På internet rasar ett krig. I en skyttegrav ligger Sverigedemokraterna. I den andra ligger mångkultur, feminism och hbtq-frågor. Och kriget går i en tydlig riktning.
För att förstå SD:s framgångar på internet måste man se nätkriget utifrån dess soldater. Då framträder ett kulturkrig mellan konservativa och liberaler, där internet bara är verktyget. Det är ett slag om svenskarnas uppmärksamhet, som sträcker sig långt bortom Facebook, Instagram och Youtube.
Och i mitten av kriget står Sverige.
Lyckas den konservativa rörelsen krossa bilden av Sverige som en liberal utopi, öppnar de dörren för en politisk högersväng som kommer få effekter långt framåt i tiden.
Sverigevänner är berättelsen om hur Sverigedemokraterna erövrade internet. Utifrån intervjuer med sverigedemokrater, forskare och journalister kartläggs det svenska nätkriget för första gången.
Jonathan Lundberg har varit verksam som journalist i sex år. Inför valet 2018 arbetade han som politikreporter hos Aftonbladet, med fokus på sociala medier.
Update: I was recently reminded about this book, and considering the up-in-the-air outlook for the Swedish elections this year, I thought it worth revisiting. Not only because it looks likely that the far right party (the "Swedish Democrats" - a deliberate misnomer, most likely) will have a seat in government if the Rightist coalition wins the election, but because pretty much every other party in Sweden has adopted or started to adopt a similar online strategy to the one profiled in this book.
I'm going to keep the original Swedish review down below, but it's truly disturbing to me how many parallels that can be drawn - from both this book and the trend I just mentioned - between the U.S. political and online landscapes after Obama's first presidential win (where Obama had won the internet campaign/war, and how the right determined that that was the last time) and the situation in Sweden today. Luckily, Sweden does not have a two party system, so there's more room for dissenting views within any political side. However, that does, of course, require that the rest of the parties don't continue down this road of meeting the "haters" half way and/or adopting the same strategies of post-truthism themselves.
Anyway, if you can, I definitely recommend picking this book up. It's a quick read, and it does a great job of illuminating the strategies of guiding and harnessing political, journalistic, and social hate-mongering.
Original review:
Jag kommer ihåg 4chan ifrån dess grundande på den tiden när min umgängeskrets i tidiga 2000-talets Pittsburgh till hälften bestod av personer som sedan dess har utvecklats till fullvärdiga medlemmar av den numera på tok för välkända alt-right rörelsen i USA. Från början tyckte jag och mina samtida (amerikanskt) liberala medstudenter på universitet att det var en underhållande sörja av "losers," men det var innan vi insåg allvaret.
Jag kommer även ihåg 2008 års amerikanska valrörelse, och den förhoppningen den förde med sig inom vissa kretsar. Men redan då såg och upplevde jag intensifieringen av fokuseringen på sociala medier och internet ifrån högerhåll; Obama hade vunnit internetslaget, det fick inte hända igen. Jag hade även "privilegiet" att sedan se utvecklingen på nära håll via arbete inom och med politikens rum i Washington D.C.
Så jag kan inte säga att de stora dragen i Lundbergs bok överraskade. Men boken är läsvärd och intressant - kanske framförallt tack vare de intervjuer han inkluderat i boken. Till skillnad mot de som saknar kritik och analys av intervjuerna och hårdare tag med tuffare motfrågor, så uppskattar jag att Lundberg inte föll i den fällan. Jag tror man får en bättre bild av människor och hur de tänker när de "får hållas" - människor gillar att få medhåll och känna att de lyssnas på - och speciellt de som finns och lever i åsiktsperiferin har en tendens att avslöja mer av och om hur de tänker när de inte kritiseras eller utmanas för hårt. Med andra ord, jag tror Lundberg fick ut så pass mycket galenskap just därför att han tog den här approachen.
Detaljerna ifrån och om Sverige var även de speciellt intressanta för mig, det är ett område som jag inte är jättebekant med. Dock antog jag att historien liknade den amerikanska, något som boken bekräftar. Den största skillnaden är såklart att i Sveriges politiska system fanns utrymmet för ett helt nytt parti att växa fram, vilket inte var lika lätt i det politiskt binära USA.
Och vad som är tydligt för mig är risken att låta extremister dominera en konversation. När "vanliga" och "normala" politiska krafter inte vågar ta en diskussion eller blånekar ett problems faktiska existens, då lämnas dessa öppna för tveksamma aktörer. Representerar "mainstream" partier dessutom fakta inom dessa områden på ett oärligt sätt, ger det missnöjet möjligheten att växa. Jag är helt säker på att om SD inte haft monopol på diskussionen där sådant missnöje faktiskt behandlades, så hade de haft det betydligt svårare att ta plats i offentlighetens Sverige. För mig är Lundbergs bok en utmärkt indikation för detta.
