Linnéa har alltid gått sin egen väg. På dagarna jobbar hon för en välgörenhetsorganisation och på kvällarna Tinderdejtar hon killar i tjugoårsåldern. Killar som är lika rädda för att binda sig som hon själv är, trots att hon passerat trettio. Jacob är affärsjurist på en av Sveriges mest prestigefyllda byråer, och har siktet fast inställt på att bli delägare innan han fyller fyrtio. Stressen över jobbet är lika hög som den över att kollegornas skrivbord fylls av familjefoton medan hans eget gapar tomt.
Jacob och Linnéa träffas på ett bröllop som ingen av dem egentligen vill gå på. Trots deras uppenbara olikheter får de en överraskande het natt tillsammans. Båda återvänder hem med inställningen att de aldrig kommer att ses igen. Men några veckor senare upptäcker Linnéa att hon är gravid.
De bestämmer sig för att flytta ihop på prov, för att ta reda på om de vill bli föräldrar tillsammans. Men deras vitt skilda bakgrunder, vänner och familjer kommer inte att göra ett svårt beslut enklare. Det blir början på en sommar fylld av kulturkrockar, outtalade drömmar och känslor ingen av dem väntat sig.
Idag skulle jag varit på releasefest för den här, och i helgen skulle jag snackat bok med @joschreiber under ett författarsamtal i bokhandel. Vi vet ju alla hur det gick med sådana planer. Men skit i det, för boken är här och den går ju att både köpa och läsa trots allt. Jacob och Linnea träffas på ett bröllop och det ena leder till det andra, de hamnar i säng, skiljs åt och förväntar sig inte att höras igen - de var lite väl olika: han överklass från Lidingö, hon arbetarklass från Öland. Men. Så råkar Linnea bli gravid den där natten och nu är hon inte helt säker på om hon ska behålla barnet eller inte. Linnea och Jacob bestämmer sig för att ge sig själva en chans och se om de trots sina olikheter skulle kunna funka ihop som par. Om jag gillar det här? Ja! Som vanligt skriver Schreiber om moderna människor runt 35 som lever som moderna människor gör. Karaktärerna är inte stöpta i samma gamla formar och man känner igen sig i referenserna. Ibland tycker jag att feelgood oftast handlar om småorter och gamla hus som renoveras men det slipper man här! Ja det är lite ytligt emellanåt med märken, Östermalmshall (inga ålar var i alla fall köpta), påkostade bröllop, resor och sånt där men förutom att det är kul och samtid vägs det upp av allvarligare ämnen som abortfrågan. Men det är ju också feelgood när den är som bäst: lättsamt med svärta. Och vad är egentligen ett lyckligt slut?
Först: den här var rolig och lättläst och underhållande. Och det är ju meningen, så poäng för det. Huvudpersonerna har en kemi och en hel del gulligheter tillsammans. Sexet innehåller ett generiskt bröstvårtenyp (ska fan börja räkna sexscener där det där snurrandet och nypandet av en bröstvårta ej förekommer) men är annars bra och ickepinsamt beskrivet.
Men: det är en del luckor i berättelsen som mest känns slarviga.
Och i slutet blir det en massa drama som mest känns tröttsamt. Som läsare vet man det mesta (eller har förstått om man är normalbegåvad) ch väntar på att det ska uppdagas, så det är ingen överraskning, bara explosioner och kränkthet och två personer som inte lyckas kommunicera.
Slutligen: det är ju en underhållningsroman, så det är nog att begära för mycket, men jag tycker att boken tar lite väl lätt på infertilitet och aborter. Det är inte bara att beställa en bebis för någon, än mindre när man är 33 eller för den delen 36. Det betyder ju inte att alla som är 30+, någonsin vill ha barn och råkar bli gravida måste behålla det, men det kanske kan få vara en aspekt som inte bara viftas bort?
