What do you think?
Rate this book
Madonna
Det börjar med en kyss. Eller ännu tidigare. I värmen mellan två armar alldeles nära varandra. Eller kanske tidigare än så. I händelser som finns nedskrivna i myndighetsdokument och såna som saknas där.
Hon tänker på mannen som velat lära henne allt om skrivandet. Hon tänker på maken hon inte längre orkar tänka på. Hon tänker på om det är möjligt att vara både moder och kropp. Hon tänker på hur det skulle vara att få vila ut nånstans, hos nån. Hon kan inte längre skriva, men hon skriver ändå.
Hon tänker på mannen som velat lära henne allt om skrivandet. Hon tänker på maken hon inte längre orkar tänka på. Hon tänker på om det är möjligt att vara både moder och kropp. Hon tänker på hur det skulle vara att få vila ut nånstans, hos nån. Hon kan inte längre skriva, men hon skriver ändå.
219 pages, Hardcover
First published October 2, 2019
5 people are currently reading
507 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 74 reviews
October 16, 2022
Underbar liten bok. Rakt på och liksom mustig. Tar ut svängarna. Extremt bra uppläst. Ville sträcklyssna och samtidigt inte att den skulle ta slut.
December 4, 2019
Sara Villius Madonna sätter fingret på vilsenheten inom oss.
Det är ett vackert sammelsurium av existensiell kris i moderskap, äktenskap, tristess, ekonomi, svunna tider, blod, kukar och den stora omöjliga kärleken.
Har det senaste året noterat en skrivstil hos de unga kvinnliga författarna inom nordisk samtidslitteratur, i det att skriva poetiskt, fantastiskt men skälmskt med intima och chockerande detaljer. Jag är svag för Sara Stridsbergs skrivstil och kanske är hennes verk en förebild. Jag ser också stråk av Johan Hassan Khemiri, Johanna Frid, Lina Wolff och Isabelle Ståhl. Men Villius lyckas kanske bäst med sitt nakna språk och blottandet av människans svaghet.
Det är rent. Det är en fröjd att följa berättarjagets förvirrade tankar. Jag kommer så nära.
Det är ett vackert sammelsurium av existensiell kris i moderskap, äktenskap, tristess, ekonomi, svunna tider, blod, kukar och den stora omöjliga kärleken.
Har det senaste året noterat en skrivstil hos de unga kvinnliga författarna inom nordisk samtidslitteratur, i det att skriva poetiskt, fantastiskt men skälmskt med intima och chockerande detaljer. Jag är svag för Sara Stridsbergs skrivstil och kanske är hennes verk en förebild. Jag ser också stråk av Johan Hassan Khemiri, Johanna Frid, Lina Wolff och Isabelle Ståhl. Men Villius lyckas kanske bäst med sitt nakna språk och blottandet av människans svaghet.
Det är rent. Det är en fröjd att följa berättarjagets förvirrade tankar. Jag kommer så nära.
April 13, 2020
Sara Villius är en av mina favoritförfattare. "Nej det är en snöklump" och "Battle" var två stora läsupplevelser för mig och jag har ju därför en viss känsla redan innan jag kliver in i "Madonna". Efteråt är jag besviken. Romanens jag är gift, men söker sin sexuella bekräftelse utanför äktenskapet. Det verkar ömsesidigt men vi får aldrig veta hur någon faktiskt känner. Behållningen är beskrivningen av barnafödandet som sker i romanens början. Den är brilliant. Därefter följer ett sorgearbete jag inte faller för. Månne är det mitt ointresse för de sexscener som upprepas i romanen, det är sällan sex porträtteras på ett bra sätt i litteratur, eller så är det helt enkelt att jag inte känner någonting för den här sortens berättelse.
Intressant eftersom att jag samtidigt tittar på "The Split", med Nicola Walker. Serien kretsar kring en familj familjerättsadvokater som specialiserat sig på separationer och skilsmässor. Ett snedsteg i första säsongen tar oss vidare till det andra. Jag ser hela andra säsongen så snabbt jag kan och när det är slut kan jag inte låta bli att jämföra med "Madonna". Det finns en metaforisk nivå i romanen, Hora/Madonna/Mamma etc, som jag inte gillar. Det är kanske förmätet att avskriva en bok därför att jag inte tycker om, jag har lärt mig bättre efter alla år, men i min personliga läsning har jag ju inget annat för mig.
