Dimman ligger tungt kring Den Nya Fredliga Unionen. Innanför stadens massiva murar jagar de militanta Humanerna ”glasbarn” – odlade, cybernetiska ungdomar med övernaturliga krafter. En kväll kommer Humanerna på besök till 16-åriga Taalia Jonsson och med ens vänds hennes liv upp och ner. Taalias trygga vardag rasar samman och hon blir inblandad i en profetia som kommer att förändra mänskligheten för all framtid. Glasvaggan är en dystopisk science fiction-roman där artificiellt och medmänskligt flyter samman. Det handlar om att förlora sin tro på hur världen är beskaffad, en tro som man haft ända sedan barnsben. Vad ska man då tro på? Kan man lita på andra människor? Kan man ens räkna med sig själv? Hur hittar man sin plats i en värld som svikit en?
[Egentligen 3,5 eller 7 på en 10-gradig skala]. Den här sci-fi dystoping gör sig bäst sträckläst; att snuttifiera ger inte rättvisa åt boken, den måste få upplevas i längre sammanhållna sjok för att komma till sin rätt. Jag är fascinerad av världen, de många nya begreppen och de små men ändå betydelsebärande detaljerna som får min hjärna att gå igång. Den är lite svår att greppa på sina ställen och för mig mig, som gärna vill begripa ALLT, var det en utmaning att helt enkelt låta mig förundras av detta verk och inte haka upp mig på det som jag inte förstår. Så imponerande debut!
En bok helt i min smak! Unika karaktärer, intressant världsbygge och spännande historia. Tillbakablickarna med Ogoun Imole och de i slutet av boken är så snyggt skrivna! En riktigt bra debut, eller bok överlag!
Inte helt övertygad, men ändå läsbar. Personligen hade jag svårt att förstå mig på omgivningen och greppa huvudkaraktärernas personligheter. Boken innehöll dock lite poetiska/lyriska element som tilltalade mig. Jag hade förhoppningar mot slutet i fråga om handlingen men blev besviken.
Glasvaggan är en dystopi om Taalia som brutalt får reda på att hon är en laboratorieskapad klon, ett så kallat glasbarn, och tvingas på flykt. Under sin resa upptäcker hon att världen är mycket större än den disiga och rökiga kontrollstat hon har vuxit upp i men att alla vill ha henne för sina egna syften. För det är den klassiska berättelsen om "den utvalda" i ny dräkt vi får ta del av.
Johansdotter låter oss läsare, genom Taalia, uppleva världen som man skalar en lök. Lager efter lager växer den och även om delar påminner om såväl Collins Hungerspelen som Gluchovskijs Metro-värld är den i sig helt unik.
Taalias resa är från början en flykt från vem hon är som förändras till att försöka ta reda på vad hennes syfte är. För som skapad klon måste hon väl ha ett? Även om det är en spännande berättelse så är den inte enkel. Johansdotter tar ut svängarna och till exempel minnessekvenserna som Taalia får implanterade är imponerande i såväl språkligt utförande som att de smälter in i berättelsen, sitt annorlunda format till trots.
Det är en skoningslöst berättad och välskriven bok för alla som gillar dystopier med en twist.
En mycket speciell bok, och en av de dystraste dystopierna jag någonsin läst, men samtidigt ändå hoppingivande. En berättelse som passar min sinnesstämning just nu. Sista meningen i boken är helt underbar. Bara den är värd att läsa boken. Mer avslöjar jag inte;-) Författarinnan är finlandssvenska och till skillnad mot i Sverige recenseras även SF-böcker i finlandssvenska tidningar, se via länken till Åbo underrättelser https://news.abounderrattelser.fi/bok...
