Daders: Hoe heel normale mensen massamoordenaars worden

by Harald Welzer, Corry van Bree (Translator), Carola Kloos (Translator)

Auf beunruhigende Weise wird gezeigt, wie Tötungsbereitschaft erzeugt wird und wie wenig wir unseren moralischen Überzeugungen trauen können.Über den Holocaust ist viel geschrieben worden, aber die wichtigste Frage ist bis heute nicht beantwortet: Wie waren all die "ganz normalen Männer", gutmütigen Familienväter und harmlosen Durchschnittsmenschen imstande, massenhaft Menschen zu töten? Es gab keine Personengruppe, die sich der Aufforderung zum Morden verschlossen hätte, weshalb Erklärungsansätze, die sich auf die Persönlichkeiten der Täter, ihre Charaktereigenschaften, ihre psychische Verfassung richten, nicht weiterführen.Welzer untersucht Taten aus dem Holocaust und anderen Genoziden in ihrem sozialen und situativen Rahmen und zeigt, wie das Töten innerhalb weniger Wochen zu einer Arbeit werden kann, die erledigt wird wie jede andere auch. Mit seiner sozialpsychologischen Studie öffnet sich eine Perspektive auf die Täter, die auf beunruhigende Weise erhellt, wie Tötungsbereitschaft erzeugt wird, und wie wenig Vertrauen wir in die Stabilität unserer moralischen Überzeugungen haben sollten.

Genres: History, Nonfiction, Psychology, German Literature, War, Politics, Sociology

Unknown Binding

First published August 31, 2005

About the author

Harald Welzer ist Direktor des Center for Interdisciplinary Memory Research am Kulturwissenschaftlichen Institut in Essen und Forschungsprofessor für Sozialpsychologie an der Universität Witten/Herdecke.
"Der Spiegel" stellte ihn im August 2007 in seiner Serie herausragender Wissenschaftler als "produktiven Quergeist" einem breiten Publikum vor.
(Klappentextinformation aus "Klimakriege" 2008)

Reviews

[Aurelius · Rating 4 out of 5]

Für mich war dieses Buch eine großartige Ergänzung zu Christopher R. Brownings Werk "Ganz normale Männer: Das Reserve-Polizeibataillon 101 und die "Endlösung" in Polen" und zeigt mit all seiner Brutalität, wie aus unscheinbaren und teils sehr gebildeten Menschen, Massenmörder ohne Skrupel werden.
Die Entwicklung vom Hinnehmen und Ignorieren der Gräueltaten durch einige viele Nazi-Anhänger hin zur kollektiven Wahrnehmung einer gemeinsamen und historischen Aufgabe, hinter der alle persönlichen Bedürfnisse und Gefühle zurückstehen mussten, ist immer wieder erschreckend zu lesen.
Das Buch zeigt, wie sich eine Eigendynamik im Volk entwickelte und anfänglich unmöglich erscheinende Verbrechen nur wenige Monate später zur alltäglichen und selbstverständlichen Arbeit der Einzelnen wurden.
Unbedingte Leseempfehlung für Leser, die sich mit der Psychologie dieser scheinbar "normalen" Menschen auseinandersetzen möchten.

[Jonestalk_ · Rating 4 out of 5]

Viel Input für meine Masterarbeit, danke Harald!

[Jan Kjellin · Rating 5 out of 5]

En viktig bok att läsa och ha i bakhuvudet/bokhyllan i tider då linjer - med rätta - dras mellan vår samtid och den dåtid som beskrivs i boken. När allt redan hade tippat över och, som bokens undertitel beskriver det, helt vanliga människor blev massmördare.

Vi frågar oss hela tiden; vilken är den punkt som inte får passeras? The point of no return? Hur långt kan den antimuslimska retoriken från rörelser som t.ex. Sverigedemokraterna eller USA's kommande president Donald Trump drivas innan vi som folk passerat den osynliga gräns som gör oss - dig och mig - till mördare i statens, eller snarare nationens, tjänst?

Welzer ger ett svar på frågan, och det är inte särskilt upplyftande. För varje steg vi tar mot den här gränsen, minskar motståndet mot nästa steg, och nästa. Och samtidigt blir det för varje steg svårare att vända riktning och gå tillbaka. Till slut sluttar det sluttande planet så brant att vi genom vår blotta existens glider vidare och ingen återvändo finns. Och vill vi inte hamna i den situation de de facto helt vanliga tyska männen och kvinnorna gjorde i slutet av 30- och början av 40-talet, då de blev massmördare, så måste vi kämpa emot varenda litet steg, hur litet och irrelevant den än ter sig. Det första steget är det som inte får tas.

