What do you think?
Rate this book
Ilma joka meitä ympäröi
Rakastetun kirjailijan romaani yksinäisyydestä
Etsiessään posliinilautasia juhliin vanhempiensa vinttikomerosta Tom löytää vanhan lehtileikkeen erään nuoren miehen, Mikael K:n, selvittämättömästä murhasta. Hän muistaa tapauksen lapsuusvuosiltaan Huddingessa ja päättää alkaa selvittää lisää. Kuka oli Mikael K? Miksi hänet tapettiin? Etsiessään vastauksia Tom kohtaa myös oman menneisyytensä. Ilma joka meitä ympäröi on kertomus vieraudesta, yksinäisyydestä ja kaiken katoavaisuudesta. Ja vuodesta 1991.
Tom Malmquist on runoilija ja kirjailija. Hänen esikoisromaaninsa, moninkertaisesti palkittu Joka hetki olemme yhä elossa oli vuoden kirjallinen tapaus kotimaassaan, ja lukijoiden rakastama myös Suomessa. Ilma joka meitä ympäröi on Malmquistin toinen romaani.
Etsiessään posliinilautasia juhliin vanhempiensa vinttikomerosta Tom löytää vanhan lehtileikkeen erään nuoren miehen, Mikael K:n, selvittämättömästä murhasta. Hän muistaa tapauksen lapsuusvuosiltaan Huddingessa ja päättää alkaa selvittää lisää. Kuka oli Mikael K? Miksi hänet tapettiin? Etsiessään vastauksia Tom kohtaa myös oman menneisyytensä. Ilma joka meitä ympäröi on kertomus vieraudesta, yksinäisyydestä ja kaiken katoavaisuudesta. Ja vuodesta 1991.
Tom Malmquist on runoilija ja kirjailija. Hänen esikoisromaaninsa, moninkertaisesti palkittu Joka hetki olemme yhä elossa oli vuoden kirjallinen tapaus kotimaassaan, ja lukijoiden rakastama myös Suomessa. Ilma joka meitä ympäröi on Malmquistin toinen romaani.
347 pages, Hardcover
First published March 22, 2019
9 people are currently reading
278 people want to read
About the author
Tom Malmquist
7 books36 followersTom Malmquist (born 1978) is a Swedish poet and writer, and formerly an ice hockey player.
Malmquist released his first book of poetry, Sudden Death, in 2007. The book was praised by critics as the first sports-oriented book of poetry in Sweden. The book reflects on Malmquist's youth as a hockey player.
His second book of poetry, Fadersmjölken, was released in 2009, and was described by critics as "amazingly beautiful." Fadersmjölken was, at the time, the second most reviewed book by Swedish media next to The Journal of Joyce Carol Oates 1973–1982.
Malmquist released his first book of poetry, Sudden Death, in 2007. The book was praised by critics as the first sports-oriented book of poetry in Sweden. The book reflects on Malmquist's youth as a hockey player.
His second book of poetry, Fadersmjölken, was released in 2009, and was described by critics as "amazingly beautiful." Fadersmjölken was, at the time, the second most reviewed book by Swedish media next to The Journal of Joyce Carol Oates 1973–1982.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 41 reviews
August 16, 2021
En sorglig och gripande berättelse om ensamhet. Bättre än hans första roman.
March 27, 2020
This is a book I can imagine wanting to read again (without the daily distraction of coronavirus). It tells of a man who is quite by chance reminded of a brutal murder that occurred during his childhood, one that was never solved. As he tries to investigate what really happened and who the victim really was, he finds himself investigating his own childhood and youth. It is a story of loneliness, being an outsider and the search for one’s own identity.
July 22, 2020
Yhdistelmä true crimea ja autofiktiota true crimen kirjoittamisesta. Teos jäi aika hajanaiseksi, ja pointti katosi usein. Kirjailijan elämän ja kirjoitustyön pohdinnat olivat paikoin kiinnostavia, mutta irrallaan lapsuudessa lähiseudulla sattuneen henkirikoksen selvittelystä. Sinänsä teksti on hyvin kirjoitettua. En saanut kiinni rakenteesta ainakaan äänikirjamuodossa. Siinä missä Malmquistin aiempi suomennettu teos ei poistu mielestä varmaan koskaan, tämän unohtanen paljolti jo ensi viikolla.
October 6, 2019
(Stark 3,5!)
