Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna sjunker. Samtidigt söker sig allt fler svenskar ut i naturen för att hitta en plats för kontemplation. Är det så att det är ute i skog och mark som de avkristnade svenskarna möter det som en gång söktes i kyrkan? Är naturen svenskarnas nya religion och hur blev den i så fall det?
I Granskogsfolk tecknar David Thurfjell den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik. Det blir en berättelse om vår relation till den natur som vi älskar och är en del av, men som vi samtidigt ständigt söker dominera eller fjärma oss ifrån.
Jag var så otroligt skeptisk och arg när jag började läsa den här boken, för som en inte-stockholmare-som-bor-i-stockholm gick jag igång lite väl mycket på intervjupersonernas hypersentimentala romantisering av skog och natur. Men sen gick det till sig och jag tyckte Thurfjell verkligen satte saker i sitt sammanhang, tog upp historiska aspekter som jag aldrig tänkt på och fick mig att tänka till lite kring min reflexmässiga motvilja mot romantisering och var den kommer ifrån. Kul läsning, i slutändan!
Var ska jag börja? boken är fantastiskt. Det jag fascinerades över under läsningens gång var hur författaren ständigt lyckades bryta ner det svenska samhället i förhållandet till religion och religionshistoriens roll i samhällsutvecklingen. Rekomenderas! Betyg: 5/5
Vad är det som gör att svenskar (och, kan jag tillägga: andra nordbor) har ett så speciellt förhållande till skogen och naturen? David Thurfjell har intervjuat människor som får starka och djupa upplevelser i naturen och blandar utdragen från intervjuerna med en rejäl dos religions- och idéhistoria. Intressant läsning som jag bitvis skummar onödigt snabbt pga att jag läste boken på arbetstid. Det sista kapitlet som handlar om miljömedvetenhetens framväxt gör mycket för att lägga helheten på plats.
En bok med doft av mylla, tallbarr och hjortonmyr. Men också av läsesal, bönehus och folkhem. En filosofi-, kultur- och religionshistorisk resa genom svenskarnas relation med den natur de funnits i genom seklen, med rikliga nedslag i psalm- och sekulär poesi. En bok som ökar min bildning och som ställer viktiga frågor om relationen människa och natur på såväl individuellt som samhälleligt plan.
Intressant. Varenda mening i den här boken är intressant. Och den blir bättre och bättre vartefter, epilogen fick mig att rysa. Om hur ”svensken” gick från att vara kristen och antropocentristisk (människan i centrum) till sekulariserad individualist till alltmer ekocentrisk. Läs!
Jag blev förtrollad direkt när jag började läsa Granskogsfolk på grund av språket och de fantastiska miljöbeskrivningar som Thurfjell skildrar. Den är både vacker och poetisk och fick mig känna en oerhörd lust att genast ge mig ut i naturen och bli ett med den. Den sätter även ord på känslor som en själv har svårt för att förmedla och läsningen är mycket intressant då han både närmar sig religionen men även historien i sitt berättande om naturen. Jag gillade också att Thurfjell verkligen utreder och fördjupar dessa känslor vi känner till naturen och att vi får läsa flera olika personers skildringar. Jag hade dock velat ha ännu mer av det norrbottniska perspektivet för att bli ännu mer trollbunden av boken.
Intressant om svenskarnas förhållande till både skogen och religionen, som jag tror att många känner igen sig i. Tidsperspektivet är väl avvägt och sträcker sig från förkristen tid till idag, med naturen ständigt i fokus. Det öppnade mina ögon för hur även mycket gammalt tankegods kan leva kvar, genom historien.
Początkowe rozdziały bardzo mi się podobały i czytałam je z zaciekawieniem. Niestety im dalej, tym gorzej. Autor w gruncie rzeczy pisał o jednym i tym samym, ale używając wielu słów. Poza tym, liczyłam na więcej tematów związanych z przyrodą, naturą. Styl pisania przypomina trochę pracę naukową przez co trudno czerpać z niej jakąkolwiek przyjemność - jest po prostu nudna i wypchana niepotrzebnymi informacjami.