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan i min läsning. Verkligheten följer mig. Jag öppnade boken i en värld där Trump omöjligen kunde bli president och lägger den ifrån mig bara ett par, tre veckor innan han svär president-eden. Jag ser möjligheter att stå emot utvecklingen och förstår att de allra, allra flesta av de s.k. "massmördarna" i Welzers bok trodde att de också gjorde det. Ändå genomförde de sitt dödliga arbete med pliktkänsla och nit. Jag bär en kronisk oro för att SD ska fortsätta växa, men framförallt för att deras nationalism och rasism skall spilla över på de "rimliga" politiska alternativen (de stegen har redan börjat tas), samtidigt som jag ser en ökad medvetenhet hos allmänheten om farorna i att ge efter för det ohämmade hat som fräser i det sverigedemokratiska bottenslammet och en ökad aktivitet för att bemöta det.

Jorden kändes som den skulle gå under, där i november när valresultatet i USA stod klart. Idag känns marken lite stadigare. Men det handlar mer om att jag börjat vänja mig, som en passagerare på en båtresa, vid ett svajigt underlag, än om att världsläget stabiliserats. Kanske är det ett tecken på att de där första stegen redan tagits? "Det räcker att en enda koordinat förskjuts", för att avsluta med Harald Welzers egna ord.

[Piotr · Rating 5 out of 5]

Świetna książka. Choć jest to praca naukowa jej język i wywód jest niesamowicie wciągający i zrozumiały. Sięgając do ustaleń socjologii/psychologi społecznej, zwłaszcza powiązanych z interakcjonizmem symbolicznym, autor w oparciu głównie o zeznania osób z Einsatzgruppen, wyjaśnia dlaczego zwykli ludzie dokonują masowych mordów. Wyjaśnia, a nie próbuje wyjaśniać. W warstwie wyjaśnień i wniosków książka jest niezwykle emocjonalnie wymagająca dla czytelniczek. "(W)racam do tematu, którym jest działanie bezpośrednich sprawców, z pozoru niewytłumaczalne. Ich okrucieństwo, ich nieludzkie postępowanie stanowi jakby nieprzeniknioną zasłonę przesłaniającą fakt, jak łatwo jest te potencjalne możliwości uruchomić". Krok, po kroku w sposób klarowny i przekonywujący autor pokazuje procesy społeczne, które umożliwiły, czy wręcz wymusiły, Zagładę. Procesy, które mogą się powtórzyć. Jest coś ogromnie niepokojącego w zderzeniu naukowego oprzyrządowania z treścią dotyczącą masowych mordów, które próbuje wyjaśnić. Ten niepokój pogłębia się jeszcze bardziej gdy podążając za autorem dochodzimy do wniosków, że "niewiele (...) trzeba, by z zupełnie normalnych ludzi zrobić morderców na masową skalę". Książka jest również ważnym głosem w zakresie studiów nad Holocaustem, poddającym w wątpliwość część istniejących teoretycznych ustaleń. Książka do czytania w ramach programów studiów społecznych, ale uważam, że ze względu na ustalenia i wnioski również przez każdą osobę, którą interesuje i działa na rzecz lepszego świata. Wstępna recenzja na gorąco, mnóstwo w tej książce wątków, które muszę przemyśleć i przeanalizować: zarówno na poziomie praktycznym (co czyni nas "złymi" dla innych), jak i teoretycznym (podkreślenie znaczenia i dynamiki kontekstu społecznego, zwłaszcza w małych grupach, nadawania sensu i rozumienia sytuacji społecznych nad zmiennymi psychologicznymi czy antropologicznymi). Polecam bardzo!

[Astor Teller · Rating 4 out of 5]

Med utgangspunkt i studier og forsøk slik som Stanley Milgrams påføring av smerte på andre viser forfatteren hvordan en politibataljon av normale og utdannede mennesker (som allerede var voksne da Nazistene kom til makten) kan kondisjoneres til å utøve massedrap ved å endre på sosial markører og referanserammer.

Boken er urovekkende interessant fordi det viser at du ikke trenger å være et uhyre eller en sadist for å bli en morder (majoriteten i politibataljon 45 viste ingen tegn til senskader da de ble intervjuet flere tiår senere, så mordene plaget dem ikke annet enn når de ikke ble teknisk riktig utført). Forfatteren sammenligner geværenes holocaust med massakren i My Lai (Vietnam), folkemordet i Rwanda og etnisk rensking i Jugoslavia på 1990-tallet.

[Pouillot · Rating 5 out of 5]

J'ai été un peu septique quand l'auteur démarre sur l'analyse de résultats tests de Rorschach effectués pas d'anciens nazis. Et puis tout démarre et se met en place sur la base de ce groupe d'individus au sein duquel l'auteur applique avec méthode analyse très fine et très profondes des comportements de groupe lors de ces tueries de masse : antisémitisme installé et légitimé par le régime nazi, sens de l'engagement, brutalité de certains chef qui a servi d'exemples, faiblesse d'autres plus moraux, etc... Tout cela "explique" les travers psychologiques de la banalité du mal dans tout ce qu'elle a d'indicible, d'impensable, de terrible.

[Iren Hodneland · Rating 5 out of 5]

Utrolig interessant! Krever en del konsentrasjon, men anbefales😊

[Wilma Sandström · Rating 4 out of 5]

Väldigt intressant och ingående men hemsk. Inte för de känsliga.