hun å forsones med livet, mens hun tar sine siste blikk på menneskene og verden. Til tross for sin livsvisdom og sine erfaringer, gir ikke Birgitte opp å realisere drømmen om kjærligheten.

De siste kjærtegn er en øm, bitter og overraskende morsom roman om tilværelsens ensomhet, kjærligheten og døden.

Genres: Fiction, Contemporary

144 pages, Hardcover

First published January 1, 2019

About the author

Kjersti Anfinnsen, født i 1975, bor i Oslo. Hun har gått på Forfatterstudiet i Tromsø og på Skrivekunstakademiet i Hordaland. I 2012 debuterte hun med romanen Det var grønt. Romanen De siste kjærtegn utkom i 2019. Anfinnsen mottok Subjektprisen, Havmannprisen og Bokhandelens forfatterstipend for boka. I 2021 utkom romanen Øyeblikk for evigheten.

Source: Kolon Forlag
Photo: Marius Fiskum

Reviews

[Anna · Rating 4 out of 5]

[4.5*]

A short but poignant exploration of how getting old feels: the loneliness, the physical discomforts, the erosion of attention and sharpness, the accelerating disappearance of the people you used to know and love. And in the midst of it there is still the memory of the life how it used to be and the sense of self, which does not go away. And, most importantly, where there is will to live there is always life, no matter how strange it might seem to the outsiders.

[Zuzana Dankic · Rating 5 out of 5]

Knizka mi pripomenula moju oblubenu knihu "Hrebik v tresni", tiez od norskeho autora. Tato je o starsej zene, ktora je sama a okrem sestry a jej rodiny nema nikoho. Vlastne..., ma svojho kadernika, potom priatela Colina z restauracie a tajomneho Javiera 🙂 Chirurgicka, ktora zila pre svoju pracu a zrazu je osamela, stara, pozoruje svoj telesny upadok, ale nefnuka. Komentuje, pozoruje seba a svet.

"Náreky"
"Chýba mi, že sa nemôžem smiať spontánne a nahlas tak, aby mi bolo vidieť všetky zuby a nemusela sa pri tom hanbiť. Chýba mi chuť do jedla, môcť s niekým sedieť za stolom alebo na deke v parku, jesť rukami, jesť malé i veľké kúsky rozličných chutí. Chýba mi môcť si len tak odbehnúť na toaletu, rýchlo sa obliecť, rýchlo sa nalíčiť. Chýba mi radosť z toho, že prší. Chýbajú mi pohľady mužov. Chýbajú mi vrúcne bozky. Chýba mi práca v záhrade. Chýbajú mi ruky, ktoré sa netrasú, ktoré dôkladne prepiľujú hrudnú kosť a otvoria hrudný kôš, aby zrekonštruovali chlopňu. Ruky, ktoré to potom všetko elegantne redukčnou mitrálnou anuloplastikou a niťou zasa uzavrú. Chýba mi, že nie som vďačná. Chýba mi odpoveď na otázku, prečo som s nikým nezdieľala svoj život. Nik ma nenaučil milovať, zvyknem si nahovárať, ale také jednoduché to zas nebude. Dôvod, prečo si v sebe tak dlho pestujem toto vysvetlenie, samozrejme, v tom, že je najpríjemnejšie zvaliť vinu druhých. Napríklad na matkine a otcove manželstvo bez lásky. Vydržali to spolu, ba čo horšie, kvôli nám živili toto klamstvo. Boli by sme sa toho naučili viac, keby zrealizovali jeden bolestivý rozvod. Tak by sme získali skúsenosti, ktoré by sme si so sebou mohli vziať do života. Ale oni nie, oni to naťahovali a doma sa rozpínalo ticho. Stávalo sa, že matka capla otca, aby s ním nadviazala apoň nejaký kontakt. Úder do tučného, mĺkveho vzduchu, ktorý sme všetci dýchali."

