Äntligen har Jönköpings egna deckardrottning Frida Moisto kommit med uppföljaren till debutboken ”Som nitroglycerin”. Och del ett var bra, men den här är mycket bättre. En spännande historia som fångar en från första sidan och sedan slukar man boken. Men slutet???!!! Gah! Så kan den ju inte sluta... Jag vill genast lösa trean. I ”Drakar lyfter i motvind” (älskar titeln) får vi åter igen möta kriminalkommissarie Lisa Engström på Jönköpingspolisen. Den här gången en mer sårbar Lisa och där hennes förflutna gör sig påmint på olika sätt. Jag gillar den nya Lisa.
Drakar lyfter i motvind handlar om polisen Lisa Engström. En dag möts hon av ett fall där innekillen Johan Lundblad blivit mördad, genom att bli knivhuggen ett antal gånger. Inte bara med att hon måste lösa detta fall, måste Engström även försöka hitta distans från sitt tidigare liv. Men inte alla vill att hon ska få vara som hon är nu, och börjar rota i hennes förflutna.
Moisto skriven på ett fartfyllt, "bara-ett-kapitel-till"-sätt, vilket gör att när du väl påbörjat boken är det svårt att lägga ifrån sig den. Jag tycker mystiken, tillbakablickarna och att man får vara med om när mordet sker gör boken unik och spännande, och du som läsare vill vara med på ett annat sätt och försöka luska ut vad som egentligen hände.
Jag tycker dock att slutet av boken känns väldigt snabbt, som att jag saknar mycket förklaring och beskrivelse över vad som hände. Även om det är en bra upplösning så känns det rumphugget och som den lättaste vägen att ta. Om du har läst många deckare tror jag att du kan lösa vem som är mördaren väldigt fort, vilket jag insåg kanske halvvägs in i boken. Det här gör att boken inte blir en fullpottare för mig, för jag vill bli ordentligt förvånad över vem som har gjort det och varför.
Kommer absolut fortsätta läsa om Lisa Engström, för denna bok slutade på världens cliffhanger!
Frida Moistos ord är som en litterär kulspruta. Det är tempo, spänning, komplicerade relationer och känslor all over the place. En riktig bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. Mot slutet drog jag ut på läsningen för jag inte ville att boken skulle ta slut.
Vi får lära känna Lisa Engström ytterligare och se tillbaka på hennes liv och de händelser och människor som har format henne till den hon är och hur hon fungerar. Karaktärerna känns otroligt levande och verklighetsförankring sker boken igenom med familjehemligheter, hat, rädsla, kärlek, identitet, förstörelse och försoning.
Självklart blir vi lämnade med en cliffhanger och jag längtar efter del tre!
Korta kapitel där man i de olika kapitlen får följa olika personer vilket håller spänningsnerven på helspänn hela tiden, man vill hela tiden läsa nästa kapitel för att få veta mer. En riktig bladvändare!
Detta är författarens andra bok i serien om den kontroversiella polisen Lisa Engström. Den första boken heter Som nitroglycerin. Denna kom ut 2019.
Då det är en del i en serie så rekommenderar jag som alltid att man skall läsa böckerna i rätt ordning så att man får ut det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas relationer och utveckling. Den centrala historien i denna bok är dock fristående som om man mot all förmodan hoppar på denna serie med denna bok så kommer man att hänga med i handlingen utan några problem.
Jag läste den första boken 2019 så jag hade gömt bort en hel del om karaktärerna, men det tog inte många sidor så var jag inne i handlingen. Det viktigaste händelserna från förra boken blev uppfriskade tack vare smidigt inbäddade återberättande bitar i handlingen.
Jag tittade tillbaka på vad jag skrev om förra boken och det känns, när jag läser den texten, att författaren redan i sin andra bok har slipat på sin berättarteknik. I förra boken så använde huvudkaraktären ett rätt så grovt språk. I denna så är hon fortfarande frispråkig och in i mellan åt rätt så grov i språket men den är lite nedtonad om mitt minne spelar mig rätt. Om detta är ett medvetet eller omedvetet val av författaren vet jag inte, men detta känns som ett rätt val.
Precis som förra boken så är det korta kapitel som för handlingen snabbt framåt och det händer något nästan hela tiden. Boken är uppbyggd att vi dels får ta del av fallet i nutid, vi följer poliserna när de försöker lösa det, samt en del andra karaktärer som på olika sätt berörs av det. Vi får även ta del av offrets liv i återblickar från olika tider i hans liv, detta målas långsamt upp vad som ligger bakom allt, det är en tragisk berättelse som skildras.
Utöver detta så får vi även ta del av händelser som berör huvudkaraktärens liv, saker som hände i förra boken och även innan den spelar en stor roll i detta. Det är lite därför det är bäst att ha läst den första boken innan man läser denna. Denna del av handlingen gör att den röda tråden i serien får nya infall och gör även att det blir spännande att se vad som kommer att hända framöver i serien.
Språket är slipat och handlingen är både spännande och fylligt. Jag tycker att boken håller en hög kvalité när det kommer till utförande av handlingen i sin helhet och gör att den blir en bok väl värd att läsa. Att det sedan finns ett djup i handlingen tack vare att vi får ta del av bakgrundshistorien i tillbakablickar gör inte saken sämre.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande deckare som håller sig till det hårdare hållet, vill man ha en mysdeckare så skall man kanske leta bland andra böcker. Men vill man ha mörkt och smutsigt så har man hamnat rätt. Då jag själv ligger efter med författarens utgivning så finns det redan två titlar efter denna på marknaden. Jag kommer absolut att läsa dessa också.
En kille hittas brutalt mördad i en park i Jönköping. Det visar sig att det är Johan Lundblad, nummer ett som Jönköpings inne kille. Varför har han så brutalt bragts om livet? Det blir kriminalkommissarie Lisa Engströms uppgift att utreda. Under den utredningens gång kommer det fram saker som flera personer i Johan Lundblads närhet hoppats, hade fått fortsätta att vara i det fördolda...
Andra delen i Frida Moistos serie om Lisa Engström lämnar ingen läsare oberörd. Flera gånger fick jag kalla kårar längs ryggraden. Samtidigt som jag kunde känna en enorm ilska mot karaktärerna i boken
Trots att jag inte gillade "Som nitroglycerin" så mycket, framförallt pga för mycket våld, började jag läsa "Drakar lyfter i motvind" och kunde inte sluta läsa. Så mycket bättre än första boken. Men slutet... Snopet undrade jag om något fattades. Nog för att en vill ha en cliffhanger inför nästa bok, men det här var lite väl avklippt.