Blödningen är en roman om begär som får verkligheten att upplösas. Den är också en självbiografisk essä om kvinnokroppen, levande rollspel, BDSM och skrivande, gränserna mellan verkliga relationer och suget efter fiktion.
Fiktionen 3, autofiktionen 4. Tyckte inte riktigt att fiktionen höll, särskilt dialogerna kändes onödiga och krystade, och jag vet inte, krystat kanske är ett bra ord för det överlag. Däremot upplevde jag essän/uppsatsen/metafiktionen i mitten var intressant och hade nerv bitvis, kände en lättnad då det partiet kom. Lajvande intresserar mig inte, men begreppet bleed var intressant och går att associera till annat. Lite rörigt med båda temana och formerna, hade hellre läst essän för sig tror jag.