Krig har i alla tider inneburit att människor ofrånkomligen tvingats utsätta sig själva för livsfara på slagfältet. I mängder av slagskildringar anges siffror över sårade och döda, men mer sällan får vi veta mer om människorna bakom. Vad har drivit svenska soldater att ge sig ut i strid och villigt dö för sin konung? Vilken roll spelade den kristna tron, militära lydnadskrav, propaganda och synen på ära? Och vilka märken lämnade kriget i själen hos dem som överlevde?
Lars Ericson Wolke är professor i historia vid Försvarshögskolan, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och en välkänd författare och föredragshållare. Han har skrivit ett 25-tal böcker varav flera om svensk stormaktstid.
Författaren hade behövt en duglig redaktör. Boken borde struktureras om, författarens fallstudiers poänger är otydliga och mycket litet nytt presenteras i detta sammelsurium.
Boken är ganska ojämn. Första delen skulle jag ge 4-5a medan andra delen skulle jag ge 2a. Inte för att begravning, skador etc inte är intressant, men det blir för mycket uppräknande av antal som dött och begravts och amputerats och för lite resonemang. Boken hade vunnit mycket på att bredda eftersom de mesta resonemangen ändå hängs upp på enskilda händelser så kunde han gott ha letat vidare än bara Sverige under framförallt 1700-1809 (De mesta är hämtat från stora nordiska kriget, Gustav IIIs krig och Finska kriget). Nordiska sjuårskriget är väldigt lite förekommande. Hade han plockat anekdoter och noteringar från hela världen så hade ju en bredare förståelse för döda, sårade och begravningar framgått, ungefär som meningen framgår i kapitlen om strid till lands och till sjöss.
Jag har inte läst hela boken då detta var för en kurs men boken är i helhet interessant och något jag vid ett senare tillfälle kommer att sätta mig och läsa helt