Splendor

Fridhemsplan #2

by Stefan Lindberg

En majkväll 2017 stöter författaren Stefan Lindberg ihop med Mathias Splendor Johansson på en uteservering i Stockholm. Han har ett förflutet i en sekt - Paradiset - med megalomana ambitioner; man har använt en sinnesvidgande drog för att få själar, minne och framtid att flyta samman, och det visar sig snart att Splendor har kännedom om en förträngd händelse i Stefans förflutna.

Splendor är en roman som spränger autofiktionens gränser och försätter läsaren i ett tillstånd av absolut och hallucinatorisk närvaro. På en gång mysteriespel och kärleksberättelse pekar romanen ut en ny riktning i Stefan Lindbergs författarskap. Och återkopplar till dess rötter.

263 pages, Hardcover

First published March 10, 2020

Reviews

[Matilda · Rating 2 out of 5]

Jag tycker det här känns som en bok med potential men som inte når riktigt hela vägen... Typ? Kan inte låta bli att jämföra den med Odenplan. På många sätt tycker jag de liknar varandra: en så gott som medelålders stockholmsman springer runt i stan och mår dåligt. Detta tycks vara en trend eftersom de båda varit på tapeten i Augustprissammanhang. I Splendor finner vi redigt med knark, ångest, hallucinationer och livskris – men med en (något smaklös) krydda av sekter och ett utforskande av liv och död, nutid och dåtid. Ett autofiktivt vidunder till bok som man inte kan låta bli att fundera kring. Vissa namn förblir fingerade till enstaka bokstäver medan andra skrivs rakt ut. (Den autofiktiva genren tycks även den vara poppis, vilket jag kan bli lite trött på. Det känns lite som att vi idag gillar att nedvärdera det rent fiktiva just av den anledningen. Jag tycker nog det är att göra fiktionen och författandet en otjänst...)

Även om jag inte är SUPERimponerad så är Lindberg ändå skicklig. Bitvis får jag en känsla av att storyn svävar mellan prosa och lyrik, och vad som är "på riktigt" eller på låtsas-låtsas är inte helt solklart. Han lyckas vrida och vända relativt sömlöst på den verklighet han bygger upp i boken. Håller dock med föregående recensenter om att spänningsmomentet i sekttemat faller lite, det börjar lovande men leder liksom aldrig nånvart. Det blir lite för mycket namedroppande av kulturella stockholmsprofiler, knark och att sItTa pÅ BabYlOn och lite för lite av det där som berör en. Det blir på nåt sätt lite klyschigt fast det hade kunnat vara så mycket mer än det. Trist.

Så, jag vet inte, kändes lite snubbig på nåt vis. Fortfarande läsvärd om man vill ha något lite suggestivt och snabbläst i Stockholmsmiljö dock.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 5 out of 5]

Det här var ju rent märkvärdigt. Jag älskar stilen, vilken skrivarglädje! Jag älskar fusionen mellan autofiktion och fantasi. Modigt. En tät, kryptisk, välskriven roman som i sin kalejdoskopiska form är spännande från första till sista sidan. Platons grotta, dåligt föräldraskap, metafysik och gränser i tid och rum, självmedvetenhet, Babylon, skrivande - här finns så mycket som engagerar mig. Sekter och konspirationsteorier intresserar mig egentligen inte, men när Lindberg avhandlar ämnet är jag idel öra.

[anette · Rating 1 out of 5]

Skulle det här sekttemat vara spännande på nåt sätt? Minns att jag gillade Tusen nålar, men kommer inte ihåg varför.

Tröttsamt också att (även) han hänger ut Linda Boström Knausgård, medan andra personer kallas ”P” eller”K” etc. (Obs, gillar Karl Ove Knausgård även om det även där kändes problematiskt ibland.) Fattar verkligen inte vad det fyllde för funktion i den här boken. Känns mest som att han ville skryta om att han minsann var ihop med henne först.

Nu ska jag gå tillbaka till min comfort zone och enbart läsa kvinnliga författare :))

[Svante · Rating 3 out of 5]

Bra bok, spännande i sina delar. Lite Paul Auster över storyn. Jag har lite svårt att förstå en av karaktärernas roll i boken däremot. Han skriver i ett metaberättande typ: ”nu vill jag skriva på min, Splendors och Fatimas historia”. Men jag tycker fatima tillskrivs en alldeles för stor del av romanen. Eller, hennes betydelse kändes lite krystad är nog vad jag vill säga. Men som sagt, spännande, stockholmsromantisk och läsvärd.

[Emma Palm · Rating 2 out of 5]

Till en början störtdök jag ner i berättelsen, blev hänförd av dem mystiska och suggestiva stämningarna Lindberg målar upp. Temat om sekter kändes lovande men föll på något sätt platt.

