Suzanne Eriks är respekterad domare i tingsrätten. Men hon är också psykopat. Suzanne skipar dödlig rättvisa mot en kvinna som förskingrat miljoner från en organisation som hjälper svältande barn i världen. Hennes vän Jessica är präst, en trasig själ som dämpar sin ångest med mat och alkohol. När mannen som en gång kränkte och utnyttjade henne utnämns till professor och hyllas, bestämmer sig Jessica för att hämnas. Väninnorna börjar misstänka varandra och snart avslöjas sanningar över ett middagsbord, vilket blir början på ett skrämmande samarbete. Suzanne och Jessica bestämmer sig för att tillsammans städa upp bland onda människor som världen inte behöver.
Domaren är första delen i en serie där vi får följa Suzanne och hennes väninna Jessica då de skipar rättvisa efter lagar de själva skapar.
Det här var ingenting för mig. Vilket var synd för det här var en av få deckare som jag faktiskt velat läsa. Jag menar på framsidan ser det typ ut som att hon håller i en stake som Buffy och lagboken ligger i massa blod eftersom den gjort ett så jävligt dåligt jobb att skydda kvinnor att huvudpersonen var tvungen att ta saker i egna händer. Men tyvärr föll det mig inte alls i smaken, vilket var synd för jag tror att själva idén hade kunnat bli bra om det bara inte var så jävla... dåligt.
1. Vad är det för sammanhängande handling? Det är bara två väninnor som mördar män på varsitt håll för att de blivit utsatt för mer eller mindre hemska saker. Det känns som att inget sitter ihop??? 2. Det är så mycket dåligt skrivet sex att det finns inte. Fanfiction kanske har skämt bort mig men alltså seriöst. Så. Mycket. Dåliga. Sexscener. Det är som att det försöker vara 50 shades (som jag inte läst men jag antar att ordet lem inte används, jag hoppas i alla fall det) 3. Det är som att den försöker vara Girl Power men det blir inte alls så? Det känns bara konstigt. 4. Jag. Hatar. Båda. Huvudkaraktärerna. Dom är ju skrivna för att vara hemska men jag pallar inte. Jag får exakt 0 känslor för dom och jag hoppas nästan att det ska gå åt helvete boken igenom.
Jag har aldrit skrivit en recension här innan men känner mig tvungen att göra det nu för att hindra er andra från att läsa denna fruktansvärt dåliga bok som inte ens är värd en stjärna.
Den är platt, den är skriven på ett taffligt, omoget och rent ut sagt orealistiskt sätt. Huvuskaraktärerna är fruktansvärda, känner noll sympati. Känner inget annat än irritation. Och snälla. Sexscenerna. Vad ska den här boken ens föreställa? Känns som om att författaren har x antal sexfantasier som han måste få ur sig och det blev denna bok. Den är sexistisk, bitvis rasistisk och bara rent ut sagt fruktansvärt dålig.
Ja.. alltså jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är en kvinnlig variant på Silfverbielke & de är väl rätt underhållande att män som gör kvinnor illa får smaka sin egen medicin men.. nåt skaver med den här boken... får nog smälta den några dgr innan jag skriver nåt utförligare.
Läst många negativa recensioner om denna bok. Jag tycker den var helt ok. Och bra mycket snällare än Silfverbielke-böckerna. Men Dags böcker är råa. De handlar ju liksom om psykopater... Om du inte gillar den typen av böcker så skulle jag inte läsa den. Vi andra kan njuta och hoppas att vi aldrig någonsin behöver träffa någon som Suzanne Eriks.
Suzanne Eriks är en riktigt obehaglig karaktär och en verklig psykopat. Det börjar med att hon dödar sin egen syster redan som barn... (Ingen spoiler, det avslöjas i början av boken.) Hon behandlar sin man och son riktigt illa (dottern verkar vara den enda som kan locka fram någon form av känsla) och hon saknar varje uns av empati och samvete.
Det är visserligen fascinerande att läsa om Suzanne, men jag gillar henne inte alls. Händelseförloppet i boken blir nästan surrealistiskt. Jag har inget emot att läsa om människor som hämnas, men jag hade föredragit om offren fått smaka på sin egen medicin istället för det de utsätts för. Sedan har jag nog aldrig läst en bok där det dricks så mycket alkohol! Kommer knappast att läsa vidare i serien då innehållet inte riktigt faller mig i smaken.
Inget litterärt mästerverk och definitivt orealistisk och överdriven. MEN perfekt underhållning att sätta på i lurarna när man vill ha något enkelt och fångande. Kommer nog lyssna på nästa bok också.
