En isande skildring av dödligt våld mot kvinnor i Sverige, skriven av två av landets främsta journalister på området.
Journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edblom har i tio års tid dokumenterat vartenda fall i Sverige där en kvinna blivit dödad av sin partner. De samlar rättegångsprotokoll, domar, dagböcker, fotografier och brev i en rullvagn på Aftonbladets redaktion som de kallar kuvösen.
I kuvösen finns hundratals livsöden. Kim som var säker på att hon skulle mördas och gömde undan ett avskedsbrev. Amine som slutade bry sig om att täcka för blåmärkena i ansiktet och socialsekreteraren Linn som försökte hjälpa Amine att komma ur en farlig relation. Systrarna som måste hälsa på pappa i fängelse. Och elvaåriga Jonathan som önskar att det fanns en trappa till himlen så han kunde se mamma ibland.
I händelse av min död handlar om hur kvinnor dör i Sverige, men ännu mer om hur de lever. Weigl och Edblom berättar nära och känsligt om människor som har förlorat en älskad och hur samhället inte förmår höra kvinnornas rop på hjälp. Fram växer en berättelse om förlust och förtvivlan, livskraft och läkning och om samhällets syn på brotten som privata familjetragedier.
En svårbedömd bok med tanke på enorma arbete som ligger bakom, ett tioårig hängiven granskning så väl till tidningsartiklar som till den här boken. Tyvärr tycker jag inte alls om den som bok, upplägget att hoppa mellan de olika berättelserna är särskilt olyckligt tycker jag. Det blir till slut svårt att hålla reda på personer och händelser. Men även själva texten känns obearbetad. Bara en sådan detalj som att de återkommande skriver dagis istället för förskola får det att kännas slarvigt. Men samtidigt är berättelserna om de misshandlade och dödade kvinnorna otroligt starka och gör att jag ändå finner boken läsvärd.
Jag önskar att den här boken inte fanns, för då skulle livet inte vara så orättvist. Men det gör den och det är det.
Det var svårt att läsa från gång till gång. En reell rädsla satte sig ofta in, men också en känsla av vikten i dessa typer av media rörande våldsbrott (i synnerhet mäns våld mot kvinnor). Här ligger inte fokuset på gärningspersonen, hur denne är som person, dennes känslor och vad som har lett fram till brottet. Inte heller målas brotten upp som något fascinerande eller sensationellt. Här porträtteras brotten som det de är: våldsbrott. Fokus ligger på de som har blivit drabbade till följd av gärningsmannens handlingar, deras upplevelser och det många gånger bristande bemötandet från samhället före, under och efter brottet.
Splittret från ett mord på ena förälder utfört av den andra och den våldsamma situation familjen befinner sig i (ofta under lång tid) sprider sig över generation både bakåt och framåt, något denna bok illustrerar väl. Det handlar inte endast om en mördad kvinna, utan det kan handla om denna kvinnas barn, barnbarn, syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar, vänner och arbetskamrater, vilka nu alla har blivit utsatta för ett brott. Jag har också under läsningens gång erhållit vissa perspektiv som jag tror att jag kommer att ha nytta av, i framtiden professionellt, men även i nutiden privat.
Jag tycket det är en viktig bok, men det är också en bok jag, som sagt, önskar aldrig hade kunnat skrivas.
En kartläggning och granskning av fall där kvinnor blivit mördare av sin partner/expartner mellan åren 2000-2019 i Sverige, skriven av två journalister. En hemsk men viktig läsning. En känner ilska över att kvinnorna inte fick mer hjälp av samhället fast myndigheter vetat om våldet mot dem. Absolut läsvärd bok.
Inget litterärt värde, men innehållsmässigt intressant och skrämmande. Intressantast när strukturella samhällsproblem samt karaktärsdrag hos förövare belyses, mindre intressant när man hänger upp sig på enskilda personers misstag och mänskliga faktorn.
Den här boken är helt fruktansvärd att läsa, men ger en otroligt viktig insyn i mäns dödliga våld mot kvinnor och hur samhället gång på gång sviker de mest utsatta kvinnorna. Förutom morden skriver Weigl och Edblom också om barnen som har tvingats se på när pappa mördar deras mamma eller som har hittat sin mamma död. Många av barnen har efter mordet sin pappa, sin mammas mördare, som vårdnadshavare. Boken är skriven av svenska journalister med ett Sverige-perspektiv men tror tyvärr inte att verkligheten är mycket annorlunda i Finland.