Köplats 46, eller nåt sånt. Så pass långt bak i reservationskön hamnade jag i bibliotekets system när jag exalterat klickade mig in för att få sätta tänderna i denna Tom Malmquists senaste bok, en författare jag kommit att bli alldeles kär i efter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. På något vis hoppade jag framåt i bibliotekets reservationssystem då en utgåva i storstil blev tillgänglig. Jag har alltså läst denna bok i fontstorlek 55 eller något sånt, och även om det gjort att jag skämts för mycket för att kunna läsa den offentligt, så vill jag ändå tro att det gav något extra. Jag fick Toms ord extra tydligt inpräntade i hjärnbalken. Win-win!
För just Malmquists val av ord är vad som gör mig så kär. I den här boken, som likt hans tidigare framgångssaga har en titel som skvallrar om poesiintresse, så skildras vad ensamhet gör med oss människor. Här målas inte bara ett porträtt fram av ett ouppmärksammat livsöde som slutat i död, utan även en självbiografisk gestaltning av en sårig fadersrelation och ett ungt jag som tappade livslustan. Mikael K:s öde vävs samman med Toms eget liv på ett vackert och allmänmänskligt vis. Jag blir lite rörd av tanken på att Mikael nånstans i sin himmel läser boken och ser vilket fint minnesmärke det är. Han fick ingen ståtligt evig gravsten, utan något finare än så.
Jag tycker nog att boken blev som bäst mot slutet. Den första halvan är mest som ett detektivarbete där intervju efter intervju med folk som befunnit sig i den bortgångnes krets staplas på hög och man anar att det inte kommer leda nånvart. Den senare halvan, som skrivits efter sambon Karins död, väver ihop detta lapptäcke av vittnen till något tjusigt och större, och här får jag samma känsla som jag fick av hans tidigare bok. Löst hängande trådar knyts samman med lite hjälp av Novalis, Stagnelius och vardagskaoset. Ett värdigt slut, trots allt. För att inte tala om den fiktiva skildringen av Mikaels (möjliga) sista timmar! Spekulativt men nattsvart och berörande.
Malmquist har spenderat stor del av sin barndom på Flottsbro friluftsområde, precis som jag. Kyrkogården där han letar efter Mikaels sten är jag också bekant med. Utöver ödesgestaltningen tycker jag detta är ett fint porträtt av en soldammig Stockholmsförort, en miljö jag är så väl bekant med. Ingenting har undgått hans blick.
Allt som allt - en vacker bok som på många sätt liknar hans förra roman, med samma livsnerv och mörker. Går man in i den med förhoppningar om att få läsa en nervkittlande mordhistoria kommer man bli besviken, för Malmquist kommer inte med några direkta svar. Genom att utgå från sökandet i ett verkligt mysterium försätter han sig själv på tunn is, och jag förstår om man som läsare blir lite besviken. Förväntad fix uteblir, men livsskildringen blir desto värdigare. Ett snyggt sammanvävt verk även om man märker att första och andra halvan uppkommit i två olika faser. Men Toms stil! Åh, hans STIL!
Köplats 46, eller nåt sånt. Så pass långt bak i reservationskön hamnade jag i bibliotekets system när jag exalterat klickade mig in för att få sätta tänderna i denna Tom Malmquists senaste bok, en författare jag kommit att bli alldeles kär i efter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. På något vis hoppade jag framåt i bibliotekets reservationssystem då en utgåva i storstil blev tillgänglig. Jag har alltså läst denna bok i fontstorlek 55 eller något sånt, och även om det gjort att jag skämts för mycket för att kunna läsa den offentligt, så vill jag ändå tro att det gav något extra. Jag fick Toms ord extra tydligt inpräntade i hjärnbalken. Win-win!
För just Malmquists val av ord är vad som gör mig så kär. I den här boken, som likt hans tidigare framgångssaga har en titel som skvallrar om poesiintresse, så skildras vad ensamhet gör med oss människor. Här målas inte bara ett porträtt fram av ett ouppmärksammat livsöde som slutat i död, utan även en självbiografisk gestaltning av en sårig fadersrelation och ett ungt jag som tappade livslustan. Mikael K:s öde vävs samman med Toms eget liv på ett vackert och allmänmänskligt vis. Jag blir lite rörd av tanken på att Mikael nånstans i sin himmel läser boken och ser vilket fint minnesmärke det är. Han fick ingen ståtligt evig gravsten, utan något finare än så.
Jag tycker nog att boken blev som bäst mot slutet. Den första halvan är mest som ett detektivarbete där intervju efter intervju med folk som befunnit sig i den bortgångnes krets staplas på hög och man anar att det inte kommer leda nånvart. Den senare halvan, som skrivits efter sambon Karins död, väver ihop detta lapptäcke av vittnen till något tjusigt och större, och här får jag samma känsla som jag fick av hans tidigare bok. Löst hängande trådar knyts samman med lite hjälp av Novalis, Stagnelius och vardagskaoset. Ett värdigt slut, trots allt. För att inte tala om den fiktiva skildringen av Mikaels (möjliga) sista timmar! Spekulativt men nattsvart och berörande.
