Berlin, sent 20-tal – en plats och en tid som är livsbejakande men också farlig. Hit söker sig tjugoåriga Hedvig från Göteborg och i våningen på Winterfeldtplatz finner hon den fria tillvaro hon längtat efter. Här håller Heinz och Florian fester som aldrig tar slut. Här möts de avvikande, de revolutionära, de hämningslösa. Men på gatorna mullrar det, de brunas maktövertagande rycker allt närmare.
Runt sig har Hedvig flera kärlekar: politiskt aktiva Mina som blir hennes bästa vän; den allvarlige Erwin med skador från kriget; brittiske Matthew, som skriver på en roman. Alla kommer de att ha stort inflytande på Hedvig, även om allt inte är så enkelt som det i förstone verkar. Var finns friheten och hur ser den ut?
En queer utvecklingsroman om en ung kvinnas politiska och sexuella uppvaknande i 20-talets Berlin. Vi följer 20-åriga Hedvig från Göteborg som flyttar till sin faster i Berlin. Genom vännen Mina träffar Hedvig en grupp karismatiska människor som snabbt tar henne till sig. Om nätterna har de dekadenta fester och om dagarna kämpar de för rätten att leva som de vill, samtidigt som nazismen sakta växer sig starkare.
Väldigt väl gestaltat om hur det är att vara ung och vilja leva sitt egna liv och att komma loss från både samhällets och familjens förväntningar på hur en ung kvinna ska leva. Kanske en smula för lång, men bra. Första jag läst av författaren, definitivt inte sista.
En svag trea för denna historiska roman. Jag hade nog för höga förväntningar, många har pratat om boken och utifrån vad jag har läst om den hade den alla förutsättningar att bli en 5/5.
Boken handlar om Hedvigs revolt från sina uppväxtförhållanden i Sverige blandat med det sexuella uppvaknande hon får i Berlin. Hon får träffa mängder av intressanta människor under tiden och man fattar tycke för alla av dem; Mina och Florian förblir mina favoriter boken igenom. Den tar sig även an allvarligare ämnen som psykiskt ohälsa och politik men det är tyvärr i dessa spår som boken tappar. Författaren går nämligen inte in djupare i varken politiken eller till exempel Florians mående. Jag vill läsa mer om nazisternas framgångar och hur berlinare hanterar dem. Även Florians tråkiga öde avhandlas avhugget.
En bok med väldigt mycket potential, det är även underhållande att läsa den, men som aldrig berör mig på djupet. Svag trea.
Trodde jag skulle älska denna, och vill gärna älska den. Queera Berlin i slutet av 1920-talet, minst sagt lockande och omtumlande att läsa om. Men trots att jag blev glad av att genom boken återse många av de platser i Berlin där jag själv rört mig (fast ungefär ett sekel senare) och att inledningen bäddade för gott, så föll historien lite platt. Jag hade problem att fängslas av boken, karaktärerna kändes lite stereotypa och handlingen, ja sisådär. Någon annan kanske älskar den, men för mig blev upplevelsen dessvärre bara halvljummen.
Oj vad jag tyckte om den här boken! Älskade karaktärerna och det kändes som att man var med bland dem på festerna, kaféerna och gatorna i 20-talets Berlin. Deras livsglädje och framtidstro blir en så stark kontrast till upptrappningen av det politiska läget och nazisternas framfart, som hela tiden figurerar i bakgrunden. Huvudperson är så ung, så naiv, så nyfiken på världen, framtiden och livet. En vacker historia om att bryta sig fri, att bli sin egen, att våga.
Så mysig bok, jag kan dock vara partisk för jag gillar referenser till Göteborg eftersom jag (och huvudpersonen) kommer därifrån och gillar allt med Tyskland eftersom jag bott där också. Dock inte i Berlin där boken utspelar sig. Så mysigt att läsa en bok som är relaterbar på det sättet.
Tyckte att boken var mycket fin skriven och mycket hbgtq representation. Ingen definierar sig själv som något men huvudpersonen gillar både män och kvinnor och bikaraktärer finns som lesbiska, bögar och transpersoner.
En bok jag läste ut snabbt! Lättsam, men tyckte om miljöskildringarna av 1920-talets Berlin och det flytande språket. Roligt att läsa om balansgången unga kvinnor på 1920-talet gick mellan nya och gamla ideal ändå!
Samtidigt som en del karaktärer och viss handling och dialog hade en typisk klichéartad framtoning som drog ned.
Vi får följa Hedvig när hon går till fester, tar promenader, går på zoo, tar en fika på Romanisches café i Berlin. och ett litet ligg här o där, både med sin bästa vän Mina eller ett par killar😇. Enkla vardagliga saker. För en del kan detta bli en väldig långtråkig bok, för mig var det inte så, jag gillade att följa Hedvig, speciellt till festerna på Winterfeldtplatz hemma hos paret Florian och Heinz. Önskar att jag var på maskeraden och kunde höra skvallret om Nunnan och Napoleon i badrummet. Och baktanken att detta sker under 1928 i Berlin gjorde alla dessa vardagliga saker lite mysiga.
