En smitningsolycka blir katalysator för en kedja av otäcka händelser i den lilla staden Wästholm. När hemmafrun Dorina Novak brutalt knivmördas i sitt hem kopplas civilutredaren Hannah Fors och polisen Henrietta Rollins in i fallet. De börjar nysta i Dorinas liv. Är det ett vansinnesdåd eller ett rånförsök som gått fruktansvärt snett? Det börjar allt mer se ut som att mördaren inte var ute efter Dorina, utan någon i hennes närhet. Samtidigt kommer Hannahs demoner från det förflutna allt närmare och Rollins tampas med en vacklande hälsa. Och i mörkret vakar en man vars sinne fylls av tankar på hämnd.
Älskaren är Pia Kasks andra roman om Hannah Fors. Den första boken, Bestraffaren, utkom 2019. Serien sticker ut ur mängden med sin svarta humor och sitt färgstarka persongalleri.
En spännande fortsättning på berättelsen om Hannah Fors. Serien är fristående, men då den innehåller så pass mycket runt karaktärerna skulle jag rekommendera att läsa böckerna från början. Medan första boken saknade överraskningar är denna full av dem. Även om jag tyckte att mördaren var lika enkel att lista ut här, sådde ändå berättelsen frön av tvivel hos mig. Tvivlet dök bara upp lite då och då, men det räckte för att göra historien levande. Jag hade nog trots allt egentligen önskat att det vore ännu klurigare att lista ut vem som var mördaren. Merparten av överraskningarna var kopplade till övriga utredningar än till huvudutredningen samt kopplat till det privata i karaktärernas liv. Pia Kasks sätt att skriva på gör att jag fortfarande upplever det som en trivsam läsning. Rytmen hänger med och jag gillar hur det händer saker hela tiden. På något märkligt vis tilltalar karaktärerna mig. Hårda poliser brukar sällan göra det men Rollins har på något sätt fastnat. Hannah med, även om hon är relativt känslokall. Någonstans därinne verkar det finnas ett hjärta som bryr sig, eller vill bry sig. Gällande slutet på berättelsen blev jag dock inte förvånad och någonstans hade jag nog hoppats på att min tidiga gissning varit fel angående vem som var mördaren.
Älskaren är fortsättningen i spänningsserien om Hannah Fors, och även om serien mycket väl skulle kunna läsas fristående tack vare en hel del tillbakablickar, är det väldigt mycket som händer kring huvudkaraktärerna Hannah Fors och Henrietta Rollins, att jag skulle föreslå att man läser dem i ordning för att lättast hänga med.
En kvinna blir påkörd vid en smitning och en annan mördas kallblodigt. Vid en första anblick verkar det inte höra ihop, men snart inser Rollins att det verkar vara så att någon vill hämnas för påkörningen genom att mörda alla nära till den person som kan vara skyldig till den. Hon kopplar in civilutredare Hannah Fors som grottar sig ner i mysteriet. Samtidigt börjar Rollins vacklande hälsa och Hannahs förflutna komma ikapp dem och båda försöker allt de kan att skjuta det ofrånkomliga framför sig.
Persongalleriet är lagom stort, och om man har läst första delen, är det inte alltför många nya att lära känna. Jag gillar Rollins och jag gillar Hannah, speciellt förtjust är jag i relationen dem emellan. Båda har sina hemligheter och är absolut inte perfekta men de accepterar varandra och har en rak relation emellan sig. De skulle kunna vara alltför lika eftersom de fungerar likadant, men jag tycker att de är nog olika för att lätt hålla isär. Jag tycker visserligen att det är lite tråkigt att Rollins är typisk bokkriminalinspektör, bara det att hon är kvinna istället, och hade gärna sett en lite mjukare person på toppen.
Hur är det då, är det förutsägbart? Nä, jag tycker faktiskt inte det. Det kommer en hel del vändningar och ända till slutet är jag osäker på vem mördaren kommer att vara i slutändan.
Språket är bra och flyter, och även om det inte är en alltför kort bok går den snabbt att läsa.
Välskriven med både spänning och humor! Detta är den andra boken om civilutredaren Hannah Fors och hennes vapendragare polisen Henrietta Rollins. Jag tyckte väldigt mycket Bestraffaren, hennes första bok, och hade ganska höga förväntningar på Älskaren. Men det finns inget att vara orolig för, denna håller samma höga klass. Samma härliga svarta humor, samma udda men underbara karaktärer och samma oväntade vändningar.
Pia Kask har ett sätt att skriva som skiljer sig från mängden. Hon får mig att känna mig personlig med både Hannah och Rollins, jag blir bekymrad för deras liv och hälsa. Det är en spänningsroman med mord och allt vad det innebär men ändå lyckas hon få in de där små underfundigheterna som jag att jag sitter och småfnissar mitt i allt elände. Jag längtar redan efter nästa bok.