En handbok i hur man räddar sitt barn från utseendehets och kroppsförakt. Med hjälp av egna erfarenheter från uppväxten praktiserar Kajjan Andersson kroppspositivt föräldraskap. Ett tjockt barn blev en ätstörd ungdom som efter många år av ätstörningar, självskadebeteende och kroppshat landade i en kroppsaktivists accepterande kropp. I dag är Kajjan Andersson vuxen. Men vad var det som gick fel där på vägen? Och vilka är de livsviktiga frågor vi måste prata om för att våra barn ska slippa möta samma kroppsförakt som så många av oss gjorde? Kajjan Andersson tar oss med på turerna mellan skolsköterskans undersökningsrum, familjens matbord och barnets ensamma stunder framför spegeln.
Alltså ja. Jag kanske har ett för litet barn och är kanske för ”insatt” men boken skulle kunna sammanfattas på en A4 tycker jag, plus författarens egna upplevelser då. Servera hälsosam mat och rör på er, prata inte illa om folks kroppar, sök hjälp om ungen är ätstörd. No shit? Vet inte, hade gärna fått någon aha-upplevelse eller lärt mig något av boken. Men för många verkar det ju ha varit upplysande hur en ska bete sig. Bra för dem att boken ändå finns då.
Jaa-a. Var börjar man efter en läsupplevelse som denna. Lyssnade på Kajjans lugna stämma och upplevde sorg från min egen barndom, glädje över hur långt jag kommit och kämparglöd för att alla barn runt mig inte ska behöva uppleva samma sak. En så viktig bok. Verkligen. Jag vet inte hur jag ska övertyga dig, men ta mig på orden, speciellt om du är eller planerar att bli förälder. Läs den!
Tänkvärd, tankeväckande, stundvis hjärtskärande och innehåller delar jag kommer återvända till många gånger. Så tacksam att jag snubblade över denna bok. Rekommenderas varmt!
Jag började för ganska länge sen men var tvungen att sluta för att det var för tungt. Jag var inte redo, hade inte kraft att ta till mig innehållet. Eller möta det jag egentligen vet, vilket utseendefixerat samhälle som ska möta och fostra mitt barn. Jag tycker om att den är så konkret, att Kajjan skriver "gör såhär till exempel" efter långa teoretiska scenarion. För det är förlamande att möta rädslorna över den verklighet ens barn finns i. Och det gör ont att få upp ögonen av ens egen del i maskineriet. Men nyttigt. Jag kommer läsa igen, för det här är kunskap jag tror vi måste hamra in.
This entire review has been hidden because of spoilers.
”Ingen människa på denna jord har hatat sig själv hälsosam”.
Bra konkreta råd till föräldrar och alla som har med barn att göra. Lite repetativ ibland men bitvis slagkraftiga repliker. Hade önskat att alla referensartiklarna var samlade längst bak!
I ”Livsviktigt -handbok i kroppspositivt föräldraskap” varvar journalisten Karin ”Kajjan” Andersson skickligt personliga erfarenheter och reflektioner med fakta från en rad olika studier kopplade till vår tids utseendefixering och psykisk ohälsa i form av ätstörningar. Ännu en föräldrahandbok kanske du tänker men mig veterligen är detta den enda i sitt slag. En ögonöppnare kring hur vi vuxna pratar om våra kroppar inför barnen och vad det gör med deras självbild. Rekommenderas varmt till alla vuxna, både de som växte upp med minimjölk och de som skonades. Till alla som jobbar med barn, har egna barn eller barnbarn och som därmed behöver förstå hur viktigt det är att vi fokuserar på rörelseglädje och erbjuder nyttig mat men aldrig någonsin pratar vikt med barn eller inför barn.
Nja. Författarinnans politiska hemvist lyste igenom. Man ska inte säga elaka saker om individer. Förutom Trump. Va? En del självklara budskap kring hälsa & välmående men utifrån ett ätstört/problemperspektiv (med sådant som patriarkat som fond) och jag, som inte har eller har haft problem, kände mig alienerad.
En väldigt värdefull bok som jag tar med mig mycket ifrån! Hjärtat gör ont när man läser alla hemska historier från skolsyster, skolidrotten eller kommentarer från familj och skolkamrater. Och tyvärr så känner man ju igen sig i många av dom. Boken satte ord på många scenarion som jag ska ha i åtanke i mitt framtida föräldraskap.