Som litteratur är som alltid Villius fantastisk läsning, det är bara det att det den här gången inte kan rädda innehållet.
Intressant eftersom att jag samtidigt tittar på "The Split", med Nicola Walker. Serien kretsar kring en familj familjerättsadvokater som specialiserat sig på separationer och skilsmässor. Ett snedsteg i första säsongen tar oss vidare till det andra. Jag ser hela andra säsongen så snabbt jag kan och när det är slut kan jag inte låta bli att jämföra med "Madonna". Det finns en metaforisk nivå i romanen, Hora/Madonna/Mamma etc, som jag inte gillar. Det är kanske förmätet att avskriva en bok därför att jag inte tycker om, jag har lärt mig bättre efter alla år, men i min personliga läsning har jag ju inget annat för mig.
Som litteratur är som alltid Villius fantastisk läsning, det är bara det att det den här gången inte kan rädda innehållet.
November 17, 2019
3,5.
Träffande om att sitta fast i Äktenskapet, Moderskapet och
själva Skapandet.
"Jag har fått svar från förläggaren på förlaget.
Madonna är hardcore och oförsonlig och helt opassande.
Vidrigt naken och under bältet. Jag har talat med alla
kvinnor här på redaktionen och INGEN känner igen
sig i förlossningsscenen. Vi kan inte ge ut Madonna. Vi
måste prata om det här! Kukar, fittor, fingrar i röven och
spermasprut i gommen...Herregud!!!"
Träffande om att sitta fast i Äktenskapet, Moderskapet och
själva Skapandet.
"Jag har fått svar från förläggaren på förlaget.
Madonna är hardcore och oförsonlig och helt opassande.
Vidrigt naken och under bältet. Jag har talat med alla
kvinnor här på redaktionen och INGEN känner igen
sig i förlossningsscenen. Vi kan inte ge ut Madonna. Vi
måste prata om det här! Kukar, fittor, fingrar i röven och
spermasprut i gommen...Herregud!!!"
November 14, 2019
Typisk bok jag gillar: kvinna som ligger med män hit och dit. Vill inte skriva att det handlar om gränser, för det tycker jag inte det gör, men kanske om gränser för vad man kan och får skriva om.
May 27, 2020
Så skickligt skriven bok, så suggestiv, det fanns inga andra alternativ än att sträckläsa. Och det gjorde jag med andan i halsen bitvis. Älskade den
April 5, 2020
Sara Villius ”Madonna” är en smutsig och svart berättelse och samtidigt både vacker och lyrisk. Krävande att älska men också omöjlig att inte tycka om. En bok vars formuleringar gör mig sugen på att skriva.
June 9, 2020
3,5?
Den tog mig orimligt lång tid att läsa ut för att vara en tunn bok. Men kände mig först så otroligt jävla trött på kortprosa. Den kändes så gjord, så skriven. Något jag läst tusen gånger innan.
Läste sista 100 sidorna i ett svep och då blev den bättre sammanhållen. Den är vacker och drabbande, att vara något av en paria.
Den tog mig orimligt lång tid att läsa ut för att vara en tunn bok. Men kände mig först så otroligt jävla trött på kortprosa. Den kändes så gjord, så skriven. Något jag läst tusen gånger innan.
Läste sista 100 sidorna i ett svep och då blev den bättre sammanhållen. Den är vacker och drabbande, att vara något av en paria.
February 16, 2020
Mycket stark trea men ändå icke en fyra.
April 29, 2020
Fragmentariska, nästan poetiska, stycken flödar fram och skildrar vad som framstår som också ett splittrat, vilset berättarjag. Första delarna av boken är nästan hypnotiska, de fångar mig och jag kan inte lägga boken ifrån mig. Men mot slutet blir det ett sämre flöde i texten och jag tappar tråden flera gånger. Extra plus för suverän pärmbild: både ursnygg och dessutom intressant blinkning till både detaljer i berättelsen och textens tematik.
April 2, 2020
En stark trea men ändå inte riktigt en fyra. Men verkligen ”läsvärd” haha töntigt ord MEN tyckte om den. Fick lite Kerstin Thorvall-vibbar.
