Ava går i trean på gymnasiet och har legat med varenda bicurious tjej i hela skolan. Hon tror inte på kärlek, hon tror på vännerna Mira och Hugo och på att de tre tillsammans bildar Sveriges Starkaste Trio. Hon tror på sin regndyrkande farsa, på att leva lyckligt för alltid. Ava tror inte på kärleken, inte förrän hon träffar Nadja: bomben, solen, skogsbranden - med det efterhängsna exet. Och då tror hon plötsligt på allt. Nioosha Shams romandebut handlar om den första kärlekens stora känslostorm och om att höra hemma.
”Jag är Ava Hashemi, totalt elektrisk och alltid ovillig att lägga mig platt. Jag är Ava Hashemi, jag älskar att leka, men om du leker med mig på fel sätt sticker jag ut dina ögon. Jag är Ava Hashemi, självisk på precis rätt nivå och mer självständig än en gatukatt. Nej, inte en gatukatt, en fucking panter, en palang sprungen ur Ahvaz torra jord. Jag är Ava Hashemi, och jag var inte kär.”
Oj, vad jag önskar att den här fanns när jag var tonåring! Den har ett otroligt flyt, som en jävla vårflod. Hoppas debutant Shams ger oss fler lesbiska vårfloder ❤
En otroligt bra bok med en otroligt smärtsam slut. Jag hade saknat en ren ungdomsbok i mitt liv! Tonårskärlek är liksom livet!
Berättelsen flyter väldigt bra, jag slukade upp boken i en enda dag. Språket är mycket realistiskt och speglar perfekt hur ungdomar talar och agerar med varandra, vilket jag uppskattar jättemycket.
Berättelsen är väldigt rolig, med små pärlor som fick mig att skratta ihjäl. Hugo är definitivt min favoritperson. En sån vän hade jag verkligen önskat mig på gymnasiet!
Och känslorna... jag har skrattat med Ava, gråtit med henne, och älskat med henne. Jag ÄLSKAR när författarna får mig att känna tillsammans med huvudpersonerna. Jag blev så less och arg vid slutet, men det antar jag beror just på det, att jag nästan blivit Ava, och i och med detta sörjt som hon.
Det som jag älskar mest av den här boken är att för en gångs skull den handlar INTE om coming-out story. Såklart det är bra med skildringar av coming-out av HBTQ+ personer, och speciellt unga. Det är aldrig för mycket representation i litteraturen, och representationen behövs för att normalisera ett fenomen, och för att läsarna ska känna igen sig. Däremot så saknas den här typ av berättelsen ganska mycket i litteraturen, tycker jag. Berättelser som skildrar HBTQ+ personernas "vanliga" liv, där deras queera identitet inte är fokus och problemet i berättelse, utan bara bakgrunden, något invävd i berättelse som man inte lägger stor märke till. Böcker som skildrar hur HBTQ+ personer lever samma liv som "vanligt folk", och att deras queera identitet inte behöver vara i centrum. Dessa böcker saknar jag. Dessa böcker kan hjälpa till att normalisera HBTQ+, att visa att vi finns, och vi är inte så himla olika.
Det enda som jag inte tyckte särskilt om är hur litet utrymme fick Avas brors historia i berättelse. Han har en viktig sub-plot som borde ha utvecklats mer, men jag förstår varför författaren inte gjorde det. Berättelsen är ju från Avas pov, och man förstår hur hon själv lägger större fokus på annat.
En brinnande tonårsromans. Lesbisk drama kanske man kan uttrycka det. Ava som inte lägger sig platt gör det strax efter hon träffar Nadja. Nadja som bara flyter omkring, tar inget skit, är med vem som helst och var som helst, har fångat Ava i sitt nät.
Föll inte pladask över romantiken. Den är lite toxic om än igenkännande. Typisk för första kärleken egentligen. Hjärtskärande för det finns saker som går fel... Kompisarna skiter Ava nästan i, detsamma brorsan. Att ungdomar ska supa, festa och tror att de kan lösa skit själva är både naivt och verklighetstroget.
Jag föll inte pladask för det hela bara. Det var enkelt att följa med. Tyckte språket var hackigt. Gillade inte Avas listor. Men miljöbeskrivningarna och känslorna som kopplades till det, exempelvis att himlen gråter när hjärtat brister. Eller att solen och vattnet är skönt mot huden när det går bra. Men dialogerna var något tråkiga och likaså Ava som bryts ner istället för byggs upp.
