What do you think?
Rate this book
Vardagar #3
Vardagar 3
Swedish / Svenska
872 pages, Hardcover
Published May 12, 2020
14 people are currently reading
48 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 19 of 19 reviews
June 26, 2021
Inför den tredje Vardagar övergick jag till ljudbok, famously inläst av författaren själv. På ett metaplan nästan, eftersom han noterar dessa studiosessioner i pågående loggbok. Annars fortgår väder- och fågelobservationer blandat med omvärldsbevakning av det vanliga. Nu även Gula Västarna och Greta Thunberg. Får höra om Knausgårds Londonflytt och lockas åter av Uppbrottet.
Privat har Uffe det tufft med livet efter skilsmässan (Hardangervidda-aggron! Alla relaterar.), åldrandet, livet utan körkort p.g.a. rattfylla och pågående turnéliv. Det sistnämnda skulle sociologen Erving Goffman kunnat använda som fallstudie för sitt dramaturgiska perspektiv; off-stage och on-stage. Förrförra sommaren såg vi ju dessa affischer om spelningar här och var i Sommarsverige; det är väldigt intressant med rapport inifrån.
Det kanske inte framgår, men det mesta är skildrat med självdistans och humor. Möjligen inte korrekt citerat, p.g.a. ljudbok, men så här kan Lundellhjärtats skri i världen låta:
"Jag vill ha september fri, tack. Lång, gul och lugn."
"Jag tror att jag k a n s k e börjar gilla Lana Del Rey."
"Det enda som kan få mig att må bra på kvällen är att jag gjort något kreativt."
"Glodde utan avsikt in i en bokhylla igår..." (det blev Alberoni)
"När jag duschade kom jag att tänka på artikeln om varför vi inte handlar på Coop längre."
"... IKEA Malmö med S. Torsdag rättegång. Fredag vetefan. Lördag städning."
"Skaffade mig ett Spotifykonto. Fallen känner jag mig."
Privat har Uffe det tufft med livet efter skilsmässan (Hardangervidda-aggron! Alla relaterar.), åldrandet, livet utan körkort p.g.a. rattfylla och pågående turnéliv. Det sistnämnda skulle sociologen Erving Goffman kunnat använda som fallstudie för sitt dramaturgiska perspektiv; off-stage och on-stage. Förrförra sommaren såg vi ju dessa affischer om spelningar här och var i Sommarsverige; det är väldigt intressant med rapport inifrån.
Det kanske inte framgår, men det mesta är skildrat med självdistans och humor. Möjligen inte korrekt citerat, p.g.a. ljudbok, men så här kan Lundellhjärtats skri i världen låta:
"Jag vill ha september fri, tack. Lång, gul och lugn."
"Jag tror att jag k a n s k e börjar gilla Lana Del Rey."
"Det enda som kan få mig att må bra på kvällen är att jag gjort något kreativt."
"Glodde utan avsikt in i en bokhylla igår..." (det blev Alberoni)
"När jag duschade kom jag att tänka på artikeln om varför vi inte handlar på Coop längre."
"... IKEA Malmö med S. Torsdag rättegång. Fredag vetefan. Lördag städning."
"Skaffade mig ett Spotifykonto. Fallen känner jag mig."
June 26, 2021
”Att aldrig gå vilse är att inte leva” citerar Lundell fint i den här tredje omgången Vardagar som utspelar sig under 2019. Men nu tycker jag nog att Lundell är lite väl desorienterad. Han har kört bil berusad och väntar på rättegång.
Jag läste den svårsmälta Bergtagen parallellt och då var lyssning på Lundells Vardagar total avkoppling i jämförelse. Tills det inte var det längre.
Lundell kämpar sig vidare över livets trösklar, fans, fetman, köttet, kvinnorna, vinet, högerpolitiker, ålderdomen, USA, samtiden, sömnlösheten, artister som säljer ut sig (Robyn och Silvana Imam (Zlatan irriterar honom inte?)), tekniken, hjärtrusningar, storföretag med mera med mera. Bitvis ganska intressant, bitvis helt ointressant faktiskt.
Jag gillar att han generöst delar med sig av sina erfarenheter och problem med sex och samlevnad. Här nämns gruppvåldtäkten som vissa menar att han erkänt att han varit med i, men han själv förnekar.