Wow vilken bok. Det här är min första bok av Johanna Schreiber, men det lär inte bli den sista. Jag totalslukade verkligen den här, den är feel-good när det är som bäst. Jag tycker att karaktärerna i boken är väldigt bra uppbyggda. Jag fick verkligen upp en bra bild av hur både Linnea och Jacob är som personer och de känns verklighetstrogna. Det var kul att få följa med på deras jobb under bokens gång. Ens jobb är ju ändå en stor del av ens vardag i verkliga livet och jag tycker att det speglades bra i boken med. Gillar även hur konflikter i jobbet tydligt påverkar både Linnea och Jacob på ett personligt plan. Den stora konflikten som byggdes upp mellan Jacob och Linnea kändes ibland lite jobbig att läsa om. Mycket hade kunnat lösas om de bara pratade med varandra, samtidigt som den visar hur jobbigt det kan vara att öppna upp sig för någon annan om de svåraste delarna i sitt liv. Detta gav ändå boken mer djup utan att bli för tung vilket jag uppskattar i en feel-good som denna.
Jag gillade både Linnea och Jacob som personer, och boken har oftast bra driv. Jag gillade det judiska inslaget men förstod inte grejen med omnämnandet av diverse olika varumärken. De fick mig att börja undra om det rör sig om någon form av produktplacering. Flytets baksida är att det känns som om saker och ting löser sig lite för smidigt efter lite för traditionella utmaningar på vägen. (Jag är också förvånad över att ett så stort och – enligt mitt antagande – resursstarkt förlag som Norstedts släpper igenom en bok med så här mycket onödiga korrekturfel.)
Behövde en rolig feelgood efter ”Säg inget om Lydia” och ja, feeling good efter att ha läst ut denna.
En bra och lättläst underhållningsroman. Två främlingar som lär och känn varandra och sig själva, innan de behöver ta det livsviktiga beslutet om att behålla barnet efter deras one night stand. För de båda vill ju ha barn.
Kärleksrelationen mellan Jacob och Linnea är gullig, irriterande men ändå trovärdig. Deras relation och sätt att hantera livspusslet får mig att tänka på Molly Sandéns låtar i senaste albumet haha.
Gillar att författaren lyfter allvaret i abortfrågan, ger boken ett djup.
Jag har skrattat, känt sorg och lycka i en älskvärd röra.
En härlig och medryckande feelgood som funkar perfekt som ljudbok – men skulle gärna också läsa den i fysiskt format. Johanna Schreiber övertygade mig med "Det bästa som har hänt mig", men jag gillar den här ännu mer och längtar redan efter nästa bok!
Vilken oerhörd bladvändare, fastän i ljudboksformat. Jag hade svårt att sluta lyssna, så det var en bok precis i min smak.
Jacob och Linnéa träffas på ett bröllop och tillbringar en het natt tillsammans. Båda tänker att det var ett one-night-stand och att de nog aldrig kommer att träffas igen, men så upptäcker Linnéa att hon blivit gravid. Hon tar kontakt med Jacob och de bestämmer sig för att flytta ihop på prov för att undersöka om de kan komma nog bra överens för att sätta ett barn till världen tillsammans. Det är två oerhört olika personer och liv som plötsligt ska samsas och försöka ta ett svårt beslut, vilket inte underlättas av att det kommer känslor i vägen.
Det är ett lagom stort persongalleri och jag tycker verkligen om både Jacob och Linnéa som personer och fastnar för dem båda. De känns trovärdiga och jag uppskattar verkligen hur Schreibers karaktärer känns egna och inte stöpta i den form som många andra är. Många av problemen de möter längs vägen hade kunnat lösas genom kommunikation, och det gör ont i hjärtat av att lyssna på hur de tänker, ofta likadant, på var sitt håll, men har svårt att mötas och tala om det för den andra. Och det är ju då feelgood är som bäst, när den visar på vardagliga och lättigenkända problem och hur karaktärerna arbetar sig igenom det. Kommunikation är nog svårt mellan två personer som känt varandra länge, tänk då två som nyss träffats och som ska försöka göra det för att komma fram till livsavgörande beslut.