Malmquist har spenderat stor del av sin barndom på Flottsbro friluftsområde, precis som jag. Kyrkogården där han letar efter Mikaels sten är jag också bekant med. Utöver ödesgestaltningen tycker jag detta är ett fint porträtt av en soldammig Stockholmsförort, en miljö jag är så väl bekant med. Ingenting har undgått hans blick.
Allt som allt - en vacker bok som på många sätt liknar hans förra roman, med samma livsnerv och mörker. Går man in i den med förhoppningar om att få läsa en nervkittlande mordhistoria kommer man bli besviken, för Malmquist kommer inte med några direkta svar. Genom att utgå från sökandet i ett verkligt mysterium försätter han sig själv på tunn is, och jag förstår om man som läsare blir lite besviken. Förväntad fix uteblir, men livsskildringen blir desto värdigare. Ett snyggt sammanvävt verk även om man märker att första och andra halvan uppkommit i två olika faser. Men Toms stil! Åh, hans STIL!
April 25, 2022
In questo libro c’è tanto. La narrazione è autobiografica e il protagonista, partendo da un vecchio pezzo di giornale trovato scartando delle stoviglie e contenente dettagli di un delitto irrisolto, inizia una lunga indagine che lo porterà a ripercorrere alcune questioni irrisolte, o non completamente affrontate, del suo passato.
Una scrittura coinvolgente, con alcune immagini di forte impatto emotivo e una narrazione che ha i tratti del memoir e quelli del giallo, che si combinano in un modo veramente notevole.
Buona parte del racconto ha note molto cupe e quasi angoscianti, per il senso di ricerca di una soluzione che sembra lontana dall’essere trovata. Ma il viaggio del protagonista attraverso i propri demoni lo portano ad una rinascita, lasciando (almeno in me) un grandissimo senso di serenità.
Una scrittura coinvolgente, con alcune immagini di forte impatto emotivo e una narrazione che ha i tratti del memoir e quelli del giallo, che si combinano in un modo veramente notevole.
Buona parte del racconto ha note molto cupe e quasi angoscianti, per il senso di ricerca di una soluzione che sembra lontana dall’essere trovata. Ma il viaggio del protagonista attraverso i propri demoni lo portano ad una rinascita, lasciando (almeno in me) un grandissimo senso di serenità.
August 4, 2022
Mi sarebbe piaciuto essere un detective privato che rivolta ogni pietra fino a trovare l'indizio risolutivo. O un giornalista che riesce a ottenere rivelazioni sensazionali. Ma non sono né l'uno né l'altro. In realtà sono ancora quell'adolescente fermo davanti al nastro della polizia, che cerca senza trovarla la parola giusta per descrivere una sensazione complicata, e non può fare altro che alzare la testa
e riempirsi i polmoni d'aria.
e riempirsi i polmoni d'aria.
September 22, 2021
Um livro sobre perdas, morte e solidão. Infelizmente, não me convenceu. O final tem muitas pontas soltas, podia ter sido melhor explorado. O autor começa a descortinar um crime decorrido há vários anos e acaba por não desvendar o mistério.
November 30, 2025
Minajutustaja Tom leiab ema serviisi lahti pakkides vana ajalehe, kus kajastatakse Mikael K mõrva, mis jäi lahendamata. Tom hakkab lugu omal käel uurima. Mida rohkem ta uurib, seda rohkem jääb Mikaeli lugu tahaplaanile ja esile kerkib tema enda lugu - lapsepõlv ja selle jäetud jäljed. Traagiline sündmus katkestab Tomi uurimise pea neljaks aastaks, aga siis polegi suures plaanis enam oluline, kes Mikaeli tappis, pigem saab peateemaks, kes ta oli.
Üldse ei olnud minu raamat, ei hakka pikemalt lahkama, vahel lihtsalt ei sobi ja kõik 🙂
Üldse ei olnud minu raamat, ei hakka pikemalt lahkama, vahel lihtsalt ei sobi ja kõik 🙂
June 8, 2019
En bok lika vacker som sorglig. Jag blir berörd av den här berättelsen; huvudkaraktärens jagande efter lösningen på ett brott nystar upp en massa andra trådar som når något djupt mänskligt i honom, liksom i mig.
Read
March 31, 2019All den luft som omger oss kommer lämna många av de som föll för Malmquist förra bok, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, besvikna. Inte för att den är dålig, det är den inte, utan för att förväntad fix uteblir.