April 3, 2020
Nej, nej, nej. Dötrött på storyn om otrohetsaffären som dör i någon ömsesidig hämnd, de tidlösa prosalyriska fragmenten och konst som är provokativ bara för att vara provokativ. Sex är väl inte provokativt längre? Överhypad och genomskådlig, om ni förstår vad jag menar.
May 17, 2020
Är redo för prosalyrikens tid att vara över. Den här boken gör att jag känner mig mindre benägen att välja svenskt och nutida nästa gång jag läser en bok. Tråkig benägenhet. Måste alltså minnas: jag. gillar. inte. prosalyrik.
April 19, 2022
Njaaaaaaaaaa, började starkt men sedan gick det bara utför. Mycket sex, otrohet och sorg. Och en förvirrad kvinna. Den hade helt klart förutsättningar för ett mer djup. Kändes ytlig? Fanns en distans till huvudkaraktären.
Lite kul med dagbokskänslan och de förvirrade tankarna men den får en tvåa för första sidorna och omslaget..
Lite kul med dagbokskänslan och de förvirrade tankarna men den får en tvåa för första sidorna och omslaget..
May 9, 2023
sådan plågsam läsning! ugh, no mercy. men kanske var det därför jag sögs fast i texten? undrar varför jag dras till dessa böcker. jag tyckte dock att den var lite trög i början men sedan läste jag resterande 75% på en kväll. nu vill jag läsa något gladare.
October 25, 2023
Boken är vacker och gripande men jag tror inte att den formen passar mig. Korta kapitel och lite tid jag hade för att läsa gjorde att jag inte kunde fördjupa mig i berättelsen.
April 1, 2024
Väldigt rå. Gillar verkligen språket. Påminner om Karin Smirnoffs Jana Kippo-svit. Saknar dock pricken över i-et på något sätt. Blev berörd men förväntade mig kanske mer?
August 26, 2020
känner lite: jaha.
November 11, 2021
Snabbläst, träffande och går rakt på. Man lägger ifrån sig den och känner sig häpen? Krossad? Ledsen? På ett bra sätt! Den här boken kommer jag tänka på länge
April 5, 2020
2,5 stjärnor
hörde författaren i ett samtal på en bokhandel för några veckor sen, det var fint och jag tyckte om hur hon läste när hon läste högt ur Madonna. trots det drog jag mig för att själv låna hem och läsa, fast att den blivit så hyllad, för jag kände att gud varför ska jag läsa om en typ medelålders kvinna som är otrogen och har en kris. och nej, jag kunde inte relatera särskilt mycket till jaget i boken, men sträckläste den ändå på två timmar och kände att faktiskt behöver man inte kunna relatera till ett ämne eller huvudperson för att kunna gilla en bok. insåg sen att jag aldrig känt så, egentligen, så jag vet inte vad den tanken kom ifrån.
i alla fall – boken. det raka och klara språket var fint, att den är så fragmentariskt skriven och hoppar i tid gillade jag också. upplevde att den handlade mer om jagets tillstånd än händelserna runt om kring. mestadels melankolisk och till och med väldigt sorglig emellanåt men också oväntat rolig ibland, som när jaget – som är författare – skickar in utkastet till boken madonna till sitt förlag och får ett nästan äcklat avslag om att den kan vi absolut inte ge ut!!!
är glad att jag läste Madonna, (och jag älskade omslaget, tyckte det gestaltade huvudpersonen så väl med den vackra kvinnan tillsammans med den lilla tragiska figuren i hörnet) trots att den inte kommer stanna med mig. kan dock förstå att andra verkligen kan tycka om den, känns som att tonen och teman ligger mycket i tiden nu.
hörde författaren i ett samtal på en bokhandel för några veckor sen, det var fint och jag tyckte om hur hon läste när hon läste högt ur Madonna. trots det drog jag mig för att själv låna hem och läsa, fast att den blivit så hyllad, för jag kände att gud varför ska jag läsa om en typ medelålders kvinna som är otrogen och har en kris. och nej, jag kunde inte relatera särskilt mycket till jaget i boken, men sträckläste den ändå på två timmar och kände att faktiskt behöver man inte kunna relatera till ett ämne eller huvudperson för att kunna gilla en bok. insåg sen att jag aldrig känt så, egentligen, så jag vet inte vad den tanken kom ifrån.
i alla fall – boken. det raka och klara språket var fint, att den är så fragmentariskt skriven och hoppar i tid gillade jag också. upplevde att den handlade mer om jagets tillstånd än händelserna runt om kring. mestadels melankolisk och till och med väldigt sorglig emellanåt men också oväntat rolig ibland, som när jaget – som är författare – skickar in utkastet till boken madonna till sitt förlag och får ett nästan äcklat avslag om att den kan vi absolut inte ge ut!!!