Sammantaget en besvikelse, för jag hade höga förväntningar. Tanken om andlighet bortkopplad från religion och naturens särskilda plats i den andligheten är intressant. Boken hade en bra inledning och avslutning, men en mycket lång rätt ointressant religionshistorisk inventering i mitten.
Jag var skeptisk innan jag började läsa - skulle den här boken inte bara romantifiera svenskarnas natursyn till en ny slags religion? Är det inte skenhelig när vi ändå hugger ner alla skogar som vi påstår att vi älskar så mycket? Men Thurfjell levererade precis denna kritiska blick som jag ville se. Han analyserar religiösa bakgrundar i nutidens världsuppfattning, hur vi har rört bort oss från religion men ändå är präglade av synen på världen som något som skapades för oss, den fulländade människan. Han analyserar även hur vi å ena sidan älskar skogen och naturupplevelser, och å andra sidan är blinda för den miljöförstöring som pågår. Allting leder tillbaka på vår syn på oss själva som världens mittpunkt, vår individualism och antropocentrism. En ögonöppnande analys av företeelser som jag själv känner igen mig i.
I den här boken ger David Thurfjell en förklaring till varför vi i norden är så förtjusta i naturen. Allt ifrån den gamla folktron, vår religionshistoria till vårt moderna industrisamhälle. Religiositeten har växt fram samtidigt med naturromantiken på 1800-talet, då mycket personifierades i naturen. När sedan den stora omvandlingen av bondesamhället till industrisamhälle tog fart och folk flyttade in i städerna fick naturen ett stort värde. Vi fick längtan tillbaka till det som en gång varit! Mycket intressant att följa med i boken hur viktig naturen blivit för oss. David Thurfjell lotsar oss fram med mycket intressant kunskap. Boken kan även användas för att lära hur religionen påverkat oss. Och mycket, mycket annat. Den här ska jag läsa flera gånger!
Intressant tes! Och Thunfjell har ett trevligt anslag och gott språk. Däremot är boken för spretig och osammanhängande för att göra något större intryck. Thurfjell är religionsvetare, men läsaren kastas mellan idéhistoria, sociologi och psykolingvistik utan förvarning, och texten styckas sönder av en väldigt stor mängd korta och anonyma intervjuer. Resultatet blir ryckigt och det saknas röd tråd.
Detta är en sån där bok där man får ut mer ju mer man själv lägger i den. Hade ingen lust att djupläsa den men måste säga att den ger bra perspektiv på ett perspektiv som är omedelbart igenkännligt. Lite tråkigt att intervjupersonerna nästan enbart verkar vara dem som valt att leva i det urbana, men å andra sidan kanske det bättre representerar den "svenska upplevelsen" som diskuteras här.
En mycket bra bok! Väl genomtänkt och med härlig bredd. Thurfjell guidar oss om än lite annekdotiskt genom ett sorts kollektivt psyke och dess historia.
Jag tror dock att han kanske begränsat sig lite för mycket i vissa avseenden, speciellt gällande förundran. Detta tycks vara en central aspekt av varför vi söker oss ut i naturen för upplevelsen skull. Boken Wonder: from emotion to spirituality av Robert Fuller, följer likt Thurfjell den idéhistoriska fåran från Schleiermacher, Otto till James och vidare, men mer generellt för känlan i sig.
Det jag saknade lite var hur dessa idéströmningar är specifikt för just den svenska kulturen. Vilken roll har förundran i den svenska kosmologin. Det hintas på det, men jag kan nog inte helt återge efter att läst boken, hur det skulle vara så.
Däremot är det väldigt sällan det skrivs populärvetenskap av den här kalibern i Sverige!
Jag kände mig sedd av den här boken. Thurfjell sätter fingret på så mycket av det jag känner för skogen. Han beskriver naturens roll både för samtidssvensken på indvidnivå, och hur den har utvecklats historiskt. Jag lyssnade på boken under många skogspromenader och fann den mycket intressant.
Bäst tyckte jag om intervjuerna med skogsvandrarna och Thurfjells analys av dessa, samt det historiska perspektivet från industrialism till nutid. De religionsteoretiska bitarna intresserade mig inte lika mycket, men jag har full förståelse att de är en del av boken. Det är ju vinkeln, trots allt.
