Efter 2017 års Augustnominerade och kritikerrosade Anrop från inre rymden är Elin Nilsson tillbaka med en ny novellsamling. Även i denna bok står relationer och reaktioner i centrum. Relationer som är under förändring, genom uppbrott, utmaningar och försoningar. Med stark närvaro och lojalitet med sina huvudpersoner gestaltar Elin Nilsson det sköra och obarmhärtiga i livet på ett språk och gnistrar och glittrar. Efter att ha läst dessa berättelser kvarstår en känsla av hopp. Det finns en väg ut ur de flesta problem livet serverar, även om det kanske inte alltid är lätt att hitta den.
Vilken novellsamling detta är! Elin Nilsson har överträffat sig själv och sin förra novellsamling. Inte en enda novell i samlingen är dålig (vilket brukar vara mer regel än undantag att vissa är svagare än andra). Hon är allvarlig och skarp i ämnena som tas upp. Här finns berättelser om syskonrelationer och lojalitet, en superfin morfar som tar hand om sitt barnbarn när föräldrarna ska skilja sig, hur det är att växa upp i ett hushåll med lite pengar, vänskapsrelationer som kantrat och om att hitta vad som är rätt för just dig med mera med mera. Läs denna och sätt den i händerna på valfri 9-12 åring!
Jag gillade vissa noveller i denna men inte alla, vilket jag tror är svårt att lyckas med. Man kan inte göra alla glada med alla noveller. Dock var mesta delen av dem bra. Kan dock tycka budskapen i vissa var väldigt diffusa för att ett mellanstadiebarn skulle förstå dem. Och vissa verkade ha väldigt abrupta slut och det kändes konstigt att man inte fortsatte dem.
En samlingsbok med ett antal noveller om övergivenhet. Att känna sig övergiven kan uppstå i flera former. Det kan vara ens kompis som har börjat hänga med några andra mer "coolare" människor, eller ens pappa har bytt ut en mot en ny kvinna och barn, eller ens kompis som har blivit ihop med någon man själv gillade.
Man känner sig förråd och allt är bara skit. Passande titel på något sätt, man vill bara dyka under vattnet och aldrig komma tillbaka.
Tyckte det saknades lyckliga eller möjliga lösningar. Novellerna innehöll bara hur övergivenhet och ensamhet kan se ut i olika scenarier, men hur man kan lösa det eller komma tillbaka till ytan framstår inte riktigt. Lite deprimerande på något sätt...
Så bra. Vilka berättelser! De är så fint sammanhållna att det inte känns som olika berättelser, utan en och samma. Ändå har de olika berättelserna sin egen unika karaktär.
Novellsamling med genomgående tema att huvudpersonens levnadsförhållanden är under förändring och känslan att vara maktlös.
Styrkor: Novellerna är skrivna ur jag-perspektiv och det kan ta ett par sidor innan man har identifierat huvudpersonens kön och ålder. Det ger mera utrymme för läsarens identifiering. Flera av novellerna är också normkreativa genom karaktärers sexuella läggning och socioekonomisk ställning. Etnicitet ges ingen tyngd och novellernas tema är universella och kräver inte att etnicitet spelar in.