Det var en gång ett litet substantiv, som förnöjt meddelade varje främling som det mötte: "Jag är ett substantiv!" En dag mötte det lilla substantivet en språkpolis. Vid den glada hälsningen höjde språkpolisen bara på ögonbrynet och svarade: "Nej. "Jag" är ett pronomen." (Ur "Sagan om substantivet och språkpolisen")
Välkommen in i en värld av prinsessor och riddare, språkpoliser på moped, en skälmsk katakres, makthungriga världsledare och introverta interjektioner! En sagobok för språkälskare, en grammatikbok för sagoälskare. Sara Lövestam följer upp succéerna Grejen med verb, Grejen med substantiv och Grejen med ordföljd med något alldeles sagolikt.
Sara Lövestam är helt fenomenal när det kommer till att förklara grammatik på ett lättförståeligt sätt. Den här boken är klart den bästa i hennes serie om grammatik, mycket för att den också har humoristiska sagor och sedan kort förklarar de olika grammatiska (och okej, semantiska och retoriska också) delarna som varit med i sagan.
I 14 sagor får vi bland annat träffa kasus, satsflätor, positionsschemat och katakreser (ni hör ju, blir ni inte sugna på en gång?) och lära oss mer om hur de fungerar genom små korta historier. Varje saga är också humoristiskt illustrerad av Sunna Johansson och varje bild passar perfekt till Sara Lövestams berättarstil. I slutet av varje saga finns som skrivet en kort förklaring om vad som vi precis läst, och dessutom ofta en hänvisning till var vi kan lära oss mer om just det här i de andra av Lövestams böcker.
Jag skrattar högt många gånger, och min sambo frågar lite försynt ifall det verkligen kan vara så roligt med grammatik. Jo, det kan det verkligen vara. I det här fallet beror det på att Sara Lövestams berättarstil passar mig som handen i handsken. Lite extra glad blir jag för sagan om katakresen, mest för att jag tycker att det är jättekul att försöka räkna ut vad det är som är hopblandat.
Omslaget som gjorts av Jerry Lasota (med en av Sunna Johanssons illustrationer) får mig direkt att tänka sagobok, samtidigt som den passar bra ihop med resten av serien.
En väldigt rolig och intressant bok som passar en nörd som jag. Kände mig dock lite förvirrad ibland och undrar om inte förklaringarna borde komma först? Samtidigt tycker jag att ordningen funkar bra som den är också ... Oavsett var det en väldigt rolig läsning!
Jag är är ju som lite småförtjust i grammatik, jag. Jag menar inte att jag är bra på det, eller att jag alltid använder mig av rätt grammatik, men jag tycker att det är roligt! Jag har läst tyska i sex år i skolan, och fyllde sedan på med två terminer när jag började plugga på universitet. Eftersom jag ville göra något roligt innan jag började plugga på riktigt. På gymnasiet läste jag även latin, och jag tror det var där som grammatikförälskelsen blommade ut. Vi hade en smått galen, fantastiskt pedagogisk och lyhörd lärare vid namn Bengtus. Eller, han hette Bengt, men är en lärare i latin så blir det Bengtus.
Lövestams grammatiklektioner är fortfarande både roliga och precis lagom subversiva, men det känns som om de här Danielssonaktiga kortsagorna ofta känns lite som fotnötter till de tre tidigare böckerna.
Älskar dessa böcker, alltid lika roliga. Skönt också att få se språkpolisernas lite ödmjukare sida med den strandade prepositionen, det händer inte ofta, men ibland så.
Ska bli spännande att se vad nästa bok kommer få för spännande historier och sagor.
Ja jag vet att det handlar om grammatik men hur kan man inte förälska sig i Homonymen i Lexikala Semantiken eller den introverta interjektionen Mm? Geniet Sara Lövestam gör grammatik så underhållande att jag är helt övertygad att till och med den mest hårdnackade grammatikagnostiker skulle falla pladask. Jag har, som den språknörd jag är, bokstavligen (och grammatiskt korrekt!) tvingat varenda människa jag träffat på sistone att lyssna på åtminstone en saga.
Den här lilla pärlan är exakt vad den utger sig för att vara - en sagobok för språknördar. Sagorna är jättesöta och ofta roligt eller vitsigt skrivna. Lättläst och underhållande samtidigt som jag lärde mig flera nya grejer. Jag tror att en måste ha en liten språknördsådra för att uppskatta boken vilket kan vara synd men det råder det ingen brist på här så jag gillade den massor!
My favourite fairy tales were "prinsessan och satsflätan", "sagan om vilden i positionsschemat" and "sagan om katakresen". Every story was good but these three were my favourites. I wanted to read them to friends and family.
Riddar Kasus är en charmig och lättläst bok om det svenska språket. Boken är perfekt läsning för språkälskare som inte minns så mycket från skolans grammatiklektioner som de borde.
Lite för kort och inte så fokuserad som tidigare böcker. Smått spretig i kvalité. Ett par riktigt bra ordskämt och repliker. Rekommenderas enbart om man vill lära sig ett par termer inom lingvistik bättre eller har ett genuint språkintresse. Idén är mycket god men sagorna i sig är inte tillräckligt bra tyvärr.
Som den språknörd jag är så älskar jag dessa små informativa sagor om grammatiska företeelser i vårt språk. De rent informativa avsnitten efter varje saga gav också en större förståelse, eller uppfräschning av minnet om hur det hänger ihop. Illustrationerna är också fina och passar bra.
Det här är en smårolig och lite fyndig sagosamling om grammatik. För språkälskare är det här ett trevligt tidsfördriv där vi också kan fördjupa våra grammatikkunskaper. Kul idé!