Thurfjell berättar i Granskogsfolk en fascinerande berättelse om svenskarnas relation till skogen (och naturen i stort) från förkristen tid till modern tid. Boken är detaljerad, allmänbildande och på många sätt belysande.
Tänkvärt om svenska folkets naturvurm, kopplingarna till kyrkans självklara plats förr och sekulariseringens inverkan nu. Dock aningens långrandigt inläst. Men helt klart ges tankarna behövlig näring.
Mycket spännande ämne som betraktas från många olika perspektiv. Boken är inte bara lärd utan också väldigt välskriven; författaren använder sig av en mångsidig, njutbar svenska.
Det här är inte den typ av bok jag i vanliga fall brukar läsa men ämnet lät spännande och mycket riktigt så gav den en intressant inblick i ett koncept som jag har märkt men inte vigt några djupare tankar. Som någon som bor i Norrland och känner ett behov av att besöka naturen så ofta som möjligt så kunde jag känna igen mig i vissa delar, samtidigt som annat var helt främmande. Men det i sig gjorde det egentligen mer intressant, att vår relation till naturen kan vara så komplex även om vi lever i samma samhälle.
Jag tyckte också om kopplingarna som gjordes till historian och religionens vikt i Sverige på lång sikt. Det gav nya insikter och saker att tänka på.
Så, överlag, var detta en väldigt intressant bok som gav mig en hel del att tänka på. Vilket jag antar är ett högt betyg för en bok av det här slaget.
En intressant tankeväckande bok om vårt förhållande till naturen. Reflektioner och slutsatser ur både ett historiskt och ett religionsvetenskapligt perspektiv sammanflätat med människors egna berättelser och upplevelser. Boken är egentligen ganska lättläst inom sin genre, men man bör inte låta sig missledas av titeln. Det är inte populärhistoria och inte heller tomtar och troll, utan ett forskningsbaserat verk med bitvis ganska vetenskapligt språkbruk. Jag vacklar mellan tre och fyra stjärnor, men landar slutligen på en trea.
Eventuellt 2,5?? Intressant ämne men boken är lite för abstrakt för min smak. Dessutom kändes det som att författaren upprepade mycket och glömde bort ämnet ibland. Ett exempel är när han skriver om varför vi nordbor är tysta men sen inte riktigt lyckas koppla det till det faktiska ämnet. Frågan om hur vi svenskar började se naturen som vår religion lämnas efter drygt halva boken och enligt mig hade boken kunnat sluta där.
Jag kan inte fatta att jag missade Granskogsfolk när den kom ut, men jag är verkligen glad att jag har läst den nu. David Thurfjell ger en riktigt intressant inblick i varför vi svenskar har så stark relation till naturen.
Boken dyker ner i allt från fornnordisk tro till vår moderna naturromantik och ger en djupgående bild av hur vår kärlek till skogen har förändrats över tid. Trots att det är mycket forskning känns boken lättillgänglig och relevant. 5/5
Boken sänks av de första kapitlen där svar från intervjuer ska tolkas. Det extrapoleras friskt och svar ensas med förklaringar redan valda av författaren. Hur mycket sades det egentligen under intervjuerna? Man sitter och vrider sig och undrar om resten av boken kommer ha lika fantastiska hopp i sina slutledningar. Boken räddas upp i de senare kapitlen. Dessa ger vad man utlovas på baksidan av omslaget.
Intressant ämne, men dålig argumentation, blir bara logiska felsteget "begs the question". Jag är svag för romantik och inte helt osympatisk för andlighet men ändå lite allergisk mot bättre-förrandet som man får en känsla av. Nej jag vill inte tillbaka till förindustrialismen, det var inte nice, och då var inte skogen vår andlighet ens, det säger du ju själv.
Ganska intressant, men det är påtagligt att författaren är religionshistoriker med ett eller två kristna drag. Jag upplever att författaren gärna vill få det till att alla har kristna värderingar i botten, och vill gärna tolka allas svar som att de egentligen använder kristna syftningar osv.