What do you think?
Rate this book
Insidan : SD-kvinnorna och partiet
Insidan handlar om fyra kvinnor, som gått med i Sverigedemokraterna, och deras upplevelser av verkligheten i ett mansdominerat parti som vuxit sig starkt samtidigt som världen plågats av finanskris, islamism, terrorism och flyktingkris.
Sverigedemokraternas vice ordförande Julia Kronlid är en av kvinnorna i boken. Julia berättar om när hon första gången hörde talas om SD i samband med debatten om Muhammedteckningarna och hur hon som kristen, lockades av SD:s syn i bland annat abortfrågan. Sverigedemokraternas första europaparlamentariker genom tiderna- Kristina Winberg berättar i boken om hur det kom sig att hon, som nästan inte visste någonting om den Europeiska Unionen, blev Sverigedemokraternas första namn i Europaparlamentsvalet 2014. Maddelen Larsson, som tidigare var kommunpolitiker i Falköping, berättar om hur hon hamnade i konflikt med partiet när hon uppmärksammade att det försvunnit pengar från SD:s distriktskassa i Skaraborg. En kvinna som i boken kallas för Lena berättar om varför hon lockades av att gå med i SD och hur det kom sig att hon tvingades byta namn efter det politiska engagemanget i partiet.
De fyra kvinnorna har intervjuats i ett halvår och i boken skildras scener ur deras liv. Tanken med berättarformen är att läsaren ska förstå och kanske till och med föreställa sig de inre värden, med tankar och känslor som lett kvinnorna till att gå med och representera ett parti som av kritikerna klassas som antifeministiskt, nationalistiskt, invandringsfientligt och muslimfientligt.
Sverigedemokraternas vice ordförande Julia Kronlid är en av kvinnorna i boken. Julia berättar om när hon första gången hörde talas om SD i samband med debatten om Muhammedteckningarna och hur hon som kristen, lockades av SD:s syn i bland annat abortfrågan. Sverigedemokraternas första europaparlamentariker genom tiderna- Kristina Winberg berättar i boken om hur det kom sig att hon, som nästan inte visste någonting om den Europeiska Unionen, blev Sverigedemokraternas första namn i Europaparlamentsvalet 2014. Maddelen Larsson, som tidigare var kommunpolitiker i Falköping, berättar om hur hon hamnade i konflikt med partiet när hon uppmärksammade att det försvunnit pengar från SD:s distriktskassa i Skaraborg. En kvinna som i boken kallas för Lena berättar om varför hon lockades av att gå med i SD och hur det kom sig att hon tvingades byta namn efter det politiska engagemanget i partiet.
De fyra kvinnorna har intervjuats i ett halvår och i boken skildras scener ur deras liv. Tanken med berättarformen är att läsaren ska förstå och kanske till och med föreställa sig de inre värden, med tankar och känslor som lett kvinnorna till att gå med och representera ett parti som av kritikerna klassas som antifeministiskt, nationalistiskt, invandringsfientligt och muslimfientligt.
- GenresNonfiction
206 pages, Hardcover
Published January 1, 2019
16 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
Read
November 18, 2020Till skillnad från en del tidigare personer som klagat på att författaren saknar agenda, (”vad vill hon att vi ska tycka?”) anser jag att det var en stor förtjänst att få läsa en balanserad skildring utan pekpinnar. Hon navigerar skickligt mellan skeenden och de inblandades upplevelser och överlåter åt läsaren att dra sina egna slutsatser. Det är förvisso inte speciellt svårt. Naturligtvis är författarens avsikt att påvisa hur kvinnors villkor ser ut bakom kulisserna på ett av Sveriges största partier. Dessutom belyser hon hur skör vår demokrati är, framförallt genom att påvisa hur människor ofta beter sig oacceptabelt mot meningsmotståndare. Min stora förhoppning är att människor ska umgås ledigt i olika former oavsett partifärg. Att bara umgås med människor som tycker exakt samma som en själv är att plantera sig i näringsfattig jord.
Den som undrar varför åklagaren i dagarna valt att överklaga tingsrättsdomen mot SD-toppen, trots att målsägaren inte medverkar finner ett möjligt svar här. Ledtrådar till något djupare finns också, i form av en stulen telefon. Den som istället sliter sitt hår över frågan varför kvinnor inte röstar på SD i någon större utsträckning kan ha behållning av den här boken. Jag medger att jag i samband med den här läsningen gjorde ett halvhjärtat försök att wallraffa via email. Det gick ... jättedåligt. Jag förärades inte ens med ett svar. Min första wallraffning var på gymnasiet, före google-eran. Det var såklart lättare då. Nu krävs det mer gedigna insatser för att lyckas och jag överlåter det med varm hand till grävande journalister som Sara Recabarren.