”Hon är i mitt hjärta. Hon är med mig alltid och jag är med henne. Jag ber för henne varje dag, men om det hade funnits en trappa upp till himlen hade det varit bra så man kunde se henne någon gång igen.” - Jonathan, nio år när pappa dödade mamma.
Det tog mig lång tid att läsa, inte för att den på några sätt är dålig, men den är fasligt tung. Vi vet att detta är något som sker i Sverige — det är inget nytt under solen att kvinnor misshandlas och mördas — men det är sällan man får ta del av porträtt på det här viset. Så många av dessa mord hade kunnat förhindras om kunskaperna varit de rätta. Förhoppningsvis kan boken utgöra del i det, men det förutsätter att fler läser den.
Jag har börjat rekommendera den här boken till många jag känner just för att den är så oerhört viktig.
Viktigt och gripande. Bara tillsammans kan vi göra en skillnad. Jag har aldrig riktigt hört dessa perspektiv på, mäns våld mot kvinnor, så detaljerat och öppet berättat. De anhöriga går in i hjärtat, speciellt barnen. Var fjärde kvinna har någon gång i livet blivit våldsutsatt av sin partner, oftast har den kvinnan också ett barn eller flera.
Intressant innehåll och lärorikt med flera fall där olika sorters problematik, motiv och omständigheter framkommer. Däremot är det skrivet på ett sätt som gör det, för mig, näst intill omöjligt att hänga med i alla trådar och hålla reda på alla personer. Det är extremt otydligt vem som är vem och vem som gör vad, och det nämns ständigt namn på personer som blir ihopblandade.
Mycket bra bok. Så hemsk när man inser hur utbrett det dödliga våldet är bland de du ska känna dig mest trygg tillsammans med. Tyvärr är jag inte helt såld på formatet då det hoppade fram och tillbaka från fall till fall och en del var lite lika varandra så det var svårt att hänga med vem man läste om just då. Utöver det, en riktigt bra bok.
Oj.. jag hade kanske för höga förhoppningar. Det var en ganska rörigt skriven bok. Absolut bra att den finns och drar absolut upp ett riktigt riktigt viktigt ämne och visar på hur utsatta kvinnor är i det svenska samhället. Men det var ingen härlig läsning, det var rörigt med vem som var vem, många namn och lite svagt skriven liksom:/ tyvärr
En oerhört viktig bok som jag tycker att alla borde läsa! Välskriven, det märks att författarna har lagt ner mycket tid på denna bok. Tog ett tag för mig att läsa klart denna då den är väldigt sorglig och därför lite jobbig att läsa.
Helt sjukt vilket svek mot alla kvinnor, tjejer och barn! Att det tillåts av samhället. Att dessa män någonsin får gå utanför ett fängelse är bortom förstånd. Mycket bra och fruktansvärd läsning.
Helt otrolig bok som alla borde läsa för att få en insikt i vad som händer. Fyra stjärnor får den endast för att det ibland är lite svårt att hålla reda på vilket fall dom pratar om.
Viktig och sorglig reportagebok om mäns dödliga våld mot kvinnor. Även om många olika delar lyfts upp och problematiseringar görs avslutar jag ändå boken med en känsla av att det kanske inte alltid finns så mycket man kan göra. Det är starka känslomässiga krafter som står på spel, otydligt ansvar mellan olika myndigheter, rädsla bland vänner och anhöriga, och svårigheten att ifrågasätta en kvinnas frivilliga beslut att gå tillbaka. Hur ska man egentligen göra för att hjälpa till?
I sin iver att slå an en känslomässig reaktion fokuserar författarna ibland på lite fel saker kan jag tycka. En larmoperatör som agerat felaktigt är förvisso allvarligt, men handlar egentligen inte om grundproblemet som boken lyfter - att det var våld inom relationen som ledde till den dödliga situationen. Man pratar inte heller om partnervåld som inte leder till dödsfall, utan som "bara" slutar med blåmärken och brutna ben. Den aspekten hade jag gärna haft med för att lyfta fram varningssignaler ännu tydligare.
Bra och viktig bok! Föreläser en del av om våld i nära relationer men pratar väldigt lite om det dödliga våldet, så den här gav en del bra (och jobbiga) insikter om det. Lite störigt att den är skriven ur ett "vi"-perspektiv (tolkar det som att författarna vill ta bort sig själva ur storyn lite), men det går att leva med.
Även om den här boken, rent uppläggsmässigt, inte funkade 100% för mig - så är den en fullpott. Det här är förmodligen årets viktigaste bok. Det jag gillar är att den är så ärlig, jag får inte känslan av att något förskönas. Mitt Unizon-hjärta klappar starkt och tacksamt!