Jag tycker om slutet, det är modigt, öppet och ärligt och jag tycker även om epilogen från tre år senare. Det gör att det lyckliga slut man förväntar sig när det kommer till feelgood känns mer lovande och förhoppningsfullt, än om boken slutat vid slutet av de där tolv veckorna.
1. För att den här typen av fin, välskriven feel good-roman som i och för sig får mig att känna men inte att grubbla är precis vad jag behöver just nu.
2. För att det är så sällan man får en aldrig så liten inblick i det judiska livet. Det som inte är ortodoxt, utan traditionellt. Jag uppskattade det extremt mycket.
3. För att jag känner igen mig som räven bland hermelinerna. När jag var dryga 20 var jag tillsammans med en Danderydskille. Johanna har fångat den där genuina omtänksamheten som han och hans vänner kunde ha uppblandad med samma skitdryga överlägsenhet som får dem att säga ”Maria är vänsterradikal!” på familjesammankomsten. Någon slags skräckblandad fascination? Vet inte, men jag skrattade högt av igenkänningen.
4. För att jag känner igen mig som nyskild 28-åring med barnlängtan. Det träffar nära hjärtat och gör stundtals en smula ont.
5. För att jag känner mig träffad som morsan bland singelkompisar, den där blandningen av nostalgi och nyfikenhet man känner av att leva genom andra singelvänner. Vi swipear också åt vår singelvän. 🙈
6. För att jag blir lite kär i Jacob.
7. För att jag tycker att det är en mänsklig berättelse, och jag gillar berättelser om människor.
8. För att jag grinade en smula när jag läste slutet. Och jag tycker att det är ett modigt slut.
9. För att det är komiskt att Linnea hänger på samma ställen som jag gjorde en gång i tiden.
10. Det kan väl sammanfattas med: Johanna är väldigt pricksäker. Det får mig att skratta högt, hämta skämskudden och bli förbannad i olika omgångar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den här boken var som Nutella. Det gick inte att sluta läsa. Man plöjde snabbt igenom den. Fick påminna mig flera gånger att det "bara" var en bok. Blev både irriterad på karaktärerna och tyckte synd om dem. En annorlunda läsupplevelse med ett bra flyt och svår att släppa.
Riktigt mysig feel-good bok som jag hade svårt att sluta läsa. Helt plötsligt hade två timmar gått och halva lägenheten var städad. Karaktärerna är realistiska och växer på en, och jag mer än en gång skrek ut av förtvivlan när saker inte gick som jag ville.
Šitos knygos, kiek žiūrėjau, net angliškai nėra, bet pakomentuot vis tiek norisi! Kodėl? Šiaip jau būtų labai niekuo neišsiskiriantis meilės romanas, kuris bando. Na, bando būt bišk aukščiau, negu visi kiti myliunoriunegaliu (kaip sekasi? reikėtų paklaust visų ten esančių klišių :')) Bet kas įdomu šioje knygoje, taii kad chebrantai susitikę apturi NUOSTABŲ (nu kaip kitaip) vienos meilės nuotykį ir viskas baigiasi nėštumu, nors gi!!! neturėjo!!! (surprise surprise). Kas čia įdomaus? Tai, kad jie susitinka abu antrą kartą gyvenime gydytojos kabinete ir visi kartu nusprendžia, kad kol turi laiko iki kol galima darytis abortą, jie pasižiūrės – pasilikt vaiką ar ne:) Vat, taip visą knygą tas sąmoningai pasirenkamas abortas tvyro ore. Iki pat galo. Labai paprastai, kaip žmogaus pasirinkimas, kuris neturėtų būti veikiamas kitų žmonių experiencų sunkiai pastojant ir pan., jokių jau „ką Dievas davė, tą davė!“ Kažkaip įdomu, kaip sektųsi tokiai idėjai mūsų lietuviškam kontekste... smalsu tiesiog. Nes ir pačiai norėjos bišk pajudgint tą paną... nu kaip šitaip... LAISVAI? Be jokio savęs kalimo prie kryžiaus?
3 žvaigždutės, kaip savo žanro knygai, nelyginant su kitais.