[Soňa · Rating 3 out of 5]

PODCASTové zamyslenie je tu
Birgitte Solheim natoľko zostarla, že väčšina jej priateľov je už mŕtva. Osamelá a krehká stará dáma trávi väčšinu času vo svojom parížskom byte. Teraz, keď sa naposledy pozerá na ľudí a svet, snaží sa zmieriť s osudom a raz humorne, inokedy trpko bilancuje svoj život. Medzitým randí s mužom, ktorého stretla na internete a opisuje napätý vzťah so sestrou, na ktorej je napriek tomu citovo závislá. Posledné pohladenia je nežná a prekvapivo vtipná kniha o osamelosti existencie, láske a smrti.

Hneď u úvodu, toto mi ale že nesadlo, nesadlo.
Birgitôčka je stará dáma, žijúca v Paríži, ktorá postupne sleduje ako jej odchádazujú všetci blízki a priatelia... Aj keď, veľa priateľov nikdy nemala, možno aj pre to, že jej úporná snaha nebyť na nikom a ničom závislá(že mi toto niečo intenzívne pripomína)... z nej robí veľakrát veľmi nepríjemnú osobu.
Odovdávam 3 vetché mačiatka z MontMartra.

Prvá veta: Zomrela Gudrun.
Posledná veta: Tak zostaneme sedieť, kým sa neprestanem triasť.
Goodreads Challenge 2025: 18. kniha

[mysa.cek · Rating 5 out of 5]

miestami vtipná
miestami šialene smutná
silná kniha

[Zuzulivres · Rating 5 out of 5]

Posledné pohladenia je veľmi špecifická kniha práve tým, ako narába s témami starnutia, osamelosti a smrti s takým suchým, ironickým humorom. Mne veľmi sadol, často som sa nahlas smiala. Hlavná postava, staršia chirurgička, ktorá prežila život vo veľmi racionálnom a chladnom svete, má až brutálne úprimné postrehy o ľuďoch, vzťahoch aj sebe samej. Ten cynizmus je niekedy až krutý, ale zároveň v ňom cítiť zraniteľnosť a smútok, čo z nej robí silný čitateľský zážitok.

Birgitte je ďalšou z tých literárnych postáv, ktoré nám pripomínajú, že žiadne ľudské správanie nevzniká vo vákuu – za každým cynizmom, chladom či odmietaním stojí minulosť, výchova alebo dlhotrvajúci hlad po láske.

Podelím sa o text krátkou ukážkou, čítala som ju nespočetnekrát (moja obľúbená):
"Moja sestra sa prekonala. Poslala mi škrabku na chrbát. Má žltý držiak a teleskopickú ruku s medvedími pazúrmi. Celý večer sedím pri okne, hľadím von a ískam si chrbát. Je príjemné môcť sa poriadne poškrabkať. Naposledy to bolo tak pred tridsiatimi rokmi. Niekedy som aj zvažovala, že sa spýtam fyzioterapeuta, či ma namiesto toho jeho miesenia radšej nepoškrabká, ale to sa predsa nepatrí. Pokiaľ viem, v princípe nikto takéto služby neposkytuje. "

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Jag har läst flera bra barnsdomskildringar på senaste tiden där just barnets blick och medvetande fångats på ett väldigt lyckat sätt. När jag läser den här boken reflekterar jag över att jag läst desto färre bra skildringar av ålderdomen, men att detta helt klart är en av dem.

Birgitte Solheim är en pensionerad norsk läkare som bor ensam i Paris med ett väldigt begränsat umgänge. I bokens öppningsmening dör hennes sista vän i livet, och kvar finns i princip bara den yngre systern samt en del ytliga bekanta: frisören, servitören på caféet på hörnet samt en man hon har kontakt med på nätet.

I korta kärnfulla kapitel ger Birgitte sin syn på livet, världen och omgivningen - inte utan ett visst mått lakonisk bitterhet som är både befriande och underhållande att läsa. För den som inte har några efterkommande betyder kanske inte döden så mycket, men hoppet om att det liv som är kvar ändå ska ha något mer att erbjuda kan finnas där ändå.

[Eva Lavrikova · Rating 4 out of 5]

Mám rada tieto severské pohľady na starobu, minimalistické fragmenty každodenného života, tragikomédiu, dojemnosť i nadhľad, ktoré takéto texty prinášajú. Za mňa ďalšia obľúbená k Askildsenovým Thomas F's siste nedtegnelser til allmenheten či Čím rýchlejšie kráčam, tým som menšia od Skomsvold.