Jag tänker att det blir allt svårare att tycka något om saker ju äldre jag blir. Jag ser fler sidor av allt hela tiden. Men att tycka saker är skit och att folk är idioter har då inte Lundell några som helst problem med. Kanske vill han men kan inte låta bli att reta sig?
Den känsla som genomgående drabbar mig under lyssningen är sorg. Jag tycker synd om Lundell och tycker det känns tragiskt med rattfyllan, att han fortsätter turnera, ensamheten (som han menar är självvald men som han ändå vill ta sig ur) och att han är beroende av sitt ex S som lever med en ny man.
”Det kostar på att göra fem timmar om dagen med folk. Jag tar in för mycket. Sorterar för mycket. Hanterar efteråt. Jag säger en massa skit som sen tumlar runt i skallen. Har det alltid varit så?”
Jag önskar mer självrannsakan som han bjöd på i föregående bok. I den här är spys det lite väl mycket galla över kvinnor. Vurmen för unga kvinnor består dock! Han säger helt apropå till kvinnor på stan typ, att de är vackra. Likställer onanihjälpmedel för kvinnor med bordellbesök för män, gör han också. Många gånger under lyssningen känner jag obehag.
Jag tycker ändå att det är väldigt intressant att lyssna på vad livserfarna människor har att berätta. Men här var jag nog klar med Lundell.
Jag läste den svårsmälta Bergtagen parallellt och då var lyssning på Lundells Vardagar total avkoppling i jämförelse. Tills det inte var det längre.
Lundell kämpar sig vidare över livets trösklar, fans, fetman, köttet, kvinnorna, vinet, högerpolitiker, ålderdomen, USA, samtiden, sömnlösheten, artister som säljer ut sig (Robyn och Silvana Imam (Zlatan irriterar honom inte?)), tekniken, hjärtrusningar, storföretag med mera med mera. Bitvis ganska intressant, bitvis helt ointressant faktiskt.
Jag gillar att han generöst delar med sig av sina erfarenheter och problem med sex och samlevnad. Här nämns gruppvåldtäkten som vissa menar att han erkänt att han varit med i, men han själv förnekar.
Jag tänker att det blir allt svårare att tycka något om saker ju äldre jag blir. Jag ser fler sidor av allt hela tiden. Men att tycka saker är skit och att folk är idioter har då inte Lundell några som helst problem med. Kanske vill han men kan inte låta bli att reta sig?
Den känsla som genomgående drabbar mig under lyssningen är sorg. Jag tycker synd om Lundell och tycker det känns tragiskt med rattfyllan, att han fortsätter turnera, ensamheten (som han menar är självvald men som han ändå vill ta sig ur) och att han är beroende av sitt ex S som lever med en ny man.
”Det kostar på att göra fem timmar om dagen med folk. Jag tar in för mycket. Sorterar för mycket. Hanterar efteråt. Jag säger en massa skit som sen tumlar runt i skallen. Har det alltid varit så?”
Jag önskar mer självrannsakan som han bjöd på i föregående bok. I den här är spys det lite väl mycket galla över kvinnor. Vurmen för unga kvinnor består dock! Han säger helt apropå till kvinnor på stan typ, att de är vackra. Likställer onanihjälpmedel för kvinnor med bordellbesök för män, gör han också. Många gånger under lyssningen känner jag obehag.
Jag tycker ändå att det är väldigt intressant att lyssna på vad livserfarna människor har att berätta. Men här var jag nog klar med Lundell.
August 8, 2020
Alltså, så mycket människa han är. Igenkänningen är stor när han brottas med svartsjuka, den fulaste av känslor, som 70-åring. Veligheten. Och tankarna om sex: känner man verkligen någon ut och in utan ligg? Sen är han typisk gubbe på många sätt: kategorisk och knappast politiskt korrekt. Å andra sidan älskar han Greta. Typiskt ogubbigt.
June 15, 2025
Ja, Uffe vevar vidare med sin islamofobi och sin märkliga oförmåga att se hur han köper den SD-drivna diskursen runt "integration", samtidigt som han fortfarande är befriande skitarg på SD och hela högern. Här finns en rörande och fascinerande längtan efter någon sorts socialdemokrati. När man navigerat runt det är det ändå ett behagligt flöde av gnäll och livskänsla med stor verkshöjd. Beskrivningarna av turnéliv på äldre dagar och de rockiga initierade musikanalyserna är väldigt fina. Och det är en otrolig citatmaskin att slå följe med.