Splendor skiljer sig markant från övriga autofiktiva romaner jag läst, genom att stundtals spränga gränserna till andra genrer. Det blir en blandning som jag aldrig riktigt får något grepp om. Boken känns ämnad åt en mindre läsekrets, inte den stora massan. Inte heller ämnad mig, tyvärr.

[wilma · Rating 5 out of 5]

Älskade den här boken? Läste i ett svep från första till sista sidan, nu är det mörkt ute och jag är väldigt kissnödig. Det var inget störmoment att huvudpersonen skulle vara ”jobbig”, jag tyckte om att läsa om detta alter ego där hur mycket som helst skulle kunna vara taget direkt från verkligheten rent personlighetsmässigt, och att huvudpersonen Stefan Lindberg är med om fiktiva händelser. Boken var extremt suggestiv och ROLIG att läsa, på riktigt rolig, vilket så få böcker jag läser är.

Sättet den är skriven på, att det är skrivet som att Lindberg skriver en roman om saker som hänt honom, och att han kommenterar inom parentes hur han reagerat på saker - eftersom ren gestaltning kanske skulle bli konstig på vissa ställen - gör texten rolig. ”’Förvisso’, log hon (och det hatade jag).” Boken är förklarande för läsaren, fast det framstår som att det egentligen främst är för författaren den är förklarande, i och med metanivån den är skriven på. Som att författaren förklarar för sig själv, typ att det här och det här måste jag komma ihåg. ”(...) problem med en person i hennes bostadsrättsförening (mer om det nedan)”. Trevande beskrivningar som ”Lyssnade på den vita skivan med New Order på för hög volym”.

Det är en bok med bra känsla för detaljer, stämningar och miljöer. Jag vaggades verkligen in i den. Glad att den blev nominerad till August så jag tog mig i kragen och läste den i fysiskt format, istället för att traggla på med en e-bok från biblioteket på pytteliten telefonskärm. Den förtjänade bättre än så. Det var en fin läsupplevelse

[Josefin Andersson · Rating 3 out of 5]

Stefan Lindberg träffar Splendor på Babylons uteservering. Splendor börjar berätta för Stefan om sällskapet/sekten Paradiset och deras specialdrog Preparatet som gör att tid, rum och jag upphör, blandas ihop och uppgår i någon form av världsallt. Lindberg sugs in i berättelsen och blir besatt av att ta reda på mer. Han träffar olika personer och reser till olika platser för att samla in så mycket information som möjligt. Samtidigt pågår förälskelsen till Fatima, varannanveckalivet med barnen och någon form av stökig vardag. Även den suddas ut av droger, alkohol och jagandet efter Paradiset.

Splendor var för lite sekt och för mycket knark och psykadelika för att verkligen slå an något i mig. Men det var spännande ibland, framför allt mot slutet.

[Emma · Rating 3 out of 5]

Stark start, bra språk. Tappar mig halvvägs.

[David Peterson · Rating 3 out of 5]

Det är en underlig bok. En lek med autofiktionen och med fantasin. Det börjar med författaren Stefan Lindbergs möte med originalet Mathias “Splendor” Johansson. De sitter på en uteservering och “Splendor” påstår att det är andra gången de ses. Han och Lindberg har hängt i USA. Det kan omöjligen stämma för där har Lindberg aldrig varit. Inte än i alla fall.

“Splendor” börjar berätta om en sektliknande grupp. Om Paradiset och preparatet som gör det möjligt att ta kliv i tid och rum. Hur det går till är oklart och “Splendor” försvinner titt som tätt utan att lämna några spår efter sig.

Samtidigt försöker Lindberg hitta sin plats i tillvaron. Han kämpar på krogen, funderar över gamla flickvänner och försöker förstå hur föräldraskapet ska gå ihop. Det är leken med det autofiktiva, där en tydlig fantasivärld med rumbrytande preparat möter diskbänksrealismens vardag, som gör att man som läsare förvånas.

[Olof Bärtås · Rating 4 out of 5]

Inte såld till en början, men boken tog nya svängar och växte på mig. Välskriven och formmässigt briljant, vill jag påstå. Texten lever. Elegant bok.

[Andrea · Rating 1 out of 5]

Vilken totalt meningslös bok. Pretentiös och långrandig utan poäng.

[Eva Forslund · Rating 4 out of 5]

Tyckte oväntat mycket om den.

[Karsten Karpius · Rating 2 out of 5]

Självupptaget på ett sätt som inte lockar till läsning, autofiktion i en svag tappning. Rätt tramsig ramberättelse på det. Plus för stockholmsbilderna, ögonblick från Hirschenkeller Fridhemsplan och Babylon Medborgarplatsen. Läs "Nätterna på Mon Chéri" istället, den här märkligt Augustprisnominerade dikeskörningen kan få stå kvar på hyllan.

