Under en förödande storm och det första åskovädret på evigheter träffas Eli av blixten. Huset hon bor i börjar brinna och hon förlorar såväl sina föräldrar som sin hand. Kvar finns bara en stump som ger ifrån sig en kraftfull strålning, och en svart röta som äter sig upp längs armen. Samtidigt sker saker i världen runtomkring. Elis hemstad Pokol avfolkas snabbt. Isarna söderut smälter och marorna som legat infrusna tinar upp och vandrar norrut i stora flockar. De marar allt i sin väg -- bara att snudda vid en mara räcker för att bli markysst och därmed gå förlorad.
I hopp om att bota stumpen beger sig Eli tillsammans med sin faster Glispa ut på ett farofyllt äventyr. De letar upp nekromanter och shamanister, jagas av nordulvar och tvingas gång på gång slåss mot marorna som blir allt fler. Det är en resa som tar dem till de mest avskyvärda platser, men också till de allra vackraste. Och deras uppdrag kommer snart att handla om långt mycket mer än att finna ett botemedel.
David Renklint bor i Siljansnäs i Dalarna och skriver skräck och fantasy för barn, ungdomar och vuxna. Han debuterade 2018 med skräckromanen Det går en liten ängel och har skrivit ett tiotal böcker. Vid sidan av författandet jobbar han som bibliotekspedagog.
Jag hatar att vara "vuxen" för jag skulle uppskatta sådana här guldkornet så mycket mer. :( Jag kände att handlingen gick lite för snabbt fram, jag hade inte en lugn stund att få andas ut och kunna ta in vad som har hänt (antar att jag är för van med tjocka tegelstenar i fantasy där man istället ber att det ska hända något).
Men jag kan säga att mina barn på skolbiblioteken kommer älska dom, det är redan kö på den och när jag kommer tillbaka eftersommaren är det här den första boken jag kommer tipsa om i mina bokprat med eleverna.
Boken kändes lite extra läskig i samband vad som händer just nu med att maran sprider sig via beröring. Hur David Renklint beskriver känslor är spot-on och jag kände det rätt in i hjärtat när .
Den här boken är absolut inte dålig - det är bara det att den inte passade mig. Jag ville ha mycket mer spänning, mer djup, mer utvecklade karaktärer och bättre förståelse för "the plot twist" och världsbygget. Och trots att jag dröjde mig så länge med att läsa slutet så var det faktiskt bra skrivet.
Vill verkligen poängtera att detta är en bra bok egentligen och att den säkert träffar mångas hjärtan. Inte minst de lite yngre läsarna. Så har du ett ungt barn där hemma tycker jag absolut du ska ta hem denna och läsa med dem. Men den föll mig inte i smaken tyvärr.
Har hypat upp den här boken för mig själv länge men tyvärr blev jag besviken. Jag tycker premissen är sjukt intressant och början av boken var spännande. Sen tyckte jag att det fizzlade ut och blev förvirrande och inte så engagerande. Dock är jag definitivt öppen för att testa annat av David Renklint. Jag tror han har många coola idéer liggandes, hoppas bara på att jag gillar utförandet mer nästa gång.
För det första så använde jag mig av en ljudbok, vilket var spännande att lyssna på men jag tror jag hade levt in och kunnat känna magin mer om jag hade läst boken (ska göra det i framtiden), därav bara 4/5 stjärnor men hade velat ge närmare 5.
För det andra gick jag på en bok frukost i samband med jobbet när denna goding släpptes och fick höra att författaren fick sänka lite på skräck ribban. Vilket jag tyckte var både synd (hade velat läst allt från originalet) men förståeligt på grund av åldern mm. som förlaget hade inriktat sig på.
Till boken då! Tyckte den var otroligt spännande och man kände av väldigt många ingredienser från kända verk. Det är marer som är ish döda figurer som smittar jäkligt lätt (blev själv fundersam, för det är en scen i början när en mara rör en pojke och han förvandlas bara vid touchen), så jag är ytterst förvirrad hur de fungerar.
Either way, så är det pang bom otäcka händelser som händer vår hjältinna. Hon är på ett dåligt barnhem, maror attackerar fiskarbyn, hon hittar en släkting, får veta om necronomer och att hon är en annorlunda varelse. Drakar och isar (vart kan det vara ifrån? Jodå, lite GoT inspirerat är det minsann!) och en nypa Harry Potter, för vems ögon liknar hjältinnan? Såklart hennes mamma.
Har ingen kritik faktiskt. Men det är väldigt mycket smak och tycke. Jag är mer av en läsare, och tänker läsa denna fina debutroman (som barn- och ungdomförfattare) så snart jag kan. Vad jag kunde höra (det hände så mycket att jag faktiskt blev något förvirrad på takten och hur tusan David lyckades få plats på så mycket händelser och scener samt känslor i bara 270+ sidor eller 4-6h ljudbok), så var det spännande så in åt tusan! Den som gillar Fantasy, skräck och magi (som sagt GoT eller Harry Potter mm.) borde verkligen ge denna roman en titt!
