at maakt iemand tot een goede voetballer? Vaak wordt gezegd dat dat zijn of haar fysiek is, techniek, mentale weerbaarheid, sociale competentie en ervaring. Maar steekt er misschien toch meer achter? Trainers en managers hebben het vaak over spelinzicht en intelligentie, maar niemand is er tot op heden in geslaagd uit te leggen wat dat dan exact is. Daar komt met Kopkracht verandering in. In twee unieke studies hebben de Zweedse onderzoekers Torbjörn Vestberg en Predrag Petrovic´ aangetoond dat het brein een intrinsiek belangrijke rol speelt bij de verrichtingen op het voetbalveld. Het gaat daarbij om een in uitzonderlijke mate ontwikkeld vermogen om spelsituaties te analyseren, te verwerken en daar in een "split second' naar te handelen. De bevindingen van Vestberg en Petrovic´ brengen ons dichter bij het antwoord op de vraag wat spelintelligentie is en waarom spelers als Cruijff, Messi, Ibrahimovic´ en Modric´ van wereldklasse zijn en anderen niet. Slechts één op de duizend mensen heeft een vergelijkbare verwerkingscapaciteit om die van elitespelers als Cruijff en Messi, maar bijvoorbeeld ook Xavi en Iniesta te evenaren. Maar dat niet alleen: de onderzoekers konden op basis van hun testresultaten accuraat voorspellen hoeveel doelpunten en assists de spelers zouden gaan maken. De auteurs onthullen de analytische functies die een middenvelder, een aanvaller en een verdediger nodig hebben, en beschrijven voor de eerste keer de specifieke hersenfuncties die nodig zijn om voetbal of willekeurig welke andere sport op topniveau te kunnen bedrijven.
Kan man förutsäga vem som blir bäst på fotboll? Forskarna Torbjörn Vestberg och Predrag Petrović verkar övertygade om det och har gjort studier för att visa att de hittat något de kallar "exekutiva funktioner", som skulle förklara begreppet "spelintelligens" och i förlängningen kunna avgöra vem som har potentialen att bli en storspelare med några tester.
Jag köper det inte riktigt. Urvalet känns skralt, jag har svårt att förlika mig med att det är så avgörande, lite som att lagkamrater, träning och taktik relegeras till något sekundärt eller perifert. Det gör en lagsport fokuserad på den enskilda spelaren på ett sätt som känns främmande. Att de dessutom inte undersökt någon annan lagsport (ishockey ligger nära till hands) gör att det känns tunt på empirisidan.
Själva prosan i boken är rakt på sak, lite hackig och väldigt linjär. På sina håll blir innehållet alltför tillspetsat och spekulerande, som när bokens tredje författare, DN-journalisten Thomas Lerner, ska låtsasranka några spelare. För det första känns det som ren utfyllnad för att få till fler sidor. För det andra skaver det rejält. En av sakerna som bedöms är "Riktad uppmärksamhet", en förmåga definierad som "[f]örmågan att ha detaljkoll på vad som händer runt omkring sig". Ger du Zlatan Ibahimović en etta och Marta en tvåa på en femgradig skala i den kategorin så undrar jag lite vad som händer - det här är två spelare med renommé om sig att ha full koll på bollen och på hur motståndare och medspelare rör sig. Det känns konstruerat, vilket det är i och med att det rör sig om ren spekulation. Jag förstår inte poängen med hela övningen.
Till det bättre kan boken och metoderna belysa en aspekt av en fotbollsspelare. Å andra sidan kan den bidra till en bortsortering på lösa grunder av unga spelare (se kapitel 10, "Vem har potential att blir proffs"). Den utvecklingen är jag jäkligt tveksam till.
Läs boken för all del, men läs den skeptiskt. Komplettera gärna med Lars Voss Gustavssons artikel "Bråket om talangernas hjärnor" i Offside 2/2025.