Det var nog bäst att hålla tyst om det mystiska vindsrummet, brevet och kvinnan som stått i fönstret och vinkat åt henne. Att klockan inte hade rört sig en sekund under tiden hon varit borta ville hon inte ens tänka på. Det var alldeles för underligt.
Smygande kusligheter. En skola som varit mentalsjukhus. Mystiska steg i den gamla läkarvillan. En doft av rosor som plötsligt dyker upp och snabbt försvinner. Människor som inte vill svara på frågor. Och en kvinna som vinkar från vindsfönstret ...
Elina har flyttat in i en gammal läkarvilla tillsammans med sin pappa, hans flickvän och hennes son. Elina är rädd att hon håller på att bli tokig , precis som sin mamma, eftersom hon får förnimmelser om händelser innan de sker.
När hon med sin nya vän Ville gör ett skolarbete om mentalsjukhuset Solhem som tidigare fanns i skolans lokaler händer fler och fler mystiska saker. Hur hänger allt ihop? Vem bodde i rummet på vinden, som bara hon kan besöka. Vad vet Vaktis egentligen? Och vems fotsteg är det Elina hör om nätterna?
En mysryslig berättelse där barn står i fokus, det gillas skarpt! Samtidigt tar också Askling upp hur patienter på mentalsjukhus behandlades förr i tiden, men det vävs in i berättelsen på ett snyggt sätt och känns aldrig överflödigt. Här blandas också övernaturlighet in på ett bra sätt, tillsammans med mellanmänskliga relationer och en bonusfamilj med fina relationer sinsemellan.
Elina har haft förnimmelser innan, alltså känt på sig saker som ska hända, men när hon flyttar in i den gamla läkarvillan tillsammans med sin familj blir upplevelserna både annorlunda och fler. I familjen ingår förutom Elina även hennes pappa, hennes bonusmamma och bonusbror. Relationen dem sinsemellan tycker jag är väldigt fin att läsa om och kärleken mellan Elina och hennes bonuslillebror är så fin.
Skolan som Elina går på har varit ett mentalsjukhus, och tillsammans med den nya kompisen Ville ska hon göra ett skolarbete om dess historia. Då börjar Elina uppleva ännu mer saker, på skolans mark. Rosendoft dyker plötsligt upp, en kvinna syns i ett vindsfönster och när Elina går för att undersöka finns där ett rum, som nästa gång är borta.
I det här välskrivna och spännande äventyret är det driv från sida ett och vi får följa Elina i många av hennes vardagliga bekymmer med kompisar, en pappa som är med i Läkare utan gränser och reser mycket, och en mamma som är psykiskt sjuk och som hon är väldigt rädd att likna. Dessutom tas inte hennes förnimmelser på allvar, utan pappa blir arg när hon nämner dem. Det ger ett djup till den spännande berättelsen som är skriven på ett trovärdigt sätt och som ger den där mysrysliga känslan rakt igenom. Jag gillar att det är Elina som är i fokus och som mest på egen hand, med lite hjälp av Ville, löser det hela på ett förnämligt sätt.
Elina har flyttat in i husen som i folkmun kallas "läkarhusen". Det har för henne inneburit att hon oftare vaknar av att Lisa går omkring med klackskor mitt i natten och att hon oftare har, vad hon kallar, känna-på-sig-känslor. Av en slump börjar hon prata med sin klasskompis Ville utanför förskolan när hon är där för att hämta sin lillebror.
När de ska jobba med lokalhistoria så hamnar Elina och Ville i samma grupp. Elina säger att det går bra så länge de skriver om det lokala mentalsjukhuset Solhem. Mentalsjukhuset som numera är ombyggt och är den skolan där de går nu. Frågan är om de är beredd på vad de kan komma att hitta.
En småkrypande stämning som omges av mysterier och spöken och fängslade familjedrama.