"Tidigt om försommaren, på ett försenat tåg på väg mot huvudstaden och ett nytt liv - allt börjar där. Och som om hon redan har en föraning om att någonting är på väg att ske registrerar hon alla i vagnen. Någonting i luften, hon vet ännu inte vad men om det sker kommer hon sannolikt att vara det mest uppmärksamma vittnet efteråt."
Anne Swärds nya roman handlar om en ung kvinna på väg mot Stockholm och livet. Det är den varma sommaren 1988, ingenting har ännu hänt. Mannen hon sedan möter är bortom vad hon kan föreställa sig. "Jackie" är en roman om kärlek, besatthet och överlevnad.
Anne Swärd is a Swedish writer born in 1969. She made her debut as a novelist in 2003 with Polarsommar (Arctic Summer), which earned her an August Prize nomination.
Since 2019 she is a member of the Swedish Academy on chair 13.
Jag måste skumma genom vissa tunga partier i boken, för att jag inte orkar. Man vet redan från början att någonting inte stämmer - och bara väntar. Språket är vackert mitt i all bedrövelse, det behövs för att man ska ta sig igenom den. Boken var bra, välskriven och enormt eländig. Svår att komma in i, men slutet var jag tvungen att läsa i ett svep för att inte lägga ner den och aldrig orka ta upp den igen.
En viktig bok. Obeskrivligt plågsam och vidrig, men viktig.
Ung kärlek mellan två konstnärstyper. Det börjar vackert men giftet letar sig in. Sakta rör de sig mot en destruktiv tillvaro: han förövare, hon medberoende. En klassisk relationsroman. Jag har hört berättelsen förut, men jag kommer nära. Tar med mig känslan in i sömnen och vaknar och tänker på boken. Det är alltid fint.
Fy fan. Oerhört bra bok. Den tog lite tid att komma igång men precis när jag började känna att det var dags för en utveckling, då kom den. Och den var rejäl.
Författaren har varit enormt skicklig i att skildra Jackie och "hans" relation. Hur den börjar någorlunda lovande samtidigt som känslan av att något är fel ständigt är där. Till slut tar känslan över, allting är fel. Men det går inte att sluta läsa.
Hemsk bok och stundtals jobbig läsning om besatthet, att förlora sin frihet och tappa kontrollen.
1. TACK ELINA❤️❤️❤️❤️❤️❤️ slänger årets bästa läsupplevelser på mig som hon aldrig gjort annat, du är BÄST!
2. Otroligt mörk berättelse om en ung kvinna som tappar fotfästet efter att ha träffat en manipulativ och våldsam man. Upplevde att jag liksom SÖGS in i boken precis som Jackie sögs in i relationen som skaver redan från början, precis som det skaver i läsningen om honom väldigt tidigt och långsamt eskalerar det. Så jävla briljant skriven på ett sätt som liksom speglade det som hände Jackie, jag blev sakta invaggad i mörkret tills jag plötsligt insåg att satan nu är det försent för henne att ta sig ifrån honom. Blev dock inte helklok på kapitlen ur hans perspektiv pga så djävulskt vidrig och osympatisk på alla sätt så man kom honom aldrig nära (vilket väl har en poäng i sig), även om det både var fruktansvärt och intressant att läsa berättelsen från den sidan också. Stark fyra och vill bara läsa mermermer av Swärd!
Bit som berörde mig väldigt starkt:
”Till slut blir allting brandfarligt, varje samtalsämne, varje blick, till och med skratten. Särskilt de. Hon lär sig svälja dem men det hjälper inte för ett uteblivet vid fel tillfälle kan också bli fel. Inser plötsligt att hon nästan slutat skratta. Har alltid tänkt på sig själv som en allvarlig människa med nära till garv, överlevnadsgarvet, den svarta humorn - till och med det är nu borta. Han har tagit det ur henne. Hur blir man sådan? En som när han kliver in i ett rum och någon annan skrattar alltid verkar övertygad om att det är åt honom? Hur uppstår det glappet i en människa? Imorgon lämnar hon honom. Men imorgon kommer aldrig.”
This entire review has been hidden because of spoilers.