Denne var virkelig sød, men slutningen var simpelthen alt for kort. Det føltes som om, forfatteren havde besluttet sig for at nå et bestemt sidetal, og da hun var tæt på, gik det så op for hende, hun jo også skulle nå at slutte historien. Den kom i hvert fald til at virke alt for forhastet.
En perfekt lättlyssnad bok när tråkiga vardagssysslor behöver utföras. Den handlar om två personer som möts i ett så kallat one-night-stand och plötsligt får överraskningen att ett barn är på väg. De bestämmer sig för att försöka lära känna varandra innan de bestämmer hur de ska hantera situationen. För båda vill ju egentligen ha barn.
Här är det lite kulturkrockar, jobbångest, mentala spärrar, grupptrycks-känsla och två personer som lär känna varandra - och sig själva - mer och mer. Det är en bra bok, lättläst med ett djup som får dig att vilja fortsätta berättelsen. En somrig bok. En bok som du kan läsa i hängmattan med ett glas saft och ett fat med jordgubbar.
Så er min anmeldelse af “Tolv uger med dig” også til at finde inde på bloggen, bare følg linket her for at finde den. 👉🏼 https://benedictesbogblog.blogspot.co...
“Da jeg begyndte på bogen her blev jeg sådan set ret hurtigt fanget af handlingen, hvor vores to hovedpersoner derimod faktisk bare irriterede mig grænseløst. “
“Jeg kunne dog rigtig godt lide den måde de påvirkede hinanden på, jeg elskede at se hvordan de hver især udfordrede hinanden, og på den måde styrkede hinanden. De er to modsætninger af hinanden, men de passede faktisk bare super godt sammen. “
“Handlingen var virkelig interessant. Jeg sad virkelig spændt på at se hvordan de ville håndtere den her graviditet, om de ville beholde barnet, eller få en abort. De kendte jo ikke hinanden, de var egentlig bare to fremmede der havde tilbragt en enkelt nat sammen. “
Hvis det her ikke er opskriften på en god romantisk feel-good roman, så ved jeg ikke hvad der er? Historien starter uskyldigt og ukompliceret, men det bliver hurtigt vendt 180 grader. For hvad der blot skulle være en engangsfornøjelse bliver til en mere alvorlig og eventuelt livsændrende handling(for ja, slutningen får du altså ikke ud af mig - den må du selv læse dig til - og læse den, det bør du).
De to hovedpersoner, Jacob og Linnea, er begge i 30'erne og har derfor også mange års bagage med sig hver især. Bagage som de begge gerne lige vil finde det rigtige tidspunkt til at kaste på bordet - men findes der et rigtigt tidspunkt? Og kommer det tidspunkt inden fortiden indhenter dem stille og roligt? Men bagagen er én af de nok få ting, udover en fantastisk humor, som de har tilfælles. Er det nok til, at de kan starte en familie sammen- for man siger da, at modsætninger mødes? Én ting er sikkert; De giver det et skud!
Jeg er glad. Jeg er glad, fordi jeg netop har læst en sød, humoristisk, realistisk, romantisk og god roman. Jeg er glad fordi, det ikke var en af de romantiske romaner, hvor prinsen på den hvide hest kommer ridende, men faktisk indeholder mange meget realistiske elementer. Jeg slugte bogen på få timer og det har jeg altså ikke fortrudt.
Opsætningen i bogen er overskuelig og letlæselig, hvor hvert kapitel er situationen set ud fra henholdsvis Linnea og Jacob. Der er jo to sider(faktisk tre) af hver historie. Det giver historien et godt flow og skaber også en smule spænding i forhold til, hvad de forskellige parter nu tænker og føler om en given situation. Jeg har ikke læst noget fra Johanna før, men har hendes roman "Det bedste som er hændt mig" klar på natbordet. Jeg er nemlig nysgerrig på, hvad dén bog kan med relationer og kærlighed.
Johanna er uddannet journalist og det springer ud igennem linjerne, at menneskelig relationer, kærlighed, parforhold, søsterskab og girl power står hende meget kært.