Där föregångaren var omöjlig att värja sig emot, och hänsynslöst slog undan benen från första sidan, är All den luft en sävligare historia. Jag kommer att tänka på Modiano, utan det dunkelt drömska, eller Nätterna på Mon Chéri, utan skuggan av Palme. Samma besatthet vid det förgångna, att försöka förstå och nysta i något som inte låter sig redas ut.
Malmquist skapar så en egen arena för att gräva kring ett mord som besuttit honom sedan tidiga tonåren. Framåtrörelsen svävar tyngdlös mellan knappt märkbar till obefintlig.
Till slut landar det ändå i en spekulativt gestaltad teori, så effektiv att jag kommer på mig själv med att vrida mig bort från sidan. Jag vill inte vara där, ändå går det inte att sluta läsa. Allt hålls samman av ett tunt rött band, virat och knutet av ett barn, så tilltrasslat att det bara återstår att slita av.
I sämre händer hade det landat i ett magplask, men Malmquist dyker i likt Stockholmsfjärdens mest grasiösa fiskmås och återvänder upp med näbben full av svidande tomhet. Märkligt och mästerligt.
Där föregångaren var omöjlig att värja sig emot, och hänsynslöst slog undan benen från första sidan, är All den luft en sävligare historia. Jag kommer att tänka på Modiano, utan det dunkelt drömska, eller Nätterna på Mon Chéri, utan skuggan av Palme. Samma besatthet vid det förgångna, att försöka förstå och nysta i något som inte låter sig redas ut.
Malmquist skapar så en egen arena för att gräva kring ett mord som besuttit honom sedan tidiga tonåren. Framåtrörelsen svävar tyngdlös mellan knappt märkbar till obefintlig.
Till slut landar det ändå i en spekulativt gestaltad teori, så effektiv att jag kommer på mig själv med att vrida mig bort från sidan. Jag vill inte vara där, ändå går det inte att sluta läsa. Allt hålls samman av ett tunt rött band, virat och knutet av ett barn, så tilltrasslat att det bara återstår att slita av.
I sämre händer hade det landat i ett magplask, men Malmquist dyker i likt Stockholmsfjärdens mest grasiösa fiskmås och återvänder upp med näbben full av svidande tomhet. Märkligt och mästerligt.
March 16, 2019
Så himla fin bok! Välskriven och vacker inte bara om Mikael K, som hittades död, naken, i en grotta 1991, utan även om författaren själv och om ensamma människor. Sorglig och mycket gripande berättelse.
March 28, 2019
Svårt att betygsätta den här boken. Jag lyssnade på den när jag cyklade och tyckte stundtals att det var vilsamt att lyssna på uppläsningar av förhör, protokoll och intervjuer där bara svaren hördes (inläst av en gnisslande sävlig Olle Sarri). Samtidigt kanske inte ”vilsam” är exakt det du söker av en bok. Och hade jag läst den i en fysisk bok hade jag säkert otåligt bläddrat framåt fem sidor i taget. Sätter ändå tre och inte två stjärnor. Känns som att det var något hos den som fastnade, svårt att sätta fingret på exakt vad...
January 6, 2020
Han flätar fint samman sin egen livsresa med ett mord som skedde i hans närmiljö när han var ung. Å ena sidan lite mycket ung man på mästerdetektivs uppdrag. Å andra har vi väl alla minnen av händelser i barndomen som vi återkommer till och har tankar om.
June 1, 2019
Lysande, stark & vackert skriven!
February 28, 2024
Tycker verkligen om Malmquists sätt att skriva, det är djupt och gripande men det gör inte alls boken svår att eller tung vilket jag uppskattar
April 14, 2019
Den här boken gjorde ont att läsa. Så fint skriven, så finstämt berättat på många sätt, men så smärtsamt om Mikael.. Den var inte sentimental, den var karg och brutalt ärlig i sitt språk. Skriver de här raderna en månad efter att jag läst ut boken och berättelsen lever kvar.
March 10, 2022
Nyt oli kyllä yksinkertaisesti huono kirja ja todella ankean tylsistyttävä lukukokemus. Rämmin läpi ainoastaan, koska halusin tietää, mitä tutkitusta murhasta selviää. Spoiler alert: Mitään ei koskaan selviä.
Henkilökuvaukset olivat yksioikoisia ja kirjailijan kerrontamaneerit toistuivat kaikkien henkilöiden ilmaisussa samanlaisina. Kerronnan tehokeinoina käytetyt yritelmät erilaisista tekstityyleistä lehtiuutisesta tutkintapöytäkirjoihin olivat huonosti ja epäuskottavasti kirjoitettuja. Ihan siis vaan huonoa tekstiä.