Anne Swärdin esikoinen Kesällä kerran jäi mieleeni synkkänä ja lohduttomana, ja Jackien takakannen perusteella luvassa oli samantyylistä tunnelmaa. Parikymppinen "Jackie" on lähtenyt pienestä kotikaupungistaan Tukholmaan ja junan pysähtyessä ja pimetessä keskelle ei mitään hän sananmukaisesti törmää mieheen, jonka ääni kiehtoo.
Kohtaamisesta kehkeytyy suhde, jonka kehittymistä seurataan parin vuoden ajan. Swärd on taitava luomaan tunnelmaa, ja jokin pahaenteinen häälyy kepeimpienkin päivien yllä. "Jackie" yrittää saada otetta elämästään ja etsii oikeaa työpaikkaa ja opiskelumahdollisuuksia. Pikku hiljaa käy selväksi, että mies tekee kuitenkin kaikkensa, jotta "Jackien" elämänpiiri kapenee kapenemistaan. Ja vaikka lukijana jossain vaiheessa ymmärsin, mitä on tulossa, ensimmäinen lyönti yllätti silti.
Swärd on rakentanut teoksen niin, että siinä vuorottelevat "Jackien" ja miehen kertomat jaksot. Mies jäi silti etäiseksi, vaikka hänen menneisyydestään kerrottiin paljon. Teoksen intensiteetti myös katoaa ja kerronta leviää ensimmäisen lyönnin jälkeen, ja lopun epilogi tuntuu liian isolta hypyltä. Olisin mielelläni lukenut yhtä intensiivisen tekstin "Jackien" kasvamisesta Anneksi, itsekseen.
Riipaiseva aloitus tälle vuodelle. Jackie on kertomus parisuhdeväkivallasta ja se mikä teki tästä niin surullisen, on se, että Jackieitä on niin monia ympäri maailmaa. Kaikessa eleettömyydessään vaikuttava tarina. Koko ajan tiesi mitä kohti tarina on menossa, mutta kuitenkin toivoo, että Jackie ymmärtäisi lähteä ennen kuin on liian myöhäistä.
Redan från början vet man att något inte står rätt till. ”När något verkar för bra för att vara sant så är det oftast det också”. Obehaget växer sig starkare ju längre man läser. Det som började som något vackert urartar och till sist finns bara mörker, manipulation och hopplöshet kvar. Var det ens kärlek från början och i så fall, när övergick det till något annat. Vill inte ens tänka på hur många det finns där ute som känner igen det här som sin berättelse. En gripande, viktig roman som gjorde mig arg, ledsen och berörd.
Åh herregud. Har läst Jackie med hjärtat i halsgropen. En fruktansvärd berättelse om manipulation, våld och kärlek, effektfullt framskriven genom skiftande berättare och ett omsorgsfullt språk. Lägger ifrån mig boken med känslan av att nyss ha sett en skräckfilm.
tänkt på denna mkt när jag inte läst den = bra betyg!! jättetung och hemsk men väldigt läsvärd. förklarar våld i nära relation bra. men som sagt, tung. jättetung
Intensiivinen kuvaus myrkyllisestä parisuhteesta. Kirjan ensimmäinen kolmannes piti otteessaan tosi vahvasti, mutta loppu oli vähän raskassoutuista luettavaa.
Tajunnanräjäyttävä. Piinaava. Upea. Aivan liian tosi, aivan liian todellinen. Tätä oli vaikea jättää käsistään. Paitsi niiksi hetkiksi kun piti tasata hengitystään, piti kerätä rohkeutta jatkaakseen lukemista.
Jackie on kertomus pakkomielteestä, nuoruudesta, selviytymisestä. Niin ja kai rakkaudestakin.
On vuosi 1988, Soulin olympialaiset ovat kohta. Jackie on maalaispikkukaupungin tyttö, juuri koulusta valmistunut istuu junassa. Jackie on matkalla Tukholmaan, uuteen elämään, suurkaupungin mahdollisuuksiin, kirkkaaseen tulevaisuuteen. Tyttö on antanut itselleen nimen, tuon, presidentin rouvan nimen, jota " ympäröi keveyden ja röyhkeyden tuulahdus."Jackie haluaa olla aikuinen, itsenäinen, vapaa. Mutta jo heti matkalla vapauteen, tyttö vankeutuu vaikkei hän sitä vielä tiedä, sillä Jackie tapaa junassa miehen, itseään kymmenen vuotta vanhemman, tytölle aivan liian vanhan ja siksikin kiihottavan, kiinnostavan. Jackie jää miehen koukkuun. Tyttö jää miehen asuntoon yöksi miehen Siperiaksi kutsumassa kaupunginosassa.