Hvis du er til en pageturner inden for romantikkens verden, så er "Tolv uger med dig" lige noget for dig!
Tusind tak til @palatiumbooks og @joschreiber for anmeldereksemplaret!
“Tolv uger med dig” er en bog for sig. Det er én med en stærk og inspirerende hovedperson og det er en bog fyldt med følelser og humor.
“Linnea har altid gjort tingene på sin egen måde. Om dagen arbejder hun for en velgørenhedsorganisation, og om aftenen går hun på tinderdates med fyre i 20-årsalderen, selvom hun er over 30. Men hun har opdaget, at de unge mænd er præcis lige så bange for at binde sig, som hun selv er. Jacob er erhversjurist i et af Sveriges mest prestigefyldte advokatfirmaer, og han er fast besluttet på at blive partner, inden han fylder 40. Jacob stresser lige så meget over sin karriere, som over at kollegernes skriveborde bugner af familiebilleder, mens hans eget står gabende tomt. Jacob og Linnea mødes til et bryllup, som ingen af dem rigtig har lyst til at deltage i. På trods af deres åbenbare forskelligheder får de en overraskende hed nat sammen. Vel hjemme i Stockholm igen er de begge af den overbevisning, at de aldrig skal ses igen. Men nogle uger senere opdager Linnea, at hun er gravid. De bestemmer sig for at flytte sammen på prøve for at finde ud af, om de har lyst til at blive forældre sammen. Men deres vidt forskellige baggrunde, venner og familier kommer ikke til at gøre beslutningen nemmere. Det bliver begyndelsen på en sommer fyldt med kultursammenstød, forsømte drømme og følelser, som ingen af dem havde ventet.”
Plottet og selve historien er rigtig god og kan noget helt særligt. Det er en genkendelig historie på mange måder men er samtidig unik.
Sproget er genialt! Det er letlæseligt og forståeligt og så er det samtidig krydret med en masse følelser og med humor.
“Tolv uger med dig” stiller en masse spørgsmål der er både svære, men også enormt vigtige og interessante. Bogen her sætter mange tanker i gang.
Tolv veckor med dig är en välskriven, fin och väl tecknad feelgoodberättelse. Jag får erkänna att jag var lite skeptisk till att temat abort och ovilja att ha barn skulle passa för en feelgood, men Johanna Schreiber lyckas verkligen ro det i land helt och hållet. Framförallt så handlar det om karaktärerna, hur de växer under berättelsens gång, men också att hon utnyttjar allvaret och svärtan i temat som kontrast till det fina. Precis som det ska vara i bra feelgood. Jag är inte helt förtjust i slutet, men lämnar ändå boken med en bra och mysig känsla.
Karaktärsteckningarna i Tolv veckor med dig är mycket bra. Jacob och Linnéa är visserligen attraherade av varandra från början, men när de kastas in i allvaret sker det snabbare än vad de tänkt. Märkligt nog så växer det fram en kemi mellan dem, som skildras bra och trovärdigt. Jag är förtjust i hur bikaraktärerna förändras ju mer man som läsare får lära känna dem, exempelvis Jacobs vän Philip. Genom sitt förhållande ser de sina respektive vänner i nytt sken, precis som det kan vara i verkligheten.
I sina karaktärsbeskrivningar så utmanar Johanna Schreiber schablonerna vad gäller hur en kvinna eller man ”ska” vara. Det lyckas hon mer utan att det blir fånigt eller övertydligt, även om jag som läsare lägger märke till det. Karaktärerna är långt ifrån mig och mina vänner i stil och miljö, men de är intressanta att läsa om.
Tolv veckor med dig var en trevlig överraskning, och jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av Johanna Schreiber
Omdöme: Fin feelgood med ett annorlunda tema Betyg: 4
Ett tag känner jag att "fasen, räcker det att skriva såhär för att bli publicerad så borde jag ha gett ut mina gymnasietexter". Det är platta karaktärer som inte beter sig som riktiga människor, men så befinner de sig inte heller i riktiga situationer. Sen vet jag inte om det faktiskt blir bättre, eller om jag grips av handlingen? För det är lättare att läsa efter ett tag, även om den fortsätter vara ojämn bitvis. Jag gillar ändå miljöerna vi rör oss i, stämningarna.