[cowboy · Rating 4 out of 5]

Nå har jeg lest alle bøkene hennes og trenger absolutt at det snart kommer fler!!

[Oskar Byrén · Rating 5 out of 5]

Kluven mellan 4 och 5 stjärnor, men hade en mycket trevlig läsning! Drog på smilbanden under de flesta kapitel och skrattade högt med jämna mellanrum.
Kommer köpa nästa del

[Viera Némethová · Rating 4 out of 5]

Kniha Posledné pohladenie je puzzle rozprávaním staršej kedysi úspešnej kardiologičky, ktorá všetok svoj osobný čas podriadila práci a kariére v lekárskom odbore, ktorý nie je doménov žien.
Birgite žije sama, aj keď v jej živote hrá rolu veľa mužov.

Jej pohľad na seba, svoju prácu, jej rodinu- najmä matku a sestru, na ľudí v jej bezprostrednom okolí mi bol veľmi blízky a chápala som ju. Birgitina racionalita, neschopnosť skĺzavania do malicherných a bezvýznamných problémov jej zatarasuje cestu k sestre, s ktorou sa často stretáva iba cez videohovory, ku kolegom, k matke ...

Posledným pohladením je zdieľanie spoločného života s Javierom, mužom s ktorým sa zoznámila v zrelom veku a jej schopnosť nenechať si zobrať svoj pomerne osamelý život ani v jeho závere. Posledným pohladením sú jej trpké, vážne aj vtipné spomienky, krízy a zmeny.

" Leto a budúcnosť sú pre mňa dva vzdialené pojmy. " str. 109

[Lucia Plavakova · Rating 4 out of 5]

Pekná a láskavá kniha o seniorských rokoch života.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

Hade förväntat mig lite mer?

[Emma D. Lasses · Rating 5 out of 5]

”Om jag hade fått barn, skulle jag ha lärt dem att förlora. Jag skulle ha fått dem att förstå att tillvaron är både hård och orättvis. Tidigt skulle jag ha inpräntat vikten av att undvika känslostyrda val, och att konklusionen av de flesta livskriser är: Det är inte så noga! Dessutom: Blåvalens hjärta är lika stort som en bil och slår sex gånger i minuten. Det är i alla fall något.”

”Jag kan inte klaga.
Jo då.
Nej då.”

[Lene Koch · Rating 5 out of 5]

Perfekt lille kammer stykke om at blive gammel. Et mærkeligt sjældent emne i litteraturen
Og om at man kan finde kærligheden til sidst virkelig anbefalelsesværdig for alle ældre og sådan set også de yngre som måske så kan opleve hvad det egentlig vil sige at blive gammel

[Tor · Rating 4 out of 5]

gleder meg til å lese tredje bok når den kommer

[Olga · Rating 4 out of 5]

Симпатичная короткая книга об одиночестве и старении (без ванильки).

[Marianne Barron · Rating 5 out of 5]

Overraskende fin liten roman. Faktisk virkelig god. Anbefales!

[Natalka · Rating 3 out of 5]

Loneliness, isolation, alienation... yearning to have company while you helplessly watch the end of your time.. the end of yourself.

[Ann Ingebrigtsen · Rating 5 out of 5]

Denne likte eg veldig godt. Kunne gjerne ha vore lenger.

[Everr · Rating 5 out of 5]

Kniha ma zaujala svojou nevšednou obálkou a autorkino nórske meno hneď upútalo moju pozornosť. Tento typ knihy nie je mojim typickým výberom, no chcela som ju vyskúšať. Krásne, realisticky a vtipne napísaný príbeh Birgitte ma dokonca priviedol k slzám. Donútil ma zamyslieť sa viac o starobe a čo všetko prináša. Určite odporúčam.

[Mira Ljung · Rating 4 out of 5]

Tog mig 2 timmar att läsa denna. Det var som att uppleva ett helt liv, och särskilt slutet av livet, i ett svep. Usch vad jobbig den var! Och usch vad bra!

[ouliana · Rating 4 out of 5]

каждый раз, когда я смотрюсь в зеркало, мне чего-то не хватает. и я знаю, чего именно — не хватает будущего.