Boken får inte fullpoäng eftersom även om det var Queer så önskar jag den hade mer! nu var det lite ligg med Mina här o där, men mest straight ligg. Ville gärna också att Hedvig skulle utforska sin sexuella läggning lite mer
Blev lite besviken, trots att det är en av mina favoritförfattare, och trots att miljön låter så intressant - gayscenen i Weimarrepublikens Berlin, varför skrivs inte mer om detta liksom?! Känns som att jättemycket potential går förlorad. Bara det att den kvinnliga huvudpersonen Politiken pågår i utkanten, vi får inte följa med på möten och demonstrationer utan får dem återberättade. Och mycket känns lite mjäkigt och lite torrt beskrivet - det som mest griper tag är , som dock drabbar mig desto hårdare. Märklig dramatisk kurva, jag väntade på en handling som skulle knuffa oss framåt. Saknade action.
Tyskland, sent 1920-tal, det nationalistiska partiet har fortfarande ett lågt parlamentariskt stöd men deras närvaro manifesteras allt tydligare på Berlins gator.
Samtidigt samlas människor ifrån samhällsperiferin i en lägenhet på Winterfeldtplatz som under en tid kommer att utgöra deras fristad. Här träffas, homosexuella, transvestiter, kommunister och motståndare till WWI för att umgås, festa och framför allt vara sig själva.
Boken är otroligt lättläst och välskriven. Det är väldigt lätt att leva sig in varje situation samt föreställa sig och förstå varje karaktär. Personligen kunde jag se alltihop som en film, framför mig.
Saknade dramaturgisk kurva och tyckte inte det hände så mycket. Faktafel som att swingmusik inte fanns 1928 men trots det nämndes flera gånger drog ner upplevelsen. Hade behövts lite mer korrläsning av boken då det stod ”stakade sig i bröstet” vid ett tillfälle. Författaren var även väldigt förtjust i uttrycket ”stockade sig i bröstet” som nämndes kanske 5 ggr sista 50 sidorna. Ville verkligen gilla boken då skådeplatsen och tidsepoken är mina favoriter! Hade velat veta mer om Institutet än det ytliga och kände att där hade historien kunnat få utspela sig till större del.
Åh, vad jag tycker om den här boken. Det känns som en ynnest att få resa tillbaka i tiden och ta del av Hedvigs liv och Berlin för snart 100 år sedan. På ytan kan det tyckas vara en ganska händelselös handling, men det är just det som är poängen, det händer massor under ytan (i Europa) och den känslan är märkbar!
Många av beskrivningarna är 'spot on' och tillför mycket liv till texten. Språket och dialogen är bra och får mig att vilja fortsätta läsa. Det är min första roman av Boardy, men troligtvis inte min sista! 💜❤️🧡💛💚💙
3,5/5. Fortsätter gilla allt jag läst av Boardy utan att helt älska det. Hennes sena tjugotalsberlin med både queer frigörelse och växande stöveltramp känns levande, men också som en varning, en framtid som kan verka så okomplicerat ljus och som går så åt helvete. Samtidigt kunde jag önskat lite mer vikt på det här fantastiska persongalleriet - hennes halvnaiva svenska huvudperson är inte den mest intressanta här, och slutet mest som ett avbrott. Men jo, mer av henne ska läsas.
Fina Berlinskildringar och fin stämning överlag i boken. Jag läste en intervju med Elin Boardy i tidningen Skriva där hon berättade om sin process och att hennes förläggare tyckte att det gick lite för lätt för huvudpersonen Hedvig och jag kan fortfarande tycka lite det, men kanske det inte gör så mycket? Trivdes väldigt bra i 1920-talets Berlin.
Välskriven berättelse om en ung kvinnas frigörelse från ett liv som inte är hennes. Utspelar sig slutet av 1920, början av 1930 i Berlin. Första gången jag läser Boardy och jag kommer läsa mer av henne.
Omväxlande att få en skildring av ett Tyskland på skärningspunkten mellan ett queert, ungdomligt Berlin och det som komma skall. Kanske är den lite obalanserad däremellan, slutet hade gärna fått börja tidigare. Men otroligt finstämd och vacker.
Berättelse om Hedvigs år i Berlin 1928-29. Gillar att det inte är Sverige nutid, och gillade högen av folk, men det blev lite mycket gestaltning av åsikter/perspektiv/skeenden. Bättre än Sandgrens Samlade verk.
Stark inledning. Tvärr blir huvudpersonen mindre engagerande i takt med att övriga karatärer utvecklas. Trevligt att flera av de mindre karaktärerna får ge avtryck. Läsvärd.
Spännande tid och plats att läsa om men tyckte karaktärerna var lite klyschiga och "grunda". Kanske gjorde uppläsarens tillgjorda röster upplevelsen av klichéer starkare