En mycket välskriven och spännande roman. Första hälften av boken var en aning trögläst; det hände mycket och jag hade svårt att hänga med i känslostormarna till den tonåriga huvudkaraktären och hennes vänner. Men efter ett tag blev jag medryckt och plötsligt hade jag läst ut den. Skulle ha velat veta mer om nätverket och signalen, men samtidigt förstår jag att deras diffusa karaktär är nödvändig, och förstärks av att de inte förklaras så mycket. Väldigt annorlunda berättelse, som dels påminner om Divergent-serien och till och med Brave New World, men som framför allt är helt unik i sitt slag. Vackert, målande och intelligent språk. Rekommenderar den till de som gillar dystopier och scifi!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag fick låta den sjunka in lite innan jag skrev något. En helt fantastisk debut av Henna Johansdotter! Jag är svag för dystopier, och att få läsa en finlandssvensk dystopi är ju exceptionellt roligt. Hoppas verkligen det kommer fler böcker om Taalia!
Glasvaggan är en helt superfin science fiction roman som lätt tävlar med Hungerspelen, 1984 och andra populära scifi böcker. Romanen är jätte välskriven och så spännande att jag hade svårt att lägga ner den när jag börjat läsa den. Den väcker också flera moraliska frågor om vad som är en människa och vad som är värdet på människoliv. Jag rekommenderar verkligen. ❤
En mycket bra bok från en debutant. Henna Johansdotter har lyckats skapa en surrealistisk framtidsvärld, där hon placerat flera olika kolonisationer av såväl människor som glasbarn och även andra varelser. Boken har ett bra flyt genomgående, och efter att ha läst boken kände jag mig nästan överväldigad. Det är nästan bara Tolkien som hittills fått mig att förlora mig helt i böcker och glömma tiden, men Henna lyckas med samma trick. I Tolkens värld är det hans fina skildringar av miljö och natur som får mig att tappa fattning om tid och rum, men i denna bok var det mer att jag fick starka känslor av huvudpersonernas upplevda känslor, och även i viss mån miljöerna. Det kändes nästan somom man var med själv.
Boken började nästan romanaktigt, men ganska fort förvandlades den känslan till mer sci-fi och läsaren fick följa med på en lång äventyrsresa. Boken är tidvis väldigt mörk av sig, men samtidigt kände jag mig väldigt komfortabel med den, och boken hade ett stort sug och var svår att lägga ifrån sig. Jag är inte den största "sci-fi" vännen, men denna bok fungerade mycket bra, kanske för att den har ett mycket mänskligt känsloperspektiv.
Vissa säger dystopisk, jag skulle kanske inte välja det ordet, utan snarare tyckte jag boken trots en ganska kall värld spred värme och samtidigt återspeglade meningen av vänskap och tillit. Igenkänningsfaktorn i många situationer av olust och oro bland huvudpersonerna var hög. Och känslomässigt fick jag uppleva allt från spänning och t.o.m. ilska till att nästan få torka tårar. Mycket välskrivet och genomtänkt, då vissa element under läsningen lämnade på ett "wtf" stadium, men samtidigt blev klarare och klarare ju närmare slutet på boken man kom. Och väl i slutet föll alla pusselbitar på plats.
Det här hörde till en av böckerna jag skulle ha läst hela natten igenom, om bara arbetssituationen skulle ha tillåtit mig... Det var alltså svårt att lägga undan den före den var genomläst.
Vid en första anblick är Glasvaggan inte särskilt spännande. Berättelsen inleds på klassiskt manér med en ung människa som tvingas lämna sitt hem under dramatiska former, detta eftersom hon är "speciell" och eftertraktad av mystiska anledningar. Men redan efter några kapitel börjar jag se förbi den nötta premissen, och upptäcker bokens verkliga drivkraft.
Med sitt målande, finessrika och stundtals poetiska och experimentella uttryck lyckas Henna Johansdotter fästa helt ny tyngd vid annars välbekanta händelseförlopp. Hela berättelsen utspelas ur huvudrollen Taalias perspektiv, och genom henne får vi känna glädje, sorg, panik, utsatthet, förtvivlan, hoppfullhet, attraktion och allt däremellan. Taalia betraktar sin omvärld genom för mig obekanta ögon, och jag upphör aldrig fascineras över hur hon upplever miljöerna och människorna runtom sig.
Glasvaggan är ett klassiskt exempel på när utförandet vida överglänser förutsättningarna, och högst rekommenderad läsning för dig som helt enkelt uppskattar ruggigt välskrivna och känslomässigt engagerande berättelser. Och det gör vi väl alla, eller hur?