Sen kan man ställa sig frågan, i det senaste valet, vad hade resultatet blivit om alternativen var antingen Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna? Jag brukar fråga detta när någon ojar sig över det amerikanska valet 2016, och jag tror inte de flesta svenskar skulle gilla svaret.
På det hela taget tycker jag att Lundberg lyckas ganska bra med att hålla sig objektiv - typ - och han bidrar med flera bra exempel på ren galenskap utan att ta tyckandet för långt. Men jag tycker ändå inte att han når upp till en jämn standard av kritik inom områden han kritiserar SD och alternativhögern för. Jag vet inte hundraprocentigt om detta är p.g.a. hans medvetna val att inte fokusera på ""sin" sidas liknande övertramp, eller om det är för att han inte kan se det jämförbara själv. Oavsett, det förtar varken vikten av boken eller det allvarliga problemet däri.
Sträckläste! Sverigevänner är en utmärkt introduktion till vad man skulle kunna kalla det svenska nätkriget/mediekriget. Den är lättläst och bred. Lundberg går inte in så mycket på djupet, men det behövs inte. Dels för att boken funkar som en introduktion som introducer en till eventuellt nya ämnen men också för att den är relativt bred och kort. Rekommenderar verkligen!
Intressant med 4chan och om hur trollning fungerar, annars var mycket i boken sådant jag redan läst om i den mycket mer välskrivna ”Det svenska hatet” av Gellert Tamas. Det är dock väldigt viktigt att det skrivs sådana här reportage. Vidrigt att läsa om näthatet och on hur Sverigedemokraterna använder sig av det.
Denna bok är skriven 2019 och är väldigt relevant även fem år senare! År 2024 är SD:s trollfabrik avslöjad och har varit ett föremål för diskussion i valdebatter, och denna bok redogör tydligt för hur liknande metoder tillämpats av inte bara partiet, men även dess anhängare, under lång tid. Utöver det lyfter Jonathan Lundberg hur stor betydelse sociala medier haft för SD:s valkampanj. Väldigt intressant läsning!
Boken är enligt mig välstrukturerad och redovisar relevanta fakta, händelser och beskriver intervjuer med journalister, politiker och privatpersoner. Konkreta situationer/tidigare händelser skildras på ett sätt som gör boken lätt att hänga med i och är en förutsättning för att att förstå långa händelseförlopp som sträcker sig tillbaka till internets början fram till idag.
Tror jag läste den här på tok för sent. Det har varit väldigt kul att följa Jonathans utveckling från denna bok till Cicada 3301 och att få se hans skrivförmåga vässas till något ordentligt. Generellt finner jag mig själv väldigt trött på ämnet gällande politik och samhällsdebatt, varav då denna bok inte passar mig till smak. Med det sagt hade jag nog uppskattat denna pjäs om jag hade läst den för cirkus 3-4 år sedan😪
Vet inte varför men jag tycker det är så sjukt kul att författaren i varje utav sina böcker måste ge en bakgrund till 4chan. Det är som att han förutsätter att precis alla är totala boomers som läser dessa böcker. (Obs! Det är något positivt jag raljierar lite bara)
En modern-fokuserad och omfattande sammanfattning av sverigedemokraternas mer eller mindre kaotiska väg in i riksdagen. Speciellt intressant var de inledande kapitlen om paralleller till 4chan och internetkulturen som ofta uppstår i dessa forum. Extremt väl refererad och citerad. Stundtals något förvirrande upplägg och rabblade av citat.
Hade redan köpt ett exemplar av Sverigevänner under fjolåret men inte tagit mig tiden att läsa den. Efter en rekommendation i DN i början av året så kunde jag inte längre låta den ligga oläst. Det ångrar jag inte.
Jonathan hjälper en i den här boken att förstå styrkan och kraften i att "äga" internet och hur trollfabrikerna faktiskt fungerar. Själv har jag väl alltid varit en av de som rynkat på näsan åt dessa memes och tänkt, vem går egentligen på det där. Uppenbarligen har det dock fungerat så väl att det byggts upp strategier och hemliga grupper för att producera så mycket som möjligt av den varan.
Jag lärde mig en hel del från denna bok och det var en intressant ögonöppnare. Rekommenderar den starkt!
