Staden myllrade omkring honom. Vattenkuskar, soldater och pigor trängdes med grevinnor, tullsnokar och notarier, solen blänkte i kyrkspiror och sabelfästen. Vart man gick anade man hamnens närvaro med saltlukt, höga master och främmande språk. Skalden Carl Michael Bellman (1740-1795) lämnade sällan Stockholm. Men han var en gudabenådad poet, och i sin märkliga sångsamling Fredmans epistlar skapade han en hel värld. Carina Burman har gjort sig känd som stilsäker biograf. Nu skildrar hon Bellman med utgångspunkt i staden, tiden och de kvinnor och män som omgav honom. Bellman. Biografin är den mest omfattande levnadsteckningen som gjorts över Sveriges genom tiderna kanske störste diktare.
Köpte den för 298 spänn på Öbacka bokhandel i H-sand som kämpar på. En riktig tegelsten och ett kärleksverk från Bonniers! Rikligt illustrerad och Curman skriver fräscht, lärt och underhållande. Nästan som Alf Henrikson eller Olle Holmberg! Nu ska vi lära oss om Bellman! Och Stockholm under 1700talets senare del! Roligaste boken hittills i år!
Omistlig, välskriven och heltäckande biografi. Möjligen kunde det musikaliska ha fått mer utrymme. Jag hade gärna fått veta mer om hur melodierna kom till, men det är en randanmärkning. Boken beskriver en fascinerande livshistoria och ger en spännande inblick i 1700-talets Stockholm.
Efter att ha läst den här biografin om Carl Michael Bellman så känner jag: jag vill aldrig mer komma i kontakt med CMB igen. För att det lilla som fanns i mig som var intresserad av Bellman, det har dött ut pga den här boken.
Den var oerhört tung att ta sig igenom. Inte bara för att den är detaljerad på ett otroligt svårintagligt sätt, utan också för att författaren upprepar sig nästan i varje kapitel och för att det skedde detaljerade analyser av hans verk på nästintill varje sida.
Och visst fanns det en del intressanta saker i boken, t ex hans leverne, hans förhållande till kungen, hans relationer, att han liksom skrev i vers både när han skulle skicka formella brev till typ myndigheter och informella brev till kamrater osv. Det var ju rätt kul egenhet av honom. Och så klart hur han påverkat visförfattare, dikter och musiker, både i sin egen levnadstid men även fortfarande än idag.
Men nä, det här var ingen bok för mig och nu är jag alldeles trött i hjärnan. Det var liksom så mycket att det var svårt att ta åt sig innehållet i boken på ett bra och intresserat sätt.
Det här är en välskriven och välbeforskad bok men den har en brist som inte beror på författaren. Det är att det finns inte så mycket personligt material om Bellman som brev eller dagböcker. Det gör att det är svårt att säga så mycket om vad han själv tyckte, tänkte eller kände om saker. Det som finns är officiella dokument, en och annan anteckning av andra och så naturligtvis hans sånger och poem vid sidan av en levnadsbeskrivning som han skrev på ålderns höst. Att 1700-tals diktning inte är så lätt för en nutidsmänniska att förstå gör inte det hela bättre även om Carina Burman gör sitt bästa för att uttolka den för läsaren. Men den där direkta aha upplevelsen av Bellman uteblir.
Fascinerande om Bellmans liv och Stockholm på slutet av 1700-talet, men för mycket detaljer om hans poesi. Värdefullt sista kapitel som förklarar varför vi idag bryr oss om just Bellman
Boken är bra, men vilken gubbtjuv Bellman var. Konstant dreglande efter vin och kvinnor och diktande om detta. Får se om jag orkar igenom i hela boken. Fantastiska målningar över gamla Stockholm. Nationalskalden är en narr. Får lätta spykänslor över detta människoöde.