Itseäni häiritsi myös autofiktiivisyys tai nimenomaan, että oliko tämä edes sitä ja missä määrin. Jotenkin ärsyttävä lähtökohta lukea kirjaa, jossa tavallaan pitäisi jo ennalta tietää kirjailijasta henkilönä jotakin pysyäkseen jutusta perillä. No juu.
Henkilökuvaukset olivat yksioikoisia ja kirjailijan kerrontamaneerit toistuivat kaikkien henkilöiden ilmaisussa samanlaisina. Kerronnan tehokeinoina käytetyt yritelmät erilaisista tekstityyleistä lehtiuutisesta tutkintapöytäkirjoihin olivat huonosti ja epäuskottavasti kirjoitettuja. Ihan siis vaan huonoa tekstiä.
Itseäni häiritsi myös autofiktiivisyys tai nimenomaan, että oliko tämä edes sitä ja missä määrin. Jotenkin ärsyttävä lähtökohta lukea kirjaa, jossa tavallaan pitäisi jo ennalta tietää kirjailijasta henkilönä jotakin pysyäkseen jutusta perillä. No juu.
March 23, 2019
Förra boken, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, från 2015, var en känslomässig smocka. Vid sidan 40 hade jag redan gråtit, bokstavligen, två gånger. Den var så naken och drabbande i sin självutlämnande, men ändå kallt redogörande och osentimentala prosa. Den hittade snabbt ett hem i mitt allra djupaste. Det var en av årets bästa böcker.
Identifikation är en ofta avgörande del av läsakten. En författare som lyckas med balansakten att möta läsarens inre känslor har således fullgjort sitt mystiska uppdrag. Det tyckte jag alltså Tom Malmquist gjorde 2015. Förväntningarna var därför höga inför denna nya bok.
All den luft som omger oss är en bok om identifikation och minne. Och även denna gång är det, åtminstone delvis, autofiktion det handlar om. Den utspelar sig i flera tidsplan: barndomens Tom -91, en Tom runt 2010-11, då hans partner Karin fortfarande levde och föräldern Tom av idag, efter det stora traumat. Den tragiska historien från förra boken fyller sin roll även här, men i centrum är istället en mer regelrätt kriminalhistoria. Tom hittar en gammal tidningsnotis om ett mord i Huddinge 1991, en naken man har hittats död i en grotta i Sörskogen, och han kastas genast tillbaka till sin barndom. Han börjar också gräva i fallet, som fortfarande är outrett, något han redan hade börjat med runt 2010. Det skulle bli en bok av det då, var det tänkt, men tragiken som skulle bli en helt annan bok kom emellan. Ett självmordsbrev och en bok om självmord är centrala för förståelsen och bildar ett slags hemliga luftfickor i tidsrymden.
Tyvärr har jag svårt att engagera mig i historien. Dialogerna haltar bitvis betänkligt och texten fylls med överflödiga detaljer, tidsmarkörer som skriver mig på näsan och skapar ett avstånd mellan mig som läsare och själva intrigens kärna. Jag får känslan av att han helt enkelt inte riktigt hanterar fiktionen.
Styrkan finns istället i de stycken som kommer personen Tom och hans familj närmast. Analyserna och reflexionerna kring de egna och familjens skavanker och neuroser känns genast trovärdiga. Föräldraskapet, förlusten, främlingskapet, ångesten, frånvaron. Blicken inåt är oupphörligt knivskarp. Malmquist har den ganska sällsynta förmågan att göra det privata allmänt, något som också gjorde den förra romanen så gripande.
Men som helhet gör den mig ändå besviken. Boken är absolut inte dålig, men svår att engagera sig i, att hänge sig åt. Jag blir aldrig tillräckligt berörd. Kanske beror det på att romanen faktiskt är ett pussel som lags under många år, och vissa bitar vill inte riktigt passa, eller kanske saknas helt? Kanske har den en dimension som jag helt enkelt missar? Kanske hade jag bara för högt ställda förväntningar? Jag vet inte, men betyget hamnar på ett lite tråkigt: ok.
Identifikation är en ofta avgörande del av läsakten. En författare som lyckas med balansakten att möta läsarens inre känslor har således fullgjort sitt mystiska uppdrag. Det tyckte jag alltså Tom Malmquist gjorde 2015. Förväntningarna var därför höga inför denna nya bok.