”Busch Thor är fan inte klok”
”Kuken är ett känsligt ämne … kuken är dramatik”
”Så fort man hör om ’vänner’ bör man se upp”
”Jag är ingen Apple-’man … fan ta Silicon Valley!”
”Kängstorlek hänger väl ihop med kukstorlek”
”Nacka är en skum kommun”
”Hur jävla roligt har man haft det med det sexuella egentligen?”
”Busch Thor är fan inte klok”
”Kuken är ett känsligt ämne … kuken är dramatik”
”Så fort man hör om ’vänner’ bör man se upp”
”Jag är ingen Apple-’man … fan ta Silicon Valley!”
”Kängstorlek hänger väl ihop med kukstorlek”
”Nacka är en skum kommun”
”Hur jävla roligt har man haft det med det sexuella egentligen?”
January 22, 2021
Saker jag aldrig trodde att jag skulle göra: tillbringa 27 timmar i Ulf Lundells sällskap. Vardagar 3 är hans dagbok från 2019 och det är natur, politik, rattfylla och turné i skön blandning.
Visst är han gubbgnällig ibland, men ofta är hans vardagsbetraktelser spot on, och hans humor är det inget fel på.
Sure, visst känner jag att jag skulle vilja putta honom i en mer progressiv riktning. Men jag måste erkänna att han ganska ofta imponerar med sitt samhällsintresse och sitt breda läsande. Och sårbarheten som kikar fram berör. Det är åldrandet, kändisskapet, ensamheten. Och Hardangervidda-svartsjukan!
Hoppas det kommer en vardagar 4 om 2020, är väldigt nyfiken på hur han har tacklat coronaåret.
Visst är han gubbgnällig ibland, men ofta är hans vardagsbetraktelser spot on, och hans humor är det inget fel på.
Sure, visst känner jag att jag skulle vilja putta honom i en mer progressiv riktning. Men jag måste erkänna att han ganska ofta imponerar med sitt samhällsintresse och sitt breda läsande. Och sårbarheten som kikar fram berör. Det är åldrandet, kändisskapet, ensamheten. Och Hardangervidda-svartsjukan!
Hoppas det kommer en vardagar 4 om 2020, är väldigt nyfiken på hur han har tacklat coronaåret.
June 23, 2021
Inte samma flow för mig som 1 och 2. Men tog sig mot slutet. Han skriver så ärligt om hur tankarna går. Bra litteratur av en intressant människa och karaktär.
June 25, 2020
872 sidor. Slut. Den inbundna bokens rygg sned som en slutläst inbunden bok på 872 sidor ska vara.
Lundells vardagar med gnäll på det mesta, stort som smått, Trump lika väl som äggröran på hotell, blandat med öppna frågor om livet som gåta fascinerar. Kan ha att göra med att vi är jämngamla, referenser känns igen.
Lär mig att han är oerhört medveten om vad han gör, som att ge kvällstidningsintervju, trots att han ogillar det, när biljetterna till sommarturnén inte säljer som hoppats, när något exemplar av böckerna som ska signeras har fått någon liten repa irriterar och tas bort, när kläderna till turnébagen ska packas, även om den kontrollanta medveten var som bortblåst den där ödesdigra dagen han körde rattfull.
Innehållet blir som en 872 sidor monolog från den självvalda ensamheten. När man inte har någon att prata vardag med hamnar både trivialiteter och djupfunderingar i en dagbok istället (även om jag som läsare kan bli andra sidan i en dialog) och därför enahanda, men på något vis ändå fascinerande enahanda.
Samtidigt är jag nyfiken på varför han ger ut sin dagbok? Hur motiverar han vår inblick i sin vardag (oavsett hur redigerad eller icke-redigerad den än må vara)? Han som håller sin integritet så högt. Vad är drivkraften bakom publiceringen?
Lundells vardagar med gnäll på det mesta, stort som smått, Trump lika väl som äggröran på hotell, blandat med öppna frågor om livet som gåta fascinerar. Kan ha att göra med att vi är jämngamla, referenser känns igen.
