Ett feladresserat kärleksbrev från väst hamnar hos den trettonårige Nikolaj i kalla krigets Riga. Nyfiken antar han rollen som den försvunne älskaren och svarar. När han inser att historien håller på att gå honom ur händerna bestämmer han sig för att försöka hitta brevens rätte mottagare.
Invandrare, utvandrare, svensk, utlandssvensk... Élodie har lämnat Sverige för att inte bara se ut som en invandrare utan också bli en - på riktigt. I samtida London kan hon bli vem som helst och ingen alls. Men ett samtal från Sverige leder till ett livsavgörande beslut där hon tvingas förhålla sig till sitt arv.
Den amerikanske soldaten William deserterar från Vietnamkriget och USA och hamnar i Sovjetunionen där han rekryteras av KGB. Han tränas inför ett uppdrag han inte vet något om. För att överleva måste han ge upp sin identitet och bli någon annan. Vem det är upptäcker han dag för dag.
Tre berättelser flätas samman i denna sinnrikt konstruerade roman där identitet, rollspel, rasism och en borttappad kärlekshistoria löper som en röd tråd. Med svärta och humor skildras hur världshändelser formar och fångar enskilda människors liv, liksom hur skilda livsöden hänger samman på oanade sätt.
Bra språk, spännande och intressanta livsöden, en fin debutroman. Kanske aningen spretig för min smak men hon knyter ihop trådarna på slutet. Det är svårt för mig att bedöma hur verkligetstroget det är att en amerikansk desertör tas om hand av KGB i ett rymdprojekt men jag köper det. Uppskattar också funderingarna kring att höra till, rötter/identitet och rasism. Det blir en stark 3:a.
Jag googlade på Lisa Christensen för att få veta mer om henne (efternamnet klingar danskt och jag blev nyfiken). Upptäckte till min förvåning att våra vägar korsades i bloggvärlden för ett antal år sedan, främst pga gemensamma intressen för resor, språk och andra kulturer. Så roligt att hon skriver böcker, vill gärna läsa mer av henne.
Jag har läst Spela roll av Lisa Christensen, och som jag njutit! Detta är en berättelse om tre livsöden som griper väldigt starkt tag i mig. En vackert skriven berättelse med ett alldeles eget språk, stundvis nästan sjungande. Jag älskar hur allt knyts samman på slutet och kan inte låta bli att hålla tillbaka någon liten förrymd tår. Rekommenderas varmt!
”Tänk att en pappa kan älska sitt barn, tänkte jag. Det var helt omöjligt att föreställa sig men jag visste att det var just det som jag såg framför mig. En pappa som älskade sitt barn. Det fanns sådana pappor. Pappor som skulle dö för sina barn. Pappor som gick att knuffa på och som stod kvar.”
Det här är en ganska bra men spretig debutroman. En triptyk som vill lite för mycket och som för mig är en ojämn läsupplevelse.
Spela roll har tre berättare, den första möter vi på åttiotalet i kalla krigets Riga. Huvudperson nummer ett är en trettonårig pojke som vill bli författare. Den här delen upplever jag som seg och lite barnslig faktiskt. Andra delen är min favorit. Då möter vi Élodie, en svensk svart kvinna. Nu växer romanen och blir realistisk och intressant. Del två handlar om rasifiering, faderslängtan och att söka sina rötter. När Christensen skriver om hur färgproblematik kan ta sig olika uttryck, brinner det till och känns på riktigt (vilket det också är). Den tredje delen om en amerikansk man som rekryteras av KGB är tråkigast av alla. Han hamnar i Sovjetunionen och så sammanlänkas de tre protagonisterna och det blir kärlek i den fjärde och avslutande delen.
Jag gillar hur Lisa Christensen dryftar att det i princip inte går att vara en person som inte väljer – det är också val. Livet är ungefär som dokusåpan Robinson, tänker jag. Vissa går in för att pakta och vinna, andra med avsikten att vara vän med alla. Men så kastar livet skruvbollar (Anders kommer med tävlingar/regeländringar) som tvingar en ur kurs. Så står man där på darriga ben och har gjort val ändå – fast man inte ville – som gläder somliga och irriterar andra.
Jag hade gärna sett att hela romanen handlade om Élodie. Kerstin Ekman har skrivit om författarens rätt att häda och nödvändighet att ljuga. Hon menar att en som skriver skönlitterärt ska hitta på och inte låta sin egen person stå i vägen för ett verk. Det ligger mycket i det. Men det kan också vara precis tvärtom: Att en text blir bättre om den handlar om sådant som författaren själv erfarit. Spela roll är ett klockrent exempel på det senare.
Betyg: 4,5 av 5 - För ett par månader sedan så läste jag Lisa Christensens andra utgivna bok, Sista säkra. Det var en spänningsroman, och jag tyckte väldigt mycket om boken, som fick 4,5 i betyg av mig. En mycket annorlunda spänningsroman var det. Nu har jag läst författarens debutroman, Spela roll, som inte är en spänningsroman, utan en roman, men även denna bok är mycket annorlunda. Men väldigt bra. Och jag kan varmt rekommendera boken, eller rättare sagt båda böckerna, som är helt fristående från varandra. Ser fram emot fler böcker av författaren Lisa Christensen.
Förtjust och överraskad av denna romandebut. Författaren framstår som en mogen stilist och mycket osvensk (brittisk?). Hoppas att romanen får många läsare och att vi snart får fler romaner från denna smarta trebarnsmor.
Så mycket bättre än jag väntat mig - trots att jag läst just detta hos flera andra! Sträcklyssnade och sveptes med av handling, karaktärer, miljöer och språk. Missa inte!
Inledningen är så stark och fängslande, men efter ett tag tappar jag intresset. Berättelsen och karaktärerna grabbar kanske inte tag i mig, men det gör språket. Det är så fräscht och så fritt från klyschor. Jag ser fram emot att läsa författarens nästa bok!
Få böcker fångar mig från början så som Spela roll gjorde, fullkomligt älskar språket och hur författaren väver samman historian! Otroligt bra gestaltade karaktärer. Många gånger läste jag om en del sidor för att det var tankeväckande och vackert! Svårt att tro att hon debuterar med denna!
Kanske en trea, men den glimrar till! Spännande historia, bl a i sovjetiska Estland, men kanske lite spretig. Men fint språk och ibland glimrar det till ordentligt!