[Malin Magnusson Barle · Rating 2 out of 5]

Jag hade höga förväntningar och brukar älska autofiktion och lek med egon men det här Stefan-egot var lite för jobbigt. Splendorhistorien kändes lovande också till en början, enkelläst och smidig och mystisk men allt tappade styrfart rätt kvickt och blev rörigt och tyvärr hjälpte det inte att huvudpersonen är en sopa. Strulig och medelålders med ett bortskämt barns omdöme, kanske den störigaste romankaraktär - och romanmiljö - som jag läst om på länge. Allt han gör stör mig, konstigt att alla har sådan fördragsamhet med honom. Sen tänker jag att det är meningen att man som läsare ska tycka illa om honom, annars blir hela berättelsen uddlös.

[Linnea Lopez · Rating 3 out of 5]

Spännande läsning, gick helt upp i den skruvade och stundtals osammanhängande besättelsen om Splendor och sekten. Huvudkaraktären Stefan (medelålders ego med alla delar av dåligt barnasinne kvar) sänker dock betyget till en trea.

[Emma · Rating 3 out of 5]

Tröttsamt namedroppande. Påminner mycket om Samlade verk med medelålders kulturman i kris. Men denna bok är oändligt mycket bättre i språk och karaktärer vilken räddar den. Funderade till och med på om jag skulle ge en fyra, men den där stilen att göra stadens INNEHÅLL i form av namngivna caféer och barer mm till en del av handlingenär inte min grej. För någon som gillar det är det nog en riktigt bra bok.
Sekt-grejen är lite virrig. Fattar inte om det ska vara något sorts stäppvargen-inspirerat. Tänker att det nog kan bli film, där galna tanten i huset mittemot blir en del av den "förtätade stämningen".

[Filippa Bådholm · Rating 2 out of 5]

Vart ska ja ens börja? Asså först o främst var den långt ifrån dålig men inte heller bra? Asså ett okej tidsfördriv. Sen kan man absolut diskutera att det kändes som man var på en sne tripp utav typ LSD under hela boken? Asså paranoian tog över. Väldigt speciellt skriven, ”fina” ord varannan mening osv. Men ändå helt valid, Kände det var ett litet snopet slut bara. Fan den kunde vart så mkt bättre

[Anders Tempelman · Rating 3 out of 5]

En egensinnigt skriven roman med en mystisk handling. Själva handlingen berör mig egentligen inte så mycket. Varken spännande eller engagerande, bara mystiskt och märklig. Boken styrka är nog språket och skildringen av huvudkaraktärens liv, hans vänner, barn och relationer. Det mesta känns tragiskt och rätt destruktivt, men ändå med en underhållande tonalitet på något vis.

[Jenny Freding · Rating 2 out of 5]

Hade förväntat mig mer. En roman i jagform med författaren som huvudperson. Författaren träffar Splendor på en uteservering i Stockholm och får veta om Splendors förflutna i en sekt. Sen forskar författaren i Splendor och sekten, han blir liksom besatt. Man får följa författaren under två lätt förvirrade år. Lite snurrigt, lite matt och lite konstigt.

[Felix Tuenter · Rating 3 out of 5]

3,5 mer riktigt. Coolt koncept på hur man får ihop en bok överhuvudtaget aldrig läst nåt liknande bara det gör den läsvärd. Temat är dessutom verkligen up my alley men nog ej för alla. Dock onödigt krånglig bara för att va krånglig kände jag ibland med alla tidshopp fram o tillbaka utan tydlig beskrivning var man är.

[Mika · Rating 2 out of 5]

Nej men denna bok var mest väldigt märklig.

[Coki · Rating 2 out of 5]

Ibland glimmade språket till och jag drogs in av den suggestiva stämningen. I övrigt spretigt, pratigt och självupptaget. Hade förväntat mig något helt annat.

[Eva Wennås · Rating 3 out of 5]

Får nog fundera ett varv till på denna boken innan jag kan skriva om den. Kanske en fyra men nja..

[Maja Borgström · Rating 1 out of 5]

gillade den nt

[Lars Jonsson · Rating 5 out of 5]

Otrolig bok, ser fram emot att läsa sista delen i triologin.

[Erik Wallmark · Rating 4 out of 5]

En slags modern variant av Inferno där neuroserna och paranoian tränger sig djupare och djupare i takt med intrigen.

Men framförallt är det en underbart märklig och jätterolig roman.

[Madeleine Eriksson · Rating 2 out of 5]

Jag fastnade tyvärr aldrig i boken och lyckades inte läsa klart den.

[Malin · Rating 2 out of 5]

Not worth picking up

[Tony · Rating 4 out of 5]

Väldigt bra skriven, intressant och rolig att läsa. Kommer in i berättelsen bra och fastnar direkt!

[Anna Riedberg · Rating 2 out of 5]

Emellanåt gripande. Naken och öppen. Men blir aldrig hänförd av historien eller dialogerna.