Längtar otroligt mycket till fortsättningen!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Detta är första boken i vad jag tror är en duologi, alltså en serie på två böcker. Att jag antar att det är två utan att ha läst den andra boken ännu är att denna kom ut 2020 och uppföljaren, Blixtregn, kom 2021. Har inte sett något om någon fortsättning samtidigt som författaren har gett ut andra böcker efter dessa varav tre är en trilogi som utspelar sig i samma värld som denna serie. Boken riktar sig till barn i åldersgruppen 9-12 men jag kände när jag läste den att även äldre kan komma att få ut något av läsningen om man har rätt sinnelag.
Författaren rör sig inom fantastiken och här är inget undantag. Det är svårt att genrebestämma den för det är lite av en mix av olika undergenre inom fantastiken, detta är en härlig mix och jag välkomnar det. Vi har drag av fantasy, vi har lite av den klassiska berättelsen om någon, som jag och även andra, kallar för bondpojken (fast det kanske inte alltid är en pojke, eller bonde för den delen) som av olika anledningar kanske visar sig vara något mera än vad första ögonkastet kanske får en att tro. Det är även check på föräldralösheten, och detta är ingen spoiler för det händer innan boken ens har börjat.
Vi har även element av något som rör sig åt steampunk-hållet som är en undergenre där världen har utvecklats att använda ångmaskiner för att ta sig framåt och driva samhället. Nu är det inte exakt detta i denna bok men som sagt något som rör sig åt detta håll. Sedan finns det bitar som får en att fundera på om denna värld som boken utspelar sig i är en helt annan värld än vår eller om det är en version av vår eller till och med att den utspelar långt in i framtiden. Detta är intressant att vi får själv fundera på detta i stället för att få raka svar på allt.
En annan genre som då och då smyger sig på är även skräck. Författaren har skrivit några skräckromaner för vuxna och de har varit riktigt kusliga och bra, så han kan verkligen denna genre. Jag gillar att han slänger in dessa element i en ungdomsbok, han ligger på en förhållandevis låg nivå men stämningen kommer fram när han tar till den sidan av författarskapet. Det kan hända att några i åldersspannet som den riktar sig till kanske tycker det blir lite kusligt, andra kommer att mysrysa år det och förhoppningsvis vara en väg in i det underbara skräckträsket.
Boken är fartfylld och det händer saker hela tiden, språket är enkelt och det är förståeligt då den riktar sig till en yngre läsarskara. Boken lyckades att väcka barnet inom mig då jag slukade fantasyböcker i form av David Eddings. Vi har här absolut något liknande, kanske inte stilen men att den andas samma när det kommer till äventyr och magi.
Handlingen är inte direkt komplicerad men den har absolut ändå ett djup som gör att den inte blir endimensionell utan något som blir intressant att följa. Ett plus är även världsbygget, just i denna så kanske det blir många frågor för läsaren som förblir obesvarade men jag hoppas på att vi kommer att få reda på mer om denna värld och vad det är som hänt historiskt sett. Med tanke på att författaren har skrivit en trilogi som utspelar sig i samma värld så kanske det är så att han har större planer på denna värld som kommer att sträcka sig över flera olika serier och berättelser. Om det är så det ligger till så välkomnar jag det verkligen.
Jag rekommenderar den till alla ungdomar som jag ha en magisk läsning som bjuder på många känslor och spänning, den är perfekt till lässlukaråldern, både som egen läsning eller högläsning, då även vuxna kan kommas att få ut något av läsning. Jag själv skall absolut läsa fortsättningen och trilogin som utspelar sig i samma värld. Renklint har för mig verkligen blivit ett namn att räkna med när det kommer till bra böcker inom fantastiken som rör sig åt skräckhållet, eller är mitt inne i det fasansfulla.
Jag tyckte inte särskilt mycket om denna bok. Jag förstår inte riktigt varför, det finns mycket nyskapande, mycket action och flera starka personer - kvinnor. Ändå nickade jag ofta till.
