En genomgående tanke i denna bok är - precis som titeln avslöjar - att det är ett mirakel och något magiskt att få ett barn. Detta var något jag hörde om och om igen medan vi var gravida, och för mig var det något av det skadligaste jag kunde höra: "När du ser ditt barn för första gången så kommer du förstå vad kärlek är, och allt annat blir oviktigt - ett litet mirakel!". För när vi fick vår lilla pojke var det inte det första jag kände - de första veckorna var väldigt jobbiga för oss, fysiskt och psykiskt. Och eftersom folk i 6 månader beskrivit händelsen som ett mirakel så började jag undra: varför känner inte jag så? Är jag en dålig förälder, en kärlekslös förälder? Naturligtvis fanns kärleken där och den växte och fortsätter att växa, men det är inte den kärleken som alla människor, och som denna bok, beskriver. Efterhand har jag förstått att - åtminstone för mig - så är hela den beskrivningen ett väldigt icke-konstruktivt sätt att prata med blivande föräldrar.
Insprängt i detta, tillsammans med bokens andra brister (att författaren tar alla chanser att sätta sig själv i centrum, att språket är ganska svajigt, att alla exempel är väldigt anekdotiska, m.m.) så finns det en del tips och råd som är användbara. Men för de som väntar barn rekommenderar jag hellre Praktika för nyblivna föräldrar av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska.
Sidenote: Harper Collins Nordic skickade denna som recensionsexemplar till mitt och min frus gemensamma Instagramkonto (@dansktband), men detta är inte det kontots "officiella recension.