Bokens höjdpunkter är språket, Avas relation med sina kompisar och Avas relation med sin familj.
Det här är kanske den bästa skildringen av ungdomar jag någonsin läst. Brukar ofta störa mig på jargongen i sådana böcker men här fungerar det väldigt bra. Utöver det är språket rappt, underhållande och fint.
Ava, Mira och Hugo är verkligen tre helt fantastiska karaktärer. Deras vänskap är så himla fin att få läsa om. Älskar att Hugo är kommunist i en adlig familj. Delarna med Avas familj är fina att läsa om.
Utöver detta tyckte jag inte boken var så bra – men jag tror det beror på att jag läste den vid fel tillfälle. Jag blev bara irriterad på Avas och Nadjas ”fram-och-tillbaka” hela tiden. Boken har verkligen potential – den är inte dålig – men jag kände inte mycket för den.
Det finns en touch av Ya Leila (bok), det finns också en touch av Isak & Even i Skam (tv-serie), men denna är också sin egen. Om det hjärtslitande i att vara den som känner starkare, vill mer, känner sig försummad men samtidigt inte känner igen sig i rollen som svag och klängig. Fina och självklara vänskapsrelationer. Skavighet i familjen. Ett språk som är mycket lätt att ta till sig. Fin sommarläsning!
Jag älskar älskar älskar denna bok. ÅHHHH!!! En av de bästa böcker om ung kärlek på söder som jag någonsin läst, och jag har läst MÅNGA såna böcker. Så bra mångfald, så fina komplexa karaktärer, och ett sorgligt men ändå fint och relaterbart slut. Jag skrattade, höll andan och fällde några tårar - underbart alltså :)
It is so bad, I wanna give it a 0. But that's not possible, so I give it a one.
Okej, eftersom detta är en bok på svenska så kommer detta bli min första recension skriven på svenska. Så jag har ett och annat att säga om den här boken. Bokens handling går att summeras rätt så snabbt och enkelt. Den handlar om en tjej som heter Ava som blir kär i en tjej som heter Nadja. Med detta så tillkommer såklart andra saker men jag kunde fysiskt inte tycka om den här boken.
Jag hatade varenda karaktär i hela den här boken. Jag trodde det var omöjligt att man kunde göra det, men det visa mig bara raka motsatsen. Jag skulle vela säga att varenda karaktär såg ut som att de kom ifrån en "woke disney film". Allt kändes så påtvingat, i och med att alla var antingen av en annan ras än vit eller annan sexualitet. Jag har inga problem med det, det är bara hur påtvingat allt ihop var och hur avvisande boken var mot folk som var t.ex. vita, män och heterosexuella. Själv så anser jag att man inte borde göra det till en jätte stor del, men tyvärr så drabbas man av allt som är woke och dessutom politik i denna bok. Ja, jag kanske är lite biased med tanke på hur starkt jag hatar kommunismen, men helt ärligt så tycker jag att karaktärerna i boken bara är lata och bara klagar på allt. En av karaktärerna säger ofta hur mycket han hatar hans föräldrar för att de är rika. Men helt ärligt, varför skulle han nånsin vara arg på det? Nej, vissa har inte bättre ställt än andra i Sverige bara för att de är vita om huden. Alla här i detta land har lika möjligheter och tillgång till att själva få det bättre ställt. Jag anser att de som klagar om hur deras liv är och är "kommunister" bara är lata personer som vill få allt serverat till de. Går jag in i politik just nu? Japp. Bara för att jag blev otroligt arg av boken. Den fick mig att känna mig otroligt mycket illa till mods.
Borde boken läsas av barn/tonåringar? I min ärliga åsikt, nej. Den borde läsas om personen är mogen och förstår hur destruktiva personerna i boken är. Alla tar droger och alla dricker ständigt. Jag tycker särskilt inte om hur föräldrarna i boken inte brydde sig ett enda dugg när deras son försvann HELA TIDEN. Folk som läser den här boken borde åtminstone vara typ 18 år helt ärligt. Detta är bara för att folk i de yngre åldrarna inte förstår vad som är rätt eller fel. Det borde vara för en äldre publik då de oftast brukar ha lite konsekvenstänk (de i boken hade inget konsekvenstänk asså...)
