Vad har Hilma af Klint, Ivan Aguéli, Tyra Kleen, Edith Södergran och August Strindberg gemensamt?
Alla verkade de runt sekelskiftet 1900 och alla var de starkt påverkade av så kallade esoteriska läror som genomsyrade epokens kulturliv.
I Det ockulta sekelskiftet leder religionshistorikern Per Faxneld läsaren genom rörelser som teosofi , alkemi och spiritism. Esoterikerna såg sig själva som vetenskapliga, andliga och moderna på en gång och deras idéer öppnade nya vägar i skapandet för konstnärer, kompositörer och författare.
Det ockulta sekelskiftet låser upp en försummad och spännande del av kulturhistorien. Här berättas om hemliga sällskap, magiska läror och mystiska riter. Boken avslöjar nya dimensioner hos kända verk och lär oss att se, läsa och lyssna på dem på nya sätt.
Per Faxneld is Swedish Historian of Religion he holds a ph.d. in History of Religions (obtained in 2014). his field of specialisation is Western esotericism, new religions and "alternative spirituality" (e.g. Satanism, Theosophy, Anthroposophy, New Age, the sacralization of physical excercise, etc), with a particular emphasis on how they are formed in tandem with processes of modernization (especially secularization). he has also worked from a sociological perspective with questions pertainng to strategies of legitimation, religious authority and identity formation. Other interests include religion and popular culture (reflection my background in cinema studies), folk religion (e.g. editing a critical edition of a folkloristic classic), gender issues, globalization and religion and violence. A key theme in his research is the relation between Western esotericism and art/literature.
My doctoral dissertation (Satanic Feminism: Lucifer as the Liberator of Woman in Nineteenth-Century Culture, awarded the Donner Institute Prize for Eminent Research on Religion, and later re-published by Oxford University Press) adresses how anti-clerical feminists – primarily during the time period 1880–1930 – used Satan as a symbol of rejecting the patriarchal traits of Christianity. I emphasized how these women were inspired by the period's most influential new religion, Theosophy, and how the anti-religious discourses of secularism impacted feminism.
Det ockulta sekelskiftet var en kul bok, men det märktes att den byggde på utställningsmaterial; jag ser gärna i framtiden en bok som tar grepp om själva den teosofiska mytologin och relationen till psykoanalysen och jungianismens religionspsykologi.
Boken ger en bra överblick över de esoteriska strömningarna som påverkade så många konstnärer, författare, kulturpersonligheter, adliga och kungligheter under förra sekelskiftet. Den är väldigt tung faktamässigt och det är tydligt att det ligger ett gediget arbete bakom att samla in all kunskap och sammanställa (väääldigt långa not- och referenslistor). Jag hade önskat att den gått in lite mer på djupet över vad de olika strömningarna så som teosofin, antroposofin, spiritismen etc. faktiskt innebar. Trots att jag läste boken kände jag ett behov av att googla för att förstå vad man faktiskt trodde på som teosof. Därför hade det varit intressant med en tydligare beskrivning av skillnaderna och likheterna mellan de olika strömningarna. Författaren nämner otroligt många olika personer, nästan för många då vissa bara tas i upp en mening, men bäst blir den i kapitlet om tre kvinnliga esoteriska konstnärer i Sverige (Lucie Lagerbielke, Tyra Kleen och Hilma af Klint) för det är först då den går lite mer på djupet och man som läsare får en djupare förståelse för konstnärernas liv.
Koncis och lättläst översikt om korsbefruktningen mellan esoterism och skapande runt sekelskiftet. Väcker intresse, men sedan får man smak på mer djuplodande i andra böcker...
För något år sedan läste jag "Hilma" av Anna Laestadius Larsson och tankar på mina tonår som Ouija board-praktiserande ockultist blandades med att roat konstatera att Rudolf Steiner, grundaren till Waldorfskolan som mina barn går på, var en rätt otrevlig snubbe. Även Hertig Karl i hennes barnbrudentrilogi har ett makabert intresse för spiritism och svart magi.