Personerna var inte så många och ganska färgstarka. De mest häpnadsväckande är marorna - en sorts askmänniskor som genom en enkel beröring kan förvandla andra till askmänniskor, "mara" dem - om de inte sliter dem i stycken. För att vara en Hcg (9-12 år) är den här boken mycket grym. "Faster lyfte den tomma revolvern. 'Backa, annars blåser jag ett järnhål i pannan din.' Kvinnan spottade på marken och tog ett steg bakåt. 'Akta', skrek jag till kvinnan, men det var för sent. Tre marade kom bakifrån, rev, slog och bet henne i nacken och halsen. Hon försökte skrika men ut kom bara ett blött gurglande som fick ännu mer blod att rinna ut från bithålen. Jag hoppades att hon skulle hinna dö innan hon blev marad." s. 100
Jag hade några problem med "det villiga upphävandet av misstro" vilket Mr Coleridge tyckte var grundläggande för att vi skulle kunna njuta av. t.ex., teater; att se på en scen och ändå acceptera att det vi ser ligger i Helsingör för länge sedan när Hamlet var prins i Danmark. I denna bok flyger Eli, vår hjältinna, tillsammans med sin moster och ibland några andra runt i en korg buren av flera ballonger. Det är helt ok, jag gillar ballonger. Sent omsider får vi oxå veta att det är varmluftsballonger: "Hon räckte en brinnande pinne till Nåjd, som stoppade den i den lilla ugnen under ballongerna..." s. 177 Hur det går att koppla värmen till flera ballonger samtidigt är något av en gåta. Men de styr oxå ballongerna lite hur de vill: "Hon bara nickade, drog i repen och ändrade något med ballongerna så att vi sänktes och hittade vind i en annan riktning." Det har jag svårt att tro på.
Men det som retade mig mest är problemet med mat och bränsle. De bor långt i norr i ett islandskap. Där finns varken träd eller djur. De bor vid kusten och kan fiska men de eldar tydligen inte med olja, som inuiterna gör, och dessutom bygger de sina hus av trä. På en lång vandring får de äta "rötter". Var kommer de ifrån? Det är ju bara detaljer men de stör mig.
Hade jag läst den här boken när jag gick i mellanstadiet så hade jag antagligen älskat den. Den innehåller klassiska sagoelement men också vuxnare saker som våld och äckel, lagom avvägt för att intressera barn utan att ifrågasätta deras intelligens.
Jag läste den här som en del av ett bokbingo för att kunna kryssa rutan för barn-/ungdomsbok och valde den specifikt för att jag kände till David Renklint från hans battle rap-dagar under artistnamnet Kalle Balik. Jag avslutar därför min recension med 16 rader battle rap, hårt men menat med kärlek och humor så klart, så som genren påbjuder:
Kalle Balik greppar pennan men inte för att spotta David Renklint är en fantastisk rappare men en litterär medelmåtta Battlandets dagar var många år sen, historia Här kommer ett utlåtande om Blixtbarn, promemoria
Jag ska inte glömma bort att det är en bok för barn, det är lätt gjort Och att ge ut så många böcker på kort tid är fett stort Men nivåerna på alstren blir kanske något spridda När man kan klämma ur sig en bok på en eftermiddag
David tycker om att använda ordet Sting, som han från Polisen Men jag kan meddela att det heter Styng, hälsningar Språkpolisen Jag var kanske lite hård nu så förlåt mig om du vill det Jag ville bara ha en ursäkt att skämta till det
Davids prosa är inget direkt att skryta med För utan rim är det inget direkt att flyta med Jag lånade den här på biblioteket så kommunen, tack Nu är det slutläst och jag lägger Blixtbarn i en box, återlämningsfack
Vilken magisk berättelse! Den här boken har allt! David Renklint har byggt upp en fantasifylld värld som målas upp med otroligt detaljerade beskrivningar, så pass att det känns som jag är där. Karaktärerna är mångsidiga, intressanta, originella och spännande. Eli, endast 11 år, är en riktig hjältinna. Hon är modig, envis, nyfiken och stark. En förebild för alla unga läsare som söker sig till böckernas fantastiska värld. Relationen till hennes faster är otroligt fint tecknad och jag gillar även bandet de två skapar till den gamla gumman Nåjd. Älskar att boken är fylld av starka kvinnor!
Boken har tempo och författaren en förmåga att hålla fast läsaren i varenda sida. Den är rå, mörk, stundvis brutal men samtidigt fylld av kamparglöd, kärlek och tron på någonting bättre. Jag sugs in i den här världen och vill inte sluta läsa, längtar efter mer! Det här är med andra ord inte bara en bok för de yngre åldrarna 9-12 utan fungerar alldeles utmärkt för en vuxen. Jag kommer bära med mig den här boken länge och den ska sparas till min dotter.
Hmmm. Början och slutet av boken var riktigt bra, spännande och intressant. Dock tycker jag att det kändes en aning hafsigt i mitten? Dåligt skrivet. Synd med tanke på att berättelsen har stor potential. Hoppas de följande delarna håller måttet!
Det handlar om Eli som bli träffad av blixten. Bägge föräldrarna dör i eldsvådan som följer samt Elis ena hand. Armen, eller stumpen som den genomgående kallas, är varm, glöder ibland. Med en röta som långsamt slingrar sig mot axeln. Vi befinner oss i en isvärld där "söderut" är synonymt med livsfara. Isen har börjar smälta och ur den skrider marorna fram. Vad är de? vad vill de? Vart ska de? Ingen verkar veta. Hur ska Eli klara sig ensam i denna hårda värld och vad är det egentligen som hänt med hennes arm?