Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak

by Pigge Werkelin, Lena Katarina Swanberg

På morgonen den 26 december 2004 vällde en enorm flodvåg in över kusterna runt Indiska oceanen. Så småningom stod det klart att flera hundra semestrande svenskar hade omkommit.

Gotlänningen Pigge Werkelin förlorade hela sin familj i flodvågen. Hans öde blev välkänt via medierna och han blev "Pigge" med hela svenska folket. Många följde hans sökande efter familjen och kampen för att ge hustrun Ulrika och sönerna Max och Charlie värdiga begravningar. Pigge berättar om känslan av att se den tolv meter höga muren av vatten obarmhärtigt vräka in över semesterparadiset Khao Lak. Han skildrar skräcken och sorgen men också kärleken till vännerna som ställde upp utan förbehåll. I boken får man följa hans obändiga kamp för att komma tillbaka till livet.

Genres: Nonfiction, Biography

253 pages, Paperback

First published January 1, 2005

Reviews

[Helena R · Rating 2 out of 5]

Hade jag läst denna bok när den var nyutkommen hade kanske mitt omdöme blivit annorlunda. Men nu, 13 år senare, har det hänt en hel del som lämnar en bitter eftersmak.

Kärleken Pigge Werkelin beskriver för sin fru och sina barn känns så äkta, och insikten att han har förlorat hela sin familj är skrämmande. Det går inte att sätta sig in i hur det skulle känns, men vi får en bra uppfattning om hur det känns för honom. Och hur han med den sorg han har tar sig kraft till att låta sin familj få ett värdigt slut, även i de mest absurda situationer. Det krävs en stark person att kunna göra detta, att kunna fatta de svåra besluten, att orka stiga upp dag efter dag i jakten på sin döda familj.

Det beskrivs hur UD-byråkraterna inte riktigt visste vad de skulle göra och stod handfallna. Att andra länders representanter var så mycket bättre och effektivare. Jag har aldrig varit med om en katastrof, så jag har ju egentligen inget att komma med, men jag vet inte hur svenska byråkrater skulle ha kunnat förbereda sig på detta. Fall där UD kan tänkas kopplas in kan vara i princip vad som helst, hur ska de kunna förbereda sig på alla möjliga orsaker i alla möjliga länder? Författaren beskriver att UD inte var proaktiva utan reaktiva och att de inte kunde förhålla sig till hans krav. Med tanke på hur många svenskar som drabbades är det inte konstigt att svenskarna hade mer jobb att utföra och kanske därför ville hålla på sina procedurer, börjar de avvika för en person så fortsätter de och i förlängningen blir ännu mer ineffektivt. Pigge var proaktiv och hade ett väldigt stort nätverk som hjälpte honom, UD-personalen kanske var tvungna att fokusera på dem som inte hade någon. Jag är medveten om att regeringen fick kritik för hanteringen av katastrofen, men beskrivningen i boken ger mig inga svar, bara en persons personliga upplevelse.

Boken känns jäktad, vilket reflekteras i språket. Författaren har skrivit att efter allt stöd han fick från svenska folket ville han ge något tillbaka. Vid utgivningen gick dessutom en del av intäkterna till projekt i Thailand som skulle hjälpa de inhemska tillbaks efter katastrofen, det är beundransvärt. Men nu har det gått 13 år sedan katastrofen, jag kan fortfarande googla Pigge Werkelin och få upp hans senaste entreprenörsidéer, inom allt. En del går bra, men det finns en artikel om hur han har köpt ett nerfallet träd. Det är bra PR. Även om jag inte tror att hans syfte var att nyttja sin familj till PR-syfte, har det blivit så i tidningarnas värld; hans finns på radarn och i varje artikel nämns tsunamin. Det är sorgligt för alla inblandande.

[Matilda Persson · Rating 2 out of 5]

Jag skäms nästan över hur lite jag tyckte om Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak, Pigge har redan fått utstå tillräckligt med elände så vem är jag att säga att även hans bok är ganska dålig?

I början av boken är den ganska hoppig och det känns som att varje ”kapitel” har skrivits för sig utan en tanke på att det ska flyta ihop med resten. Även resterande delen av boken är ganska rörig och det är mycket som bara ligger på repeat. Mitt största problem är egentligen utdragen ur diverse rapporter som känns felplacerade, hade gärna sett att dessa flätades in i texten istället. De små fotnötterna skriver emellanåt vilket datum det är men det framgår inte om det är den dagen som Pigge berättar om eller om de är tagna från ingenstans. Och tjatet om att han ska skaffa en ny familj, det stör mig också.