Dessa tre påträffas alla i "Det ockulta sekelskiftet" vid sidan av många andra historiska kändisar som Madame Blavatsky, Conan Doyle, Strindberg, Selma Lagerlöf, Victor Hugo m.fl. Många konstnärer, författare, kungar och hertigar influerades onekligen av ockulta strömningar, i mindre utsträckning även arbetarklassen. Eftersom det är så mycket kan boken, rikt illustrerad för färre googleavbrott, inte mer än att skrapa på ytan av det enorma material som finns om ämnet och jag vill veta så mycket mer.
Bäst tycker jag ändå boken är när den just går lite mer på djupet som i Faxnelds porträtt av tre kvinnliga konstnärer och deras esoteriska influenser: Lucie Lagerbielke, Tyra Kleen och Hilma af Klint. Här ser vi mer om hur människor påverkades i praktiken. Från Lagerbielke som själv drabbades av syner och förnimmelser, till Kleen som inte strävade efter egna ockulta upplevelser, via af Klint som ägnade många år åt att försöka lära sig kanalisera andar.
Det finns två sätt man skulle kunna skriva om den esoteriska rörelsen. Man kan vara skeptisk och beskriva alla som charlataner eller själv vara en övertygad teosof. Faxneld lyckas med konsten att hålla sig objektiv och menar samtidigt att det är omöjligt att förhålla sig skapande under förra sekelskiftet utan att veta något om spiritism eller teosofi.
Även om den esoteriska rörelsen ofta hade progressiva ideal och stod i motsättning till konservativa värderingar hade några av rörelsens förgrundsfigurer vidriga åsikter vad gällde icke-vita som inte diskuteras i boken. Däremot får man ytterligare belägg för det djupaste hat August Strindberg kände för kvinnor och en sidofråga sysselsätter mig när jag slagit igen boken. Bör man läsa Strindberg om man bojkottar R Kelly och Michael Jackson?
Per Faxnelds "Det ockulta sekelskiftet" är en intressant genomgång av esoterismens genomslag vid förra sekelskiftet – framför allt inom konsten, men också i kulturen i stort. Esoterismen, en bred term för andliga och mystiska läror som ofta hämtar inspiration från alkemi, hermetism och teosofi, var vid den tiden en progressiv kraft. Faxneld belyser hur rörelser som teosoferna och antroposoferna formade tidsandan och hur deras idéer influerade konstnärer, författare och vetenskapsmän.
Bokens aktualitet hänger förstås ihop med den nya uppmärksamheten kring Hilma af Klint, som återupptäcktes på 2010-talet och numera ses som en pionjär inom abstrakt konst. Men Faxneld visar att hon kanske inte var så unik som det ofta påstås. Hon var en del av en bredare strömning där flera konstnärer experimenterade med det ockulta och andliga i sitt skapande.
Esoterismen vid sekelskiftet var, visar Faxneld, radikal snarare än reaktionär. Från frimureriets idéer om social jämlikhet till försvar för religionsfrihet i länder med statskyrka, och till och med jämställdhet mellan könen, var den ockulta världen en del av den progressiva rörelsen. I dag har esoterismen däremot ofta en mer konservativ prägel – en intressant iakttagelse som boken tar upp, även om det spåret inte utvecklas särskilt långt.
Boken blir förstås översiktlig, vilket märks då beskrivningarna av de olika esoteriska lärorna kunde varit något djupare, utan att tappa nya läsare. En aspekt som kunde ha utforskats mer är hermetismens koppling till naturvetenskapen. Alkemin och de hermetiska traditionerna hade stort inflytande på flera vetenskapsfält, och ett djupare resonemang där hade kunnat ge en mer nyanserad bild av hur esoteriska idéer fungerade i samtiden. Som författaren Anatole France en gång påpekade är förståelsen av dessa rörelser viktig för att fullt ut förstå sekelskiftets intellektuella miljö.
Boken är en bra introduktion till ämnet och kan ge nya perspektiv även för en bredare publik. Den är lättläst och informativ, men den stora mängden namn och referenser kan stundtals göra läsningen tung. När texten istället lyfter blicken och ger bredare beskrivningar blir den mer engagerande. För den som söker en första ingång till esoterismens och nyandlighetens roll vid sekelskiftet är "Det ockulta sekelskiftet" en läsvärd bok.
