Kriminalkommisjonssjef Christer Wijk blir viklet inn i en tilsynelatende håpløs mordetterforskning. En stund ser det ut som han verken skal klare å løse mordgåten eller sine egne ekteskapelige problemer. Miljøet skifter raskt fra teaterkretser i Stockholm til Skoga og herregården Hagby, hvor ekkoet av gamle dager lyder hemmelighetsfullt i Camillas ører. Hun lar seg sjarmere av fortidens gåter og herregårdens muntre, men mystiske beboere. Og kriminalkommisjonssjefen er for opptatt av sine egne problemer til å se at hans kone er på vei rett inn i løvens hule...
Dagmar Lange was a Swedish author of crime fiction under the pen name Maria Lang. She was one of the first detective novelists in the Swedish language, and her books helped make the genre popular in Sweden. Her first novel, "Mördaren ljuger inte ensam," was published in 1949 and caused some controversy because two of the main characters lived in a homosexual relationship. The book was given a positive review by Barbro Alving in Dagens Nyheter.
Lange wrote more than 40 detective novels, as well as crime fiction for young adults. Most of her books are set in the fictional Swedish town Skoga, which is based on Lange's home town Nora. She was one of the original 13 members of the Swedish Crime Writers' Academy when it was founded in 1971.
I Camilla vid skiljevägen står Christer Wijks fru operasångerskan Camilla Martin i fokus. I början av boken plockar hon upp en liftare vid ett vägskäl. Samtidigt så känner hon tvivel över äktenskapet, vilken väg hon ska gå. Här har vi kommit en bra bit från pusseldeckarna som Maria Lang började med och jag vet inte om jag tycker om den utvecklingen. Det här lutar mer åt en polisroman, eller i alla fall en deckare med samhällskritik. Jag upplever Camilla vid skiljevägen som rörig och ojämn, och jag har svårt att inte snabbläsa vissa partier.
Det är så oerhört många kulturreferenser, i synnerhet till opera och teater som jag inte alls har koll på. Maria Lang var en operafantast, och i Camilla vid skiljevägen lyser det igenom. Långa beskrivningar av interiörerna i teatrar i Stockholm känns inte intressanta, kanske de var det på 70-talet när boken kom.
De äktenskapliga problemen engagerar inte heller. Jag förstår poängen med att ha Camilla Martin som karaktär, en framgångsrik operasångerska med en egen karriär, och svårigheterna som uppstår i en relation där båda brinner för sitt jobb. Men jag kan inte riktigt med karaktären Camilla Martin, hon väcker inga känslor hos mig annat än irritation. I den här boken är det tydligt att man ska se Christer Wijk som den hänsynslösa parten som borde tänkt på sin fru mer.
Jag vill inte spoila historien, men motivet och grunden till vad som händer var antagligen ganska nytt i svensk kriminallitteratur när den här boken kom ut. Ur någon form av ”historisk” vinkling är det intressant att läsa. Det finns också en del underhållande tidsmarkörer, som Björn Skifs vinst i melodifestivalen samma år, Ingmar Stenmarks framgångar och Birgit Nilssons stjärnstatus.
Även om Camilla vid skiljevägen inte är min favorit kommer jag att fortsätta läsa serien.