Efter 47% av ljudboken säger jag adios. Herregud så endimensionella karaktärer. Boken har ingen handling! Två på riktigt störda kvinnokarikatyrer ligger med snubbar och mördar (oftast) snubbar. Och så lite prästfetishism och 7 ton sexism på det. Nej tack.
Nog sämsta boken jag läst, trodde inte han var så dålig ! Inte en grundläggande uppbyggnad kring huvudpersonerna, så att man kunde få någon form av sympati för dem. Kommer aldrig mer att läsa något från honom mer ! Skulle vara - betyg på den istället.
Såg fram emot att läsa denna. Känns dock som en tolkning av Silfverbielke, men denna gång en kvinnlig psykopat. Öhrlund är skicklig författare och har ett speciellt sätt att skriva på, tyvärr är storyn lite tunn och förutsägbar. "Tvisten" på slutet kändes också väntad.
Kiinnostavasta lähtökohdasta huolematta lässähti, päähenkilöiden ajatusmaailmaa selitetty liikaa auki, lukijalle ei jää mitään arvailun varaa. Dexter psykopaattina toimii paremmin.
Dag Öhrlund verkar gilla att skriva om psykopater. I vart fall Suzanne kallas i boken för psykopat, och han har ju tidigare skrivit om Silfverbielke, en man som var mer än stereotypen av en psykopat. Som läsare känner jag inte mer än sporadisk sympati för dessa kvinnor. Visst, de personer de utsätter för sitt agerande har begått hemska, i vissa fall vidriga, handlingar, men de straffar dem lite väl hårt. Pedofilen som raggar på nätet är väl den enda jag tycker verkligen förtjänade det han fick. Som vanligt en rätt välskriven bok men utan samma genuina känsla som i serien om Ewert Truut, i den finns det en stor portion kärlek till karaktärerna som saknas här. Men det kanske ändrar sig i kommande böcker?
Snabbplöjd vilket gjorde att jag tog mig igenom boken. Den sista delen är bättre än de inledande två men… boken är inte läsvärd. Synd, eftersom handlingen verkade spännande. Mest störande: För mkt sexscener, som att det vore livets viktigaste. Och den som gillar sexscener lär inte heller bli nöjd eftersom författaren skriver känslokallt och rappt utan större detaljrikedom. Huvudpersonerna, särskilt domaren, är personer där man längtar efter misslyckanden. Författaren kan få cred för detta. Men eftersom omslaget berättar om en serie ser man inte riktigt hur det ska hända.
Storyn är en himla bra idé för en bok men tyvärr faller den helt platt från första sidan…
- Jag känner ingenting för någon av karaktärerna. - All spänning går förlorad eftersom morden går helt enligt plan. - Det finns ingen dynamik i berättelsen utan det är samma sak genom alla sidor och tempot varken sänks eller höjs.
Om du är van vid att läsa liknande böcker så är det här absolut ingenting för dig.
En attraktiv idé och boken var lättläst och spännande. Men de två huvudpersonerna tycks tappa alla spärrar nästan omedelbart efter att de begått sina första mord, och föga förvånande är karaktärsbeskrivningarna ytliga och handlingen fokuserad enbart på action. Trots detta kommer jag nu att läsa del två i serien.
Njah, lättläst dvs ingen litterär höjdpunkt. Blir inga djupa karaktärer, morden sker lite väl 'lättvindigt'. Inte trovärdigt ens för en psykopat. Gillar inte heller en manlig författares skildring av kvinnlig (förmodad) sexualitet.
Man får följa två väninnor en präst o en domare. Och dom rensar upp i världen på dåliga människor. Män dom utnyttjar batn, kvinnor och folk som behandlar dom illa. Dom har olika smarta lösningar på sina problem. Väldigt blodigt o aj känner man ibland. Men läsvärd blir att läsa bok 2.
Jag tyckte att den här boken var jättebra, kunde inte sluta läsa den!
En ovanlig handling. Jag har inte läst något liknande förut, vilket gjorde att boken blev spännande. Jag reflekterade mycket kring karaktärernas val och beteenden, och faktiskt deras dubbelmoral. Jag kunde nästan känna mig lite småirriterad kring vissa saker de genomförde.
En kvinnlig Silferbielke!! Hurra och jag älskar denna nya serie om Suzanne Eriks som till vardags jobbar som domare. Hon städar upp bland smutsen...Gillar ni Silfverbielke lär ni älsak denna.