"(...) som Anatole France påpekade redan på 1890-talet, och som vi sett genom de många exemplen i denna bok, var Europas konst- och litteraturliv runt sekelslutet starkt präglat av esoteriska strömningar. Därför är det helt nödvändigt med solida kunskaper om esoterism för att till fullo förstå vad som pågick. Även långt senare finns det åtskilliga konströrelser och konstnärer som vi behöver sådana kunskaper för att begripa."
I »Det ockulta sekelskiftet« dyker religionshistorikern Per Faxneld ner i de esoteriska läror som genomsyrade kulturlivet runt sekelskiftet 1900. Hans verk ger en gedigen överblick över de konstnärer och författare som var verksamma runt denna tid, och som alla var förtrogna med dessa mystiska läror. Esoterism är egentligen ett relativt brett begrepp, men lite förenklat handlar det om förborgad kunskap – det vill säga kunskap som rör sig i det dolda. Ofta förknippas även esoterism med hemliga sällskap och ordrar såsom rosenkorsargrupper, frimurare och ritual magiker. Och inom dessa grupper kan en individ då stegvis få möjligheten till att avtäcka förborgad kunskap genom olika initieringsgrader. Men esoterisk kunskap behöver dock inte alltid ses som att vara hemlig per se, utan det handlar snarare om att en individ själv förväntas söka den för att stegvis kunna nå upplysning. På så vis kan man tänka sig att den esoteriska kunskapen är dold i det öppna (aka hidden in plain sight heh), och enbart avsedd för den som genuint söker den. Övergripande berör Faxneld en hel del svenska konstnärer och författare som givit uttryck för det förborgade genom sin konst: några exempel är Edith Södergran, Emanuel Swedenborg, Lucie Lagerbielke och såklart Himla af Klint. Med kunskaper om esoterism ges man därmed möjligheten till att uppfatta (och uppskatta) konsten ur ett ännu bredare perspektiv! Detta är en så himla spännande och intressant liten bok. Faxneld öppnar verkligen upp dörrarna till en betydelsefull del av vår kulturhistoria (och som han själv sagt i en intervju: en hel del dörrar lämnas även på glänt :)).
2.5/5. Lättläst och intressant ämne som ger lite bakgrund till konstnären Hilma Af Klint och andra kreatörer under 1800-1900 tal. Hade dock önskat en ännu mer neutral och problematiserande bok om ämnet.
- Enligt mig saknas diskussion kring definitioner av begrepp såsom ockultism/esoterisk/osv. Detta är ett svårt ämne där varje konstnär/kreatör behöver större utrymme för att läsaren själv ska få en rättvisande bild av just varje konstnärs egen tolkning. Då hade boken därmed känts mer tillförlitlig, och mindre färgad av författarens egna hypoteser/tolkningar.
En intresseväckande och översiktlig bild av de esoteriska strömningar som format komst och kulturliv i Europa och Sverige till modern tid.
Boken är lätt att ta sig igenom, även för en som ej är insatt i vare sig konst eller ämnet, och väcker en lust att utforska mer.
Som alltid när översiktsverk måste saker strykas, men som helhet anser jag den ändå täcka det mest intressanta, och blickar framåt på ett sympatiskt sätt.
Yleistajuinen, kauniisti kuvitettu ja oppineesti kirjoitettu teos länsimaisesta esoteerisuudesta ja okkultismista, painopisteenä taide sekä esoteerisuuden ilmeneminen Ruotsissa. Tarkempi arvio blogissani: https://tituma2.wordpress.com/2020/05...
Efter att ha läst denna är jag oerhört kritisk mot Strindberg måste jag säga, visste inte att han var så misogyn som man får veta här i boken. Men oerhört intressant att få läsa om alla dessa starka kvinnor i historien!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Spännande introduktion till sekelskiftet 1900s kultur- och tankevärld och de andliga och filosofiska strömningar som påverkade konsteliten. Ämnet gav verkligen mersmak!