Hursomhelst, efter att ha skrivit så mycket negativt så tror jag att jag vill säga nått positivt om boken. Den var rätt så snabb och lättläst. Jag läste ut den på bara några timmar då den var kort, och jag tycker om när böcker inte drar ut på tiden och tar väldigt lång tid att läsa. Man vill ju se framsteg när man läser, inte sant?
Men det här var nog allt. Vill nog tillägga att jag hatade delen där de kasta ut en SD supporter. När man tar bort andras åsikter så tar man också bort folks rätt att tänka. Vad är ett annat ord för det här.... hmmm.... diktatur kanske? Hursomhelst, jag hade velat ge den här boken -1/10 men det är inte möjligt så jag ger den 0/10.
Vill bara påpeka att författaren är otroligt gullig och snäll. Hon är jätte trevlig och kan skriva bra, det är bara att jag blev så arg om innehållet i den här boken att jag bara behövde ge den 0/10. Annars är Nioosha en väldigt talangfull, smart och passionerad person! All lycka till henne också!:)
den var så faaan gullig, men jag blev SÅÅÅ SÅÅÅ irriterad, asså, det var så mycket som spred runt om joel och nadja men de ignorerade bara det hela tiden!! fan ingen kommunikation😭😭. slutet påminde mig om eleanor och park, av rainbow rowell. kan man sluta göra miscommunication/no communication trope? please och thank you :)
En bok jag önskar hade funnits när jag var tonåring. Men, även som 35-åring går det att relatera till att bli alldeles för kär i någon som inte riktigt förtjänar det. Mycket värme, fint gestaltad vänskap och ett språk som böljar fram.
ingenting är lättare för mig med mycket koncentrationssvårigheter att läsa än niooshas fantastiska skrivstil. jag blir alltid så jävla arg när jag läser denna, men den är så otroligt fin och äkta. önskar jag hade fått läsa den när jag var liten. tack nioosha <3
Så fin berättelse om ungdomskärlek, med allt var det innebär! Älskade karaktärerna, de kändes verkligen som människor, och många olika sorters relationer som var så varmt och omsorgsfullt skrivna!
Jag gör inte riktigt de här böckerna rättvisa just nu. Att jag ens skriver "de här böckerna" är den första ledtråden; jag klumpar ihop dem. När Shams fina debut såklart är helt unik och står för henne. Själv har jag, på en dryg månad läst En stark nolla, Allt jag vet om kärlek, Saker ingen ser och Om det regnar i Ahvaz. Svenska ungdomsromaner, där minst en huvudperson är homosexuell och minst en av vännerna har en annan etnisk bakgrund än den ursvenska. (Och så lite kärlek, lite vänskap, lite konflikter och lite försoningar, obsv.) För så skrivs svenska ungdomsromaner idag - och det behövs! Varje gång jag slås av tanken att representationen är skev (eftersom jag knappt minns när en ung person i en svensk bok jag läst var blond och blev kär i det motsatta könet senast) får jag påminna mig om att dagens författare att hundratals år av en annan skevhet att ta igen. Det bästa är dock inte ATT författarna skriver in normbrytande personer, utan att de gör det utan att göra en grej av just avvikandet från normen. Att "komma ut", eller att vara "hen" är inte ett statement i de här böckerna - det bara är. Hos Shams blir det kanske lite extra tydligt, och jag blir till exempel väldigt glad över en kort men fin konversation mellan far och dotter i den här boken (tänk: det finns förstående och känslomässigt engagerade fäder också! till och med sådana som kommer från andra länder!). Ja, överlag är boken (och titeln!) fin och varm. Jag gör den inte rättvisa, från mitt vuxna och överlästa perspektiv, men jag önskar den på många ungdomar därute (även om den gärna hade fått komma 20-30 år tidigare...)
Fruktansvärt roligt att läsa om denna! Jag gillade den första gången, och minns den som vansinnigt hetsig. Jag tror fanimig att jag tyckte att den var än mer speedig än vid första genomläsningen.
Så trovärdig bok?? Såg någon som pratade om att det var irriterande hur mycket engelska ord karaktärerna använde men det är ju så kidsen pratar? Det märks att författaren är ung och faktiskt har en förståelse för hur ungdomar beter sig med varandra och pratar. Sommarviben var *chef's kiss* och jag blev otroligt avundsjuk. Vill bara sitta och äta picknick med mina kompisar i en park. Tyckte det var kul att hon bodde i Örnsberg även om jag kanske inte håller med om geografin helt och hållet. OCH jag vill veta VAR hon bor! Är det för mycket att be om?! Är det på min gård eller typ Ivar vidfamnens gata eller nere i industriområdet?? Utöver det har jag ingen konkret kritik. Kanske skulle varit kul om Hugo var lite mer utvecklad som karaktär. Kändes lite som att han var det "kommunistiska adelsbarnet med mycket sympati och dålig koll" under hela boken. Han var ingen huvudkaraktär men men.