Action, spänning, genomtänkt värld, plot twists och intressanta personer. Om att finna och ta plats i en hård värld.
Författaren skriver inte läsaren på näsan, man får ryckas med, upptäcka, reflektera och känna. Karaktärerna är flerbottnade, få om någon är svart-vitt och enkel. Man känner att varje person har ett liv, en bakgrund och ett djup. Ibland upptäcker läsaren det samtidigt som huvudpersonen, ibland före huvudpersonen.
Ja, huvudpersonen Taalia! Boken är skriven i jag-form och det är en av bokens styrkor. Vi upptäcker och ser världen genom Taalias ord och blick. Det är uppfriskande och spännande att märka hur Taalia växer, mognar och får bredare perspektiv på särskilt sina vänner. En bra påminnelse om att vi själva ser verkligheten och våra medmänniskor med våra egna "glasögon".
Ibland kryddar författaren texten med lyriska fraser och betraktelser, jag föll fullständigt för dem.
Det är en väldigt välskriven bok, som är svår att sluta läsa när man väl börjar. Det har vävts in så mycket känsla och realism i karaktärerna att de känns verkliga.
Dystopin är närvarande så man känner ångest/stressen som karaktärerna går igenom som ett resultat som påtaglig och lätt sorglig ibland. Mycket vacker i både skrivspråk och narrativ - och så värd att läsa!
Fantastisk dystopi! Dyster och eländig, men med ett hopp som alltid glimtar i utkanten. Välskildrade karaktärer och vackra miljöbeskrivningar väcker starka känslor i en. Bästa science-fiction och dystopin jag läst på länge! :D
I don't know. There was potential. Unfortunately everyone was untrustworthy and everything about everything was unclear for the first 4/5 of the book. And understandably, that's how the main character felt, but she was so demonstrably frustrating that I did not care.
Her decisionmaking especially at the end was idiotic, directly lead to the death of many people and downfall of potentially civilizations and that's not an exaggeration.
I would have been fine with the way it went had she not been the direct cause of it by not being able to keep her mouth shut when she had been explicitly made aware that it would be a bad idea to let information about the "Sender's" location get out.
And there's something hypocritical (or however one might describe it) in that she'll keep her last memories of Seva Meria to herself and 'treasure them forever' and 'not trade them for anything in the world' when she could've had more moments with her if she had just kept her mouth shut about the Sender's location to Emeril. I would like to imagine that it's at least naïve hopefullness that made her reveal it rather than some ableist idea that people who don't speak (either by choice or not) couldn't communicate in other ways.
There was also so many similes in the first half constructed using "as" it started to become distracting. Jumped to random pages:
(Sid. 103) "Folk skriker och skingras som för en haj på en badstrand"
"De första skotten viner över folksamlingen som böjer sig som gräs för vinden"
(Literally the next page 104) "Han sicksackar som en blixt mellan pelarna"
"Vi fumlar oss igenom den springande folkmassan som man simmar i ett stormigt hav"
"Signalen fångar mig, det känns som om jag sjunker genom vatten"
This entire review has been hidden because of spoilers.
Absolutely amazing book to dive into at any time to escape the world around. Works great to read and understand the book's happenings even for me who isn't familiar with the genre from before! The book has given me much inspiration and depth for reading science fiction dystopies in the future, even tho this will remain as one of a kind. Not only did the book inspire me for reading, but it also gave me a great insight in writing, and maybe someday become a writer myself. The book's deeper meaning has also played a central role in finding it interesting, and there has been something in the story that is somehow connecting to me in a specific way, since the story itself as well as Taalia as a character are placed near my heart. Thank you!