Men jag kan inte komma fram till om det är med flit som författaren kollrar bort läsaren med hurdana vännerna/kollegorna/kusinerna ska vara - för Jakob eller Linnéa har en uppfattning som jag inte alls stämmer med det jag får läsa, och det gör det väldigt förvirrande att förstå hur t.ex. Simon eller Phillip är. Är det meningen att vi ska gilla Jakob fastän han låter vännernas sexism bara rinna förbi? Många av överklasspersonerna är överdrivet osympatiska, och chef-Sophia är stereotypt vidrig bortom alla realistiska gränser, det blir för mycket. Ingen på en sån här organisation skulle gå med på att benämnas som "välgörenhet", det är en rättighetsorganisation eller NGO och de verkar inom idéburen eller ideell sektor. Och varför har alla en handfull kusiner som de umgås med istället för syskon?
Men fine, fine - jag har faktiskt tänkt på boken sen den tog slut och saknat den värld som byggdes upp.
Jakob og Linnea mødes ved et bryllup, begge får for meget at drikke og ender i seng sammen, fire uger senere finder Linnea ud af at hun er gravid og tager kontakt til Jakob. Begge er over 30, men ved ikke om de er klar til at få et barn, derfor beslutter de at flytte sammen for at bruge de næste tolv uger sammen, og derved finde den endelig beslutning for om de vil beholde barnet.
Begge har noget med i bagagen, de ikke deler med den anden. Og da de hver i sær finder ud af hvad de gemme for dem den anden, kommer tanker ”kender de hinanden godt nok til at få et barn sammen?” Hvad beslutningen ender med finder du i Tolv uger med dig.
Bogen er skrevet i et letlæseligt sprog, med venskaber, kærlighed, kultur og religion på kryds og tværs. Jeg sender denne bog af sted med tre ud af fem ❤️❤️❤️. Efter jeg blev færdig med bogen, sad jeg med en følelse af at der manglede noget, som om der var noget der ikke var helt afklaret.
Det är något speciellt med böcker som får en att le, skratta och bli irriterad på samma gång. Tolv veckor med dig är en romance med härliga karaktärer och väl gestaltade miljöer. Men det är också en romance med överdrivna problem, klyschiga scener och smått irriterande småbråk.
Jag har dubbla känslor kring denna bok. Jag känner mig nöjd efter att jag läst ut den, speciellt på grund av de älskvärda karaktärerna. Men det känns också som att något saknas i handlingen.
Jag störde mig på de klyschiga problemen karaktärerna stötte på (varför missuppfattar alltid karaktärer småsaker i romanceböcker?) och jag kände mig tillslut trött på de återkommande ”jag har något viktigt att berätta, men det är inte rätt tillfälle”-scenerna.
Men bortsett från de något dåligt kommunicerande karaktärerna skulle jag absolut påstå att detta är en bra romance, speciellt om man tycker om snabblästa och lättsamma feelgoodberättelser med mysiga kärleksscener och härliga miljöer.
2.5/5. Jag behövde läsa en lättsam romancebok efter ”Jackie”. Och oj vad jag fick romantik! Göteborgs-Posten skrev att boken är ett träffande tidsdokument och jag kan inte annat än hålla med. Boken känns så 2020-nischad att man nästan blir irriterad på detaljerna som för tankarna till ett medelklassliv i Stockholm (jag tänker på Linneas Acneklänning, frukosten på Petit France och Landetreferenserna). Det är dessa detaljer som både gör boken bra och lite irriterande - de är för många!! Annars är kärlekshistorien mellan Jacob och Linnéa både gullig och trovärdig, om än något förutsägbar. En perfekt mellanbok som gav mig många leenden och var precis vad jag behövde.