Mies (koko teoksen ajan nimetön) katoaa, tulee ja menee ja Jackiessä syntyy kaipuu, ihastus, rakastuminenkin. Tyttö etsii miestä kaduilta, miehen autoa kadunvarsilta. Lopulta mies kesän jälkeen taas ilmestyy. Jokin on silloin jo toisin ja onnenpilkahdusten yllä leijuu musta pilvi.
Kesän ajan Jackie on jakanut kesän sanomalehtiä, herännyt keskiyöllä työhön, elänyt eri ajassa kuin muut. Tyttö on piirtänyt kurssillaan, tutkaillut kynällään alastomia vartaloita. Roikkunut yksinäisenä kaduilla, tutkaillut kaupunkia, tuntematonta, kuin itseään. Kuin valmistautunut kohti miehen tapaamista. Ja kun he sitten tapaavat, kesä on ohi, etsikkoaika on ohi. Tytön kaipaus on liian suurta ja hän on jo unohtanut varovaisuuden eivätkä ystävien varoittavat sanat tavoita tyttöä.
Mies tulee takaisin ja tuo tytölle lahjaksi kirjan, Marguerite Durasin Rakastajan. Seuraavalla kerralla miehellä on jo pino mukanaan: Rakkautta koleran aikaan, Anna Karenina, Olemisen sietämätön keveys, Villipalmut, Tohtori Živago, Vakava leikki, Lady Chatterleyn rakastaja, Morsiuskruunu, Vuosisadan rakkaustarina, Humiseva harju. Traagisia rakkaustarinoita.
Kaiken yllä häilyy uhka (kuin Helmi Kekkosen Liv!-teoksessa, mutta koska väkivaltaa - intensiivisemmin - mutta voimakkaammin, uhkaavammin, kouriintuntuvammin) ja sitten, kuin salamanisku, mies lyö. Tapaus ei unohdu, mutta se painetaan kaiken hellyyden alle, rakkauden alle, kiihkeyden, seksin.
"Jackie alkaa nähdä miehen uusin silmin vaikkei haluaisikaan. Miehen tyynen pinnan alla on jotain muuta, jääkylmä meri, joka ei ole kuohuva vaan synkkä. Kesken hyväilyjen mies voi näköjään odottamatta tai ainakin varoituksetta kohottaa pistintään kuin keihäsrausku, joka on piiloutunut syvälle hiekkaan. Mies piiloutuu tyyneytensä taakse, ja se on hyvä piilopaikka. Jackie on toistaiseksi mukautunut hänen käytökseensä ja mukautuu ehkä vieläkin. Ei hänellä ole ollut oikein mitään millä vastustaa miehen tyyntä, pakottavaa voimaa."
Mies vahtaa vaikkei Jackie sitä ymmärrä, ei huomaa ja ei aikaakaan Jackie on vankilassa, ilman ulospääsyä, ilman avainta. Loukussa, jonka rajat määrittää mies, nyrkein, jos hän niin haluaa. Ja nyrkiniskuja riittää.
"Hän ohjailee asioita kevyellä kädellä, viettelytaidoilla ja nopealla puuttumisella milloin mihinkin. Ja hän on loputtoman kärsivällinen. Kunnes kärsivällisyys sitten loppuu yhtäkkiä ja varoituksetta."
Tyttö ei lähde ei pakene, ei edes silloin kun huomaa odottavansa lasta. Lähdön seuraukset olisivat mahdottomat, jääminen olisi mahdotonta. Pelastuksen toisi vain kuolema.
