Ett gäng karlar i jaktlaget tröttnar på att ingen lyssnar, speciellt inte beslutsfattarna. Langsjön är invaderad av tusentals måsar som smutsar ner och förstör. Människorna var först kring sjön och de är värda mer än detta. Åtminstone en del av jaktlaget inser ju att det finns saker man kan göra trots att fåglarna är fridlysta. Inger är gift med Christer som går emot sina kamrater, han är jaktlagets trotjänare och stöttepelare. Inger är djupt olycklig, det blev aldrig som det var tänkt i deras lilla familj. Han är som fatigubbi vid klockstapeln, brukar hon tänka. Lika tom i blicken, lika träaktigt innanmäte. Ulrika Hansson debuterar med Jaktlaget, en roman om en österbottnisk by och dess människor, den är dråplig och sorglig och lite spännande också. Sådär som livet ofta är. Som tur är finns det driftigt folk, de som vägrar se sig själva som offer någon längre tid.
En roman om glesbygdsbor som tar lagen i egna händer – men för mig är relationerna det intressantaste i boken. Har följt med romanens tillkomst på nära håll, men det här var första gången jag läste den slutgiltiga versionen.
En debut med övertygande karaktärer, intressant tematik och trovärdiga psykologiska skildringar. Småler igenkännande åt dialekten, mentaliteten och uttrycken. Fin bok!
Gillade den här mycket. Om hur livet på en liten ort alltid levs i närheten av andra – som kanske inte alltid är av samma åsikt som man själv. Jättefin debut!
En bok som handlar om en invasion av skrattmåsar och en deprimerad kvinna som int vågar lämna sin man. Nej ursäkta, det här är inte en bok. Ett mästerverk är vad det är. Jag tycker det bevisar lite att vilket ämne som helst kan vara gripande om rätt person skrivit om det. Älskar att läsa om Bengt i Terjärv som närmar sig pensionsålder. Hur ängslig han är, hur uppmärksam han är på sin omgivning. Hur bra han kan kommunicera sina känslor och vilket underbart äktenskap han har. Empatin och kärleken man ibland glömmer att vissa gubbar på landet också har.
Ganska bra novel om människan mot naturen. En man med flera från jaktlaget bestämmer sig för att ta saken i egna händer och skjuta bort en brutalt stor måskoloni som kommer till sjön varje sommar. I flera år har människorna runt sjön lidit av oljud, lukt och fågelskit, samtidigt som myndigheterna och kommunen inte gett tillstånd för jakt eller finansiering för mudring. Istället väljer man att ta lagen i egna händer, kosta vad det kosta vill.
Samtidigt följer vi en äldre kvinna som går en kurs i tacksamhet, är påväg att separarera från sin man och som funderar på hur livet blivit som det blev för henne och hennes vuxna son. Överlag helt bra bok i sin helhet, fast jag inte direkt förstod hur kvinnans berättelse hängde ihop med resten av jaktlaget. Men i övrigt många bra teman om civil olydnad, centralisering mot lokalbestämmande, saknad och ånger. Fint också med stark igenkänningsgrad med byn som är baserad på Terjärv.
Jag hade väntat mig en roman med deckarstuk, men själva problemet med måsinvasionen och hur jaktlaget tar saken i egna händer blev inte det centrala för mig som läsare här. I stället fascineras jag av hur trovärdigt och lyhört Hansson skriver fram en österbottnisk by, sättet att umgås och de sociala koderna. I centrum står det olyckliga äktenskapet mellan Inger och Christer, hur hon vill gå, men valt att stanna för sonens skull, och hur ödet senare spelar henne i händerna. Jag känner starkt med Johan, den av fadern hunsade sonen, som ändå stark går sin egen väg. Relationerna och dialogerna är romanens styrka, precis som de träffsäkra detaljerna.
En bok med trovärdiga miljö och karaktärsskildringar som faktiskt också är riktigt spännande. Författaren håller en hela tiden i sitt grepp, och man vill läsa vidare och se hur det går. En del dialekt förekommer, men endast som små glimtar och kommer inte att störa läsningen för den som inte österbottnisk dialekt. Förövrigt är boken befriande fri från den typen av klischeér som ofta blir fallet när man ska skildra "Norrland" i Sverige. Människorna i Jaktlaget är helgjutna och som jag skrev, trovärdiga.
En helt intressant historia men inget som fastnade hos mig tyvärr. Vissa formuleringar angående Österbotten och österbottningar tyckte jag ändå var väldigt träffsäkra. Det österbottniska beskrivs överlag väldigt bra, både karaktärerna, livsödena, miljön och attityderna.
Oh yes va bra bok! Hög igenkänning eftersom jag spenderat en hel del tid i de områden där boken utspelar sig. Älskade att jag kunde relatera, älskade de små glimterna av dialekten.
Mycket fin debut som är rejält och stadigt lokalt förankrad men full av allmänmänskliga detaljer och modiga sanningar, speciellt när det kommer till karaktären Inger. Slår ett slag för glesbygden och kan läsas som ett inlägg i den pågående vargdebatten.