Den som undrar varför åklagaren i dagarna valt att överklaga tingsrättsdomen mot SD-toppen, trots att målsägaren inte medverkar finner ett möjligt svar här. Ledtrådar till något djupare finns också, i form av en stulen telefon. Den som istället sliter sitt hår över frågan varför kvinnor inte röstar på SD i någon större utsträckning kan ha behållning av den här boken. Jag medger att jag i samband med den här läsningen gjorde ett halvhjärtat försök att wallraffa via email. Det gick ... jättedåligt. Jag förärades inte ens med ett svar. Min första wallraffning var på gymnasiet, före google-eran. Det var såklart lättare då. Nu krävs det mer gedigna insatser för att lyckas och jag överlåter det med varm hand till grävande journalister som Sara Recabarren.
December 10, 2023
Boken är intressant men kändes otydlig i sitt syfte, då den inte kommer fram till något.
Det hot och hat kvinnorna får är vidrigt och såklart inte okej, men att kvinnorna verkar oförstående över att andra inte vill prata med dem eller umgås med dem på grund av åsikterna det parti de är medlemmar i står för gör dem inte till offer, vilket det ofta kändes som boken ville framställa dem som. Att själv ha åsikter som tar bort rättigheter för andra människor gör såklart andra människor illa, vilket flera av bokens kvinnorna kändes oförstående eller helt naiva inför.
Det är stundtals synd om kvinnorna när de behandlas illa av sitt eget parti, men flera av dem bidrog själva till kulturen inom partiet innan de blev uteslutna eller lämnade, vilket gör att sympatin är svår att uppbåda.
Det hot och hat kvinnorna får är vidrigt och såklart inte okej, men att kvinnorna verkar oförstående över att andra inte vill prata med dem eller umgås med dem på grund av åsikterna det parti de är medlemmar i står för gör dem inte till offer, vilket det ofta kändes som boken ville framställa dem som. Att själv ha åsikter som tar bort rättigheter för andra människor gör såklart andra människor illa, vilket flera av bokens kvinnorna kändes oförstående eller helt naiva inför.
Det är stundtals synd om kvinnorna när de behandlas illa av sitt eget parti, men flera av dem bidrog själva till kulturen inom partiet innan de blev uteslutna eller lämnade, vilket gör att sympatin är svår att uppbåda.
December 25, 2019
Recension skriven för tidningen Sändaren:
Insidan, en slags reportagebok av journalisten Sara Recabarren med undertiteln SD-kvinnorna och partiet, bygger på djupintervjuer med fyra kvinnor som är eller har arbetat som folkvalda representanter för Sverigedemokraterna. När boken släpps är det bara Julia Kronlid, riksdagsledamot och vice ordförande i partistyrelsen, som fortfarande är aktiv sverigedemokrat.
Övriga medverkande - Kristina Winberg, Maddelen Larsson och en anonym kvinna som kallas "Lena" - har antingen lämnat eller uteslutits ur partiet, och det är berättelserna om deras politiska uppgång och fall som utgör bokens huvudsakliga narrativ. Det de har gemensamt är att de har sagt ifrån när de blivit utsatta för sexuella trakasserier av manliga partikamrater eller att de uppmärksammat att manliga partikamrater inte skött sitt arbete. Insidan handlar om hur SD-kvinnorna har behandlats inom partiet, men nästan lika mycket handlar den om hur de har behandlats av människorna i sin omgivning och hur de känner inför det.
Jag berörs, om än motvilligt, av kvinnornas berättelser om hur det känns när varken politiker från andra partier, andra föräldrar på barnens förskola eller personalen i matbutiken vill ta dem i hand eller ens möta deras blick sedan de börjat engagera sig i Sverigedemokraterna. Recabarren har med andra ord lyckats skriva en bok som får en antifascist som mig att känna med de SD-kvinnor vars öde hon skildrar, och kanske är det bra att bli påmind om att även sverigedemokrater är människor med känslor.
I skrivande stund undrar jag dock fortfarande vad det är Recabarren vill ha sagt med sin bok om SD-kvinnorna. Att det är svårt att vara kvinna inom ett parti som Sverigedemokraterna är knappast en överraskning. Inte heller att sverigedemokratiska politiker inte kan räkna med att bli omtyckta i sina lokalsamhällen. Inte kan väl bokens syfte vara att jag som läsare ska tycka synd om vita kvinnor som valt att ansluta sig till ett rasistiskt parti?
Bokens avslutande sammanfattning, som mest känns som en tradig upprepning av vad som skrivits i tidigare kapitel, ger inte heller den någon fingervisning om hur Recabarren vill att läsaren ska använda hennes bok. Kvar blir känslan av att författaren en gång i tiden haft en god idé, men sedan inte lagt ned tillräckligt mycket tid på att göra något bra av den. Att boken dessutom innehåller den en del rena felskrivningar och därför känns slarvigt skriven och dåligt korrekturläst höjer inte heller mitt betyg.
Insidan, en slags reportagebok av journalisten Sara Recabarren med undertiteln SD-kvinnorna och partiet, bygger på djupintervjuer med fyra kvinnor som är eller har arbetat som folkvalda representanter för Sverigedemokraterna. När boken släpps är det bara Julia Kronlid, riksdagsledamot och vice ordförande i partistyrelsen, som fortfarande är aktiv sverigedemokrat.