"Ullakkoasunnon ulkopuolella on vuoroin valoisaa, vuoroin pimeää, viimein Jackie tuskin enää muistaa ulkopuolista maailmaa. Ero todellisten tapahtumien ja miehen näkemyksen välillä käy yhä jyrkemmäksi ja sitä on aina vain vaikeampi käsittää. Tuntuu kuin mikä tahansa voisi saada roihun syttymään nanosekunnissa. Juuret kytevät kaiken aikaa maan alla, tuli ei enää koskaan sammu kokonaan. Se palaa näkymättömissä. Kerran. Kahdesti. Viisi kertaa. Missä kulkee raja? Rajaa ei ole. On vain tilanteita, jotka saavat Jackien myöhemmin ajattelemaan, että raja olisi pitänyt vetää juuri sinä tiettynä iltana, sinä tiettynä hetkenä, kun ero rakkauden ja kidnappauksen välillä hämärtyi. Juuri silloin kun mies katsoi häntä, tai juuri silloin kun esti lähtemästä, Jackien olisi pitänyt vetää raja." Tämä meni heittämällä yhdeksi suosikkikirjoista ikinä. Vihasin aihetta, tuota aivan liian tunnistettavaa, tuttua (ja huomaan, tälläkin hetkellä kovin trendikästä ). Vihasin miestä, säälin ja rakastin tuota nuorta tyttöä, joka jäi, tyttöä, jolle annettiin oikea nimi viimeisellä mahdollisella sivulla. (Tyttöä, jolla on sama nimi kuin minulla).
Första tredjedelen av romanen, när allt ännu är öppet, tycker jag väldigt mycket om. Jag känner spänd förväntan precis som den unga och orädda Jackie. Men sen övergår den i något som det känns som att jag läst förut. Många gånger förut. Kanske beror detta på att kärleken som Jackie upplever kan vara äkta i början, om den inte är det kanske hon lyckas lämna snabbt, men sedan visar det sig att hon fastnar i hans grepp och det finns bara en utgång, att komma ifrån honom. Men den är ändå skriven som att det skulle vara tvetydigt huruvida detta är kärlek eller inte, långt efter att jag stängt den dörren. Förstår att det speglar protagonistens tankar, men det känns ändå... jobbigt. Det blir för utdraget. Tror jag läst för många böcker om det här ämnet faktiskt. Men sen spritter det till lite på slutet igen. Tre starka ⭐️⭐️🌟
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag tror jag aldrig har läst en bok som började så oskyldigt och slutade med att jag kämpade mot tårarna och hade hjärtat i halsgropen konstant. Skrivsättet är fenomenalt och många gånger stannade jag kvar i berättelsen enbart för att få suga åt mig mer av Swärds fantastiska berättarteknik. Men det här är också en bok som jag lätt hade kunnat lägga undan för att aldrig ta upp igen, på grund av ämnet den till slut kommer in på.
Ensin ajattelin, että Swärd ei ole onnistunut yhtä hyvin tässä kirjassaan kuin muissa häneltä lukemissani. Mutta olin väärässä. Kirja oli jälleen taitavasti kirjoitettu ja pakotti lukemaan itsensä lähes yhtä putkea. Tarina on aika kaamea, mutta valitettavan uskottava. En tiedä voiko tätä suositella, tai, kelle tätä voisi suositella?
Det tog mig en lång evighet att läsa klart den här boken men nu är den slut och jag känner mig lättad. Lättad över att Jackie till slut vågade lämna honom. Lättad över att en tämligen långdragen och mycket tragisk berättelse är över.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Otroligt välskriven! Mycket inre monologer vilket verkligen behövs för att porträttera hur destruktivitet tar sig uttryck; hur våld normaliseras och hur man plötsligt är fast i ett mörker. Jackie är en mörk roman om den ondska som tränger in i det som ska vara varmast av allt; kärlek.
En viktig roman. Välskriven och isande vidrig. Ibland så fruktansvärd att jag blir tvungen att sluta läsa. Värd att ge sig på? Ja, definitivt. Men den bör nog kombineras med något lite lättsammare, eller inte? Det är upp till en själv givetvis.
Todella ajatuksia herättävä, tunteikas ja ahdistavakin lukukokemus. En suosittele herkille lukijoille, mutta jos erilaiset ihmiskohtalot kiinnostavat, tämä kannattaa lisätä tbr-listalle.