Kortfattat kan man väl säga att det är en fruktansvärt tung bok, framförallt i början, som gav mig flera tankeställare kring vad jag skulle gjort i den situationen. Pigges historia är intressant och gripande men det innebär inte automatiskt att boken blir bra.

[Ellen Johansson · Rating 3 out of 5]

Jag har inte så mycket att säga egentligen om vad jag tyckte om boken. Detta är en viktig berättelse som värdesätter livet, att man inte borde ta det för givet. Det ger också en bra rättfärdigad kritik mot myndigheterna och deras hantering av hela katastrofen. Men mer än det var jag inte så insatt i boken tyvärr. Det fanns inte mycket med den som fick mig att vilja läsa ”bara lite till” när det var dags att lägga ner boken.
Så sammanfattningsvis inte jättebra men inte jättedålig heller, därav 3 stjärnor.

[Elon · Rating 3 out of 5]

En bok det verkligen tar emot att inte ge höga betyg. Pigge Werkelin överlevde tsunamin i Thailand 2004, och berättar här öppet om katastrofen där han förlorade fru och barn, och tiden efteråt, kampen för att hitta och få ut kropparna till sin familj. Han vittnar om ett land i kaos, men ännu mer Sveriges oförmåga att hjälpa till i detta kaos.

Det är en känslosam och viktig berättelse, som jag kan tänka mig att Pigge hade behov av att skriva ner och få ut. Enligt mig som läsare hade boken dock mått bra av att ha stått oskriven i mer än de månader (9? 10?) det tog mellan katastrofen och publiceringen.

"Höjdpunkten", om jag vågar säga det om en så hemsk berättelse, är hur rörande motgångarna är beskrivna. Pigge berättar om sitt och andras öden under och efter flodvågen, och hur det vänder upp och ner på tillvaron. Mina ögon var tårfyllda flera gånger under tiden jag lyssnade på boken.
Samtidigt upptas majoriteten av boken inte av den hemskheten, utan känns mer genomsyrad av frustration (till synes helt berättigad, men ändå ointressant i den här stora utsträckningen) mot Sveriges hjälpinsatser. Även om det är berättigat blir det slutligen ointressant att höra Pigge hänga ut departementsanställda. Vidare känns det, anser jag helt utan att jag någonsin träffat Pigge, som att jag endast skulle stå ut i några korta minuter i samma rum som honom. Säkert stämmer det att han är mycket kompetent, men alla Sveriges misslyckanden speglas av Pigges handlingskraft, beslutsamhet och engagemang. Som drivs hem med anekdoter om hans affärsverksamheter, och vilka PR-drag han genomfört och hur han köpt upp andra företag, vilket jag upplevde både irrelevant och nästintill provocerande.


Sidenote: tar ni in en inläsare till ljudboken, se till att hen kan uttala viktiga ord. Såsom författarens frus namn (Ulrika). Dels uttalades det olika flera gånger, det avstavades också alltför ofta och blev mitt största irritationsmoment under lyssnandet; trots att inläsningen i övrigt var stabil var det svårt att ta den seriöst.

[Marthe Luther · Rating 4 out of 5]

Tøff lesning. Jeg kan si meg enig i anmeldelsene som kommenterer på gjentakelser og er litt enkelt språk, men akkurat i denne boken gjør det ingenting.
Litteratur handler ikke bare om språk. Det handler om historier, og hvordan de gir oss perspektiv på ting vi ellers ikke kunne ha forestilt oss. Jeg er takknemlig for å ha fått inblikk i en så alvorlig krisesituasjon og en så personlig sorg.

[Kim Kimselius · Rating 4 out of 5]

Skrämmande, otäckt, hudnära.

[Linn Kjöllerström · Rating 2 out of 5]

Språket känns som att det är Pigge, jag gillar det på något sätt. Kanske något mycket upprepningar emellanåt.

[Christina Askman · Rating 3 out of 5]

Jobbig läsning om en journalist som miste sin fru och sina två små barn i tsunamikatastrofen. Men ännu svårare att läsa om svenska myndigheters totala kollaps och inkompetens

[Birgit Billing · Rating 4 out of 5]

Gripande.

[Marie Bergman · Rating 4 out of 5]

Gripande, fascinerande, sorglig, fängslande, en av dem bästa "tsunami-böckerna" jag läst. Jag läste två tredjedelar av boken på en dag!

[Lisbeth Sundman · Rating 5 out of 5]

gripande för att han så naket och rått beskriver vad han ser, vad han tänker om det han ser, hur han hittar lösningar i den sjuka verklighet, mardrömmen, som han helt plötsligt befinner sig i.