Övriga medverkande - Kristina Winberg, Maddelen Larsson och en anonym kvinna som kallas "Lena" - har antingen lämnat eller uteslutits ur partiet, och det är berättelserna om deras politiska uppgång och fall som utgör bokens huvudsakliga narrativ. Det de har gemensamt är att de har sagt ifrån när de blivit utsatta för sexuella trakasserier av manliga partikamrater eller att de uppmärksammat att manliga partikamrater inte skött sitt arbete. Insidan handlar om hur SD-kvinnorna har behandlats inom partiet, men nästan lika mycket handlar den om hur de har behandlats av människorna i sin omgivning och hur de känner inför det.
Jag berörs, om än motvilligt, av kvinnornas berättelser om hur det känns när varken politiker från andra partier, andra föräldrar på barnens förskola eller personalen i matbutiken vill ta dem i hand eller ens möta deras blick sedan de börjat engagera sig i Sverigedemokraterna. Recabarren har med andra ord lyckats skriva en bok som får en antifascist som mig att känna med de SD-kvinnor vars öde hon skildrar, och kanske är det bra att bli påmind om att även sverigedemokrater är människor med känslor.
I skrivande stund undrar jag dock fortfarande vad det är Recabarren vill ha sagt med sin bok om SD-kvinnorna. Att det är svårt att vara kvinna inom ett parti som Sverigedemokraterna är knappast en överraskning. Inte heller att sverigedemokratiska politiker inte kan räkna med att bli omtyckta i sina lokalsamhällen. Inte kan väl bokens syfte vara att jag som läsare ska tycka synd om vita kvinnor som valt att ansluta sig till ett rasistiskt parti?
Bokens avslutande sammanfattning, som mest känns som en tradig upprepning av vad som skrivits i tidigare kapitel, ger inte heller den någon fingervisning om hur Recabarren vill att läsaren ska använda hennes bok. Kvar blir känslan av att författaren en gång i tiden haft en god idé, men sedan inte lagt ned tillräckligt mycket tid på att göra något bra av den. Att boken dessutom innehåller den en del rena felskrivningar och därför känns slarvigt skriven och dåligt korrekturläst höjer inte heller mitt betyg.
June 1, 2020
Den andra boken vi diskuterade i måndagens bokcirkel var Recabarrens "Insidan: SD-kvinnorna och partiet". Det är en slags reportagebok, som har skönlitterär stil. Författaren har intervjuat fyra kvinnor som är/har varit medlemmar i SD. Vid intervjutillfället var två fortfarande medlemmar, medan de andra två gått ur eller blivit utslängd - vid utgivningen var ytterligare en av dem f.d. medlem.
Det är lite svårt att förstå vad författarens intention med boken är. Ska vi tycka synd om kvinnorna med tanke på hur de behandlats? Det känns som om vissa delar av behandlingen borde de ha förstått skulle komma (men det är hemskt hur de och deras familjer har drabbats privat pga motståndare, men även partimedlemmar). Eller är det att ge en förståelse av hur det är att vara kvinna i SD? Men det som beskrivs är vad man redan insett.
Boken ger kvinnorna en möjlighet att berätta om deras liv in i, inne i samt (för en del) ut ur partiet - men inga frågor eller reflektioner från Recabarren om det hela.
Vi diskuterade, som sagt, boken ganska rejält och vi kände alla att det saknades en "slutsats" eller liknande. Och att själva stilen på boken är tämligen enkel. Som jämförelse kom Matilda Gustavssons "Klubben" upp - samma typ av genre, men väldigt mycket bättre skriven.
Det är lite svårt att förstå vad författarens intention med boken är. Ska vi tycka synd om kvinnorna med tanke på hur de behandlats? Det känns som om vissa delar av behandlingen borde de ha förstått skulle komma (men det är hemskt hur de och deras familjer har drabbats privat pga motståndare, men även partimedlemmar). Eller är det att ge en förståelse av hur det är att vara kvinna i SD? Men det som beskrivs är vad man redan insett.
Boken ger kvinnorna en möjlighet att berätta om deras liv in i, inne i samt (för en del) ut ur partiet - men inga frågor eller reflektioner från Recabarren om det hela.
Vi diskuterade, som sagt, boken ganska rejält och vi kände alla att det saknades en "slutsats" eller liknande. Och att själva stilen på boken är tämligen enkel. Som jämförelse kom Matilda Gustavssons "Klubben" upp - samma typ av genre, men väldigt mycket bättre skriven.
December 18, 2019
Den var intressant. Tillslut var den intressant. Jag HATADE den i början och var nära att sluta lyssna. Sån OFFERKOFTA, det är så himla synd om SD.😠
MEN tillslut kommer vi till hur partiet sviker och behandlar kvinnor riktigt illa. Då blev det intressant.
MEN tillslut kommer vi till hur partiet sviker och behandlar kvinnor riktigt illa. Då blev det intressant.
Displaying 1 - 5 of 5 reviews