Mimina har lärt sig att se och höra sådant som vi andra så sällan upptäcker. Därför vet hon en hel del om den märkliga blå färgen. Och om Ondskan som vill ha tag i den. Ondskan är Noke, en grå skugga på en stor häst som jagar fram i spåren efter färgen. När Mimina hamnar hos vissångaren och hör historien om hans blå stuga får hon plötsligt bråttom att fly. För Noke kommer allt närmare och färgen måste räddas.
Merit Müller har skrivit en trolsk bok för både ungdomar och vuxna. Hon inte bara skriver utan målar också och hon har själv illustrerat Mimina.
"vågorna dansade omkring i ett brandgult sken och såg ut som eldsflammor. mimina satt på en klippa vid havet och pratade med kvällssolen."
så inleds "mimina" som har en enkel handling med djupa teman: mimina och hennes vän vissångaren adrian ger sig iväg genom skog och stenlandskap med "det goda tinget", en blå färg som sprider glädje och ljusa tankar. men tillvaron hotas av noke på sin häst – han vill till varje pris få tag i färgburken och omvandla tinget till ont. mimina och adrians mål är måla nokes hus blått för att omvända hans mörka sinne till ljust igen, som det en gång var.
språket är enkelt, men det finns små små detaljer som får boken att skimra, som att solen gnistrar i miminas ögon "som hade färg av jordens alla träd". boken innehåller så mycket naturromantik; träden, stormen, solen, den oerhörda sommarvärmen, vattnet, regnet, vildmarken. ljuvligt! färgen blå återkommer genom hela boken: blå är den goda färgen, adrians stuga är blå och mimina har en blå blus.
"mimina" är en sällsam liten juvel till bok med sina knappa 113 sidor. jag läste och älskade den som barn och tycker lika mycket om den som vuxen.