Det är väldigt mycket intressant fakta som framkommer i boken men upplever att Lundberg försöker hålla sig objektiv med priset att han missar relevanta analyser och att ställa viktiga motfrågor. Vid flera tillfällen i boken saknar man att han utmanar de han intervjuar. Nu får nästan intervjuerna stå för sig själva och analysen lämnas helt till läsaren. Läsvärd bok men tycker den saknar kritik, analys och också kanske en spådom om framtiden.
Inte bara är det en intressant och nyttig bok, men den är på många vis väldigt nyanserande med en skopa kritik. Lundberg går inte bara igenom SD:s resa på nätet, men talar även om mediernas roll i det. Hur medierna först underrapporterat om SD inför valet 2006 för att inför valet 2010 rapportera för mycket. Det blir därmed en resa i medielandskapet som i en jakt, lika hätsk som ”Sverigevännernas”, på ett narrativ skapar felaktiga bilder. Jag tänker här på fallet med den man som publicerade ett inlägg om sina döttrar som utsatts för en misshandel: när inlägget publicerades i sin helhet av en bot på Twitter gjorde vissa medier antagandet att mannen och hans döttrar ljugit. Det blev inte bättre att de gjort ett undermåligt jobb med att fråga rätt personer om händelsen vilket ledde till att döttrarna utsattes för hot av de personer som omtalar sig som antirasister.
Jag ska inte ljuga och säga att det inte var jobbig läsning. Inte för att boken är tungt eller dåligt skriven, men för att så mycket kommer upp till ytan. Mycket hade jag koll på sedan tidigare, men mycket hade jag missat. För mig blev det också personligt då Lundberg nämner en plattform som en gång hängde ut mig. Hur personer bakom dessa plattformar eldar upp sina följare…det är jävligt läskigt. Inte minst om man är mottagare. Att läsa om den plattformen drog igång reaktioner hos mig igen som jag inte var beredd på.
Men det är just därför jag känner ännu starkare att boken är så viktig såhär inför valet. SD är inte vilket parti som helst. Vi får inte glömma det.
Lundberg lays out the Swedish alt-right movement in perfectly honest detail. The Swedish alt-right movement has been highly Americanized and therefore influenced by their international counterparts. As fascism, racism and sexism is on the rise, there'd be no better time to publish such a revealing account of what Swedish racists think and do and how they intend to use their power. The few things missing are the practical strategies necessary to combat these toxic ideologies, while the charm and value of Lundbergs account is actually the lack thereof. This is as factual as we can get about Swedish xenophobia and I'm happy and proud somebody took it upon themselves to detail the movement so diligently.
Intressant och hyfsat välskrivet, även om den spretar en del. En del information om hur Internet påverkar oss/har påverkat oss är ganska häpnadsväckande. Hur går det ihop med demokrati? Det gör inte det är väl svaret. Rekommenderas som upplysning.
En oerhört angelägen bok för att förstå samtidens svårigheter med incelkultur, högerextremism, troll, näthat och SD:s koppling till alternativ-höger/media.
Nja, den kommer fram till samma slutsats som jag haft i några år nu. Nämligen att svenska politiken genomgått en pubertet till att nu ha två tydligt skilda block. I det, ihopbundet med en historia av näthögerns mobilisering och en redogörelse för hur den utformade svenska högerns framväxt så är det en intressant och nyttig bok.
Även smått olycksbådande så illustrerar boken de trollfabriker som SD kom att exponeras för i år, 2024.
Vad gäller titeln, nätkrig, samt den lilla teasern om rysk påverkningskampanj så fanns inget. Möjligtvis att den följande boken tar upp det. Hursomhelst så var det reportage som framställt av författaren neutralt, gediget och intressant.
Däremot så var det inte det jag var ute efter vad gäller min eventuella B-uppsats, däremot så kommer detta nog kunna användas väl för att sammanfatta och redogöra bakgrunden/metodologin. Samt är detta en utmärkt bok för de som vill initiera sig själva i nyhögerns födelse utan att behöva dyka ned i det där träsket av ilska och hat, boken skymmer sig inte från att illustrera den rasism som finns där, så du missar inget överhuvudtaget.
Otroligt fascinerande att läsa om denna historia, speciellt när det gått några år och pendeln möjligen svängt i några hänseenden vilket gör att diskussionen och debatten har förändrats men framförallt att det runnit mer vatten under valbron och vi har en annan ekonomisk verklighet plus ett krig som påverkar vår omvärld. Källkritik, politiska spelet och medias roll i ett förändrat landskap där det ofta är nya, ofta anonyma makthavare som har taktpinnen. Fortsatt relevant och hade gärna satt en 4,5:a.