är glad att jag läste Madonna, (och jag älskade omslaget, tyckte det gestaltade huvudpersonen så väl med den vackra kvinnan tillsammans med den lilla tragiska figuren i hörnet) trots att den inte kommer stanna med mig. kan dock förstå att andra verkligen kan tycka om den, känns som att tonen och teman ligger mycket i tiden nu.
January 26, 2020
Kanske 3,5? Köttig, svulstig, rak. Chockvärdet delvis bärande. Jag hade ärligt talat lite svårt ibland att förstå om berättelsen ska tas in linjärt eller inte.
January 21, 2020
Åhh jag slukade den här! Korta nedslag här och var i ett berättarjags vardagsliv. Om att vara förälder, otrogen, ledsen, glad, kär och att skriva. Påminner lite om Agnes Lidbecks ”Finna sig” men den här berörde mig mycket mer.
January 25, 2021
Det bästa jag läst på länge.
Varje ord hade en vikt och betydelse jag ville suga åt sig, smaka på, lite som smält smör över nykokta grönsaker.
Varje ord hade en vikt och betydelse jag ville suga åt sig, smaka på, lite som smält smör över nykokta grönsaker.
May 13, 2021
"Madonna" av Sara Villius handlar om en kvinna som slits mellan livets roller. Hon försöker skriva men skriver aldrig. Hon har olika affärer men stannar med sin man, i ett äktenskap som verkar helt kärlekslöst. Hon har också barn och upplever en skuld gentemot dem, känner att hon försummar dem.
Min tolkning av boken är ett försök att gestalta kvinnans roller som "mor, madonnan eller horan" och poängen författaren vill få fram är att dessa samspelar i en kvinna, men det kan också vara vad jag "vill" att syftet ska vara.
Jag hade svårt för distansen till berättarjaget. Ofta kände jag att jag inte fick någon uppfattning om henne, först mot slutet börjar jag få en bild av vem karaktärern är, för att de sista sidorna tappa den bilden igen. Kanske beror det också på karaktärerns egen identitetskris och självförakt.
Jag gick in med en inställning till boken att jag antagligen skulle uppskatta den men kände att budskapet och handlingen gick mig en aning förbi.
Min tolkning av boken är ett försök att gestalta kvinnans roller som "mor, madonnan eller horan" och poängen författaren vill få fram är att dessa samspelar i en kvinna, men det kan också vara vad jag "vill" att syftet ska vara.
Jag hade svårt för distansen till berättarjaget. Ofta kände jag att jag inte fick någon uppfattning om henne, först mot slutet börjar jag få en bild av vem karaktärern är, för att de sista sidorna tappa den bilden igen. Kanske beror det också på karaktärerns egen identitetskris och självförakt.
Jag gick in med en inställning till boken att jag antagligen skulle uppskatta den men kände att budskapet och handlingen gick mig en aning förbi.
May 13, 2022
Den plågsamma besvikelsen av att vara en kvinna. Jag vet inte varför boken fick mig att känna så, kanske för att jag känner för henne? Misslyckade kvinnor, är det rimligt? Svårt att säga. Mycket bra bok!! Brukar inte vara ett fan av dagboks-stilen men det blev nästan lite kul. Lite omkring-kastat 👍
April 21, 2020
Villius har lyckats skapa ett sammelsurium utan förvirring. Korta, poetiska stycken som väcker både läs- och skrivlust.
August 26, 2022
Så många frågor och så få svar
April 10, 2025
2,5 känner lite: jaha.
March 2, 2020
Verkligen en fantastisk bok på många sätt. Explicit språk, spännande form och en historia som man lyckades känna i hela kroppen. Igenkänning i många delar. Det enkla språket, ibland talspråket, gör att orden bara flyter fram! Inte läst någonting av författaren innan. Känns som en bok som man antingen förstår och älskar, eller tycker är krånglig och hatar. Jag älskar! Stark fyra.
Displaying 1 - 30 of 74 reviews