All den luft som omger oss är en bok om identifikation och minne. Och även denna gång är det, åtminstone delvis, autofiktion det handlar om. Den utspelar sig i flera tidsplan: barndomens Tom -91, en Tom runt 2010-11, då hans partner Karin fortfarande levde och föräldern Tom av idag, efter det stora traumat. Den tragiska historien från förra boken fyller sin roll även här, men i centrum är istället en mer regelrätt kriminalhistoria. Tom hittar en gammal tidningsnotis om ett mord i Huddinge 1991, en naken man har hittats död i en grotta i Sörskogen, och han kastas genast tillbaka till sin barndom. Han börjar också gräva i fallet, som fortfarande är outrett, något han redan hade börjat med runt 2010. Det skulle bli en bok av det då, var det tänkt, men tragiken som skulle bli en helt annan bok kom emellan. Ett självmordsbrev och en bok om självmord är centrala för förståelsen och bildar ett slags hemliga luftfickor i tidsrymden.
Tyvärr har jag svårt att engagera mig i historien. Dialogerna haltar bitvis betänkligt och texten fylls med överflödiga detaljer, tidsmarkörer som skriver mig på näsan och skapar ett avstånd mellan mig som läsare och själva intrigens kärna. Jag får känslan av att han helt enkelt inte riktigt hanterar fiktionen.
Styrkan finns istället i de stycken som kommer personen Tom och hans familj närmast. Analyserna och reflexionerna kring de egna och familjens skavanker och neuroser känns genast trovärdiga. Föräldraskapet, förlusten, främlingskapet, ångesten, frånvaron. Blicken inåt är oupphörligt knivskarp. Malmquist har den ganska sällsynta förmågan att göra det privata allmänt, något som också gjorde den förra romanen så gripande.
Men som helhet gör den mig ändå besviken. Boken är absolut inte dålig, men svår att engagera sig i, att hänge sig åt. Jag blir aldrig tillräckligt berörd. Kanske beror det på att romanen faktiskt är ett pussel som lags under många år, och vissa bitar vill inte riktigt passa, eller kanske saknas helt? Kanske har den en dimension som jag helt enkelt missar? Kanske hade jag bara för högt ställda förväntningar? Jag vet inte, men betyget hamnar på ett lite tråkigt: ok.
October 14, 2021
Livro de autoficção (não é um thriller!), dá-nos a conhecer parte da história de vida do autor (com a mulher durante a gravidez, a relação com a filha já no jardim de infância, com os pais na atualidade e no passado). A premissa parte da investigação de um crime, com o intuito de escrever um livro sobre o tema.
Acompanhamos a análise que o autor faz da informação que recolhe sobre o crime, bem como das 'entrevistas' que faz na busca da descoberta de quem era Mikael K (o homem encontrado morto 20 anos antes). Importante também o retrato dos anos 90, de que forma era encarada a homossexualidade e o HIV).
Para mim mais do que estas peças sobre o crime e intervenientes na investigação sobre o assassinato, o que gostei muito foi o entrelaçar com a história familiar do próprio autor, com as suas reflexões sobre determinados momentos e decisões da sua vida.
A escrita é cativante e alguns dos diálogos têm humor/sarcamo que nos fazem sorrir/interrogar.
Um autor que tenho interesse em continuar a seguir.
Acompanhamos a análise que o autor faz da informação que recolhe sobre o crime, bem como das 'entrevistas' que faz na busca da descoberta de quem era Mikael K (o homem encontrado morto 20 anos antes). Importante também o retrato dos anos 90, de que forma era encarada a homossexualidade e o HIV).
Para mim mais do que estas peças sobre o crime e intervenientes na investigação sobre o assassinato, o que gostei muito foi o entrelaçar com a história familiar do próprio autor, com as suas reflexões sobre determinados momentos e decisões da sua vida.
A escrita é cativante e alguns dos diálogos têm humor/sarcamo que nos fazem sorrir/interrogar.
Um autor que tenho interesse em continuar a seguir.
April 7, 2020
Selve hovedhistorien, hvor hovedpersonen dykker ned i et uopklaret drab, er dræbende kedeligt. Men sproget i bogen er flere steder ret smukt og trækker lidt op.
Ikke en bog jeg kan anbefale, desværre
Ikke en bog jeg kan anbefale, desværre
October 26, 2021
Este é o segundo livro do autor publicado em Portugal e o segundo que leio. Embora possa ser lido em separado, para mim, fez todo o sentido ter começado pelo anterior "Em Todos Os Momentos Estamos Vivos". O tom que o autor imprimiu em ambos é semelhante. São livros de auto-ficção e muito do que lá consta sucedeu. Pelo menos é a sua visão dos acontecimentos que Tom relata. Nas entrelinhas descortinamos o seu sentir, a sua dor, as suas perdas e angústias.
