What do you think?
Rate this book
Änglaskuggor
Om överklassynglingen som flyr känslokylan i föräldrahemmet för ett liv bland de mest utstötta. På ett levande, slangfyllt språk berättar förf. från subkulturer på samhällsbotten med egna regler och egen moralkodex.
Unknown Binding
Published January 1, 1969
1 person is currently reading
4 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
April 8, 2021
Titta på mig! Jag har sublimerat min truecrime-mani till att läsa en kultig gammel bögbok!
Ronnie Busk positionerar sig som en svensk Genet med bokens motto (citat från Rosenmiraklet) och bokens ämne: fängelsets förhärligande. Men ja, de är väl annars rätt olika. Se Busks stildrag ATT ANVÄNDA PLÖTSLIGA VERSALER!
Jag har bara läst en snutt av Rosenmiraklet, men upplever Genets stil mer som en camp fängelse-ambience. Änglaskuggor är i jämförelse långt mer intrigdriven – en uppriktigt spännande bok. Flykt, knivslagsmål, och hamartia i form av huvudpersonens självuppoffring. Också slutet är tillfredsställande – romanen avslutas med försvarsadvokatens plädering (?) om ett monstruöst, hämndhungrigt rättssystem och kriminaliseringen av homosexualitet. Det blir som en sensmoral från en utomstående till berättelsen, som i ett mycket äldre litterärt verk. (Jag har dock bara Gåsmors sagor som jämförelse.)
Det är så tjockt med gammal slang att man får påminna sig om att man faktiskt läser en svensk roman och inte en tidig Bukowski-översättning. Det är mycket sex också. Men mest (eller bäst) laddade är nog inte sexskildringarna, utan gore-partierna.
Texten är bitvis pekoral, men metaforiken har nåt på gång. Romanen har ett groteskt, makabert och associativt bildspråk: ur munnen hänger en "tarm av blod och slem". En arm hänger från bädden som en kuk. Och om man inte nöjer sig med mina parafraser – citatet som följer kommer som en instucken association under en sexscen i en villa som pojkarna brutit sig in i.
"Någon skrev till mig i ett brev och talade om himmelsk hänförelse. Är himlen porös likt uppvispad grädde med kladdiga jordgubbar som syrligt smälter på tungan, så är hänförelsen gudomligt smaklig, fruktsam och kärleken rikt prydd av purpurmantlar fläckade av spermer, som vita garntussar på en mjuk madrass ovanför ärten. En sommardag beskriver jag som en tjärad brygga med en tioårig gosse med metspö som sitter på kanten och dinglar med benen ovan vattenytan; håret blekt av soleldens glöd, och huden bränd av Guds strålar; blåögd med mörka markerande [sic!] ögonbryn. Vid hans sida står en maskburk. En kärleksakt återger jag som fina, rena lemmar kringlande i en jättetulpan, med vickande kukar utan metkrokar, dinglande armar ovan fulländelsens dal, strålad av Guds ögon och doftande av liljans frö. Vid sidan av de älskande ligger kläderna slängda som krälande maskar i mörkret." (126)
Ronnie Busk positionerar sig som en svensk Genet med bokens motto (citat från Rosenmiraklet) och bokens ämne: fängelsets förhärligande. Men ja, de är väl annars rätt olika. Se Busks stildrag ATT ANVÄNDA PLÖTSLIGA VERSALER!
Jag har bara läst en snutt av Rosenmiraklet, men upplever Genets stil mer som en camp fängelse-ambience. Änglaskuggor är i jämförelse långt mer intrigdriven – en uppriktigt spännande bok. Flykt, knivslagsmål, och hamartia i form av huvudpersonens självuppoffring. Också slutet är tillfredsställande – romanen avslutas med försvarsadvokatens plädering (?) om ett monstruöst, hämndhungrigt rättssystem och kriminaliseringen av homosexualitet. Det blir som en sensmoral från en utomstående till berättelsen, som i ett mycket äldre litterärt verk. (Jag har dock bara Gåsmors sagor som jämförelse.)
Det är så tjockt med gammal slang att man får påminna sig om att man faktiskt läser en svensk roman och inte en tidig Bukowski-översättning. Det är mycket sex också. Men mest (eller bäst) laddade är nog inte sexskildringarna, utan gore-partierna.
Texten är bitvis pekoral, men metaforiken har nåt på gång. Romanen har ett groteskt, makabert och associativt bildspråk: ur munnen hänger en "tarm av blod och slem". En arm hänger från bädden som en kuk. Och om man inte nöjer sig med mina parafraser – citatet som följer kommer som en instucken association under en sexscen i en villa som pojkarna brutit sig in i.
"Någon skrev till mig i ett brev och talade om himmelsk hänförelse. Är himlen porös likt uppvispad grädde med kladdiga jordgubbar som syrligt smälter på tungan, så är hänförelsen gudomligt smaklig, fruktsam och kärleken rikt prydd av purpurmantlar fläckade av spermer, som vita garntussar på en mjuk madrass ovanför ärten. En sommardag beskriver jag som en tjärad brygga med en tioårig gosse med metspö som sitter på kanten och dinglar med benen ovan vattenytan; håret blekt av soleldens glöd, och huden bränd av Guds strålar; blåögd med mörka markerande [sic!] ögonbryn. Vid hans sida står en maskburk. En kärleksakt återger jag som fina, rena lemmar kringlande i en jättetulpan, med vickande kukar utan metkrokar, dinglande armar ovan fulländelsens dal, strålad av Guds ögon och doftande av liljans frö. Vid sidan av de älskande ligger kläderna slängda som krälande maskar i mörkret." (126)
Displaying 1 of 1 review