[Eva Cosmo · Rating 3 out of 5]

Trevlig, fyndig och vemodig läsning om livet för en äldre ensam kvinna.Summerar upplevda framgångar och motgångar och har ändå lite livsvilja kvar. Lite Bodil Malmsten-aktigt gullig och humoristisk. Typ en sån bok man kan ha i väskan om man blir sittande någonstans och väntar på ett försenat tåg.

[Caroline Stadsbjerg · Rating 3 out of 5]

Om alderdommens ensomhed og usikkerhed, om de egenskaber og relationer vi mister. Om savn og sorg og forgængelighed.

[Sally Hallgren · Rating 4 out of 5]

Så fint beskrivet om ålderdom!

[Bakunin · Rating 4 out of 5]

A shorter novel written from the perspective of an older women living in Paris whose friends have all died and has no kids. Liked it!

[Elin · Rating 5 out of 5]

Vittig, sår og gjennomført poetisk. De korte kapitlene med titler valgt med omhu som feks «kompetanse» kan leses som egne ultrakorte fortellinger. Liker den gjennomgående knappe stilen med korte setninger og de beske betraktningene til hovedkarakteren Birgitte.

[Peter Thorell · Rating 5 out of 5]

Meget smuk og rørende lille bog, med masser af stille humor set fra en aldrende kvindes synsvinkel. Reflektioner og minder - om det liv der er gået - og tanker om det, der er tilbage.

[&Rea · Rating 4 out of 5]

Táto kniha sa čítala sama. Na prvý pohľad vás možno prekvapí jej štýl – kapitoly sú krátke, niekedy len pár viet. Spočiatku sa môže zdať, že takýto minimalistický formát neumožní hlbšie zachytenie reality, ale práve naopak. V pár slovách autorka dokáže vykresliť niečo nesmierne realistické, uchopiteľné, surové a tragikomické zároveň.

Občas sa budete smiať na tom, čo by vám za iných okolností prišlo skôr smutné. Inokedy vás zasiahne absurdita situácií, ktoré sú však v skutočnosti až bolestne pravdivé. Posledné pohladenia nie je kniha, ktorú by ste darovali starej mame, ale určite je to kniha, ktorá stojí za prečítanie. Možno vám pomôže lepšie pochopiť starobu, osamelosť a zvláštne momenty, ktoré prichádzajú s vekom.

A ako by táto kniha vyzerala, keby bola písaná na Slovensku? Pravdepodobne by bol príbeh ešte osamelejší, menej zábavný, zatrpknutejší. Možno si to raz všetci zažijeme. A možno práve preto stojí za to čítať knihy ako táto – aby sme sa na starobu pripravili alebo ju aspoň trochu pochopili.

Je to pohľad na jeseň života bez zbytočného sentimentu – s humorom, ale aj s drsnou úprimnosťou. Možno vás práve táto kombinácia zasiahne najviac.
4,5*/5

[Ann Myhre · Rating 5 out of 5]

Birgitte er den gamle dama i Amalie fra Montmartre som er ca 155 cm høy og prøver å kaste inn glassflasker til resirkulering, forestiller jeg meg.
Bortsett fra at hun som norsk pensjonert hjernekirurg med hele sitt profesjonelle liv bak seg fra NYC, antageligvis er høyere og at hun aldri i verden ville resirkulert noe som helst. Men like sta, like ubøyelig, og med personligheten gjenkjennbar som den lille dama.

Jeg veit ikke hvor forfatteren har funnet Birgitte, men for en oppdagelse. Birgitte reflekterer over livet, krangler/sloss med lillesøsteren sin over FaceTime til Norge, og i en alder av åtti år finner hun seg kjæreste.
Som med Ishiguros bøker skrevet i 1. person er alt som sies mistenkelig, dette er ikke en person vi skal stole på samtidig som det er så deilig å gå inn i hennes blikk og bli like kynisk.

Det burde skrives flere bøker sett fra gamle, kyniske mennesker, jeg liker Birgitte. (For øvrig, det slår meg at Mankells Walin som jeg leste nylig også var et gammelt, kynisk menneske og han likte jeg jo ikke i det hele tatt. Jeg har ingen forklaring på det.)

Lytta til den på lydbok fra BookBites.