Neste, tal como no anterior, está espelhado quer o seu passado quer os momentos vividos no presente. A sua busca por encontrar as causas da morte de Mikael K. (alguém que morreu tragicamente assassinado, sobre quem ele tem uma vaga lembrança e por quem vai descobrindo muitos aspectos semelhantes) mais não é do que uma tentativa de esclarecer partes do seu passado que se encontram nubladas, esquecidas e pouco esclarecidas.
Tom revê-se em muito no que vai descobrindo na sua investigação sobre o passado de Mikael e encontra muitas semelhanças naquilo que sente e sobre aquilo que pensa que Mikael sentiu também. Aqui, o mais importante não é o resultado da investigação que faz mas aquilo que descobre sobre si próprio, creio. E se esperam que no final exista uma descoberta espectacular sobre o assassinato que o vai catapultar para a fama como investigador, vão ficar desiludidos.
Este livro não é um thriller. São as palavras de alguém que continua a catarse que começou no primeiro livro. Achei o primeiro mais ao meu gosto e aconselho a que o leiam primeiro. É um relato cru, muito real e sem embelezamento algum sobre um acontecimento da sua vida. Aliás, o autor começou a escrever este de que agora falo mas parou para escrever o "Em todos os momentos..."
Neste, tal como no anterior, está espelhado quer o seu passado quer os momentos vividos no presente. A sua busca por encontrar as causas da morte de Mikael K. (alguém que morreu tragicamente assassinado, sobre quem ele tem uma vaga lembrança e por quem vai descobrindo muitos aspectos semelhantes) mais não é do que uma tentativa de esclarecer partes do seu passado que se encontram nubladas, esquecidas e pouco esclarecidas.
Tom revê-se em muito no que vai descobrindo na sua investigação sobre o passado de Mikael e encontra muitas semelhanças naquilo que sente e sobre aquilo que pensa que Mikael sentiu também. Aqui, o mais importante não é o resultado da investigação que faz mas aquilo que descobre sobre si próprio, creio. E se esperam que no final exista uma descoberta espectacular sobre o assassinato que o vai catapultar para a fama como investigador, vão ficar desiludidos.
Este livro não é um thriller. São as palavras de alguém que continua a catarse que começou no primeiro livro. Achei o primeiro mais ao meu gosto e aconselho a que o leiam primeiro. É um relato cru, muito real e sem embelezamento algum sobre um acontecimento da sua vida. Aliás, o autor começou a escrever este de que agora falo mas parou para escrever o "Em todos os momentos..."
April 26, 2022
Nella fredda e buia Svezia del 1991 un uomo di nome Mikael viene ritrovato morto in un parco di Stoccolma. Le dinamiche del decesso sono sin da subito poco chiare, oscure. La polizia fa fatica a venirne a capo, oscillando sempre fra l’ipotesi di un omicidio passionale, legato alla comunità omosessuale, e l’ipotesi di un suicidio.
Nel 2010 tutto viene rimesso in discussione da Tom Malmquist, autore stesso del libro, che in cerca di un riscatto personale e professionale come scrittore (dopo svariati fallimenti alle spalle), si imbatte in vecchi articoli di giornali dell’epoca che parlano dello strano caso del giovane Mikael.
“L’aria intorno a noi” è senza dubbio un valido thriller psicologico, reso oscuro e freddo dalle ambientazioni nordiche ma che, sfortunatamente, è alquanto privo di scene incalzanti, di un ritmo costantemente appagante.
È un romanzo indirizzato a chi predilige thriller psicologici, ossessivi ed introspettivi, ma privi di quei colpi di scena tipici della letteratura thriller americana.
Tom e Mikael, così simili nelle loro fragilità, descrivono egregiamente la freddezza e la complessità del vivere, specialmente ad alcune latitudini. Un dolore esistenziale mai urlato, anzi, quasi mai totalmente espresso. Il caso di omicidio/suicidio passa così in secondo piano. A rubare la scena c’è il caso, anch’esso ancora irrisolto, del dolore umano e dei turbamenti dell’animo.
Potete leggere la recensione completa sul blog (link in bio).
Nel 2010 tutto viene rimesso in discussione da Tom Malmquist, autore stesso del libro, che in cerca di un riscatto personale e professionale come scrittore (dopo svariati fallimenti alle spalle), si imbatte in vecchi articoli di giornali dell’epoca che parlano dello strano caso del giovane Mikael.
“L’aria intorno a noi” è senza dubbio un valido thriller psicologico, reso oscuro e freddo dalle ambientazioni nordiche ma che, sfortunatamente, è alquanto privo di scene incalzanti, di un ritmo costantemente appagante.
È un romanzo indirizzato a chi predilige thriller psicologici, ossessivi ed introspettivi, ma privi di quei colpi di scena tipici della letteratura thriller americana.