Enkel att läsa men med poetiska beskrivningar. Vackert.
”’Jag ska gå nu’, sa jag. Hon sa ingenting. Hon bad mig inte stanna, så jag vände mig inte om i hallen.”
”Hur kunde ingen i hela Sverige vara vaken när mossa växte på ens lungor och man inte kunde andas längre?”
”Jag stängde lugnt och metodisk appen. Sen stängde jag lugnt och metodiskt av telefonen. Sen gick jag lugnt och metodiskt in på Hugos rum, sjönk ner på golvet och dog. Det hade gått fem dagar och hon hade redan glömt mig.”
Egentligen hade jag bara tänkt ge boken fyra stjärnor, för fem stjärnor är något unikt. Men i slutet av boken kom huvudkaraktärens ena bästa vän in på kognitionsvetenskapsprogrammet, det vill säga, det jag läser som INGEN JÄVEL I HELA VÄRLDEN VERKAR KÄNNA TILL. Den representationen väger fan nästan tyngre än alla queerisar och utländska namn i den här boken.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En bok som tar upp den första stora kärleken på ett träffsäkert och ärligt sätt. Ava träffar den något äldre Nadja på en fest och faller för henne från första ögonkastet, men hon börjar snart tvivla på Nadjas känslor för henne när hon inte verkar vara lika investerad i relationen. Dessutom är Nadja väldigt nära sin vän Joel som inte verkar gilla Ava alls... Boken handlar till stora delar om Avas känslor för Nadja, men även om vänskapen till bästisarna Hugo och Mira samt om Avas familj. Hennes bror distanserar sig allt mer från familjen vilket oroar de andra.
Jag älskar hur störig Ava är emellanåt och hur de olika karaktärerna skildras. En rapp och humoristisk bok men även en finkänslig och ärlig skildring av kärlek och svek.
Boken var bra men inte toppen. Jag gillade sättet den var skriven på och karaktärerna, de pratade och betedde sig som riktiga ungdomar utan att det blev krystat (som jag tyvärr tycker det blir i en del böcker). Handlingen var dock lite intetsägande, men jag uppskattade att det inte var någon jobbig historia om att komma ut! För en gångs skull var karaktärerna redan ute och det var ingen som ifrågasatte det, varken kompisar eller föräldrar!
Känner mig lättad när jag vänder sista bladet, för trots jobbigt slut är det en ärlig och skön berättelse med bra driv och språk som inte blir löjligt eller påklistrat. Och skönt att läsa en hbtq+bok som inte är en ”komma ut ur garderoben-saga”. Hoppas den hamnar i händerna på alla rätta händer. Hade velat läsa mer om Alvas familj!
En bok som det känns löjligt att rejta, jag är ju helt fel målgrupp. Svag fyra? Nej stark trea. 3++
Ava är kär i Nadja. Riktigt kär, för första gången. Men Nadja, menar hon allvar? Hon verkar så flyktig, leker hon bara!... Bra bok om ung kärlek. Eller kärlek helt enkelt. För även om man är långt från ung, inte lesbisk, inte tjej med invandrarbakgrund, inte bor i Stockholm så kan man identifiera sig. Känslor är ju typ de samma hela livet och var man än befinner sig.
Ava Hashemi. Sista terminen i gymnasiet och den efterföljande sommaren i Stockholm. Fester, lugna stunder med te, vänskap som räcker till himmelen och tillbaka och den riktiga första underbara och stormande kärleken.
Uppfriskande och snabbläst ungdomsbok! Fin beskrivning av familj- och vänskapsrelationer men kärlekshistorien var inte så gripande? Saknades även en stark handling och dramaturgisk kurva. Uppskattade dock sättet att skriva på och det kändes väldigt genuint och äkta.
Önskar att tolvåriga jag hade haft den här boken. Den känns så självklar, karaktärerna blir ens bästisar som man vill skälla på, den känns. + perfekt bok att kickstarta läsningen igen med