Så fantastiskt det är att läsa en berättelse som är utav den värld jag så gärna vill falla ner i, ut i nya världar med spännande karaktärer, men att författaren är från ens egen nejd! Heja Henna! Så coolt. Glasvaggan har så mycket av det jag älskar med böcker. Henna har skapat en värld som är fylld av oväntade äventyr och öden som förändrar liv, känslan av att vara utvald bland alla och att axla ansvar i osäkra tider men också vänskapen som föds genom allt. Så spännande att följa Taalias resa genom det hon möter för det görs på ett väldigt nyanserat sätt som verkligen drar in en från början. Henna målar tydliga bilder av allt som händer på varje sida och jag har inga problem att kunna föreställa mig den här berättelsen på filmduk. Mera, skriv mera! Vi väntar :)
Det här är den första bok jag läst på väldigt länge, som inte varit terapi- eller studierelaterad, så det tog ett bra tag för mig att komma igenom den. Det finns massor med nivåer som jag gillar skarpt i Glasvaggan, men också mycket som jag inte kommer överens med. Plus för världen, inre dialoger och de filmatiska beskrivningarna, minus för svårförstådda intriger och beskrivningar/ordval som inte verkade följa fysikens regler. Allt det negativa kan för all del ha att göra med min läsovana just nu :)
Jag ser fram emot att få läsa mer av författare Johansdotter, och inser att jag nog vill läsa om den här nån gång.
Fantastiskt Henna! Jag som inte läser science fiction har precis slukat Glasvaggan! Så fantastiskt skrivet och så spännande! Och med en nypa Mad Max-känsla. Så nu undrar jag om vi får läsa mera om Taalia och om Glasvaggan blir film?
Glasvaggan är Henna Johansdotters debutroman. Men tyvärr föll den mig inte alls i smaken. Tyckte den var seg och långsam, med en massa berättande beskrivningar. Huvudpersonen Taalia var självisk och ansvarslös. Jag skulle ha velat läsa från någon annans personperspektiv för att få en annan helheltsbild av berättelsen. Skulle även velat se mera av glasbarnens övernaturliga krafter.
Taalia är sexton år och har levt i tron att hon är som alla andra, men snart visar det sig att hon är ett glasbarn - konstgjord, en av de utsatta. Hon slår följe med tre andra unga, också glasbarn, och tillsammans ger de sig av för att ta sina liv tillbaka.
Väldigt mycket händer i den här boken, och en del av det är svårt att greppa. Inte bara de rent sci-fi-betonade miljöerna och teknikerna som jag är ovan vid, utan också ungdomarna själva. Jag har svårt att få ett större grepp om någon av karaktärerna, inte ens huvudpersonen känns helgjuten. Ibland är hon tillbakadragen och tyst, ibland impulsiv. Ibland verkar hon ha känslor för Nen, sen faller hon för en av killarna. I början är hennes förhållande till pappan positivt och starkt, för att mot slutet verka göra en helomvändning (det blev aldrig riktigt klart för mig). Visst är människor också i verkligheten mångfacetterade, men här blir det ändå stundvis ganska förvirrande och tar bort fokus från berättelsen.
Många nya karaktärer introduceras också, vilket väl hör genren till, men det känns ibland som att man hade kunnat förena vissa karaktärer till en och samma. Det var, återigen, svårt att komma någon nära och se dem som mer än utfyllnad.
Världsbygget var intressant, och likaså inblickarna i Taalias barndom. Hade gärna läst mer om det, och om hur Nya Fredliga Unionen skapades, om kriget som gjorde att Humanerna tog makten.
Update after completing the book: Still a masterpiece. It has been such a long time since I finished a book, and even longer since I read one in Swedish. So incredibly easy to read and disappear into. I have really missed the way books used to make the world around me disappear for a little while. Thanks to this one I finally found that peace again and I can't wait for the sequel.
Before finishing the book: An absolutely marvelous book. I haven't read in years, yet I have swallowed 2/3rds of the book in just as many evenings. The text flows so well and is super easy to read.
It's been a while since I have cried and yelled at a book. As an adult, I understand that communication could have solved most of the issues the characters face. Yet like the teenagers they are they handle everything as well as they can, and it's beautiful. They act just like young adults would, and it makes me feel at home in their struggles. I'm sure more than a few of us would have done the same.
One of the best YA novels I have ever read, and I will be keeping an eye out for any future books from Henna as well. Can't wait for more.