Tom e Mikael, così simili nelle loro fragilità, descrivono egregiamente la freddezza e la complessità del vivere, specialmente ad alcune latitudini. Un dolore esistenziale mai urlato, anzi, quasi mai totalmente espresso. Il caso di omicidio/suicidio passa così in secondo piano. A rubare la scena c’è il caso, anch’esso ancora irrisolto, del dolore umano e dei turbamenti dell’animo.
Potete leggere la recensione completa sul blog (link in bio).
October 11, 2020
Jag vet faktiskt inte alls vilket betyg jag ska ge den här boken.
Å ena sidan tyckte jag den var något tråkig, om än sorglig. Det fanns ingen tydlig handling på ett sätt, det kändes mest som att boken bestod av lösryckta stycken, så även om jag förstår vad författaren ville/försökte göra tycker jag att det ändå föll platt på något sätt. Vilket jag kan förstå - hans fru dog mitt i det att han skrev den här boken! - men jag saknade ändå något slags emotionellt band till berättelsen.
Å andra sidan kände jag mig riktigt korkad, för jag upplevde obehag på riktigt av att läsa om någonting som hänt såpass nära där jag är uppväxt; jag gick i gymnasiet i Huddinge och en plats nämndes i denna berättelse som bokstavligt ligger ~30 meter från den lägenhet jag är uppvuxen i. Allt blev ännu hemskare på något sätt när jag förstod att det som hänt i denna berättelse är verkligt. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om just detta mord förut, vilket är underligt eftersom 1) jag är en true-crime nörd av rang och 2) det är typ "lokalt" för mig; Huddinge centrum har jag varit mycket i, och en av de andra återkommande platserna i denna bok bor jag på just nu. Att läsa om någonting som ändå var så pass nära mig själv var en annorlunda upplevelse tycker jag.
Å ena sidan tyckte jag den var något tråkig, om än sorglig. Det fanns ingen tydlig handling på ett sätt, det kändes mest som att boken bestod av lösryckta stycken, så även om jag förstår vad författaren ville/försökte göra tycker jag att det ändå föll platt på något sätt. Vilket jag kan förstå - hans fru dog mitt i det att han skrev den här boken! - men jag saknade ändå något slags emotionellt band till berättelsen.
Å andra sidan kände jag mig riktigt korkad, för jag upplevde obehag på riktigt av att läsa om någonting som hänt såpass nära där jag är uppväxt; jag gick i gymnasiet i Huddinge och en plats nämndes i denna berättelse som bokstavligt ligger ~30 meter från den lägenhet jag är uppvuxen i. Allt blev ännu hemskare på något sätt när jag förstod att det som hänt i denna berättelse är verkligt. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om just detta mord förut, vilket är underligt eftersom 1) jag är en true-crime nörd av rang och 2) det är typ "lokalt" för mig; Huddinge centrum har jag varit mycket i, och en av de andra återkommande platserna i denna bok bor jag på just nu. Att läsa om någonting som ändå var så pass nära mig själv var en annorlunda upplevelse tycker jag.
July 25, 2020
Huoh, oli kyllä todella paha pettymys. En tiedä odotinko sitten liikaa koska Malmquistin edellinen särki sydämeni, mutta tämän lukeminen oli todella tahmeaa eivätkä tarinat tuntuneet linkittyvän yhtään toisiinsa. En voi suositella paitsi jos haluaa välttämättä käyttää aikaansa huonosti.
August 3, 2020
Intressant upplägg, boken handlar liksom inte om det den handlar om. En berättelse som berättar sig själv. Fint, osentimentalt språk. Diverse beskrivningar relaterade till kvinnor i boken känns dock off, så ett minus till redaktören där. Men gillade den! Lagom sommarläsning.
June 18, 2021
Jag har inte läst Malmquist förut och är väldigt glad över att ha upptäckt honom. Boken är säregen, en poetisk detektivjakt som leder inåt, mot det mänskliga, med sorgen som grundton. Vacker och otroligt väl avvägd.
November 10, 2021
Bra penna men detta var inte en tillräckligt bra historia - Mikael K blev ingen tydlig person och slutet blev lika dimmigt, obegripligt som historien som skulle leda fram till slutets antiklimax. Kan inte rekommenderas, tyvärr…
April 1, 2019
Så himla fint och sorgligt om Mikael K som hittas mördad i en grotta i Huddinge -91, men också tillbakablickar från författarens eget liv och sorger som vävs ihop till en vacker enhet.
September 1, 2019
Jag gillar att vi fick följa med i författarens tankebana och liv samtidigt som vi följde Mikael K's fall men boken blir lite dryg.
September 16, 2019
Bokcirkeln, mitt val
Displaying 1 - 30 of 41 reviews