Lär mig att han är oerhört medveten om vad han gör, som att ge kvällstidningsintervju, trots att han ogillar det, när biljetterna till sommarturnén inte säljer som hoppats, när något exemplar av böckerna som ska signeras har fått någon liten repa irriterar och tas bort, när kläderna till turnébagen ska packas, även om den kontrollanta medveten var som bortblåst den där ödesdigra dagen han körde rattfull.
Innehållet blir som en 872 sidor monolog från den självvalda ensamheten. När man inte har någon att prata vardag med hamnar både trivialiteter och djupfunderingar i en dagbok istället (även om jag som läsare kan bli andra sidan i en dialog) och därför enahanda, men på något vis ändå fascinerande enahanda.
Samtidigt är jag nyfiken på varför han ger ut sin dagbok? Hur motiverar han vår inblick i sin vardag (oavsett hur redigerad eller icke-redigerad den än må vara)? Han som håller sin integritet så högt. Vad är drivkraften bakom publiceringen?
March 21, 2023
Den mest omfattande volymen av alla Vardagar. UL är ganska uttråkad, mer sällan inspirerad poetiskt än i del 1, även om det glimtar till ibland. Både poetiskt och humoristiskt. Han kommenterar sin samtid och reflekterar över allt som han nyfiket tar del av. Även över sitt eget åldrande. Och ibland gnistrande träffsäkert, men ibland också tydligt oinspirerad och liksom lite lojt. En sommar med konsertturné och indraget körkort. Det är hur som helst trevligt att hänga med UL ett tag. Nu paus. Några favoritavsnitt: s 500 citeras en vaktmästares syn på kulturen. S 830-832 ett härligt flöde om där han för närvarande står i livet.
February 14, 2022
Beroendeframkallande. Utöver inblicken i Lundells vardag är det en fantastisk inblick i hans tankevärld och febertermometer på Sverige. Varje Vardagar känns som en fenomenalt sammanfattad årskrönika över det för tidpunkten rådande samhällsklimatet. Inser att de som avfärdar UL som gammal gnällspik högt troligt inte läst en sida.
October 4, 2022
Precis som tvåan är den fascinerande och svår att lägga ifrån sig. Samma fart i språk och tanke. Samma brutala ärlighet och naturlighet. Däremot lite färre överraskningar och nyanser. Lite mer ”ältande” och enögdhet här. De djupsinniga och rent poetiska ögonblicken något färre också. Läsvärd? Svårt att säga annat när man fullkomligen svullar i sig hundra sidor om dagen!
September 18, 2024
Hanses dittills kanske svagaste, men att han kommer ut med att han, i likhet med Bowie, är bifokal får honom till och med att växla i mina ögon.
“Rätt skönt att se löken skalas ner till fucking nada” (s. 374).
“Vad är viktigast med ett par gå-stavar?” (s. 451).
“Hade ett fint möte med en råbock för ett par dar sen” (s. 548).
“Rätt skönt att se löken skalas ner till fucking nada” (s. 374).
“Vad är viktigast med ett par gå-stavar?” (s. 451).
“Hade ett fint möte med en råbock för ett par dar sen” (s. 548).
February 25, 2021
Hypnotiserande. Omöjlig att lägga ifrån sig. Klokhet. Ömkan. Trångsynthet. Vidsynthet. Skapandet. Åldrandet. Ångesten. Nyfikenheten. Viljan. Kärleken. Längtan. Saknaden. Pulsen. Energin. Alltet. Livet.
June 21, 2020
Skildring av nutid. Så när fast så långt bort.#corona
January 21, 2021
Intressant, rolig och poetisk
July 18, 2021
I denna bok var det mycket fokus på sommarturnén, gillar att följa hans dagar och tankegångar, samt påminnas om det som var aktuellt i nyhetsflödet 2019.
June 6, 2022
Lundells vedermödor fortsätter , sommar o höst 2019. Lite kul att få höra om turné bakom kulisserna. Han är ganska konsekvent i sin välartikulerade och ibland spetsfundiga tristess.
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 3, 2022
Still nice company, but this part could have used some editing. A bit to long
September 30, 2022
Mycket gnäll men han är rolig med. Sätt på balkongen i alanya och läste högt för min mor vissa stycken.
Read
December 22, 2023”Idag vill jag inte höra någon säga att ’vädret kan man inte göra något åt’.
Nä, men man kan flytta.”
Nä, men man kan flytta.”
Displaying 1 - 19 of 19 reviews