Tyvärr var det några delar av boken som jag uppskattade mindre. Detta ska vara en bok om kroppspositivt föräldrarskap, att inte diskriminera någon som avviker från idealet. Trots detta så påstår hon att det är fullt berättigat att peka finger mot Trump, och därmed förolämpa sådär halva (?) befolkningen som inte är vänsterställda. Kändes väldigt oproffsigt i en bok som inte ens bör handla om politik. Författaren nämner även icke cis kropp som en kategori icke normativ barnkropp, vilket känns fruktansvärt olämpligt.
I övrigt så är detta en bok jag verkligen skulle rekommendera alla föräldrar eller människor som är runt barn att läsa, just utifrån hur stort det här problemet faktiskt är!
Detta är en av de viktigaste böckerna jag läst i hela mitt liv. Och kunskapen jag sugit åt mig kommer inte bara gynna mig själv utan även min dotter och andra människor jag har omkring mig.
Kajjan är klockren på att driva igenom sina argument, förklaringar och poänger. Det går liksom inte att inte förstå eller missuppfatta. Hon slänger fram svart på vitt vad smalhetsen gör med människors liv. Och till vilket pris!
Igenkänningen, ångesten, tankarna och beteenden är så påtagliga. Det är en tung bok att läsa men det måste göras, för det kommer rädda liv. Den här boken borde vara obligatorisk läsning för typ alla. Både för deras egen skull och för människorna omkring dem. Vi MÅSTE förändra detta ätstörda samhälle NU.
Den här boken var mer självbiografi än handbok. Kändes lite utlämnande att hon skrivit så mycket om egna barnen. Fanns en del inkonsekvenser också i förståelsen av barnsjukvården och det egna synsättet. Med tanke på bokens anspråk hade varit bra med en mer djupgående diskussion av olika kroppssyner för att definiera kroppspositivt föräldraskap tydligare, skulle blivit mer slagkraftigt istf fokus på författarens upplevelser.
Kajjan Andersson likt många andra kroppspositivister gör inlägg på inlägg i debatten för att ändra normen och synen kring kroppar. Livsviktigt – En handbok i kroppspositivt föräldraskap är en bok som fyller ett viktigt hålrum i debatten. Fler tankar på bloggen: http://zidselbokochfilmtips.blogspot....
Alla vuxna som har kontakt med barn på ett eller annat sätt MÅSTE läsa denna bok. Även de som inte har kontakt med barn har mycket att vinna på att läsa denna bok.
Vi lever i ett ätstört samhälle. Vi måste alla se till att bryta detta. För allas skull.
Boken presenterar inga nyheter, men det är väldigt bra att bli påmind om hur vuxnas ord påverkar barn och hur viktigt det är att vi verkligen tänker på vad vi säger och hur vi säger det. En lättläst bok som alla föräldrar borde läsa, och därtill borde även många inom sjukvården läsa den.
Geezes christ. This book was NOT easy to listen to. It really really wasn't.
Why? Not because it was a bad book. It was fucking brilliant!!! And everyone should listen to it. No, it was because I recognized myself in so much, and how much damage that has done to how I look at my body. During my entire life, from when I was very very little. My earliest memories. I mean... And I didn't even connect it to that!
And it makes me terrified to how we might influence kiddo... Gladly, as I was listening, I came to the conclusion we do a lot right already. Weight and look has never been something important here. We don't talk about it. A body is a body is a body. What I've learned I need to do more is to talk about the ideal of beauty in sociaty to. What she sees in her Disney-movies and other cartoons. In fairy tales. And in news-papers and magazines. That's the next step. Not easy, but it will be done.
I hope I can save my kiddo from any form of eating disorder, be it any kind at all!
An important book! EVERYONE should read it! (If you know swedish...)
Somewhat repetitive, but an awesome book about body positivity as a parent. Sadly only in Swedish at this point, but symmetry in reviewing language is important.
Viktigt ämne, kanske speciellt för föräldrar. Prosan innehåller oerhört mycket upprepning och kan med fördel ögnas igenom. Temat är i princip enbart om övervikt och författarens personliga trauman, för egen del gick jag in med förhoppning om att bli lite klokare kring och förebygga min ortorexi hos mina barn men där stod inget att finna.